Politikåret 2002

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Valet 2002)
Politikåret 2002
2001  · 2002  · 2003
Humaniora och kultur
Datorspel · Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater  · TV
Samhällsvetenskap och samhälle
Ekonomi · Krig  · Politik  · Sport
Teknik och vetenskap
Meteorologi · Teknik · Vetenskap

Händelser[redigera | redigera wikitext]

Januari[redigera | redigera wikitext]

  • 1 januari - Eurosedlar och -mynt introduceras i alla EU-medlemsländerna utom Danmark, Storbritannien och Sverige.
  • 2 januari - Peronisten Eduardo Duhalde, guvernör i Buenos Aires-provinsen, tillträder som ny president i Argentina. Kritiker hävdar att han inte alltid står på rätt sida om lagen.[1]
  • 8 januari - Sveriges statsminister Göran Persson skisserar ett schema för svenskt EMU-inträde i en DN-intervju, med folkomröstning i mars 2003, EMU-medlemskap 1 januari 2005 och byte till Europengar ett år senare.[1]
  • 10 januari - En åklagare i Sverige inleder förundersökning mot svenske biträdande näringsministern Mona Sahlin, som misstänks för att ha använt sin familjs bil fastän den haft körförbud. Flera socialdemokratiska partidistrikt kräver hennes avgång, men svenske statsministern Göran Persson avvaktar beslutet.[1]
  • 13 januari - Domarkåren i Italien står i konfrontation med Silvio Berlusconis regering. Den gångna fredagen kritiserade Milanos chefsåklagare Francesco Saverio Borrelli nedskärningarna på polisbeskydd av hotade domare, och att justitieministern flyttat den domare som håller i ett av målen mot Silvio Berlusconi. Denna dag svarar inrikesministern med att stämma Francesco Saverio Borrelli, som Silvio Berlusconi menar är ett "offer för politiskt styrda domare".[1]
  • 14 januari - Sverigees statsminister Göran Persson förklarar att Mona Sahlin stannar som statsråd i svenska regeringen, då han menar att det skulle vara alltför svårt att tvinga henne sluta, men att hennes slarv inte är acceptabelt. Mona Sahlin är ångerfull, och säger att hon känt sig "arg, ledsen och dum", men att förseelsen var mycket ringa och att journalisten som följde efter henne hemifrån körde i kollektivfilen och bara hade ett fungerande lyse, och därmed riskerade ännu högre böter.[1]
  • 17 januari - Danmark planerar att införa hårdare regler för invandrare. Först efter sju år kan flyktingar få permanent uppehållstillstånd, och asylsökande skall inte få gifta sig.[1]
  • 19 januari - Diplomatisk kris mellan Kina och USA hotar sedan Kinas presidentflygplan visat sig innehålla spionutrustning, troligtvis installerad i USA.[1]
  • 23 januari - Jörg Haiders FPÖ har lyckats få in 915 000 underskrifter, 15,5 % av Österrikes väljarkår, på en kravlista för att stänga kärnkraftverket Temelín i Tjeckien. Frågan måste därmed tas upp i Österrikes parlament inom sex månader, och regeringskoalitionen riskerar att spricka.[1]

Februari[redigera | redigera wikitext]

  • 5 februari - USA:s president George W. Bush överlämnar statsbudgeten om 2 130 miljarder amerikanska dollar till USA:s kongress. Militärbudgeten, den högsta sedan kalla krigets dagar, anslår 369 miljarder amerikanska dollar, varav 48 miljarder är nytillskott, vilket bara det är mer än de flesta länders totala försvarsutgifter. Demokraterna är kritiska, och menar att politiken stryper anslag till familjerna, medan skattesänkningar för rika kvarstår. Efter tre år av överskott uppnår budgeten denna gång underskott på 106 miljarder amerikanska dollar.[1]
  • 10 februari - Zimbabwe släpper in Pierre Schori och EU:s grupp på 30 valobservatörer inför presidentvalet.[1]
  • 11 februari - Zimbabwes utrikesminister Stan Mudenge menar att EU:s valobservatörer enbart är välkomna som turister. EU har hotat med sanktioner mot regimen om inte oberoende valobservatörer och journalister släpps in.[1]
  • 16 februari - Zimbabwe utvisar Pierre Schori, ledare för EU-valobservatörerna.[1]
  • 18 februari - EU drar tillbaka sina valobservatörer från Zimbabwe och inför sanktioner mot president Robert Mugabe och hans krets, totalt ett tjugotal personer, och förhandlingar om regeringsstyrt bistånd avbryts, medan ekonomiska tillgångar inom EU fryses. Robert Mugabe och hans krets har dock mycket tid på sig att tömma sina konton.[1]

