Hijab

Iranska kvinnor iförda hijab; till vänster en scarf som lämnar en del hår synligt, till höger täcks hår och hals fullständigt med en undersjalett.

Bärande av hijab i världen.
Rött - Användning förbjuden eller begränsad inom utbildningsväsendet och den offentliga förvaltningen.
Brunt - Hijab är vanligt förekommande.
Gult - En betydande minoritet av kvinnorna använder plagget.
Ljusgrönt - De flesta kvinnor använder hijab.
Mörkgrönt - Användning av hijab är för kvinnor påbjudet i lag.

Hijab och status.
Mörkgrönt - Land med övervägande muslimsk befolkning där landets premiärminister eller "första dam" bär hijab.
Ljusgrönt - Land med övervägande muslimsk befolkning där landets premiärminister eller "första dam" inte bär hijab.

Hijab (ibland hidjab; arabiska حجاب) är dels en beteckning på islamsk täckande klädsel i allmänhet och i snävare bemärkelse namnet på ett specifikt plagg, nämligen en huvudduk eller sjal som används av kvinnor och som täcker håret, halsen och axlarna. Den senare betydelsen är vanlig både i flera arabländer och västländer. Att täcka huvudet med sjal är en variant att klä sig enligt muslimska påbud och är en tradition med rötter i assyrisk, mykensk, antik grekisk, romersk, judisk och kristen kultur.

I dagligt tal i Sverige används ordet slöja i stället för hijab.

Etymologi

Hijab (حجاب) betyder ordagrant förhänge, gardin eller överdrag. Roten حجب har innebörden övertäcka, avskärma eller beskydda. I den senaste koranöversättningen till svenska (2000) översätts ordet hijab i sura 33:53 med förhänge.

Termen hijab används emellertid inte i Koranen om kläder, istället används libas för att generellt beskriva klädsel. Hijab är ett förhänge som skulle användas för avskildhet. Koranen instruerar manliga troende muslimer att om de ska fråga profeten Muhammeds hustrur om något ska de göra så från bakom en hijab. Att använda sig av denna hijab är ett ansvar som männen, och inte profetens fruar, måste ta. Det är först senare som betydelsen hijab har överförts till klädsel trots att den term som används för kläder specifika för kvinnor är jilbab.

Utformning

Bärande av hijab och andra täckande plagg i olika muslimska kulturer och länder.

Olika typer av täckande plagg för kvinnor tillämpas i olika muslimska traditioner, och plaggen kan ibland kombineras:

• hijab, sjal som täcker håret, halsen och axlarna. Förekommer i olika färger, mönster och tyger.
• chador, plagg som täcker hela kroppen utom ansikte, händer och fötter. Vanligen svart.
• abaya, ytterplagg som täcker hela kroppen utom ansikte, händer och fötter. Vanligen svart
• niqab, ogenomskinlig slöja som täcker ansiktet utom ögonen. Vanligen svart.
• burka eller chadri, plagg som täcker hela kroppen inklusive ansiktet och ögonen. Vanligen ljusblå.
• burkini, baddräkt som täcker kroppen utom ansikte, händer och fötter, och möjliggör simning. Förekommer i olika utformningar och färger.

Bakgrund

Enligt islam är det olämpligt att blotta vissa delar av människokroppen i offentliga sammanhang och särskilt för främmande personer av motsatt kön. Dessa delar kallas awrah. Vilka delar som är awrah är olika för män och kvinnor. Enligt de flesta tolkningar av islam är bland annat en kvinnas hår awrah och en "anständig" kvinna ska därför täcka sitt hår i det offentliga rummet.

Koranen föreskriver att troende kvinnor skall fästa ett tygstycke (en khimār, som är en huvudduk som de arabiska kvinnorna före och efter islams inträde i historien hade för vana att fästa över håret) så att den täcker barmen, och svepa in sig i ytterplagg utanför hemmet där främmande män och kvinnor vistas tillsammans. Syftet är att undvika risken att kvinnan blir ofredad och att hon skall visa att hon är en anständig kvinna.

Att bära hijab tjänar dels det praktiska syftet att täcka håret, men det är även en symbol som uttrycker identitet, könstillhörighet, samhällsstatus och religionstillhörighet. Hijab är ett plagg med ett starkt politiskt symbolvärde, och bärande eller icke bärande av det kan ge upphov till konflikter.

Även i andra religiösa grupper i eller från Mellanöstern bär kvinnor ibland plagg som skyler håret. Gifta judiska kvinnor bär traditionellt tichel, och också inom kristendomen finns påbud om huvudduk vid gudstjänst.

Variationer

Awrah uppfattas något olika i olika länder och kulturer. Traditionellt behöver inte flickor bära hijab eller täckande klädsel förrän i puberteten.

Hijab i Asien

Vissa länder, exempelvis Iran och Saudiarabien, har lagstadgat att kvinnor måste bära täckande klädsel och hijab.

Hijaber till försäljning i Damascus Souk.

I en del muslimskt dominerade länder åläggs kvinnor att bära hijab, och trots mot bestämmelserna straffas av särskild sedlighetspolis kallad shariapolis. I 20 av 39 muslimskt dominerade länder vill merparten av befolkningen att kvinnor själva ska få bestämma om de skall bära slöja trots att stödet för sharia som officiell lag är stort i många av dessa länder.

