Kalifat

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För en TV-serie, se Kalifat (TV-serie).
Historisk karta över kalifatets utbredning år 750 e.Kr.

Kalifat (arabiska: خلافة, khilāfa) kallades de muslimska riken som styrdes av en kalif, det vill säga en ledare som gjorde anspråk på religiös såväl som politisk överhöghet som "ställföreträdare", den titel Abu Bakr tog när han efterträdde den islamiske profeten Muhammed som muslimernas andliga och världsliga ledare år 632.

Teoretiskt skulle kalifatet organiseras som konstitutionell teokrati där statsöverhuvudet, kalifen, skulle regera i enlighet med Medinakonstitutionen som utfärdades av Muhammed cirka år 622.

Enligt traditionell sunnitisk islam skulle folkvalda kalifer regera medan man inom shiaislam menar att ättlingar till Muhammed, ärftliga och av Gud utvalda imamer, skulle spela den rollen. Shiamuslimer anser att Gud och profeten valde ut Ali ibn Abi Talib som vali, och att han blev den förste efterträdaren i händelsen i Ghadir Khumm.

Ett lokalt kalifat lett av terrororganisationen Isis (Islamiska staten i Irak och Syrien) existerade mellan 2014 och 2019.

Kronologi över kalifat och islamiska dynastier 632 - 1924[redigera | redigera wikitext]

De fyra ortodoxa kaliferna, rashidunkalifatet (enligt sunnitisk islam) 632-661 Abu Bakr (632-634)
Umar ibn al-Khattab (634-644)
Uthman ibn Affan (644-656)
Ali ibn Abi Talib (656-661)
Syrien, Mesopotamien, Persien och Egypten erövras
Ummayyader 661-750 Det första kalifatet, huvudstad Damaskus
Kalif Muawiya ibn abi Sufyan (661-680)
Nordafrika, Spanien och Turkestan erövras
Abbasider 750- 1258 Huvudstad Bagdad (Samarra 836- 892)
Ummayyader i Spanien 756-1031 Kalifatet Cordoba
Samanider 819-1005 Turkestan och östra Iran, viktiga centra i Bukhara, senare huvudstad, Nishapur, Samarkand, al-Shash och Herat
Tulunider 868-905 Egypten, huvudstad Fustat
Buyider 932- 1062 Irak och Iran (dynasti från Svarta havstrakten)
kontroll över Bagdad till 1055
Ghaznavider 962- 1186 Norra Indien och Afghanistan, huvudstad Ghazna
Fatimider 909-1171 Egypten, huvudstad Kairo (först Mahdia)
kontroll över Nordafrika, Sicilien och Syrien
Seldjuker 10381256 Huvudstad Isfahan
Seldjuker i Anatolien 10771307 Huvudstad Konya
Almoravider och Almohader 10611269 Nordafrika och Spanien, residensstad Sevilla och Marrakech
Ayyubider 11741250 Egypten och Syrien, huvudstad Kairo. Jerusalem erövras av Saladin 1187
IlkhanerMongoler 12561336 Irak, Iran och Turkestan, huvudstad Tabriz, Maragha och Sultanijjah
Nasrider 12321492 Emiratet av Granada, huvudstad Granada (Spanien)
Mamluker 12501517 Egypten och Syrien, huvudstad Kairo
Osmaner 13001922 Mindre Asien, sydöstra Europa, södra Ryssland, Mellersta Östern, Egypten 15171805 och Nordafrika, huvudstad Bursa från 1326, Istanbul från 1453
Timurider 13701506 Turkestan och Iran, huvudstad Samarkand (senare Herat)
Safavider 15011736 Iran, huvudcentra Tabriz och Isfahan
Moguler 15261858 Indien och Afghanistan, huvudstad Agra, från 1628 Delhi
Qajarer 17791924 Iran, huvudstad Teheran

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Eduard K. M. von Zambaur, Manuel de généalogie et de chronologie pour l'histoire de l'Islam, Hannover 1927
  • Clifford E. Bosworth, The Islamic dynasties, a chronological and genealogical handbook, Edinburgh 1980