Mars[redigera | redigera wikitext]

  • 2 mars - Över 30 000 personer marscherar i Rom som protest mot Silvio Berlusconis mitten-högerregering. Nästan samtliga vänsterpartier deltar, och menar att "högern splittrar Italien".[1]
  • 23 mars - Cirka två miljoner italienare i Rom demonstrerar mot Silvio Berlusconis regerings förslag till "försämrad" arbetsrätt, samt mot terrorism. Silvio Berlusconi menar att facket efter mordet på Marco Biagi bör fortsätta förhandla "i en ny helt anda" om försämrad anställningstrygghet, vilket oppositionen menar är odemokratiskt och oetiskt.[1]
  • 14 mars – EU:s utrikespolitiska representant Javier Solana har lyckats övertyga Montenegro att lägga självständighetsplanerna på hyllan, och Serbien att avskaffa Jugoslavien och i stället införa en, ny federation.[1]
  • 18 mars – Cirka 25 000 personer demonstrerar i Gibraltar mot brittisk-spanska förhandlingar om större spansk kontroll. Regeringschef Peter Caruana uppmanar britterna att avbryta samtalen. [1]

April[redigera | redigera wikitext]

Maj[redigera | redigera wikitext]

Juni[redigera | redigera wikitext]

Juli[redigera | redigera wikitext]

Augusti[redigera | redigera wikitext]

  • 3 augustiTurkiet röstar för ett reformpaket, där många fri- och rättigheter för första gången lagstadgas. Bland annat avskaffas dödsstraffet.[1]
  • 14 augusti – Sju av tio svenskar tycker det är rimligt att avkräva språktest av personer som söker svenskt medborgarskap. Göran Persson och Maud Olofsson menar att det framför allt är på arbetet som invandrare lär sig svenska, och att arbetslösheten därför är ett större problem.[1]
  • 27 augusti – I Spanien förbjuds ETA:s politiska gren Batasuna, och vallokalerna i Bilbao tvångsutryms av polisen.[1]

September[redigera | redigera wikitext]

Oktober[redigera | redigera wikitext]

November[redigera | redigera wikitext]

  • 4 novemberInköpschefsindex för oktober visar att varken lågkonjunktur eller tecken på återhämtning i Sverige. Företag drar dock ner på personal, och leveranstiderna krymper, vilket visar att efterfrågan är svag. Samma tendens gäller EMU-länderna, vars arbetslöshet ökar, samt USA där stagflationen anses bero på oron för terrorism och krig.[2]
  • 8 november – Det avslöjats att Sveriges migrations- och biståndsminister Jan O. Karlsson bjudit kollegor på kräftskiva samt låtit UD betala för representationen. Många upprörs, och han betalar skyndsamt tillbaka notan på 3 785 SEK.[2]
  • 9 november - FN:s säkerhetsråd godkänner en resolution som kräver att Irak förstör alla sina massförstörelsevapen.
  • 11 novemberSveriges migrations- och biståndsminister Jan O. Karlsson avgår inte ur svenska regeringen efter turerna kring dubbla löner samt kräftskivan, men ber i media om ursäkt och beslutar att skänka statsrådslönen till Olof Palmes minnesfond.[2]
  • 14 november - Kinas partiledning avgår, och banar iväg för föryngring. Ingenjör Hu Jintao blir ny generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti.[2]
  • 18 november - Italiens tidigare premiärminister Giulio Andreotti döms till 24 års fängelse för anstiftan till mordet 1979 på journalisten Carmine Pecorelli. Många menar att premiärminister Silvio Berlusconi planerar att utforma Italiens rättsväsen efter eget tycke, och att domen är en del av detta.[2]
  • 19 november - När EU:s utrikesministrar möts i Bryssel beslutas att ge Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko och hans närmaste män inreseförbud till alla EU-medlemsländer, i protest mot regimens ovilja att samarbete internationellt, men även på grund av bristande demokrati.[2]

December[redigera | redigera wikitext]

Val och folkomröstningar[redigera | redigera wikitext]

Organisationshändelser[redigera | redigera wikitext]


Avlidna[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]