Dominikanska republiken
| Dominikanska republiken República Dominicana |
||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
| Valspråk: Dios, patria, libertad (Spanska: Gud, fosterlandet, friheten) |
||||||
| Nationalsång: Quisqueyanos valientes |
||||||
 |
||||||
| Huvudstad (även största stad) | Santo Domingo | |||||
| Officiellt språk | spanska | |||||
| Demonym | dominikan[1] | |||||
| Statsskick | republik | |||||
| - | President | Danilo Medina | ||||
| - | Vicepresident | Rafael Alburquerque | ||||
| Självständighet | från Haiti | |||||
| - | Erkänd | 27 februari 1844 | ||||
| Area | ||||||
| - | Totalt | 48 670 km²[2] (130:e) | ||||
| - | Vatten (%) | 0,7 % | ||||
| Befolkning | ||||||
| - | 2014 års uppskattning | 10 349 741[2] (86:e) | ||||
| - | Befolkningstäthet | 213 inv./km² (41:a) | ||||
| BNP (PPP) | 2006 års beräkning | |||||
| - | Totalt | $73 740 miljoner (79:e) | ||||
| - | Per capita | $8 000 | ||||
| Valuta | dominikansk peso (DOP) |
|||||
| Tidszon | UTC-4 | |||||
| Topografi | ||||||
| - | Högsta punkt | Pico Duarte, 3 175 m ö.h. | ||||
| - | Största sjö | Lago Enriquillo | ||||
| - | Längsta flod | Yaque del Norte | ||||
| Nationaldag | 27 februari | |||||
| Nationalitetsmärke | DOM | |||||
| Landskod | DO, DOM, 214 | |||||
| Toppdomän | .do | |||||
| Landsnummer | 1-809 | |||||
Dominikanska republiken[1] (spanska: República Dominicana) är en republik i Västindien som upptar två tredjedelar av ön Hispaniola (den västra tredjedelen upptas av Haiti). Landet gränsar mot Haiti och har maritim gräns mot det amerikanska territoriet Puerto Rico.
Historia
Äldre historia
Ön Hispaniola har varit bebodd sedan omkring 4000 f.Kr. Vid tiden för Kr.f. förekom jordbruk och keramiktillverkning. De byar och hövdingedömen som Tainofolket skapade gick under efter Christopher Columbus ankomst 1492. Ön blev de spanska conquistadorernas första huvudbas i Amerika och en språngbräda för Spaniens erövring av Karibien och det amerikanska fastlandet. Spanjorerna gjorde guldfyndighter och ursprungsbefolkningen decimerades till följd av sjukdomar och kolonisternas brutalitet.
År 1697 erkände Spanien Frankrikes överhöghet över den västra tredjedelen av Hispaniola, som efter slavuppror och strider blev ett självständigt svart kejsardöme 1804 (under Toussaint L'Ouverture). Resten av ön, som då kallades Santo Domingo, försökte bli självständigt från Spanien 1821, men erövrades och styrdes istället av Haiti i 22 år. Den spanskspråkiga vita minoriteten i öster revolterade 1844 och bröt sig ur den svarta staten Haiti. 1844 fick Santo Domingo självständighet och blev Dominikanska republiken.[3] 1861 övergav den Dominikanska republiken sin självständighet för att ingå i Spanien, ett förhållande som övergavs 1865 då landet åter blev självständigt. 1869 ansökte Dominikanska republiken om att ingå i USA, men ansökan avslogs genom veto av USA:s senat.[4]
Nyare historia
Efter 1869 utmärktes den Dominikanska republiken av inbördes strider samt tid av diktatur. De konstanta striderna ledde till sämre statsfinanser. Mellan 1901 och 1904 försökte europeiska stormakter lösa återbetalningen av statsskulderna på diplomatisk väg, utan att lyckas. 1905 ingrep USA i Dominikanska republiken genom att bevilja två lån åt landet, men tog samtidigt över förvaltning av landets tullar och statsskulden. Ingripandet ledde till förbättrade statsfinanser och näringsliv.[4]
1911 mördades president Ramón Cáceres, efter att ha varit president i sex år. Följden blev flera år med politisk instabilitet och inbördeskrig.
