Uno Henning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uno Henning
Uno Henning och Gunn Wållgren i Strindbergs Ett drömspel (1955).
Uno Henning och Gunn Wållgren i Strindbergs Ett drömspel (1955).
Född 11 september 1895
Stockholm, Sverige
Död 16 maj 1970 (74 år)
Stockholm, Sverige
Maka Ragni Wærn-Frisell
(1926–1970)

Knut Uno Henning född den 11 september 1895 i Stockholm, död där den 16 maj 1970,[1] var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Henning studerade vid Dramatens elevskola 1915–1917, han engagerades efter studierna vid Dramaten 1918-1925 samt en period 1935-1965. Mellan 1929 och 1935 var han engagerad vid Blancheteatern. Han filmdebuterade 1919 i Rune Carlstens Ett farligt frieri och kom att medverka i 40-tal filmer och TV-produktioner. En minnesvärd roll gör han som kall och manipulativ läkare i Hasse Ekman-filmen Var sin väg (1948). År 1925 fick han förtroendet att recitera Nyårsklockan vid tolvslaget på Skansen.

Han var son till Karl Bernard Henning och Eleonora Henning, född Martin. Gift 1926 med Ragni Wærn-Frisell (1896-1984).[2] Uno Henning var styvfar till skådespelaren Eva Henning samt svärfar till företagsledaren och politikern Gunnar Ericsson.[3]

Henning är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[4]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  2. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 444
  3. ^ ERICSSON, GUNNAR L V, direktör, Åtvidaberg i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 316.
  4. ^ Hitta graven
  5. ^ Bo Bergman (11 oktober 1925). ”'Brutna vingar' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1925-10-11/276/11. Läst 29 augusti 2015. 
  6. ^ ”Brinnande jord”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22439&pos=317. Läst 11 juli 2015. 
  7. ^ ”Det stora barndopet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22441&pos=318. Läst 11 juli 2015. 
  8. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 8. 6 februari 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-06/35/8. Läst 2 augusti 2015. 
  9. ^ Bo Bergman (7 februari 1926). ”'De nya herrarna' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-07/36/11. Läst 2 augusti 2015. 
  10. ^ Bo Bergman (7 januari 1926). ”'Svanevit' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-01-07/5/4. Läst 29 augusti 2015. 
  11. ^ Bergman, Hjalmar (1926). Dollar: Komedi i tre akter. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Sid. 5. Libris 1335534 
  12. ^ Bo Bergman (2 september 1926). ”Nya Oscarsteatern slog i går upp portarna”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-09-02/237/1. Läst 2 augusti 2015. 
  13. ^ ”Vad varje kvinna vet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22313&pos=161. Läst 11 juni 2015. 
  14. ^ ”Han som får örfilarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22315&pos=72. Läst 9 juni 2015. 
  15. ^ 'Han som får örfilarna' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 13. 22 oktober 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-10-22/287/13. Läst 2 augusti 2015. 
  16. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 10. 12 november 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-12/308/10. Läst 2 augusti 2015. 
  17. ^ Bo Bergman (14 november 1926). ”Två premiärer på lördagkvällen”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-14/310/16. Läst 2 augusti 2015. 
  18. ^ Bo Bergman (7 september 1930). ”'Farmors revolution' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1930-09-07/242/14. Läst 29 augusti 2015. 
  19. ^ ”Gustaf Vasa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22326&pos=70. Läst 5 juni 2015. 
  20. ^ Bo Bergman (15 april 1932). ”Frihetsligan”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-04-15/101/14. Läst 27 augusti 2015. 
  21. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1932 s. 162
  22. ^ ”Kanske en diktare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14553&pos=351. Läst 11 juli 2015. 
  23. ^ ”"Patrasket"”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14404&pos=355. Läst 11 juli 2015. 
  24. ^ B. B-n (19 mars 1933). ”"Grand Hotel" på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-03-19/76/7. Läst 14 juli 2015. 
  25. ^ ”Middag kl. 8”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14402&pos=363. Läst 12 juli 2015. 
  26. ^ [a b] Teateralmanack 1933 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1933 (1934) s. 181
  27. ^ Bo Bergman (10 september 1933). ”Fru Kolthoff som gäst i Vasans 'Middag kl. 8'”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-10/245/1. Läst 27 augusti 2015. 
  28. ^ ”Banken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14284&pos=29. Läst 5 juli 2015. 
  29. ^ ”Långfredag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14554&pos=366. Läst 14 juli 2015. 
  30. ^ ”London City”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14555&pos=367. Läst 14 juli 2015. 
  31. ^ ”Män i vitt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14191&pos=368. Läst 14 juli 2015. 
  32. ^ Teateralmanack 1934 i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 125

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]