Iljusjin Il-76

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Iljusin Il-76)
Iljusjin Il-76
Илью́шин Ил-76 (ryska)
Ilyushin Il-76TD-90 (Silk Way) (8736171454).jpg
En Iljusjin Il-76TD-90.
Beskrivning
TypFrakt- och passagerarplan
Besättning7
Första flygning25 mars 1971
VersionerIljusjin Il-78, Beriev A-50
UrsprungSovjetunionen Sovjetunionen, Ryssland Ryssland
TillverkareIljusjin / Aviastar-SP
Antal tillverkade960
Data
Längd46,6 meter
Spännvidd50,5 meter
Höjd14,8 meter
Vingyta300,0 m²
Max. startvikt170 ton
Motor(er)4 × DK-30KP
Dragkraft117,7 kN
Prestanda
Max. hastighet850 km/h
Transporträckvidd5 000 km
Lastförmåga
Lastförmåga40 ton
Kapacitet140 passagerare
Beväpning & bestyckning
ÖvrigtMilitära varianter: dubbelpipig GSj-23L 23 mm automatkanon i akterpartiet.
Ritning

Iljusjin Il-76, förkortat Il-76 (ryskaː Илью́шин Ил-76, Ил-76. NATO-rapporteringsnamn: Candid), är ett fyrmotorigt jetdrivet fraktflygplan, som har konstruerats av Iljusjin och som bland annat tillverkas i Uzbekistan. Det flög för första gången 1971 och har hittills tillverkats[när?] i 938 exemplar. Planet finns i en förlängd version, som heter MF i militärversion och TF i civil version. Det har en glasnos, där navigatören sitter. Flygplanet har använts [förklaring behövs] av svenska myndigheter i samband med tsunamihjälp till Sri Lanka och FN-uppdrag i Kongo-Kinshasa. Det användes också flitigt i Afghanistan under Sovjetunionens krig där och Irak har använt planet som AWACS (Mainstay). Uppgraderingen till Rysslands version av AWACS görs av Beriev.

Militära varianter av Il-76 har en dubbelpipig GSj-23L 23 mm automatkanon i bakre delen av planet. Il-76 kan fälla 125 fallskärmsjägare, eller transportera 140 soldater. Det finns också ett tankflygplan, Midas, en vidareutveckling av Il-76.

Brandbekämpning[redigera | redigera wikitext]

Planets två vattentankar fylls på tio–tolv minuter och kan tömmas samtidigt på en yta av 550 x 100 meter. Om de töms en i taget, räcker vattnet till 900 x 65 meter.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wright, Tony (20 oktober 2009). ”Russian offer of fire jets rejected”. The Sydney Morning Herald. https://www.smh.com.au/national/russian-offer-of-fire-jets-rejected-20091020-h6xt.html. Läst 23 juli 2018.