Fotbollens historia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Teckning som visar ett spel i Florens som liknade fotboll

Fotboll spelas i organiserad form sedan 1850-talet, men liknande bollspel har funnits mycket längre än så.

Fotbollens ursprung[redigera | redigera wikitext]

Det är inte med säkerhet känt var fotboll ursprungligen kommer ifrån. Den äldsta dokumenterade formen av fotboll kommer från de stridande staternas tid i Kina (400-talet f.Kr. till 221 f.Kr.) och enligt Fifa - det internationella fotbollsförbundet - är det kineserna som "uppfunnit" fotbollsspelet.[1] På den tiden spelade man, som idag, i två lag och hade två mål (nät uppspända mellan bambustänger). Bollen var tillverkad av läder och fylld med fjädrar. Spelet, på kinesiska kallat cùjú (蹴鞠, spark-boll), blev efterhand mycket populärt. Även kvinnor utövade spelet och det fanns också många professionella spelare. Cuju fortsatte att praktiseras ända fram till Mingdynastins (1368-1644) tid då det i sin dåvarande form successivt dog ut. Snarlika spel spelades även i Kinas grannländer. I Japan, där det kallas kemari (蹴鞠, hiragana: けまり), var spelet mycket populärt under Heian-tiden och har återupplivats under modern tid. Till skillnad från cuju och modern fotboll går kemari inte ut på att sparka in bollen i motståndarens mål, utan målet är endast att hålla bollen i luften.

Fotbollsliknande spel förekom även i Centralamerika under Mayatiden (ca 300-900 e kr) och aztekerna (1300-1500-talet). Spelet som aztekerna utövades spelades framförallt i samband med religiösa högtider och var bokstavligt talat på liv och död - medlemmarna i laget som förlorade offrades till gudarna.

Att kung Filip den långe utfärdade ett förbud mot fotboll visar att sporten förekom i Frankrike, under 1300-talet. Även i Italien, speciellt i Florens, har fotboll spelats länge. Under 1400-talet utövades sporten på en plan med ungefär samma mått som man har idag. Spelarna var indelade i två lag och spelet gick ut på att få bollen över motståndarens kortlinje, mål förekom ej. Spelets namn i Florens var calcio vilket för övrigt fortfarande är benämningen på den moderna fotbollen i Italien.

I England, liksom i Frankrike försökte myndigheterna förbjuda spelet under 1300-talet. I det här fallet var det Edvard III som utfärdade förbudet med motiveringen att allmänheten istället skulle ägna sig åt bågskyttet. Såväl i Frankrike som England hade myndigheterna inte makt nog att i praktiken kunna genomdriva förbuden.

Den medeltida fotboll som praktiserades i England och Frankrike hade väldigt lite regler och följaktligen lite gemensamt med dagens fotboll. Det fanns inga bestämmelser på hur många spelare som skulle finnas i respektive lag. Det vanligaste var att man i en by eller stad samlade ihop deltagare i 2 lag, totalt kunde antalet deltagare uppgå till hundratals personer, även möten mellan 2 byar/städer var vanligt förekommande. Målburar förekom vanligtvis inte. Istället handlade det om att försöka driva bollen från punkt A till B som kunde vara flera km från varandra. Spelet var brutalt och svåra skador förekom ofta. Det var inte ovanligt att spelet urartade i rena slagsmål, vilket gav fotbollen dåligt anseende hos myndigheterna. På 1500-talet hade fotbollsspelet även börjat utövas på de stora universiteten som t.ex. Oxford och Cambridge.

Den moderna fotbollens födelse[redigera | redigera wikitext]

I början av 1800-talet hade sporten etablerat sig och börjat tas upp av brittiska internatskolor. Spelet ansågs nyttigt då det ansågs "härda pojkar till riktiga gentlemen". Under denna tid var fotboll en blandning av dagens fotboll och rugby. Fotboll växte sig allt större och blev allt populärare. 1863 bildades Englands fotbollsförbund - Football Association. Men en splittring uppstod omgående och 1871 bildades Rugby union.

Orsaken till att rugbyn och fotbollen gick skilda vägar var att man inte kunde enas om vilka regler som skulle gälla. Olika internatskolor tillämpade olika regler där en del skolor med starkaste fästet i Cambridge ansåg att det skulle vara förbjudet att använda händer och armar. Den andra inriktningen som hade sitt starkaste fäste i Rugby School (därav namnet på spelet) menade att man inte bara skulle få använda händerna, man skulle även kunna bära den och en oval boll skulle användas. När FA grundades, var målet att skapa ett gemensamt regelverk som tillfredsställde båda parter men det var omöjligt att enas.

