Pearl S. Buck

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pearl Buck Nobelpristagare i litteratur
Pearl Buck.jpg
Pseudonym John Sedges[1]
Född Pearl Comfort Sydenstricker
26 juni 1892
Hillsboro i West Virginia, USA
Död 6 mars 1973 (80 år)
Danby i Vermont, USA
Nationalitet Amerikansk
Språk Engelska
Verksam 1932–1969
Framstående priser 1932 – Pulitzerpriset
1938 – Nobelpriset i litteratur

Pearl Sydenstricker Buck (även känd under sitt kinesiska namn Sai Zhenzhu (賽珍珠, Sài Zhēnzhū)), född 26 juni 1892 i Hillsboro, West Virginia, död 6 mars 1973 i Danby, Vermont, var en amerikansk författare. Hennes föräldrar var missionärer i Kina och bodde större delen av sitt liv före 1934 där. Många av Pearl Bucks romaner handlar om Kina och kinesiskt liv. Romanen Den goda jorden var en bästsäljande roman i USA i början av 1930-talet och vann Pulitzerpriset 1932. Bland hennes mest kända romaner märks Den goda jorden, Kejserlig kvinna och Brevet från Peking. Buck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938 "för sina rika och verkligt episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för sina biografiska mästerverk".[2]

Efter att hon flyttade tillbaka till USA permanent 1935 fortsatte hon sin karriär som författare och blev även en framträdande förkämpe för kvinnors och minoriteters rättigheter. Hon skrev om asiatiska kulturer och blev särskilt känd för sina insatser för adoption av barn av asiatiskt ursprung.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och familj[redigera | redigera wikitext]

Huset där Pearl Buck föddes i Hillsboro, West Virginia

Hon föddes som Pearl Sydenstricker i Hillsboro, West Virginia. Hennes föräldrar var Caroline Stulting (1857-1921) och Absalom Sydenstricker (1852–1931), båda missionärer för American Southern Presbyterian Mission. Fadern översatte Bibeln från grekiska till kinesiska, medan modern var mer berest och en litteraturälskare.[3]

Paret Sydenstricker åkte till Kina strax efter sitt giftermål 8 juli 1880. Eftersom de hade förlorat flera av sina tidigare barn till tropiska sjukdomar återvände paret Sydenstricker till USA med anledning av Pearls födsel.[4] När hon var tre månader återvände familjen till Kina, först till Huai'an och 1896 flyttade de till Zhenjiang i närheten av Nanjing.[5]

Av Pearls syskon som överlevde till vuxen ålder fick Edgar Sydenstricker (1881-1936) en framgångsrik karriär inom epidemiologi vid Milbank Memorial Fund[6] Hennes syster Grace Sydenstricker Yaukey (1899-1994) skrev ungdomsböcker och böcker om Asien under pseudonymen Cornelia Spencer.

Pearl Buck skrev senare i sina memoarer att hon som barn levde i "flera världar", där den ena var "mina föräldrars lilla, vita, städade presbyterianska värld" och den andra den "stora, älskvärt muntra, men inte alltför rena kinesiska världen", men utan någon egentlig kontakt mellan dem.[7] Boxarupproret (som ägde rum när hon var nio år gammal)[4] hade en påtaglig effekt på familjen; deras kinesiska vänner övergav dem och det kom färre västerländska besökare. Hennes far var övertygad om att ingen kines skulle vilja dem illa och beslöt sig för att stanna kvar medan resten av familjen åkte till Shanghai, där det var säkrare.

Några år senare började Pearl Sydenstricker på internatet Miss Jewell-skolan i Shanghai och upprördes av den rasistiska inställningen hos sina medstudenter, varav de flesta inte kunde ett ord kinesiska. Föräldrarna hade en stark övertygelse om att kineserna var deras jämlikar (de förbjöd bland annat att de kallades "hedningar") och Sydenstricker växte därför upp i en tvåpråkig miljö med privatlektioner i engelska av sin mor, den lokala varianten av kinesiska genom sina lekkamrater, och klassisk kinesiska av en herr Kung, en expert i ämnet. Hon läste också mycket, särskilt Charles Dickens verk (trots faderns ogillande). Senare berättade hon att hon läste igenom dessa en gång om året under resten av sitt liv.[8]

Livet i Kina[redigera | redigera wikitext]

Sydenstricker lämnade Kina 1911 för att studera vid Randolph-Macon Woman's College i Lynchburg, Virgina[9] och tog examen Phi Beta Kappa 1914 och var medlem i studentföreningen Kappa Delta. Hon fortsatte som lärare i psykologi under en termin.[9] Efter att modern blivit allvarligt sjuk avbröt Sydenstricker sin närvaro i USA och återvände till Kina.[10]

Paret Bucks hus i Nanjing.

