C6 (tunnelbanevagn)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
C6
SL C6 2701 vid Ropsten.jpg
Tunnelbanevagn C6 vid Ropsten på väg mot Norsborg.
Fordonstyptunnelbanevagn
Tillverkningsår1970–1974
Byggt antal160
TillverkareASEA, Hägglund
AxelföljdBo'Bo'
Längd17 620 mm
Drivhjulsdiameter864 mm
Spårvidd1 435 mm (normalspår)
Drivmedel650V likström (strömskena)
Effekt348 kW
Effekt per ton17,39 kW/t
Största tillåtna hastighet80 km/h
Maxhastighet80 km/h
Tjänstevikt23 t
Sittplatser48
OperatörerMTR
ÄgareAB Storstockholms Lokaltrafik (SL)
Korgbredd2 800 mm

C6 är en vagnstyp som tillverkades och levererades i 160 exemplar åren 1970–1974 till Stockholms tunnelbana av Hägglund och ASEA

2 st. vagnar C6 2789 och C6 2790 byggdes om till C16 och placerades på Saltsjöbanan år 1987.

C6 2651, från 1970, var efter 2002 den äldsta vagnen som trafikerade i tunnelbanan. Den 30 juni 2020 fyllde vagnen 50 år, då den var levererad detta datum 50 år tidigare. Den fick då ett namn precis som C20. Den har fått sitt namn efter Tonny Sjögren, som har arbetat med att underhålla Nybodahallens (Röda linjens) vagnar sedan 1970. C6 anpassades för röda linjen vid trafikstart 1971, då med grön färgsättning. Alla C6 fick permanent blå färgsättning 1990–1995. Flertalet C6 har skrotats idag (2002-2005 respektive 2012-2014). I samband med leveransen av nya C30 planeras några av dessa C6-vagnar att byggas om till C10 och C11 för trafik på Saltsjöbanan. Resten av C6 liksom C14/C15 kommer att skrotas. Skrotningen av kvarvarande C6 vagnar påbörjades i maj 2021, enhet 2746 var den första som gick till skrot efter att ha stått avställd en längre tid i Hammarbydepån. Endast 16 vagnar godkända för trafik finns kvar för närvarande (4 november 2022). Slopning av vagntypen sker dock löpande varpå siffran stadigt minskar. Ett vagnpar, 2809–2810, är redan ombyggt och körs på Saltsjöbanan.[1]

Hyttombyggnad[redigera | redigera wikitext]

Förarhytten till tunnelvagnar av typ C6, C7, C8, C9, C10, C11, C12, C13, C14, C14z, C15 och C16 (C6-C16) utvecklades i slutet av 1960-talet inför leveransen av C6.

Tanken var att konstruera en modern hytt med god sikt och bättre värmeisolering än tidigare vagnar haft, automatisk inbromsning vid restriktiv hyttsignal, snabbstart samt anpassning för enmansdrift. Efter en del år började ett antal förare få besvär med rygg och axlar vid körning av dessa vagnar och problemen lokaliserades till körspakarna som måste hållas "med tryck" i fartläge. Efter prov med flera varianter av körspakar beslöts att installera ett enspaksbord med en "päronknopp" som är fjäderbelastad i vertikalled men ej horisontalled mellan noll och fartläge. Samtidigt infördes en fotpedal som ett alternativt säkerhetsgrepp. Vidare infördes nya uppladdnings- och nödbromsenheter i stället för de föråldrade förarbromsventilerna, fasta nya förarstolar samt nya strömbrytarpaneler. I början av 1990-talet inleddes hyttombyggnaderna av C6-vagnarna. Denna typ av ombyggnad genomfördes på C6, C8, C12, C13, C14 och C15. En förenklad variant genomfördes på Saltsjöbanans C10 och C11.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]