Hijab i Egypten

I Egypten uppstod en kvinnorörelse i början av 1900-talet som fick många kvinnor att förkasta hijab. Man krävde avskaffande av hijab och menade då mer än själva plagget, man avsåg hela systemet med segregation mellan könen. På vissa universitet är niqab förbjuden.^{[källa behövs]}

År 2015 förbjöds flickebarn som inte nått puberteten att bära hijab i skolan.

Hijab i Iran

Iran är 2017 ett shiamuslimskt land som tillämpar sharialagar. Kvinnor måste på allmän plats enligt lag bära någon form av hijab som täcker håret och bära täckande, löst sittande kläder. Detta gäller även utländska besökare inklusive statsbesök.

• 1936-1941 - Att som kvinna täcka sitt ansikte med exempelvis niqab eller burka var förbjudet under Shahen av Irans regim.
• 1979 6 mars - Den nya regimen under Khomeini gör ett uttalande med innebörden att kvinnor måste bära hijab och fotsida kläder på sina arbetsplatser.
• 1980 juni - Regimen uppmanar alla kvinnor som vistas i myndighetsbyggnader att bära hijab.
• 1983 - Det införs en lag med innebörden att alla kvinnor måste bära hijab på allmän plats och att den som inte gör det bestraffas med 74 piskrapp.
• 1984 - En särskild shariapolis får till uppgift att bland annat övervaka kvinnors klädsel på allmän plats.

Hijab i Tadzjikistan

Republiken Tadzjikistan förbjöd bärande av islamiska slöjor år 2017: förbudet omfattade hijab, niqab och burka. Regeringen motiverade förbudet med att islam var en utländsk kultur och att kvinnor istället uppmuntrades att istället bära huvudklädsel som var traditionell för landet. I landets fall innebär detta sjalar som är knutna runt huvudet i motsats till hijab som knyts under hakan.

Hijab i Turkiet

Som en del av sekulariseringen av Turkiet upphävde Mustafa Kemal 1925 föreskrifterna för kvinnor att bära hijab. Förbudet att bära hijab togs bort 2013.

På turkiska universitet var det tidigare (från 1920-talet) inte tillåtet för kvinnor att bära hijab, men detta förbud togs bort av det turkiska parlamentet den 9 februari 2008. Senare bestämde Turkiets högsta domstol att förbudet skall fortsätta att gälla.

Hijab i Europa

Att bära hijab ses i många västerländer som ett uttryck för samhällets eller familjens kvinnoförtryck. En del menar dock att kvinnor som själva väljer att använda sig av hijab för att markera sin religiösa tillhörighet och vördnad för religionen inte är förtryckta.^{[källa behövs]} Enligt ett beslut av Europeiska unionens domstol har arbetsgivare rätt att vägra anställda bära religiösa, filosofiska och politiska symboler under arbetstid.

Andra debattörer väljer att tolka hijaben som symbol för manligt förtryck av kvinnor, könssegregering, arrangerade äktenskap och hederskultur. Motståndare till hijab menar att Koranen bör tolkas utifrån att den skrevs i en annan tid, att mäns orena tankar måste vara deras eget ansvar, och att det inte enbart kan vara kvinnans ansvar att undvika att bli sexuellt ofredad.

Att unga muslimska kvinnor i det sekulariserade Europa väljer att bära slöja har flera skäl: att de önskar ta avstånd från västvärldens kommersialiserade, utseendefixerade och sexualiserade kultur; att de vill identifiera sig med den muslimska kulturen; och att de vill underkasta sig Guds vilja (enligt en bokstavlig tolkning av Koranen). De uttrycker ofta en vilja att värna sin integritet och frihet och känner sig fredade från mäns blickar och trygghet för att de inte frestar män till orena tankar och handlingar, när de är beslöjade.

I Belgien, Nederländerna, vissa städer i Spanien samt Sevastopol är slöja som täcker ansiktet förbjudet.

Hijab i Frankrike

Bärande av religiösa symboler är sedan 2004 förbjudet för alla anställda i den offentliga sektorn, som i Frankrike anses vara representanter för den sekulära statsbildningen. Detta omfattar exempelvis lärare, tågbiljettkontrollanter för SNCF och anställda på Frankrikes postverk. Icke-diskreta religiösa symboler såsom hijab är förbjudna i statliga skolor åtminstone sedan 2005, och slöja som täcker ansiktet (burka och niqab) på offentliga platser sedan april 2011. Baddräkten burkini förbjöds i flera kommuner i södra Frankrike i augusti 2016, men förbudet hävdes preliminärt i en vägledande dom samma månad.

Hijab i Jugoslavien

Hijab var förbjudet under kommunisttiden i Jugoslavien

Hijab i Norge

Under firandet av den internationella kvinnodagen den 8 mars 2009 i Oslo väckte kolumnisten Sara Azmeh Rasmussen starka reaktioner genom att offentligt bränna sin hijab.

Hijab i Schweiz

I den schweiziska kantonen Ticino är slöja som täcker ansiktet förbjudet efter en folkomröstning i juli 2016 då 65% röstade för ett förbud.

Hijab i Sverige

I Sverige är hijab (liksom turban eller kippa) tillåtna undantag från polisens uniformsbestämmelser.

Efter att en gravid kvinna med hijab attackerats hösten 2013 klädde sig många svenska icke-muslimska kvinnor i hijab under det så kallade hijabupproret, som en solidaritetshandling för att försvara muslimska kvinnors rätt till sin muslimska identitet utan att bli trakasserade. Feminister med muslimsk bakgrund ifrågasatte hijabupproret.

Se även

• Könsroller inom islam

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Hijab.
  Bilder & media
• Video om Hijab