Från 1914 till 1933 arbetade hon som presbyteriansk missionär. 1917 gifte hon sig med agrikulturekonomen John Lossing Buck, och paret flyttade till det fattiga bondeområdet Nanhsuchou i Anhui-provinsen i nordöstra Kina. Maken genomförde statistiska undersökningar, och Pearl Buck följde med som tolk.[3] Under den här perioden genomgick Kina den stora fjärde maj-rörelsen som innebar en liberal reform för landet.[3] Paret Buck flyttade 1920 till Nanjing, där båda makarna Buck blev lärare vid Nanjings universitet.[10]

1921 blev ett händelserikt år. Pearl Bucks mor avled, vilket ledde till att fadern flyttade hem till paret. Samma år föddes också parets första barn, Caroline ("Carol").[11] Vid tre års ålder blev det uppenbart att barnet inte utvecklades normalt och efter en mer grundlig undersökning i USA upptäcktes en allvarlig utvecklingsstörning, men det skulle dröja länge innan de fick veta att orsaken var att Carol hade fenylketonuri.[10][12] Vid förlossningen upptäcktes en tumör i Pearl Bucks livmoder, vilket ledde till att läkarna genomförde en hysterektomi.[10]

Familjen höll i stort sett dottern hemlig för omvärlden under hennes första två årtionden, och hon undvek att prata om henne i intervjuer, fram till boken Barnet som inte växte 1950.

Det är inte en skam, utan något privat och heligt, så som sorg måste vara. Jag är öm för beröring där och kan inte ens tåla sympatin. Tystnad är bäst och allra enklast för mig. Jag antar att det beror på att jag inte har gett upp och aldrig kan göra det. Jag tål det för att jag måste, men jag ger inte upp. Så nämn henne inte så hjälper du mig.
– Pearl S. Buck i ett brev till sin nära vän Emma Edmunds White[a]

1925 adopterade paret en till dotter, Janice. Äktenskapet var dock inte lyckligt. De var fattiga, och John Buck lät inte sin fru behålla sina små inkomster, utan fick be om pengar.[14] Ändå paret höll ihop i 18 år.[10]

Hon blev dock kontroversiell för sina ståndpunkter under en stor konflikt mellan fundamentalistiska och modernistiska fraktioner inom presbyterianska kyrkan i USA under 1920- och 1930-talen. Detta ledde också till hennes avgång från posten som utsänd missionär.[15]

Film om Kinas historia, där Pearl Buck intervjuas. Klicka för att spela.

Under den senare delen av 1920-talet föreläste Pearl Buck om engelskspråkig litteratur på olika universitetet i Kina, men hon återvände också tidvis till USA för att studera vid Cornell University, där hon tog en M.A. 1926.[9]

1927 blev flera européer och amerikaner mördade när Chiang Kai-sheks nationalistiska styrkor, kommunisterna och olika lokala krigsherrar drabbade samman i Nanjing. Familjen Buck klarade sig oskadda, men tvingades gömma sig i ett dygn innan de räddades av amerikanska stridsfartyg. De reste via Shanghai till Unzen i Japan, där de bodde det närmaste året innan de flyttade tillbaka till Nanjing, som fortfarande var oroligt och farligt.[10]

Livet i USA[redigera | redigera wikitext]

Under arbetet med sina böcker träffade Pearl Buck förläggaren Richard Walsh, som var gift på sitt håll. Äktenskapet med John Lossing Buck, som tidigare varit dåligt, blev sämre när författaren reste till USA allt oftare, bland annat för att vara närmare sin dotter Carol, som paret Buck 1929 placerat på ett amerikanskt vårdhem i New Jersey.[10][4] 1935 skilde sig paret Buck slutligen.[16] Buck, som vid det laget fått en karriär som författare, behöll dock hans efternamn som författarnamn.

