Kalifat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Historisk karta över kalifatets utbredning år 750 e.Kr.

Kalifat (arabiska: خلافة, khilāfa) kallades de muslimska riken som styrdes av en kalif, det vill säga en ledare som gjorde anspråk på religiös såväl som politisk överhöghet som "ställföreträdare", den titel Abu Bakr tog när han efterträdde Muhammed som muslimernas andliga och världsliga ledare år 632.

Teoretiskt skulle kalifaten organiseras som konstitutionella teokratier där statsöverhuvudet, kalifen, skulle regera i enlighet med Medinakonstitutionen som utfärdades av Muhammed ca år 622. Enligt traditionell sunnitisk islam skall folkvalda kalifer regera medan man inom shiaislam menar att ättlingar till profeten Muhammed, ärftliga imamer, skall spela den rollen.

Kronologi över kalifat och andra islamiska dynastier[redigera | redigera wikitext]

Muhammed 570-632

De fyra ortodoxa kaliferna, Rashidun (enligt sunnitisk islam) 632-661 Abu Bakr (632-634)
Umar ibn al-Khattab (634-644)
Uthman ibn Affan (644-656)
Ali ibn Abi Talib (656-661)
Syrien, Mesopotamien, Persien och Egypten erövras
Ummayyader 661-750 Det första kalifatet, huvudstad Damaskus
Kalif Muawiya ibn abi Sufyan (661-680)
Nordafrika, Spanien och Turkestan erövras
Abbasider 750- 1258 Huvudstad Bagdad (Samarra 836- 892)
Ummayyader i Spanien 756-1031 Kalifatet Cordoba
Samanider 819-1005 Turkestan och östra Iran, viktiga centra i Bukhara, senare huvudstad, Nishapur, Samarkand, al-Shash och Herat
Tulunider 868-905 Egypten, huvudstad Fustat
Buyider 932- 1062 Irak och Iran (dynasti från Svarta havstrakten)
kontroll över Bagdad till 1055
Ghaznavider 962- 1186 Norra Indien och Afghanistan, huvudstad Ghazna
Fatimider 909-1171 Egypten, huvudstad Kairo (först Mahdia)
kontroll över Nordafrika, Sicilien och Syrien
Seldjuker 1038-1256 Huvudstad Isfahan
Seldjuker i Anatolien 1077- 1307 Huvudstad Konya
Almoravider och Almohader 1061-1269 Nordafrika och Spanien, residensstad Sevilla och Marrakesh
Ayyubider 1174- 1250 Egypten och Syrien, huvudstad Kairo. Jerusalem erövras av Saladin 1187
IlkhanerMongoler 1256-1336 Irak, Iran och Turkestan, huvudstad Tabriz, Maragha och Sultanijjah
Nasrider 1232-1492 Spanien, huvudstad Granada
Mamluker 1250-1517 Egypten och Syrien, huvudstad Kairo
Osmaner 1300-1922 Mindre Asien, sydöstra Europa, södra Ryssland, Mellersta Östern, Egypten 1517-1805 och Nordafrika, huvudstad Bursa från 1326, Istanbul från 1453
Timurider 1370-1506 Turkestan och Iran, huvudstad Samarkand (senare Herat)
Safavider 1501-1736 Iran, huvudcentra Tabriz och Isfahan
Moguler 1526-1858 Indien och Afghanistan, huvudstad Agra, från 1628 Delhi
Qajarer 1779-1924 Iran, huvudstad Teheran

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Eduard K. M. von Zambaur, Manuel de généalogie et de chronologie pour l'histoire de l'Islam, Hannover 1927
  • Clifford E. Bosworth, The Islamic dynasties, a chronological and genealogical handbook, Edinburgh 1980