Ockuperat av USA 1916–24
Juan Isidro Jimenes Pereyra som blev president 1914 vid relativt fria val tvingades avgå i maj 1916. USA:s president Wilson beordrade då en amerikansk ockupation av Dominikanska republiken. Marinsoldater från USA landsteg den 16 maj 1916 och hade kontroll över landet efter två månader. Den militärregering som insattes av USA, ledd av konteramiral Harry Shepard Knapp, fick inte invånarnas förtroende. En del regeringsposter måste fyllas av amerikanska marinofficerare eftersom dominikaner vägrade att ingå i regeringen. Ockupationen upphörde i oktober 1922 och val hölls i mars 1924. Segrare i presidentvalet blev Horacio Vásquez Lajara som hade samarbetat med amerikanerna. Under hans sex år vid makten respekterades medborgerliga rättigheter och ekonomin växte. Han tvingades avgå 1930 och efterträddes av chefen för armén, general Rafael Trujillo, efter ett manipulerat presidentval.
Trujillos diktatur
Från 1930 till 1961 styrde Trujillo landet direkt eller indirekt och etablerade en brutal diktatur med många excentriska inslag även om han också på många vis gav landet stabilitet och en modern infrastruktur och ekonomi. Men han sög även ut landet och berikade sin familj. Han bekämpade kommunismen och fick ett visst amerikanskt stöd.[3]
Trujillo förde en rasistisk politik mot etniska haitier i Dominikanska republiken vilket ledde till en djup konflikt med grannlandet. År 1937 beordrade Trujillo armén att döda haitier som bodde på Dominikanska sidan av gränsen till Haiti. Armén dödade uppskattningsvis mellan 17 000 och 35 000 haitier under sex dagar. För att försvåra bevis för arméns engagemang, använde soldaterna machetes snarare än kulor. Händelserna benämndes Persiljamassakern.
Utrikespolitiskt stödde Trujillo USA i FN och förklarade Italien, Japan och Tyskland krig efter bombningen av Pearl Harbor 1941.[4]
Tiden efter Trujillo
Efter mordet på Trujillo inleddes en ny period av instabilitet. Trujillo hade inte utsett någon efterträdare. De sammansvurna som hade planerat mordet hade planerat att ta över regeringsmakten, men detta kunde inte genomföras. Joaquín Balaguer, som varit vicepresident hos Trujillo satt kvar. Han lät diktatorns son, Rafael Trujillo Lovatón återvända från Paris och ta de facto kontroll. Trujillo Jr fortsatte terrorn och utförde blodiga hämndaktioner. Till skillnad från sin far genomförde han dock några få symboliska reformer. Dessa räckte emellertid inte för att tysta det folkliga motståndet. Människors glädje över mordet förbyttes i besvikelse när det mesta fortsatte som förut. Förbittrade människor strömmade ut på gatorna. I oktober ägde dagliga protester rum. De stoppades med stridsvagnar. Studenter sköts ihjäl av regeringstrupper. USA fruktade att det som på Kuba skulle kunna ske ett kommunistiskt övertagande, trots att vänstern i Dominikanska republiken var obetydlig efter åratal av repression.
Amerikanska diplomater framförde att USA:s militära makt om nödvändigt skulle komma till användning för att åstadkomma en provisorisk regering under ledning av Joaquin Balaguer tills val kunde hållas.[5][6]
Demokratiska val
De första demokratiska valen i landets historia hölls den 20 december 1963 . De främsta presidentkandidaterna vid valet var Juan Bosch Gavino, en intellektuell och poet, som från exilen hade organiserat motstånd via Dominikanska revolutionära partiet (Partido Revolucionario Dominicano – PRD) och Viriato Fiallo som tillhörde Unión Nacional Civica (UCN). Bosch segrade med 64 procent av rösterna, Hans parti, PRD, fick även majoritet i parlamentets båda kamrar. En regering under Juan Bosch tillträdde i februari 1963, men störtades i september samma år av högermilitärer.