När brytningen mellan sporterna genomförts, satsade FA stort för att popularisera spelet, en satsning som skulle visa sig mycket lyckosam. 1871 startade engelska cupen (FA-cupen) och sedan dess har sporten rullat på. En benämning för fotboll i England är Association football efter fotbollsförbundet. Benämningen Association fotball uppkom för att skilja fotbollen från rugbyn där rugbyns anhängare menade att deras spel var den "äkta" fotbollen. I nutid är benämningen Association football ovanlig i England, vanligtvis kallas spelet helt enkelt bara football. 1872 spelades den första landskampen, mellan Skottland och England, i Partick, Glasgow, Skottland, slutresultat 0-0.

I slutet av 1800-talet spreds fotbollsspelet jorden runt. Den första landskampen utanför Brittiska öarna spelades den 28 november 1885 i Newark delstaten New Jersey i USA mellan USA och Kanada, och Kanada vann med 1-0. Den första landskampen på den sydamerikanska kontinenten spelades 1901 i Uruguay mellan Uruguay och Argentina medan den första landskampen på den europeiska kontinenten spelades 1902 i Wien mellan Österrike och Ungern, som hade egna landslag fastän de båda ingick i landet Österrike-Ungern tills det delades upp 1918.

Under 1800-talets senare del hade fotbollen delvis andra regler än vad den har i dag, i början av 2000-talet, till exempel fick straffsparken sin nuvarande utformning först 1901. Regeln om 11-mannalag infördes 1870. Andra regler som till exempel inkast, hörnspark, nät i målet mm infördes successivt fram till 1890-talet. Noterbart kan vara att målribba blev obligatorisk så pass sent som 1882, fram till dess hade målsnöre fungerat som ribba. Huvuddomaren fick en avgörande roll i spelet 1891. Även taktiken var inledningsvis annorlunda. Passningar till exempel användes bara som nödlösning främst beroende på att offsideregeln var utformad på ett annat sätt - passades bollen framåt var samtliga medspelare som befann sig högre upp på planen än passningsläggaren i offside läge. Detta ledde ofta till ett låst spel men sedan FA ändrade offsideregeln så att den mer påminde om dagens offsideregel så ändrades spelets karaktär. Passningsspelets definitiva genombrott skedde sedan ett lag vunnit FA-cupen med passningsspel.

Viktigt för spelets fortsatta utveckling blev även grundandet av International Football Association Board 1886 som fortfarande är det organ som har den högsta auktoriteten när det gäller tolkningen av reglerna och eventuell ändring av gällande regler. Man måste även godkänna nya regler, till exempel införde man i början av 1970-talet straffsparksläggning som en sista möjlighet att avgöra matcher i utslagsturneringar.

1885 legaliserades också proffsfotboll i England och 1888 startades engelska ligan, den skotska ligan startades 1890. 1904 bildades världsförbundet Fifa och sedan Uruguays seger i Olympiska sommarspelen 1924 har fotbollen blivit världens mest betydelsefulla sport.

I dag spelas fotboll med 11 spelare på plan, varav en målvakt. De övriga spelarna kan lagen välja att placera ut som de vill i positionerna, back, mittfältare och anfallare. Inomhusfotboll spelas ofta på betydligt mindre planer (ungefär i samma storlek som en handbollsplan) och då använder man femmannalag.

Fotboll blir världens populäraste sport[redigera | redigera wikitext]

Fotboll har ofta betraktats som en typisk "arbetarsport" men som antytts ovan var den moderna fotbollen från början en ren överklassport. Såväl de som utövade själva spelet och männen som 1863 grundade Football Association (FA) kom från överklassen. Det dröjde emellertid inte lång tid innan arbetare började intressera sig för sporten, vilket anses varit oerhört viktigt för att spelet blev så populärt. Att intresset snabbt spred sig till arbetarklassen i Storbritannien berodde bl.a. på att de hårda arbetsvillkoren i 1800-talets industrier blev något lättare under 1800-talets andra hälft, till exempel kortades arbetstiden.

