Borderline personlighetsstörning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Madonna-låten, se Borderline (sång).
Borderline
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F60.3
ICD-9 301.83
MedlinePlus 000935
eMedicine article/913575 
MeSH engelsk

Borderline personlighetsstörning (ungefärlig betydelse gränsland), även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning är en personlighetsstörning som i DSM-IV (en av American Psychiatric Association utgiven diagnostisk manual för psykiska diagnoser) kallas borderline personlighetsstörning, och i ICD-10 (diagnostisk manual utgiven av Världshälsoorganisationen, WHO) för emotionellt instabil personlighetsstörning.[1] I dagligt tal även kallat enbart borderline. Det finns vissa skillnader mellan DSM-V och ICD-10s diagnostik, men det är i grunden samma diagnos.

Det finns likheter med borderline och andra diagnoser. Några diagnoser som kan ha liknande symptom är bland annat ADHD, aspergers syndrom, autism, bipolär sjukdom eller PTSD.[1] Det är vanligt att de med borderline även har annan psykisk problematik, såsom depression, ångest, ätstörningar och/eller missbruk.[2]

Omkring 10 procent av de som diagnostiserats med borderline dör av självmord.[2]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Enligt DSM-V[redigera | redigera wikitext]

I DSM-V listas följande diagnostiska kriterier; fem eller fler av dessa punkter krävs för diagnosen:[3]

  • Stark rädsla för att bli övergiven och/eller överdriven ansträngning för att undvika att bli övergiven – oavsett om övergivningen är inbillad eller verklig. Inkluderar inte självskadebeteende eller självmordsbeteende.
  • Ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som skiftar mellan överdriven beundran och idealisering, och nedvärdering.
  • Instabil identitet och självbild.
  • Impulsivitet i områden som är destruktivt för individen, såsom pengaspenderande, sex, droger, vårdslös bilkörning, hetsätning etc. Inkluderar inte självmordsbeteende eller självskadebeteende som täcks av punkt fem.
  • Återkommande självmordstankar, självmordsförsök, hot om självmord, och/eller självskadebeteende.
  • Emotionell instabilitet. Perioderna varar oftast i ett antal timmar eller dagar.
  • Kroniska tomhetskänslor.
  • Återkommande ilska eller frustration som inte står i proportion till vad som väckt den, eller svårigheter att kontrollera ilska/frustration.
  • Stressrelaterade paranoida tankar eller allvarlig dissociation.

DSM-V beskriver att rädslan för att bli övergiven kan leda till stora skiftningar i självbild och i individens beteende. Vidare står det att individer med borderline är känsliga för yttre omständigheter. Exempelvis kan en individ med borderline känna stor rädsla för att bli övergiven och/eller ilska om individen utsätts för separation från en annan individ, även om separationen är kortvarig och planerad. En person med borderline kan även känna så om denne planerat ett möte med en annan person, och personen kommer för sent – även om det bara är några minuter – eller planerna ändras med kort varsel. Individer med borderline kan tro att denna "övergivning" – vare sig den är verklig eller inbillad – är ett tecken på att de är dåliga människor. Rädslan för att bli övergiven är relaterad till en känsla av att aldrig vilja vara ensam och ett behov av att ständigt ha människor omkring sig. Det kan förekomma självskadebeteende och/eller hot om självmord i syfte att undvika att bli övergiven.[3]

Personer med borderline kan vara känsliga för händelser eller beteenden som för friska individer anses vara småsaker. Exempelvis kan en person med borderline bli arg eller må dåligt över mindre separationer, såsom semestrar, arbetsresor, eller liknande, om det innebär att de separeras från dem som dem står nära. Vidare kan personer med borderline vara känsligare för saker såsom ansiktsuttryck, ordval etc. Exempelvis kan en person med borderline se ett neutralt ansikte som ett argt ansikte och kan reagera mer negativt på nedsättande ordval än andra människor.[4]

De instabila relationerna beskrivs i DSM-V som att individer med borderline kan vilja spendera mycket tid med en viss person, dela med sig av sina mest intima hemligheter tidigt i förhållandet och intensivt idealisera och beundra en viss person. Detta kan dock snabbt övergå till att individen med borderline nedvärderar den andre, anser att den andre inte bryr sig tillräckligt, inte finns tillgänglig tillräckligt, och så vidare.[3]

Den instabila självbilden kan uttryckas exempelvis genom förändringar i personliga målsättningar, värderingar, sexuell identitet, typer av vänner, och så vidare. I vissa fall kan individen känna att denne inte existerar över huvud taget, ofta till följd av en upplevd brist på meningsfulla relationer och/eller stöd.[3]