Hon återvände till skolbänken, denna gång vid Yale University, där hon tog en andra examen.[4]

Efter att även Walsh skilt sig gifte sig Buck med Walsh. De köpte en gård, Green Hills Farm, i Bucks County, Pennsylvania.[10] Paret adopterade 1936 två pojkar från en av de tidiga adoptionsbyråerna, Cradle, och senare fyra barn till, med härkomst från Europa, Asien och USA.[17]

Buck engagerade sig tidigt i medborgarrättsfrågan i USA och började skriva i tidskrifter som tillhörde organisationer för de utsatta grupperna, såsom NAACP och National Urban League.[10] Buck och Walsh grundade 1942 en förening för umgänge mellan asiater och västerlänningar, the East and West Association.[10] Under andra världskriget föreläste Buck och skrev om demokrati och USA:s syn på Asien.[3] På grund av Bucks aktiviteter höll FBI noga uppsikt över Buck.[3] Hon var också tidigt aktiv i feminismen, och hjälpte till att sprida boken Den feminina mystiken (1963).[14]

1949 hade Buck mött sådana problem att hitta en adoptionsbyrå som var villig att placera barn med blandad härkomst att hon grundade en egen adoptionsbyrå, Welcome House.[9][17] Hon lär vara den person som myntade uttrycket "amerasiat" för personer som har både amerikansk och asiatisk härkomst.[14]

Under de senare åren blev Buck misstänkliggjord av McCarthyismen, efter att också ha blivit kritiserad för att hon inte förtjänat sitt Nobelpris. Bägge problemen gjorde att hennes försäljningssiffror sjönk.[14]

1959 avled Walsh, och hon blev tillsammans med en danslärare som var 40 år yngre än henne. Trots råd om att låta bli, satte hon honom som ordförande för en stiftelse med målet att stötta utsatta barn, the Pearl S. Buck Foundation.[14] De båda stiftelserna slogs ihop 1991 under namnet Pearl S. Buck International och drivs från Bucks gård, som numera är ett nationellt historiskt minnesmärke.[9] Buck fortsatte att skriva, men arbetade också tillsammans med Harris på alltmer storslagna projekt.[14] Hon avled där, strax innan sin 81:a födelsedag, den 6 mars 1973, av lungcancer,[4] efter flera års självvald isolering.[14] Samma sjukdom drabbade senare hennes dotter Carol, som dog 1992.[11]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Buck var produktiv och skulle komma att producera mer än 70 böcker: romaner, novellsamlingar, barnböcker, biografier och översättningar.[16] Hon skrev bland annat om kvinnors rättigheter, kulturer i Asien, invandring, adoption, missionärsverksamhet och krig.[17][14] Hon skrev i regel åtta sidor om dagen (cirka 2 500 ord), hon började klockan nio på morgonen och fortsatte fram till klockan ett på dagen.[18]

Efter att ha skrivit självbiografiska noveller och essäer i början av 1920-talet,[3] blev Bucks första roman, Östanvind, västanvind: roman från brytningstidens Kina (East Wind, West Wind), publicerad 1930. Boken var skriven på båten till USA.[9] Boken skildrar två kinesiska bröders respektive äktenskap: den ena i ett arrangerat äktenskap med en kinesisk kvinna och den andra som gifter sig med en amerikansk flicka för att trotsa familjen.[16]

Amerikanen Paul Muni, som spelade den kinesiske bonden Wang Lung. Buck hade velat ha en helt kinesisk emsemble, men produktionsbolaget bedömde att den amerikanska biopubliken inte var redo för det.[19]

Redan hennes andra bok, Den goda jorden (1931), om livet i en kinesisk by innan första världskriget, blev en bästsäljare under sina första år och höll sig kvar länge på försäljningslistorna. Den översattes till 30 språk redan första året.[16] Boken fick också ett Pulitzerpris "för dess episka svep, dess distinkta och berörande karaktäriseringar, dess sätt att hålla fast intresset för storyn, och dess lätta och ändå rikt färgade stil".[b] Priset delades ursprungligen ut till författare som skildrat amerikanskt liv, men efter Thornton Wilders roman San Luis bro, som handlar om peruanska bönder, breddades priset 1935 så att det numera skulle ges till den bästa amerikanska romanen. Bucks roman blev därmed en av de första Pulitzervinnarna som skildrade även andra folkslag. För många amerikaner blev Den goda jorden det första mötet med kineser.[16] 1932 adapterades boken till pjäs av Owen och Donald Davis. Pjäsen blev ingen framgång, men 1937 förvandlades den också till film av MGM, som blev betydligt mer framgångsrik.[16] För Buck innebar boken också att hon blev förmögen.[14]

Den goda jorden brukar ibland publiceras med två till av Bucks böcker, Sönerna (Sons, 1932) och Wang Lungs barnbarn: den nya tiden bryter in (A House Divided (1935), under namnet The House of Earth (1935).[9] Hon översatte flera kinesiska romaner, inklusive All Men are Brothers (1933).