Idrottshistoriker är även eniga om att spelets enkla natur är en viktig orsak till att fotbollens framgångar. Det krävs varken mycket utrustning eller stora ekonomiska resurser för att utöva spelet. Fotbollen övervinner därför lätt klassklyftor, vilket också bidrar till att sporten attraherar människor från vitt skilda kulturer. Många idrottshistoriker och/eller allmänt fotbollsintreserade betonar ofta sportens förmåga att fånga människors intresse världen över, oavsett religion, politisk åskådning etcetera. Om en person från något västland möter en invånare från till exempel något land i Mellanöstern har man troligen olika värderingar i många frågor men sannolikheten är stor att man delar ett stort intresse för fotboll. Regelverket är inte så omfattande heller, vilket gör spelet lättbegripligt. Det hade ändå mycket väl kunnat bli rugbyn som blev "folkets spel"; det krävs inte så mycket utrustning för att spela rugby heller. Att så inte blev fallet, anses ha berott på en rad faktorer, som kan spåras till den moderna fotbollens framväxt i England och Skottland under 1800-talets senare del:

  • Efter det att FA grundades och brytningen med rugbyn blev definitiv, dröjde det åtta år innan rugbyn bildade ett eget förbund. Fotbollen organiserades alltså snabbare och det var ett försprång man sedan behöll under lång tid. Det potentiella hotet att FA-s regionala medlemsförbund skulle bryta sig ut i händelse av konflikter, undanröjde man genom att ledande företrädare för de regionala förbunden så småningom fick ta plats i FA-s styrelse i London.
  • Det rådde visserligen inledningsvis oenighet om vilka regler som skulle användas. I Sheffield hade man 1867 bildat det första regionala förbundet - Sheffield football association som delvis använde sig av andra regler än riksförbundet vilket orsakade problem när man mötte lag som tillämpade FA-s regler. 1877 rättade man dock in sig i ledet och bestämde att man fortsättningsvis skulle spela helt efter FA-s regler. Därmed rådde nu full enighet om vilka regler som gällde vilket underlättade spridningen av spelet.
  • När den "breda massan" i Englands befolkning började intressera sig mer för fotboll än rugby, betydde det att publiken snabbt ökade och därmed även klubbarnas intäkter. Det blev nu möjligt för klubbarna att betala ut löner till spelarna samtidigt som spelarna i allt högre utsträckning kom att rekryteras från arbetarklassen. Det var också lättare för nybildade klubbar att bli medlemmar i FA än Rugby Union, vilket ledde till att många kom att betrakta fotboll som en mer "demokratisk" sport.
  • Möjligheten att tjäna pengar och även försörja sig på att spela fotboll var lockande för många från arbetarklassen då lönerna var låga och arbetsvillkoren hårda. Visserligen styrdes såväl FA som Rugby Union av personer från överklassen där motståndet mot att tjäna pengar på idrottsutövande var hårdnackat. När verkligheten sprungit ikapp och förbi idealen i FA-s ledning visade de sig emellertid ha en mer pragmatisk inställning till nymodigheter än ledningen i Rugby Union.
  • När man startade FA-cupen 1871 var det en för sin tid revolutionerande idé. Tävlingsmoment i form av utslagstävlingar på nationell nivå var något helt nytt och något som fortfarande var otänkbart för ledningen i Rugby Union och skulle så förbli under många år framöver. Cupen och det tävlingsmoment den innehöll blev snabbt en stor publiksuccé, vilket gjorde att intresset ökade snabbt under 1870 och 80-talen. När professionell fotboll legaliserades år 1885, svarade rugbyförbundet istället med att skärpa amatörreglarna. Följden blev att intresset för fotbollen stegrades än mer på rugbyns bekostnad. Även den nationella ligan för proffs, som startade 1888, blev snabbt en stor publiksuccé och även här hamnade rugbyn på efterkälken. Under 1890-talet uppstod istället mycket svårlösta konflikter inom rugbyn då vissa ansåg att det var absolut nödvändigt att lätta på amatörreglerna och införa en nationell liga. Stridigheterna ledde t.om till att en del klubbar bröt sig loss från rugbyförbundet.
  • Visserligen uppstod det konflikter under 1890-talet och inledningen av 1900-talet mellan FA och proffsklubbarna, stridsfrågorna gällde till exempel tak för spelarlöner och transfersummor. Men till skillnad från rugbyn kunde dessa konflikter lösas genom förhandlingar och kompromisser som tillfredsställde båda parter, en samförståndsanda växte fram. Det stod dock snabbt klart att det var omöjligt att upprätthålla ett tak för löne- och transfersummor. Men även här visade FA:s ledning upp en flexibel och pragmatisk inställning, man "gillade läget".

