Uno Henning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uno Henning
Uno Henning och Gunn Wållgren i Strindbergs Ett drömspel (1955).
Uno Henning och Gunn Wållgren i Strindbergs Ett drömspel (1955).
FöddKnut Uno Henning
11 september 1895
Katarina församling, Stockholm, Sverige
Död16 maj 1970 (74 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Aktiva år1918–1965
MakaRagni Wærn-Frisell
(1926–1970; hans död)
SläktingarEva Henning (styvdotter)
Thor Henning (bror)
Margareta Henning (brorsdotter)
Gunnar Ericsson (måg)
IMDb SFDb

Knut Uno Henning, född den 11 september 1895 i Katarina församling, Stockholm, död den 16 maj 1970 i Oscars församling, Stockholm,[3] var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha genomgått Frans Schartaus Handelsinstitut 1910–1913 blev han antagen till Dramatens elevskola där han studerade 1915–1917. Henning engagerades efter studierna vid Dramaten 19181925. En kortare tid var han anställd vid Vasateatern under Albert Ranfts ledning och vid Oscarsteatern 1926–1927, Dramaten 1927–1929, Blancheteatern 1930–1931, Oscarsteatern 1930–1931, Gösta Ekmans teatrar 1931–1935 och åter vid Dramaten 19351965.[4]

Han filmdebuterade 1919 i Rune Carlstens Ett farligt frieri och kom att medverka i 40-tal filmer och TV-produktioner. En minnesvärd roll gör han som kall och manipulativ läkare i Hasse Ekman-filmen Var sin väg (1948). År 1925 fick han förtroendet att recitera Nyårsklockan vid tolvslaget på Skansen.

Han var son till bagerifabrikören Karl Bernard Henning och Eleonora Henning, född Martin. Gift 1926 med Ragni Wærn-Frisell (1896–1984).[5] Uno Henning var styvfar till skådespelaren Eva Henning, bror till simmaren Thor Henning, samt svärfar till företagsledaren och politikern Gunnar Ericsson.[6]