Efter det kom en period då Buck ägnade sig åt biografier. Kämpande ängel (1936) och I fjärran land (samma år) handlade om hennes far respektive mor.[20] Bland hennes novellsamlingar finns Den första hustrun (1933). Två av hennes främsta barnböcker är The Water-Buffalo Children (1943) och The Christmas Ghost (1960).[4]

Pearl Bucks villa i Lushan.

Böckerna efter 1938, då hon fick Nobelpriset i litteratur, fortsatte att skildra kontrasterna mellan Asien och västvärlden, och hon utökade sin bevakning till att gälla även Indien och Korea.[20] Detta ledde även till viss verksamhet inom politisk journalistik. Efter den kommunistiska revolutionen i Kina 1930 då Mao Zedong tog makten, blev Buck allt mindre hoppfull för Kinas samarbete med resten av världen, och hennes bok, Patrioten, skildrar en students idealism krossas av kriget.[3]

Med början 1940 gav hon ut fem böcker under pseudonymen John Sedges: Den stora kärleken, Löftenas stad, Kvinnan du gav mig, Bright procession och Voices in the house.[21] Den mest kända av dessa är Löftenas stad som blev en bästsäljare.[9]

1950 gav hon ut boken om sitt dittills hemliga barn, Carol, Barnet som inte växte.

1954 gavs hennes självbiografi, Mina skilda världar, ut.

Hennes sista bok blev The Eternal Wonder, som hon avslutade strax innan sin död. Den hittades först 2012 och publicerades året därefter.[9]

Författarnamn[redigera | redigera wikitext]

Hon skrev främst under namnet Pearl S. Buck.[22] I Sverige är författaren dock främst omnämnd och publicerad som Pearl Buck.[20][23]

Erkännande[redigera | redigera wikitext]

Pearl Buck, 1938.

1938, mindre än ett årtionde efter hennes första bok, tilldelades Buck Nobelpriset i litteratur.[24] Hon var den första amerikanskan att få Nobelpriset i litteratur.[10] Beslutet kritiserades eftersom Buck inte sades ha den ställning som ett Nobelpris krävde.[3]

I sitt tacktal till Svenska Akademien valde hon "Den kinesiska romanen" som ämne. Hon förklarade: "jag är amerikan till födsel och arv" men tillade också att "mina första kunskaper om berättelser och berättande fick jag i Kina". Efter en längre diskussion om klassiska kinesiska romaner, särskilt Romansen om de tre kungadömena, Berättelser från träskmarkerna och Drömmar om röda gemak, avslutade hon med att konstatera att i Kina "hade romanförfattaren inte till uppgift att skapa konst utan att tala med folket".[25]

I slutet av 2010-talet anses Bucks böcker något daterade, men försök har gjorts att få allmänheten att återupptäcka hennes verk.[3]

Verklista[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (böcker översatta till svenska)[redigera | redigera wikitext]