Samförståndsandan visade sig också i att FA och Football League som organiserade proffsligan samarbetade för att sprida spelet till "vita fläckar" på fotbollskartan. T.ex. var det inga som helst problem för tidigare rugbyklubben Bradford City att 1903 ombilda sig till fotbollsklubb och omgående bli medlem i fotbollsligan. Nybildade Chelsea FC blev medlem i ligan 1905 utan att ha spelat en enda match.

  • När FA fyllde 50 år 1913 kunde styrelse konstatera att Association Fotball blivit en formidabel succé. Antalet medlemsklubbar var över 12000, varav 300 proffsklubbar och antalet registrerade spelare översteg 500 000. FA-cup finalen samma år mellan Aston Villa och Sunderland (seger med 1-0 för Aston Villa) hade en publiksiffra på nästan 122 000, den dittills högsta publiksiffran för en fotbollsmatch. FA-cupfinalen året efter hade för första gången kung George V som åskådare och prisutdelare.
  • Vid sidan av utvecklingen av FA-cupen, professionell fotboll och ligaspelet utvecklades under 1800-talets sista decennier även fotbollen i England på gräsrotsnivå. FA-s regionala förbund fick stor frihet att vid sidan av den nationella cupen och proffsligan anordna lokala och regionala cuper. Även dessa blev mycket populära och dessutom bra möjligheter för småklubbar att delta i turneringar som man hade realistiska möjligheter att vinna.

Spelet blev mycket vanligt i de allmänna skolorna och efterhand startades ett stort antal lokala och regionala turneringar mellan skolorna. Parallellt blev också en spontan fotboll som spelades på gator eller i parker mycket vanlig. Ett tydligt tecken på hur lite resurser som krävdes för att spela fotboll. Alla, oavsett social tillhörighet, kunde spela vad många fotbollsvänner kallat "världens enklaste spel".

I slutet av 1800-talet hade fotbollens årliga säsongsrytm i England och Skottland antagit former som i många avseende liknade dagens med seriespel, cupspel och återkommande landskamper. Man spelade höst/vår där maj t.o.m. augusti var tävlingsfria - i nutid varar säsongen vanligtvis från mitten av augusti fram till mitten av maj. Ligan var uppdelad i flera divisioner med upp- och nedflyttning, säsongen avslutades alltid med FA-Cup-finalen. Sidoföreteelser som i dag betraktas som självklara, till exempel en välutvecklad supporterkultur, tipskuponger och en intensiv bevakning från media var redan på plats. Liksom i nutid fördes även debatter där en del ansåg att rika klubbar "köpte sönder" de mindre och att klubbarna levde över sina tillgångar. Även en del av avarterna inom fotbollen som läktarvåld och ekonomisk brottslighet bland en del klubbägare hade också gjort entré.

När 1900-talet inleddes hade fotbollen spridit sig över hela världen och land efter land bildade egna förbund. Många ansåg nu att fotbollen behövde en internationell organisation som organiserade sporten och 21 maj 1904 bildades som nämndes ovan även det internationella fotbollsförbundet Fifa. Följande staters nationella förbund var med och grundade Fifa[2]:

  • Frankrike - Union des Sociétés Françaises de Sports Athlétiques (USFSA)
  • Belgien - Union Belge des Sociétés de Sports (UBSSA)
  • Danmark - Dansk Boldspil Union (DBU)
  • Nederländerna - Nederlandsche Voetbal Bond (NVB)
  • Spanien - Madrid Football Club (numera fotbollsklubben Real Madrid)
  • Sverige - Svenska BollspellsFörbundet (SBF)
  • Schweiz - Association Suisse de Football (ASF)

Football Association var alltså inte med bland Fifa-s ursprungliga medlemmar men anslöt sig 1905.

