Lärkstaden

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lärkstaden: Tyrgatan med Estlands ambassad till vänster, 2010.

Lärkstaden (eller Lärkstan) är ett informellt område i stadsdelen Östermalm i Stockholms innerstad, huvudsakligen uppfört 1907–1917 efter stadsplan av Per Olof Hallman. Området har fått sitt namn från det tidigare kvarteret Lärkan i området. Den norra delen av området har karaktär av villastad, men få villor eller så kallade townhouse utnyttjas idag som enfamiljshus, och området har under efterkrigstiden kommit att präglas av kontor och utländska beskickningar. Områdets södra bostadskvarter består av flerfamiljshus och domineras av Engelbrektskyrkan.

Avgränsning[redigera | redigera wikitext]

Hus angränsande till Baldershage

Eftersom området är informellt har det inga officiellt fastställda gränser. Idag avses vanligen ett område begränsat av Odengatan, Valhallavägen, Karlavägen och Uggelviksgatan. Ibland avses det ursprungliga området av kvarter med lärk-namn norr om Östermalmsgatan. Basområde Lärkstaden, som omfattar ett något större område än den gängse definitionen, inkluderar ett antal kvarter söder om Karlavägen. Basområdet omfattar därmed 16 kvarter, har en landareal på 16 ha samt hyser 2.310 invånare år 2012.[1][2] Inom området återfinns även parken Balders hage.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Under 1870- och 1880-talen hade Stadsfullmäktige antagit den så kallade Lindhagenplanen som bland annat reglerade Ladugårdslandets norra delar. I dagens Lärkstaden utlades de tidigare stora kvarteren Lärkan och Domherren, vilka liksom omgivande kvarter fått fågelnamn. Kvarteret Lärkan var det första att enhetligt exploateras, och härigenom fick området sitt namn.

En mer fantasifull förklaring till namnet återfinns i folketymologin som vill göra gällande att namnet kommer från stockholmsslangordet berglärka, vilket betyder prostituerad. Berglärkorna skulle enligt förklaringen ha hållit till i bergsområdet ovanför Stora Träsket och lockat till sig de hemvändande roslagsbönderna sedan de varit i staden och sålt sina varor.[3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

T.v. Kvarnen på berget i nuvarande Lärkstaden. T.h. kvarnen Starckan på Eriksberg enligt akvarell av Albert Theodor Gellerstedt 1878
Ballongflygbild från 1898 över det oreglerade området. Foto: Oscar Halldin.

På berget där Engelbrektskyrkan ligger idag låg tidigare en kvarn. Kvarnen var en stubbkvarn, där hela kvarnhuset vreds åt vindriktningen. På dess följel stod årtalet 1775 att läsa. I dess närhet, mot nuvarande Uggelviksgatan, låg även mjölnargåren med uthuslängor. Kvarnen revs på 1880-talet.[5]. Mellan bergen trängde Westra Humlegårdsgatan fram, ungefär i samma sträckning som dagens Östermalmsgatan, men bebyggelsen i detta bergiga område i stadens utkanter var annars mycket sparsam. Området söder om berget vid dagens Jarlaplan benämndes vid 1800-talet slut Träskängen, och bestod de sista sanka resterna av den tidigare sjön Stora Träsket som under århundradena fyllts ut med diverse avfall.

Den så kallade Lindhagenplanen som skulle reglera Stockholms gatunät hade framlagts 1866. Av Lärkstadens omgivande gator fastställdes de följande årtiondena Valhallavägen som en gränsboulevard och Karlavägen och Odengatan till breda huvudgator. Den lindhagska stadsplanen med dess raka gator förutsatte någorlunda utjämnad mark. I det bergiga områden vid dagens Lärkstaden hade detta medfört mycket höga kostnader för så kallad nivellering. Det kraftigt kuperade området hör därför till de delar av Stockholms innerstad som relativt sent blev föremål för reglering och exploatering [5].

Vid 1800-talet slut började dock nya stadsplaneringsideal göra sig gällande. Dessa var inspirerade av den österrikiske arkitekten Camillo Sittes idéer om ett konstnärligt stadsbyggande. I denna skulle istället bebyggelsen anpassas till terrängens formationer. Skalan var mindre än traditionellt, med lugna gator, terrasser, små torg och parker.