Pearl Buck mottar Nobelpriset av Gustaf V.
  • Den goda jorden: en kinesisk folklivsskildring (översättning Sven Rosén, Hökerberg, 1932) (The Good Earth, 1931)
  • Den unge revolutionären (översättning Siri Thorngren Olin, Bonnier, 1933) (The young revolutionist)
  • Sönerna (översättning Ragnar Sjöberg, Hökerberg, 1933) (Sons, forts. på Den goda jorden)
  • Östanvind, västanvind: roman från brytningstidens Kina (översättning Siri Thorngren Olin, Bonnier, 1933) (East wind: West wind, 1930)
  • Modern (översättning Sven Rosén, Hökerberg, 1934) (The Mother, 1933)
  • Wang Lungs barnbarn: den nya tiden bryter in (översättning Johan O. Lilliehöök, Hökerberg, 1935) (A house divided, 1935, sista delen i trilogin om Wang Lung, hans söner och hans barnbarn)
  • I fjärran land (översättning Gösta Olzon, Bonnier, 1937) (The exile, 1936, biografi över Pearl Bucks mor)
  • Kämpande ängel (översättning Gösta Olzon, Bonnier, 1937) (Fighting angel, 1936, biografi över Pearl Bucks far)
  • Den första hustrun (översättning Ragnar Sjöberg och Margit Muscat, 1938) (The First Wife, 1933)
  • Du stolta hjärta (översättning Herbert Grevenius, 1938) (This proud heart)
  • Patrioten (översättning Gösta Olzon, Bonnier, 1939) (The Patriot, 1939)
  • Andra gudar (översättning Gösta Olzon, Bonnier, 1940)
  • Draksådd (översättning Gösta Olzon, Bonnier, 1942) (Dragon Seed, 1942)
  • Löftet (översättning Gösta Olzon, Bonnier, 1944) (The Promise, 1943, fortsättning på Draksådd)
  • Män och kvinnor (översättning Viveka Starfelt, Bonnier, 1943) (Of men and women)
  • Porträtt av ett äktenskap (översättning Lisbeth och Lois Renner, Bonnier, 1946) (Portrait of a Marriage, 1945)
  • Kvinnopaviljongen (översättning Gösta Olzon, Bonnier, 1947) (Pavilion of Women, 1946)
  • Pion (översättning Birgitta Hammar och Vanja Lantz, Bonnier, 1948) (Peony, 1948)
  • Fränder (översättning Lisbeth och Louis Renner, Bonnier, 1950) (Kinfolk, 1950)
  • Den stora kärleken (utg. under pseud. John Sedges, översättning Einar Thermænius, Forum, 1951) (The long love)
  • Guds män (översättning Lisbeth och Louis Renner, Bonnier, 1951) (God's men)
  • Löftenas stad (utg. under pseud. John Sedges, översättning Pelle Fritz-Crone, Forum, 1952) (The Townsman, 1945)
  • Den dolda blomman (översättning Lisbeth och Louis Renner, Bonnier, 1953) (The Hidden Flower, 1952)
  • Drakfisken (översättning Stina Hergin, Rabén & Sjögren, 1953). Ny översättning av Birgitta Hammar, Bonnier, 1962 (One Bright Day)
  • Kom, min älskade (översättning Lisbeth och Louis Renner, Bonnier, 1954) (Come, my beloved, XXX)
  • Barnet som inte växte (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1955) (The Child Who Never Grew, 1950)
  • Mina skilda världar (översättning Nils Holmberg, Bonnier, 1956) (My Several Worlds, 1954)
  • Kejserlig kvinna (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1957) (Imperial woman, 1956, historisk roman om kejsarinnan Cuxi)
  • Brevet från Peking (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1957) (Letter from Peking)
  • Bjud dagen att gry (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1960) (Command the morning)
  • Silverfjärilen och andra noveller (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1962) (Fourteen stories)
  • Över bron (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1963) (A bridge for passing)
  • Bambuskottet (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1964) (The Living Reed, 1963)
  • Kvinnan du gav mig (översättning Majken Cullborg, Bra böcker, 1965) (The angry wife)
  • Döden på slottet (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1966) (Death in the castle)
  • Livets middagshöjd (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1967) (The time is noon)
  • Det nya året (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1968) (The new year)
  • Den goda gärningen och andra berättelser om ett Asien förr och nu (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1969) (The Good Deed)
  • Madame Liangs tre döttrar (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1970)
  • Mandala (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1971) (Mandala)
  • Gudinnan väntar (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1972) (The goddess abides)
  • Alla under himlen (översättning Britte-Marie Bergström, Bonnier, 1973) (All under heaven)
  • Regnbågen (översättning Lisbeth Renner, Bonnier, 1976) (The rainbow)

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Flera av Bucks romaner har filmatiserats, inklusive:

  • Den goda jorden (1937)
  • Dragon Seed (1944)
  • Kvinnopaviljongen (2001)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Cornelia Spencer, The Exile’s Daughter (1944) (av Bucks syster)
  • Theodore F. Harris, Pearl S. Buck, 2 vol. (1969–71), efter intervjuer med Buck
  • Paul A. Doyle, Pearl S. Buck, reviderad upplaga (1980)
  • Peter Conn, Pearl S. Buck: A Cultural Biography (1996)
  • Hilary Spurling, Pearl Buck in China: Journey to the Good Earth (även publicerad som Burying the Bones: Pearl Buck in China, 2010)[9]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Original: It is not a shame at all but something private and sacred, as sorrow must be. I am sore to the touch there and I cannot endure even the touch of sympathy. Silence is best and far the easiest for me. I suppose this is because I am not resigned and never can be. I endure it because I must, but I am not resigned. So make no mention of her and so spare me.[13]
  2. ^ Original: "for its epic sweep, its distinct and moving characterizations, its sustained story-interest, its simple and yet richly colored style." Motivering till Pulitzerpris[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ John Sedges, Library of Congress, läst 31 maj 2017
  2. ^ Nobelprize.org, Pearl Buck - facts, läst 8 mars 2014.
  3. ^ [a b c d e f g h i] ”Pearl Buck”. www.tc.columbia.edu. http://www.tc.columbia.edu/ncrest/pds/pearlbuck.html. Läst 31 maj 2017. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Pearl S. Buck” (på en-us). Biography.com. https://www.biography.com/people/pearl-s-buck-9230389. Läst 30 maj 2017. 
  5. ^ Shavit, David (1990), The United States in Asia: a historical dictionary, Greenwood Publishing Group, s. 480, ISBN 0-313-26788-X, http://books.google.com.au/books?id=IWdZTaJdc6UC .
  6. ^ “Edgar Sydenstricker,” (Obituary) Willford I. King, Journal of the American Statistical Association, 31.194. (Jun., 1936), pp. 411-414. [1]
  7. ^ Pearl S. Buck, My Several Worlds: A Personal Record (New York: John Day, 1954) s. 10.
  8. ^ Peter Conn, Pearl S. Buck: A Cultural Biography, Cambridge: Cambridge UP, 1996) 9, s. 19–23 ISBN 0521560802.
  9. ^ [a b c d e f g h i j] Pearl S. Buck | American author” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Pearl-S-Buck. Läst 30 maj 2017. 
  10. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Brief Biography of Pearl S. Buck | Department of English” (på en). www.english.upenn.edu. https://www.english.upenn.edu/Projects/Buck/biography.html. Läst 30 maj 2017. 
  11. ^ [a b] ”About Pearl's daughter, Carol”. Pearl S. Buck. http://pearlsbuckbiography.weebly.com/about-pearls-daughter-carol.html. Läst 31 maj 2017. 
  12. ^ Finger, Stanley; Christ, Shawn E.. ”Pearl S. Buck and phenylketonuria (PKU)”. Journal of the History of the Neurosciences 13 (1): sid. 44–57. doi:10.1080/09647040490885484. ISSN 0964-704X. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15370336. Läst 31 maj 2017. 
  13. ^ Pearl S.Buck and Phenylketonuria, läst 30 maj 2017
  14. ^ [a b c d e f g h i] ”Prematurely Correct”. NYTimes. http://www.nytimes.com/books/98/05/03/nnp/conn-buck.html. Läst 31 maj 2017. 
  15. ^ Conn, Pearl S. Buck, s. 70–82.
  16. ^ [a b c d e f g] Claudia Stone Weissberg. ”What makes a novel 'American'? Pearl S. Buck challenged the status quo” (på en). www.pulitzer.org. http://www.pulitzer.org/article/what-makes-novel-american-pearl-s-buck-challenged-status-quo. Läst 30 maj 2017. 
  17. ^ [a b c] ”Adoption History: Pearl S. Buck (1892-1973)”. pages.uoregon.edu. http://pages.uoregon.edu/adoption/people/buck.html. Läst 31 maj 2017. 
  18. ^ Franzén, Nils-Olof (1963). Hur stora författare arbetar. Solna: Bokförlaget Prisma. sid. 31 
  19. ^ ”The Good Earth”. Turner Classic Movies. http://www.tcm.com/this-month/article/27609%7C0/The-Good-Earth.html. Läst 31 maj 2017. 
  20. ^ [a b c] ”Pearl Buck - Biographical” (på en). www.nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1938/buck-bio.html. Läst 4 augusti 2015. 
  21. ^ John Sedges, World Cat, läst 31 maj 2017
  22. ^ "Buck, Pearl S. (Pearl Sydenstricker), 1892-1973", Library of Congress, id.loc.gov. Läst 4 augusti 2015. (engelska)
  23. ^ Holmberg, Claes-Göran: Pearl Buck i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 4 augusti 2015.
  24. ^ "The Nobel Prize in Literature 1938". nobelprize.org. Läst 4 augusti 2015. (engelska)
  25. ^ Nobel Lecture (1938) The Chinese Novel

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]