De nationella förbunden kopierade efterhand samma modell som FA och konceptet med seriespel, varvat med cupspel och landskamper visade sig funka lika bra även utanför Storbritannien. När Fifa 1930 anordnade det första världsmästerskapet, innebar det att intresset utanför Storbritannien stegrades ännu mer. Fram tills det första världsmästerskapet hade OS-turneringen varit den främsta fotbollsturneringen. Men under 1900-talets första decennier spreds professionell fotboll till en rad länder utanför Storbritannien. Eftersom bara amatörer fick delta i OS, utestängdes många av de främsta spelarna. Den dåvarande Fifa-presidenten Jules Rimet tog därför initiativ till att Fifa själva skulle anordna en global turnering som var öppen för både amatörer och proffs.

I det första världsmästerskapet som spelades i Uruguay deltog bara 13 lag (mot planerade 16) men efter den något trevande inledningen konkurrerade Fifa-s mästerskap ganska snabbt ut OS-turneringen som världsfotbollens viktigaste turnering. Allt eftersom decennierna gick fortsatte Världsmästerskapet att växa, 1982 utökades antalet platser i huvudturneringen till 24 och när en lång rad nya länder blev självständiga efter att det kalla kriget upphörde i början av 1990-talet utökades antalet till 32 från och med VM 1998. Fifa World Cup är numera världens största idrottsevenemang, mätt efter antalet TV-tittare som följer slutspelet vart fjärde år.

Så småningom bildade Fifa:s medlemmar även kontinentala förbund som anordnade regionala mästerskap - Europamästerskapen, Afrikanska mästerskapen, Sydamerikanska mästerskapet etcetera. Liksom VM, nationella seriespel, klubblagsturneringar m.m. blev även dessa mästerskap mycket populära. Det första kontinentala förbundet som bildades var Sydamerikas fotbollsförbund CONMEBOL, de anordnade också det första kontinentala mästerskapet, Copa América samma år.[3]

Trots fotbollens stora popularitet i hela Europa dröjde det fram till 1954 innan Uefa, Europas fotbollsförbund bildades. 1960 anordnades det första Europamästerskapet, fram till 1968 kallat Europacupen för landslag. Turneringen växte successivt i storlek, från början deltog bara 4 lag i slutspelet. Det utökades till 8 1980, 16 1996 och från och med nästa turnering 2016 deltar 24 lag. Antalet medlemsförbund i Uefa har stigit från 25 vid grundandet till 54 i nutid.[4][5]

Mycket har skett under de senaste 50 åren vad gäller klubblagsfotboll. I mitten av 1950-talet startade Europacupen för mästarlag (nuvarande Uefa Champions League), viken snart följdes av Mässcupen (föregångare till Uefacupen och Europa League) och Cupvinnarcupen. Samtliga turneringar blev snabbt mycket populära. I dagsläget har emellertid intresset för Champions League blivit mycket större än de andra internationella klubblagsturneringarna i Europa och Cupvinnarcupen är numer nedlagd. När antalet TV-kanaler ökade snabbt under 1990-talet, följde även en boom vad gäller livesändningar från såväl nationell som internationell klubblagsfotboll. TV-bolagen betalar numera astronomiska belopp för sändningsrättigheterna till Champions League och de största nationella ligorna. Även transfersummorna och spelarlöner har stigit mycket kraftigt från mitten av 1990-talet till nutid. 1 september 2013 betalade Real Madrid världsrekordsumman 85 miljoner pund, nästan 900 miljoner kr till Tottenham FC för Gareth Bale från Wales.

Anm: Real Madrid betalade 80 miljoner pund till Manchester United för portugisen Cristiano Ronaldo 2009 vilket motsvarade nästan en miljard kr i den då aktuella växelkursen.

Motsvarigheter till Champions League finns f.ö även i Sydamerika, Asien, Nordamerika, Oceanien och Afrika och intresset för internationella klubblagsturneringar är även där mycket stort.

1960 spelades den första Interkontinentala cupen, ett årligt möte mellan mästarna i Europacupen och Sydamerikas motsvarighet Copa Libertardores och arrangerat av Uefa och Conmebol. Efter några trevande försök av Fifa att anordna ett världsmästerskap för klubblag tog man över arrangemanget definitivt 2005 och turneringens officiella sedan 2006 är FIFA Club World Cup. Till skillnad från den gamla Interkontinentalcupen deltar mästarklubbarna från samtliga kontinenter samt mästarna i arrangörslandet, totalt 7 lag.[6]

Damfotboll frekom redan under det sena 1800-talet i England men dog sedan i praktiken ut, mycket beroende på att spelet bara ansågs passa för män. Det skulle dröja lång tid innan damfotboll i organiserad form spelades men under 1900-talets andra hälft blev emellertid även damfotboll allt mer utbredd och 1991 spelades det första världsmästerskapet för damer. Turneringens officiella namn är: FifaWomen's World Cup. Även i damfotbollen finns det nationella seriespel och internationella cupturneringar. I det första världsmästerskapet deltog 12 länder, i nästa VM 2015 kommer 24 lag att delta.