Lärk-kvarteren[redigera | redigera wikitext]

Hallmans stadsplan för lärkstaden, här i en något reviderad version från 1934.

En av de arkitekter som kom att verka i Sittes anda var Per Olof Hallman (från 1922 till 1927 stadsplanedirektör i Stockholms stad). År 1902 framlade han ett förslag för de oexploaterade kvarteren Lärkan och Domherren i området. I kvarteret Domherren avsattes mark för den kommande församlingskyrkan och i kvarteret Lärkan ville Hallman skapa en ny villastad, med sammanbyggda låga enfamiljshus.[6] Han var inspirerad av det några årtionden tidigare genomförda, men till sitt syfte misslyckade, försöket att bygga en villastad norr om Humlegården. Det området blev snabbt hårdare exploaterat än avsett, vilket Hallman försökte att motverka genom hårdare byggnadsregleringar och mindre tomter i Lärkstaden. Det fick inte finnas några butiker i fastigheterna. Byggnaderna fick inte heller rymma mer än ett kök, med undantag för ett mindre kök i lägenheter för gårdskarlar eller portvakter.[7]

Drätselnämnden godtog förslaget, men undantog området mellan Östermalmsgatan och Karlavägen vilket skulle bebyggas med höga hyreshus till följd av de högre markvärdena. 1907 fastslog stadsfullmäktige de nya kvarteren Tofs-, Träd-, Sång och Piplärkan. Gårdarna samordnades och utgjorde trädgård för de vid gatlinjen sammanbyggda villorna. Året därpå påbörjades sprängningsarbetena och under de följande sex åren färdigställdes de 51 villatomterna i de fyra kvarteren enligt de noggranna byggnadsbestämmelser som upprättats kring allt från höjder, burspråk och torn. Mot Östermalmsgatan ordnades parken Balders hage. Stadens främsta arkitekter deltog i gestaltandet av kvarteren, däribland Thor Thorén, Folke Zettervall, Erik Josephson, Per Olof Hallman (vilka samtliga lät uppföra sina egna bostäder i området), Erik Hahr, Torben Grut och Hagström & Ekman. Kvarteren uppvisar en rik blandning av då för tiden populära stilar, något som kritiserades av samtiden.[6]

Förteckning över fastigheterna i lärk-kvarteren[8][redigera | redigera wikitext]

Engelbrektskyrkan[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Engelbrektskyrkan
Bragevägen med Engelbrektskyrkan i fonden.

Befolkningen i Hedvig Eleonora församling hade under åren 1880-1900 mer än fördubblats, från 31.000 till 66.000 invånare, vilket gjorde den till Sveriges folkrikaste församling [5]. År 1906 delades församlingen därför i tre, varvid Oscars församling och Engelbrekts församling skapades. Staden hade redan reserverat mark åt församlingskyrkan på det gamla kvarnberget. En arkitekttävling för kyrkan utlystes i december 1905, och i maj 1906 tilldelades Lars Israel Wahlman tävlingens första pris för förslaget som fått namnet En blomma med kvist. Grundstenen lades på pingstaftonen 1910 och den 25 januari 1914 kunde kyrkan invigas. I princip realiserades Wahlmans ursprungliga idéskisser (bortsett från ett tidigt lägre dubbeltorn). Arkitekten ritade även en stor del av den fasta inredningen och inventarierna samt fungerade själv som arbetsledare vid bygget. Engelbrektskyrkan betraktas som ett av den svenska jugendtidens och nationalromantikens främsta byggnadsverk och är även känt i internationella arkitekturkretsar.[12]

Kvarteren kring Bragevägen[redigera | redigera wikitext]

Området kring Bragevägen, vilka var planerade för höga hyreshus, förblev till en början obebyggda. I och med uppförandet av Engelbrektskyrkan önskade man att omgivande kvarter skulle höja kyrkans monumentala verkan. Höjdskillnaden mellan Bragevägen och dess parallellgator och de planerade höga husen sågs dock som otillfredsställande. 1913 ändrades därför bestämmelserna, där gatans bredd krympte varvid den enligt reglerna kunde bebyggas med lägre hus i fristående kroppar. Till skillnad mot bebyggelsen i lärkkvarteren anlades tre meter breda förgårdar med mur mot gatan. Stilen blev mer enhetlig då fasader och tak genom bestämmelser anpassades till kyrkan. Den blev härav utpräglat nationalromantisk, med flertalet fasader murade i tegel.[6] 1918 stod samtliga kvarter färdigbyggda. Bland arkitekterna återfinns Cyrillus Johansson, Ivar Engström, Hjalmar Westerlund, Rudolf Arborelius samt Höög & Morssing - som ritade sex av de högre hyreshusen.