Individer med borderline kan uppleva att de är onda eller dåliga människor. Diverse symptom, såsom den impulsiva ilskan, kan hos vissa ge en känsla av bekräftelse för att individen är en dålig människa.[3]

Vidare kan vissa personer med borderline uppleva psykotiska symptom såsom hallucinationer eller utomkroppsliga upplevelser. En del visar mönster av att av att lämna allt innan ett mål är uppfyllt: såsom att hoppa av skolan precis före examen. Det är vanligt med återkommande uppsägningar, avhopp från studier, och/eller skilsmässor.[3]

Enligt ICD-10[redigera | redigera wikitext]

ICD-10 menar att en person med emotionellt instabil personlighetsstörning har en tendens att agera impulsivt utan vidare eftertanke, med ett instabilt känsloliv. Det finns en tendens till stora emotionella svängningar som individen inte kan kontrollera och ibland konflikter med andra som orsakats av impulsiva handlingar. ICD-10 delar in emotionellt instabil personlighetsstörning i två typer: impulsiv och borderline. Den impulsiva typen karaktäriseras av emotionell instabilitet och bristande impulskontroll, och borderlinetypen karaktäriseras av instabil självbild, instabila personliga målsättningar, instabila personliga preferenser, kroniska tomhetskänslor, intensiva och instabila relationer med andra människor, självdestruktivt beteende och självmordsbeteende eller självmordsförsök.[5]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Det är oklart varför vissa individer utvecklar personlighetsstörningen. En del experter menar att det kan bero på att individerna som utvecklar personlighetsstörningen är i grunden känslomässigt känsliga, och/eller utsatts för upplevelser som lett till att personlighetsstörningen utvecklats.[1] Genetiska faktorer och negativa händelser under uppväxten har visats bidra till utvecklingen av borderline.[2]

Enligt DSM-V uppskattas borderline finnas mellan 1,6 och 5,9% av befolkningen. I amerikanska psykiatriska öppenvårdsmottagningar har 10% av patienterna borderline, och hos patienter inlagda inom den psykiatriska slutenvården i USA har 20% av patienterna borderline.[3] I en norsk studie beräknades förekomsten till 0,7% av befolkningen ha borderline, och i en svensk 5,4%.[2]

Det finns en stor variation bland de som diagnostiseras med borderline och deras bakgrund. Risken för självmord är högst i de tidiga vuxenåren och minskar successivt med åldern. I DSM-V står det att trots att många av besvären kan vara livslånga är terapi en effektiv behandlingsmetod. Efter tio år i behandling uppfyller färre än hälften av patienterna kraven för diagnosen, och besvären är generellt mindre hos 30 och 40-åringar jämfört med unga vuxna.[3]

Majoriteten av de som diagnostiserats med borderline är kvinnor.[2][3] Enligt DSM-V är 75% av de med borderline kvinnor.[3]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Borderline behandlas vanligtvis med terapi. Två vanliga terapiformer vid borderline är dialektisk beteendeterapi (DBT) och Mentaliseringsbaserad terapi (MBT). Vid behov kan även psykofarmaka sättas in, såsom antidepressiva eller stämningsstabiliserande läkemedel.[1]

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har genomfört en utredning för hur effektivt DBT är för behandling av borderlinesymptom. Utredningen visade att DBT bland annat leder till en minskning av självskadebeteende och missbruk. Utredningen visade dock också att det finns få studier gjorda inom området, och att mer forskning behövs.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Byström, Anna-Lena (red.); Zotterman, Mathilda (granskare). ”Borderline – emotionellt instabil personlighetsstörning”. 1177 Vårdguiden Region Kronoberg. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20170208014242/http://www.1177.se/Kronoberg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Borderline-emotionellt-instabil-personlighetsstorning/. Läst 8 februari 2017. 
  2. ^ [a b c d e f] Öst, Lars-Göran & Wærn, Magda (18 oktober 2006). ”Lovande terapi vid borderlinestörning”. Läkartidningen. Arkiverad från originalet den 8 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170208040505/http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=5169. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Jeste, Dilip V. et al. (2014) (på engelska). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders: Fifth Edition. Washington, DC: American Psychiatric Association. sid. 663-666. ISBN 978-0-89042-554-1 
  4. ^ ”Borderline Personality Disorder”. National Institute of Mental Health. https://www.nimh.nih.gov/health/topics/borderline-personality-disorder/index.shtml. 
  5. ^ ”F60.3 Emotionally unstable personality disorder”. Världshälsoorganisationen (WHO). Arkiverad från originalet den 8 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170208033519/http://apps.who.int/classifications/icd10/browse/2016/en. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]