Två varianter av Association fotball, futsal och strandfotboll har under de senaste decennierna blivit allt populärare. På internationell nivå organiseras såväl futsal som strandfotboll av Fifa. I futsal finns det även en mindre organisation kallad AMF (Association mundial de futsal). 1985 anordnade Fifa det första världsmästerskapet i futsal och sedan 1986 är turneringens officiella namn FIFA Futsal World Cup. Turneringen spelas vart fjärde år. VM i strandfotboll, officiellt Fifa Beach Soccer World Cup har spelats sedan 1985, Fifa tog över som arrangör 2005 tillsammans med Beach Soccer Worldwide'.

Såväl futsal som strandfotboll har alltså officiell status som egna varianter av traditionell fotboll. I Sverige organiseras futsal och strandfotboll av Svenska fotbollsförbundet.

Fotbollen utvecklas i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Fotbollen i Sverige fick först fäste i Göteborg, vilket är naturligt med tanke på läget i förhållande till Storbritannien. Det var ursprungligen skotska arbetare som tog fotboll till Sverige.[7] De första riktiga klubbarna som bildades var Lyckans Soldater (1883) och Örgryte IS (1887), och det var också dessa två klubbar som spelade den första fotbollsmatchen i SverigeHeden i Göteborg 1892. Spelet spreds sedan snabbt genom landet. I Stockholm spelades fotboll i skolorna redan i början av 1880-talet men det dröjde ett tag innan klubbar började bildas. AIK och Djurgårdens IF grundades 1891, Hammarby IF 1897.

Inledningsvis hade man svårt och enas om vilka regler som skulle gälla. Det fanns förespråkare för att införa en variant kallad "Svensk Fotboll" och som kan beskrivas som en korsning mellan Association football och rugby, det skulle till exempel vara tillåtet att använda händerna i vissa fall och målet saknade ribba. Först 1895 enades man om att det var FA:s regler som skulle gälla.

När det gäller organisation och tävlingar lydde fotbollen inledningsvis under Svenska Idrottsförbundet, senare bildades Svenska Bollspelsförbundet som var med och grundade Fifa. Svenska Bollspelsförbundet ville emellertid inte vara med i Riksidrottsförbundet (RF) (bildat 1903) samtidigt som det fanns en annan organisation som ansåg att fotbollen borde ansluta sig till RF. Konflikten gjorde att Bollspelsförbundet snart ströks som medlemmar i Fifa.

Maktkampen om vilka som skulle styra fotbollen i Sverige slutade med att Svenska Bollspelsförbundet förlorade. 18 december 1904 bildades Svenska Fotbollförbundet (SvFF) som medlem i RF.[8] 1906 upplöstes Bollspelsförbundet och 1907 blev SvFF fullvärdiga medlemmar i Fifa. Det första svenska mästerskapet avgjordes redan 1896, Örgryte IS blev svenska mästare de fyra första åren. Fram till 1924 korades de svenska mästarna genom cupspel. Allsvenskan hade premiär säsongen 1924-25 och vanns av Gais och under mellankrigstiden blev fotbollen Sveriges största sport.

1959 gick man över från höst-vår till vår-höst säsong. 1981-92 korades de svenska mästarna via ett slutspel bestående av minst fyra lag från Allsvenskan men 1993 gick man tillbaka till en s.k rak serie där segraren i Allsvenskan blir svenska mästare. Antalet lag som deltar i Allsvenskan har varierat genom åren, 12 har varit det vanligaste. Sedan 2008 deltar 16 lag. De regerande svenska mästarna är Malmö FF.

Det kan vara värt och notera att motståndet mot proffsfotboll länge var kompakt i fotbollsförbundet. Så sent som 1958 inför VM på hemmaplan var det många som inte ville använda sig av proffsspelare från italienska ligan, där till exempel Kurt Hamrin, Lennart Skoglund och Nils Liedholm var stora stjärnor. Först 1967 hävdes proffsförbudet.