Förteckning över fastigheterna kring Bragevägen[8][redigera | redigera wikitext]

Idag finns endast ett mycket begränsat antal enfamiljsbostäder kvar i området. Vissa hus har gjort om till flerfamiljshus, och en kontorisering och omvandling till beskickningar påbörjades kring andra världskriget. Ett 560 kvadratmeter stort townhouse på Tyrgatan 9 var 2010 till salu för 45 miljoner kronor.[13]

  • Baldersgatan 12

  • Lärkstaden och Engelbrektskyrkan.

  • Bragevägen från Engelbrektskyrkan.

  • Tyrgatan 5–9

Beskickningar[redigera | redigera wikitext]

På Tyrgatan återfinns ambassaderna för Estland (nr 3), Nigeria (8) och Botswana (11), samt med ingång mot Odengatan även Lettlands och Brasiliens ambassader. Iraks ambassad ligger på Baldersgatan 6.

Från 1950- till 1990-talet låg Kinas ambassad på Bragevägen 4 innan de flyttade vidare till Diplomatstaden. Saudiarabiens ambassad återfinns på Sköldungagatan 5 men 2010 köpte Saudiarabien Bünsowska villan för 113 miljoner kronor, historiens dyraste villapris i Sverige, med planer på att flytta dit, också i Diplomatstaden.[14] Författaren Liza Marklund blev uppmärksammad för sitt köp av den tidigare Östtyska ambassadens konsulatsbyggnad på Verdandigatan 2 som exklusiv bostad, vilken hon sålde två år senare för 34 miljoner kronor.[15]

Lärkstaden i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Under 1910-talet använde regissören Mauritz Stiller de nya gatorna för att filma kompletterande stadsmiljöer till filmer vilka annars i huvudsak spelats in Filmstaden i Råsunda, Solna. Miljöerna i Lärkstaden återfinns således bland annat i filmerna Den okända (1913), För sin kärleks skull (1914), Stormfågeln (1914), Vingarne (1916) och Thomas Graals bästa barn (1918). Bland senare filmer som nyttjat Lärkstaden exteriört återfinns En piga bland pigor (1924) och Morianerna (1965).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Basområden -Karta över Innerstaden[död länk]
  2. ^ Statistik om Stockholm - Befolkning, Basområdeslistan 2012
  3. ^ Allberg, Jan (1986). Östermalmsboken. Stockholm: Swede Media. Libris 657698 
  4. ^ http://blogg.expressen.se/dtr1210-2007/entry.jsp?messid=248909[död länk]
  5. ^ [a b c] Stockholms stadsmuseum, Östermalm IV - Inledning
  6. ^ [a b c] Byggnadsinventering - Lärkstaden
  7. ^ Den glömda staden
  8. ^ [a b] SSMs Byggnadsinventeringar
  9. ^ Stockholms adresskalender Arkiverad 8 mars 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Stockholms Fastighetskalender 2011
  11. ^ Under en tid MKFC Stockholms folkhögskola.
  12. ^ Suzanne Lindhagen: Engelbrektskyrkan
  13. ^ https://web.archive.org/web/20100805062401/http://lagerlings.se/llobject.aspx?objectID=310
  14. ^ ”Sveriges dyraste villa har förvandlats till ett spökhus” (på sv). www.expressen.se. https://www.expressen.se/dinapengar/bostad/sveriges-dyraste-villa-har-forvandlats-till-ett-spokhus/. Läst 5 maj 2019. 
  15. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 28 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100528073708/http://www.realtid.se/ArticlePages/200704/25/20070425135257_Realtid419/20070425135257_Realtid419.dbp.asp. Läst 25 september 2010. ,

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lärkstaden&oldid=45744336"