Uno Henning är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[7]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1919 Markis de Langlier Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Karl Hedberg Dramaten
Mervin Fanvakt
Otto Rung
Tor Hedberg Dramaten
1920 Ulstrup Paradsängen
Gunnar Heiberg
Karl Hedberg Dramaten
Jamaret Låt oss skiljas
Victorien Sardou och Émile de Najac
Karl Hedberg Dramaten
1921 Kalaf Turandot
Carlo Gozzi
Olof Molander Dramaten
Paul Almkvist Svenskt folk
Ivar Thor Thunberg
Gustaf Linden Dramaten
Orestes Elektra
Hugo von Hofmannsthal
Tor Hedberg Dramaten
1922 Fabrizio Arcieri Stulen lycka
Giuseppe Giacosa
Tore Svennberg Dramaten
Edward Luton Cirkeln
W. Somerset Maugham
Gustaf Linden Dramaten
Walter, jägarn Herr Sleeman kommer
Hjalmar Bergman
Olof Molander Dramaten
Axell Gurli
Henrik Christiernsson
Ragnar Hyltén-Cavallius Helsingborgs stadsteater
1923 Sonen Föräldrar
Otto Benzon
Olof Molander Dramaten
1925 Brutna vingar
Pierre Wolff
Gunnar Klintberg Vasateatern[8]
Paul Francis Brinnande jord
François de Curel
Gunnar Klintberg Vasateatern[9]
Hans Det stora barndopet
Oskar Braaten
Pauline Brunius Vasateatern[10]
1926 Jacques Gaillac De nya herrarna
Robert de Flers och Francis de Croisset
Gunnar Klintberg Vasateatern[11][12]
Prinsen Svanevit
August Strindberg
Gunnar Klintberg Vasateatern[13]
Doktor Johnsson Dollar
Hjalmar Bergman
John W. Brunius Oscarsteatern[14][15]
John Shand Vad varje kvinna vet
J. M. Barrie
Pauline Brunius Oscarsteatern[16]
Besano Han som får örfilarna
Leonid Andrejev
Gösta Ekman Oscarsteatern[17][18]
Harry (Jonas) Uppman Moloch
Erik Lindorm
John W. Brunius Oscarsteatern[19][20]
Per Lycko-Pers resa
August Strindberg
Rune Carlsten Oscarsteatern[21]
1928 Féréol Diktatorn
Jules Romains
Per Lindberg Dramaten
Peter Horning Ryktbarhet
Arnold Bennett
Gustaf Linden Dramaten
1929 Hilary Fairfield Skiljas
Clemence Dane
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[22]
1930 Michel Sarterre Ett dubbelliv
Henri-René Lenormand
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[23]
Doktor Ove Bang Farmors revolution
Jens Locher
Pauline Brunius Oscarsteatern[24]
Olaus Petri Gustaf Vasa
August Strindberg
Gunnar Klintberg Oscarsteatern[25]
En tjuvkomedi
Berndt Carlberg
Gösta Ekman Oscarsteatern[26]
Hugh Bromilow, författare Mordet i andra våningen
Frank Vosper
John W. Brunius Oscarsteatern[27]
1931 Philippe Det svaga könet
Édouard Bourdet
Max Reinhardt Oscarsteatern[28]
Asano En japansk tragedi
John Masefield
Per Lindberg Konserthusteatern[29]
1932 Jean Musse Frihetsligan
Jules Romains
Per Lindberg Vasateatern[30]
Plom "Patrasket"
Hjalmar Bergman
Gösta Ekman Vasateatern[31]
Kurtz Kanske en diktare
Ragnar Josephson
Gösta Ekman Vasateatern[32][33]
Broadway
Philip Dunning och George Abbott
Mauritz Stiller Vasateatern[34]
1933 Baron Felix von Geigern Grand Hotel
Vicki Baum
Gösta Ekman Vasateatern[35]
Larry Renault Middag kl. 8
George S. Kaufman och Edna Ferber
Gösta Ekman Vasateatern[36][37][38]
Emile Larnois Banken
Louis Verneuil
Hjalmar Peters Vasateatern[37][39]
1934 Pontius Pilatus Långfredag
John Masefield
Per Lindberg Vasateatern[40]
Mr. Brewer London City
John van Druten
Gunnar Olsson Vasateatern[41]
George Ferguson Män i vitt
Sidney Kingsley
Per Lindberg Vasateatern[42][43]
1935 Cello Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Rune Carlsten Dramaten
1937 Valdemar Tornblad Skönhet
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
U-båtschefen Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg
Alf Sjöberg Dramaten
Paul Francis En sån dag!
Dodie Smith
Rune Carlsten Dramaten[44]
Léotran Khaki
Paul Raynal
Alf Sjöberg Dramaten
1938 Direktör Yorrick Spel på havet
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
1939 Quillery Mitt i Europa
Robert E. Sherwood
Rune Carlsten Dramaten
Rigault Nederlaget
Nordahl Grieg
Svend Gade Dramaten
1940 Slim Möss och människor
John Steinbeck
Alf Sjöberg Dramaten
Löjtnant Walter von Arnegg Den lilla hovkonserten
Toni Impekoven och Paul Verhoeven
Rune Carlsten Dramaten
1944 Hugo Innanför murarna
Henri Nathansen
Carlo Keil-Möller Dramaten
1948 Simonides, rabbin De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Thomas Cromwell En dag av tusen
Maxwell Anderson

