Uno Henning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uno Henning
Uno Henning och Gunn Wållgren i Strindbergs Ett drömspel (1955).
Uno Henning och Gunn Wållgren i Strindbergs Ett drömspel (1955).
Född 11 september 1895
Stockholm, Sverige
Död 16 maj 1970 (74 år)
Stockholm, Sverige
Maka Ragni Wærn-Frisell
(1926–1970)
IMDb SFDb

Knut Uno Henning född den 11 september 1895 i Stockholm, död där den 16 maj 1970,[1] var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Henning studerade vid Dramatens elevskola 1915–1917, han engagerades efter studierna vid Dramaten 1918-1925 samt en period 1935-1965. Mellan 1929 och 1935 var han engagerad vid Blancheteatern. Han filmdebuterade 1919 i Rune Carlstens Ett farligt frieri och kom att medverka i 40-tal filmer och TV-produktioner. En minnesvärd roll gör han som kall och manipulativ läkare i Hasse Ekman-filmen Var sin väg (1948). År 1925 fick han förtroendet att recitera Nyårsklockan vid tolvslaget på Skansen.

Han var son till Karl Bernard Henning och Eleonora Henning, född Martin. Gift 1926 med Ragni Wærn-Frisell (1896-1984).[2] Uno Henning var styvfar till skådespelaren Eva Henning samt svärfar till företagsledaren och politikern Gunnar Ericsson.[3]

Henning är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[4]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1919 Markis de Langlier Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Karl Hedberg Dramaten
1919 Mervin Fanvakt
Otto Rung
Tor Hedberg Dramaten
1920 Ulstrup Paradsängen
Gunnar Heiberg
Karl Hedberg Dramaten
1920 Jamaret Låt oss skiljas
Victorien Sardou och Émile de Najac
Karl Hedberg Dramaten
1921 Kalaf Turandot
Carlo Gozzi
Olof Molander Dramaten
1922 Edward Luton Cirkeln
W. Somerset Maugham
Gustaf Linden Dramaten
1923 Sonen Föräldrar
Otto Benzon
Olof Molander Dramaten
1925 Brutna vingar
Pierre Wolff
Gunnar Klintberg Vasateatern[5]
1925 Paul Francis Brinnande jord
François de Curel
Gunnar Klintberg Vasateatern[6]
1925 Hans Det stora barndopet
Oskar Braaten
Pauline Brunius Vasateatern[7]
1926 Jacques Gaillac De nya herrarna
Robert de Flers och Francis de Croisset
Gunnar Klintberg Vasateatern[8][9]
1926 Prinsen Svanevit
August Strindberg
Gunnar Klintberg Vasateatern[10]
1926 Doktor Johnsson Dollar
Hjalmar Bergman
John W. Brunius Oscarsteatern[11][12]
1926 John Shand Vad varje kvinna vet
J. M. Barrie
Pauline Brunius Oscarsteatern[13]
1926 Besano Han som får örfilarna
Leonid Andrejev
Gösta Ekman Oscarsteatern[14][15]
1926 Harry (Jonas) Uppman Moloch
Erik Lindorm
John W. Brunius Oscarsteatern[16][17]
1926 Per Lycko-Pers resa
August Strindberg
Rune Carlsten Oscarsteatern[18]
1928 Féréol Diktatorn
Jules Romains
Per Lindberg Dramaten
1928 Peter Horning Ryktbarhet
Arnold Bennett
Gustaf Linden Dramaten
1930 Farmors revolution
Jens Locher
Pauline Brunius Oscarsteatern[19]
1930 Olaus Petri Gustaf Vasa
August Strindberg
Gunnar Klintberg Oscarsteatern[20]
1931 Asano En japansk tragedi
John Masefield
Per Lindberg Konserthusteatern[21]
1932 Jean Musse Frihetsligan
Jules Romains
Per Lindberg Vasateatern[22]
1932 Plom "Patrasket"
Hjalmar Bergman
Gösta Ekman Vasateatern[23]
1932 Kurtz Kanske en diktare
Ragnar Josephson
Gösta Ekman Vasateatern[24][25]
1932 Broadway
Philip Dunning och George Abbott
Mauritz Stiller Vasateatern[26]
1933 Baron Felix von Geigern Grand Hotel
Vicki Baum
Gösta Ekman Vasateatern[27]
1933 Larry Renault Middag kl. 8
George S. Kaufman och Edna Ferber
Gösta Ekman Vasateatern[28][29][30]
1933 Emile Larnois Banken
Louis Verneuil
Hjalmar Peters Vasateatern[29][31]
1934 Pontius Pilatus Långfredag
John Masefield
Per Lindberg Vasateatern[32]
1934 Mr. Brewer London City
John van Druten
Gunnar Olsson Vasateatern[33]
1934 George Ferguson Män i vitt
Sidney Kingsley
Per Lindberg Vasateatern[34][35]
1935 Cello Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Rune Carlsten Dramaten
1937 Valdemar Tornblad Skönhet
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
1937 U-båtschefen Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg
Alf Sjöberg Dramaten
1937 Paul Francis En sån dag!
Dodie Smith
Rune Carlsten Dramaten[36]
1937 Léotran Khaki
Paul Raynal
Alf Sjöberg Dramaten
1938 Direktör Yorrick Spel på havet
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
1939 Quillery Mitt i Europa
Robert E. Sherwood
Rune Carlsten Dramaten
1939 Rigault Nederlaget
Nordahl Grieg
Svend Gade Dramaten
1940 Slim Möss och människor
John Steinbeck
Alf Sjöberg Dramaten
1940 Löjtnant Walter von Arnegg Den lilla hovkonserten
Toni Impekoven och Paul Verhoeven
Rune Carlsten Dramaten
1944 Hugo Innanför murarna
Henri Nathansen
Carlo Keil-Möller Dramaten
1948 Simonides, rabbin De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Thomas Cromwell En dag av tusen
Maxwell Anderson