Inbördeskrig och intervention
Ett militärt styre inrättades. I april 1965 utbröt en folklig och militär resning, som syftade till att återinsätta Bosch vid makten. USA:s president Lyndon Johnson oroades över möjligheten av att kommunister skulle kunna ta över revolten och skapa ”Ett andra Kuba", sände 30 000 soldater till Dominikanska republiken för att kväsa upproret.
Balaguer vid makten
USA:s trupper stannade kvar i landet i över ett år och övervakade valen år 1966, som vanns av högerpolitikern Joaquín Balaguer. Han kom att sitta kvar vid makten som president i 12 år. Den högt utbildade Balaguer styrde inledningsvis auktoritärt, men med mindre våld än Trujillo. Hans presidenttid innebar dock brott mot mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, med motivet att hålla pro-Castro eller prokommunistiska partier utanför. Under hans styre växte klyftan mellan rika och fattiga. Han genomförde ett ambitiöst infrastrukturprogram som innehöll stora bostadsprojekt, sportanläggningar, teatrar, museer, akvedukter och vägar.
Tiden efter Balaguer
Boschs gamla parti kom till makten 1978. Efter valet 1982 blev Salvador Jorge Blanco president fram till 1986. Perioden innebar en katastrofal ekonomisk situation och växande social oro där strejker och massdemonstrationer 1984 urartade till kravaller med ett hundratal döda. Balaguer blev åter president 1986 och försökte nu skapa en mer dynamisk ekonomisk utveckling, som dockblev kortlivad. Inflationen steg kraftigt och underskottet i handelsbalansen växte. En stagnerande ekonomi ledde till ökad social oro. Efter presidentvalet 1994 accepterade Balaguer till att inte kandidera ännu en gång. 1996 valdes, med stöd av Balaguer, Leonel Fernández Reyna, tillhörande Partido de la Liberación Dominicana (PLD), till president. Fernández, som valdes åter 2004, har fört en nyliberal politik med bland annat privatiseringar av statliga bolag. Sedan 2012 är Danilo Medina landets president.
Geografi
Landet uppfylls av flera väst-östliga bergskedjor, som i de centrala delarna når drygt 3 000 m. Här finns Västindiens högsta topp, Pico Duarte (3 175 m). Sluttningarna täcks av tropisk regnskog. Dalar och slätter har savannvegetation. Det tropiska klimatet mildras av nordostpassaden som ger mycket regn i de nordliga bergen. Öns södra delar är ofta orkandrabbade.[3]
Dominikanska republikens lägsta punkt är Lago Enriquillo, 46 meter under havsnivå. Landets naturtillgångar är bland annat nickel, bauxit, guld och silver.
Klimatet är tropisk havsmiljö med små temperaturvariationer under året. Landet ligger mitt i ett område där det förekommer orkaner, och dessa inträffar mellan juni och oktober. Översvämningar liksom torrperioder förekommer också.
Tidvis är det brist på färskvatten. Skogsavverkning orsakar jorderosion och jorden som eroderar ner i havet förstör korallreven. Nästan all elektricitet framställs av fossila bränslen, såsom petroleum, men man har även lite vattenkraft.
Administrativ indelning
Dominikanska republiken är indelat i ett distrikt, Distrito Nacional (motsvarar centrala Santo Domingo), och 31 provinser: Ázua, Baoruco, Barahona, Dajabón, Duarte, Elías Piña, El Seibo, Espaillat, Hato Mayor, Hermanas Mirabal, Independencia, La Altagracia, La Romana, La Vega, María Trinidad Sánchez, Monseñor Nouel, Monte Cristi, Monte Plata, Pedernales, Peravia, Puerto Plata, Samaná, Sánchez Ramírez, San Cristóbal, San José de Ocoa, San Juan, San Pedro de Macorís, Santiago, Santiago Rodríguez, Santo Domingo och Valverde.