Olof Molander Dramaten
1951 Sune Stark Det lyser i kåken
Björn-Erik Höijer
Ingmar Bergman Dramaten[45]
1952 Simonides, rabbin De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1955 Advokaten Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1960 Tiggaren Till Damaskus, del I
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1961 Dorn Måsen
Anton Tjechov
Ingmar Bergman Dramaten[46]
1963 Greve Fontana, Riccardos far Ställföreträdaren
Rolf Hochhuth
Stig Torsslow Dramaten
Kommerserådet Sagan
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramaten[47]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 25 maj 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Henning, KNUT UNO, Svenskagravar.se, läs online, läst: 11 april 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  4. ^ Henning, Uno i Svenska män och kvinnor (1946)
  5. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 444
  6. ^ ERICSSON, GUNNAR L V, direktör, Åtvidaberg i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 316.
  7. ^ Hitta graven
  8. ^ Bo Bergman (11 oktober 1925). ”'Brutna vingar' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1925-10-11/276/11. Läst 29 augusti 2015. 
  9. ^ ”Brinnande jord”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22439&pos=317. Läst 11 juli 2015. 
  10. ^ ”Det stora barndopet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22441&pos=318. Läst 11 juli 2015. 
  11. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 8. 6 februari 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-06/35/8. Läst 2 augusti 2015. 
  12. ^ Bo Bergman (7 februari 1926). ”'De nya herrarna' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-07/36/11. Läst 2 augusti 2015. 
  13. ^ Bo Bergman (7 januari 1926). ”'Svanevit' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-01-07/5/4. Läst 29 augusti 2015. 
  14. ^ Bergman, Hjalmar (1926). Dollar: Komedi i tre akter. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 5. Libris 1335534 
  15. ^ Bo Bergman (2 september 1926). ”Nya Oscarsteatern slog i går upp portarna”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-09-02/237/1. Läst 2 augusti 2015. 
  16. ^ ”Vad varje kvinna vet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22313&pos=161. Läst 11 juni 2015. 
  17. ^ ”Han som får örfilarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22315&pos=72. Läst 9 juni 2015. 
  18. ^ ”'Han som får örfilarna' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 13. 22 oktober 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-10-22/287/13. Läst 2 augusti 2015. 
  19. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 10. 12 november 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-12/308/10. Läst 2 augusti 2015. 
  20. ^ Bo Bergman (14 november 1926). ”Två premiärer på lördagkvällen”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1926-11-14&toPublicationDate=1926-11-14. Läst 2 augusti 2015. 
  21. ^ Oscar Rydqvist (26 november 1926). ”'Lycko-Per' på Skolteatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-26/322/11. Läst 6 januari 2016. 
  22. ^ ”Skiljas”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22107&pos=48. Läst 7 april 2016. 
  23. ^ ”Ett dubbelliv”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22109&pos=50. Läst 8 april 2016. 
  24. ^ Bo Bergman (7 september 1930). ”'Farmors revolution' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1930-09-07/242/14. Läst 29 augusti 2015. 
  25. ^ ”Gustaf Vasa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22326&pos=70. Läst 5 juni 2015. 
  26. ^ Bo Bergman (12 oktober 1930). ”'En tjuvkomedi' på Oscars”. Dagens Nyheter. http://arkivet.dn.se/tidning/1930-10-12/277/1. Läst 4 mars 2017. 
  27. ^ Bo Bergman (9 november 1930). ”'Mordet i andra våningen' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/tidning/1930-11-09/305/15. Läst 4 mars 2017. 
  28. ^ Bo Bergman (11 mars 1931). ”'Det svaga könet' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1931-03-11/68/1. Läst 4 mars 2017. 
  29. ^ Bo Bergman (12 december 1931). ”Österländskt på Ekmans-teatern: 'En japansk tragedi' gjorde stor lycka”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1931-12-12/338/1. Läst 3 januari 2016. 
  30. ^ Bo Bergman (15 april 1932). ”Frihetsligan”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-04-15/101/14. Läst 27 augusti 2015. 
  31. ^ ”"Patrasket"”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14404&pos=355. Läst 11 juli 2015. 
  32. ^ ”Kanske en diktare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14553&pos=351. Läst 11 juli 2015. 
  33. ^ Bo Bergman (25 september 1932). ”'Kanske en diktare': R. Josephson har premiär”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-09-25/261/1. Läst 7 januari 2016. 
  34. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 oktober 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-10-24/290/8. Läst 4 januari 2016. 
  35. ^ Bo Bergman (19 mars 1933). ”'Grand Hotel' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-03-19/76/7. Läst 14 juli 2015. 
  36. ^ ”Middag kl. 8”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14402&pos=363. Läst 12 juli 2015. 
  37. ^ [a b] Teateralmanack 1933 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1933 (1934) s. 181
  38. ^ Bo Bergman (10 september 1933). ”Fru Kolthoff som gäst i Vasans 'Middag kl. 8'”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-10/245/1. Läst 27 augusti 2015. 
  39. ^ ”Banken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14284&pos=29. Läst 5 juli 2015. 
  40. ^ ”Långfredag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14554&pos=366. Läst 14 juli 2015. 
  41. ^ ”London City”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14555&pos=367. Läst 14 juli 2015. 
  42. ^ ”Män i vitt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14191&pos=368. Läst 14 juli 2015. 
  43. ^ Teateralmanack 1934 i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 125
  44. ^ Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016. 
  45. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  46. ^ ”Måsen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/måsen. Läst 19 oktober 2015. 
  47. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]