Olof Molander Dramaten
1951 Sune Stark Det lyser i kåken
Björn-Erik Höijer
Ingmar Bergman Dramaten[37]
1952 Simonides, rabbin De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1955 Advokaten Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1961 Dorn Måsen
Anton Tjechov
Ingmar Bergman Dramaten[38]
1963 Kommerserådet Sagan
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramaten[39]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  2. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 444
  3. ^ ERICSSON, GUNNAR L V, direktör, Åtvidaberg i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 316.
  4. ^ Hitta graven
  5. ^ Bo Bergman (11 oktober 1925). ”'Brutna vingar' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1925-10-11/276/11. Läst 29 augusti 2015. 
  6. ^ ”Brinnande jord”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22439&pos=317. Läst 11 juli 2015. 
  7. ^ ”Det stora barndopet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22441&pos=318. Läst 11 juli 2015. 
  8. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 8. 6 februari 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-06/35/8. Läst 2 augusti 2015. 
  9. ^ Bo Bergman (7 februari 1926). ”'De nya herrarna' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-07/36/11. Läst 2 augusti 2015. 
  10. ^ Bo Bergman (7 januari 1926). ”'Svanevit' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-01-07/5/4. Läst 29 augusti 2015. 
  11. ^ Bergman, Hjalmar (1926). Dollar: Komedi i tre akter. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Sid. 5. Libris 1335534 
  12. ^ Bo Bergman (2 september 1926). ”Nya Oscarsteatern slog i går upp portarna”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-09-02/237/1. Läst 2 augusti 2015. 
  13. ^ ”Vad varje kvinna vet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22313&pos=161. Läst 11 juni 2015. 
  14. ^ ”Han som får örfilarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22315&pos=72. Läst 9 juni 2015. 
  15. ^ 'Han som får örfilarna' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 13. 22 oktober 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-10-22/287/13. Läst 2 augusti 2015. 
  16. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 10. 12 november 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-12/308/10. Läst 2 augusti 2015. 
  17. ^ Bo Bergman (14 november 1926). ”Två premiärer på lördagkvällen”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-14/310/16. Läst 2 augusti 2015. 
  18. ^ Oscar Rydqvist (26 november 1926). ”'Lycko-Per' på Skolteatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-26/322/11. Läst 6 januari 2016. 
  19. ^ Bo Bergman (7 september 1930). ”'Farmors revolution' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1930-09-07/242/14. Läst 29 augusti 2015. 
  20. ^ ”Gustaf Vasa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22326&pos=70. Läst 5 juni 2015. 
  21. ^ Bo Bergman (12 december 1931). ”Österländskt på Ekmans-teatern: 'En japansk tragedi' gjorde stor lycka”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1931-12-12/338/1. Läst 3 januari 2016. 
  22. ^ Bo Bergman (15 april 1932). ”Frihetsligan”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-04-15/101/14. Läst 27 augusti 2015. 
  23. ^ ”"Patrasket"”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14404&pos=355. Läst 11 juli 2015. 
  24. ^ ”Kanske en diktare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14553&pos=351. Läst 11 juli 2015. 
  25. ^ Bo Bergman (25 september 1932). ”'Kanske en diktare': R. Josephson har premiär”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-09-25/261/1. Läst 7 januari 2016. 
  26. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 oktober 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-10-24/290/8. Läst 4 januari 2016. 
  27. ^ Bo Bergman (19 mars 1933). ”'Grand Hotel' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-03-19/76/7. Läst 14 juli 2015. 
  28. ^ ”Middag kl. 8”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14402&pos=363. Läst 12 juli 2015. 
  29. ^ [a b] Teateralmanack 1933 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1933 (1934) s. 181
  30. ^ Bo Bergman (10 september 1933). ”Fru Kolthoff som gäst i Vasans 'Middag kl. 8'”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-10/245/1. Läst 27 augusti 2015. 
  31. ^ ”Banken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14284&pos=29. Läst 5 juli 2015. 
  32. ^ ”Långfredag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14554&pos=366. Läst 14 juli 2015. 
  33. ^ ”London City”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14555&pos=367. Läst 14 juli 2015. 
  34. ^ ”Män i vitt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14191&pos=368. Läst 14 juli 2015. 
  35. ^ Teateralmanack 1934 i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 125
  36. ^ Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016. 
  37. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  38. ^ ”Måsen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/måsen. Läst 19 oktober 2015. 
  39. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]