Ekonomi
Dominikanska republiken är ett utvecklingsland och har varit ensidigt beroende av sitt jordbruk. Det bedrivs dels på konstbevattnade odlingar (socker, kaffe och tobak), dels på småbruk för husbehov (ris, majs och bönor). Ekonomin är sårbar; den styrs av världsmarknadspriserna på socker, som länge varit den viktigaste exportvaran, och andra jordbruksprodukter. Sockerplantagerna har dominerats av amerikanska intressen, men är numera till stor del förstatligade. Gruvindustrin är under utveckling (nickel, bauxit, guld), och turismen ger ett växande bidrag till statsinkomsterna. Den viktigaste handelspartnern är USA.[3]
Dominikanska republikens ekonomi är en av de snabbast växande i denna del av världen under det senaste årtiondet. Ett bakslag var en svår orkan 1998.
Inkomstskillnaderna mellan rika och fattiga i landet är stora. Den rikaste tiondelen av befolkningen får 40 % av landets totala inkomster. 25 % av befolkningen räknas som fattiga.
Demografi
Folkökningen har varit snabb. Landet är tättbefolkat och arbetslösheten är ett svårt problem. Myndigheterna har uppmuntrat utvandring och har försökt hejda invandrare från Haiti (de utnyttjas som billig arbetskraft på plantagerna). Omkring tre fjärdedelar av invånarna är ättlingar till spanska kolonisatörer och svarta. Den indianska urbefolkningen utrotades i hårt tvångsarbete och ersattes på plantagerna av importerade svarta slavar. Den katolska kyrkan har en stark ställning. Det officiella språket är spanska.[3]
- Födelsetal: 18,97 ‰ (2014)
- Dödlighet (hela befolkningen): 4,5 ‰ (2014)
- Spädbarnsdödlighet: 19,63 ‰ (2014)
- Antal barn/kvinna: 2,36 (2014)
- Befolkningens medelålder: 27,1 år (2014)
- Förväntad livslängd: 77,8 år (2014)
- Män 75,6 år
- Kvinnor 80,08 år
- Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 21,2 % (2008)
Siffror tagna från CIA World Factbook.[2]
Ett av landets hälsoproblem är aids. År 2001 hade ungefär 7 800 personer dött som en följd av aids.
Dominikanska republiken i litteratur och film
- Mario Vargas Llosa: Bockfesten. Norstedts, 2010. ISBN 91-1-301006-9 (inb.). Libris 8464779.
- Bockfesten (film)
- Junot Díaz: Oscar Waos korta förunderliga liv. Albert Bonniers förlag, 2009. ISBN 978-91-0012068-9.
Internationella rankningar
| Organisation | Undersökning | Bedömning | Rankning |
|---|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | Ekonomisk frihet-index 2014 | 61,0 (Moderately Free) | 86 av 178 |
| Reportrar utan gränser | World Press Freedom Index 2014 | 27,17 (0 är bäst) | 68 av 180 |
| Transparency International | Korruptionsindex 2013 | 29 (0 är väldigt korrupt-100 väldigt rent) | 123 av 177 |
| FN:s utvecklingsprogram | Human Development Index 2013 | 0,700 - high human development | 102 av 187 |
Referenser
- Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). Svensk uppslagsbok (2). Malmö: Baltiska förlaget. Libris 11112
Noter
- ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 71. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146
- ^ [a b c] ”Country: Dominican Republic” (på engelska). The World Factbook. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/dr.html. Läst 27 april 2015.
- ^ [a b c d e] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
- ^ [a b c] Svensk uppslagsbok andra upplaga, band 7, sida 668-673
- ^ http://countrystudies.us/dominican-republic/12.htm
- ^ William Blum: CIA och USA:s verkliga utrikespolitik s. 231–241, Göteborg, Epsilon press, 1991 ISBN 91-7007-011-3
- ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/dr.html#People CIA World Factbook uppdaterat 20 november 2008
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Dominikanska republiken.- Wikitravel om Dominikanska republiken
- CIA Factbook