Landslaget vann VM-silver år 1958 och brons 1950 och 1994. 1948 vann man även guld i OS. I EM på hemmaplan 1992 fick man också en bronsmedalj. Målvakten Thomas Ravelli har spelat flest landskamper, 143 st 1981-97, vilket var världsrekord fram till 1999.

Svenska cupen spelas visserligen fortfarande men är statusmässigt långt efter FA-cupen i England eller Tyska cupen.

Sverige var en av pionjärländerna inom damfotboll. På 1970-talet hade ett seriespel startat och damfotbollen har fått allt fler utövare. Damlandslaget har också nått stora framgångar med bland annat VM-silver år 2003.

Viktiga årtal och datum[redigera | redigera wikitext]

1871[redigera | redigera wikitext]

  • 1863 Englands Football Association (FA) grundas, världens äldsta nationella fotbollsförbund.
  • I England instiftas första FA-cupen i fotboll för herrar.

1872[redigera | redigera wikitext]

1874[redigera | redigera wikitext]

  • 28 maj - Tidningen Göteborgs-Posten skriver det första "fotbollsreferatet" i Sverige, då man rapporterar från bildandet av ... ett sällskap för gymnastiska lekar i det fria då tjugo medlemmar hade tecknat sig och "...redan samma afton företogs å Heden ett par fotbollsspelarlekar, hvilka syntes vara af mycket animerad beskaffenhet". Redan året därpå bildades Göteborgs Bollklubb.[9]


1888[redigera | redigera wikitext]

Den första nationella ligan för proffs startar i England. 12 lag deltar första säsongen och Preston North End vinner serien. Initiativtagaren till ligan heter William McGregor. McGregor ansåg att proffsklubbarna behövde stabilare inkomstkällor och då var fler tävlingsmatcher en nödvändighet för att publiken inte skulle svika.

1889[redigera | redigera wikitext]

1892[redigera | redigera wikitext]

1902[redigera | redigera wikitext]

1904[redigera | redigera wikitext]

1908[redigera | redigera wikitext]

1924[redigera | redigera wikitext]

1925[redigera | redigera wikitext]

1930[redigera | redigera wikitext]

1954[redigera | redigera wikitext]

1956[redigera | redigera wikitext]

1967[redigera | redigera wikitext]

  • Sverige avskaffar amatörbestämmelserna.

1984[redigera | redigera wikitext]

  • Norge avskaffar amatörbestämmelserna.

1991[redigera | redigera wikitext]

1993[redigera | redigera wikitext]

1995[redigera | redigera wikitext]

  • November - Bosmandomen i EG-domstolen förändrar möjligheten för fotbollsspelare från EG-området att byta klubb. Spelare vars kontrakt har gått ut får nu byta klubb utan att någon transfersumma betalas. Begränsningerna på hur många utländska spelare en klubb får använda tas också bort.

1996[redigera | redigera wikitext]

  • 3 augusti
    • Nigeria blir första afrikanska lag att vinna OS-guld.
    • Första OS-turneringen i fotboll för damer avgörs, och vinns av USA.

2002[redigera | redigera wikitext]

2007[redigera | redigera wikitext]

  • Antalet medlemsförbund i Fifa år 2010 är 208, 16 mer än antalet medlemsstater i FN. Observera då att Storbritannien är uppdelat på flera förbund och att några stater som inte är helt självständiga, till exempel Färöarna har egna förbund.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Cuju -världens tidigaste form av fotboll”. Allt om Kina. 25 juni 2006. http://se.radio86.com/sport/cuju-varldens-tidigaste-form-av-fotboll. 
  2. ^ ”The History of FIFA”. FIFA.com. http://www.fifa.com/classicfootball/history/fifa/historyfifa1.html. 
  3. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/CONMEBOL#CONMEBOL_competitions
  4. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Uefa#Competitions
  5. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/UEFA_European_Football_Championship
  6. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/FIFA_Club_World_Cup
  7. ^ Lundberg, Björn (2010). ”Skotska arbetare tog fotbollen till Sverige”. Allt om historia (nr. 6): sid. 52-53. ISSN 1653-3224. 
  8. ^ ”SvFF:s tillkomst 1904”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/historia/svff-1904/. 
  9. ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s. 67
  • Åke Jönsson Fotboll - hur världens största sport växte fram (Historiska Media 2006)
  • Nationalencyklopedin - fotboll

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]