Mali

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 15°N 4°V / 15°N 4°V / 15; -4

République du Mali
Flagga Statsvapen
ValspråkUn peuple, un but, une foi
(Franska: "Ett folk, ett mål, en tro")
Nationalsång: Pour l'Afrique et pour toi, Mali
Huvudstad
(och största stad)
Bamako
Officiellt språk franska
Statsskick Enhetlig semipresidentiell
republik
 -  President Ibrahim Boubacar Keïta
 -  Premiärminister Oumar Tatam Ly
Självständighet från Frankrike 
 -  Erkänd 22 september 1960 
Area
 -  Totalt 1 242 248[1] km² (24:e)
 -  Vatten (%) 1,6%
Befolkning
 -   års uppskattning 14 517 176 (1 april 2009)[1] (73:a)
 -  Befolkningstäthet 11,7/km² (207:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $14 400 milj (124:e)
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt Hombori Tondo, 1 155 m ö.h.
 -  Längsta flod Niger, 4 180 km
Nationaldag 22 september
Nationalitetsmärke RMM
Landskod ML, MLI
Landsnummer 223

Mali, formellt Republiken Mali (franska: République du Mali), är en kustlös stat i Västafrika. Mali, som är det sjunde största landet i Afrika, gränsar till Algeriet i norr, Niger i öst, Burkina Faso och Elfenbenskusten i söder, Guinea i sydväst och Senegal och Mauretanien i väst. Befolkningen uppgick till 14,5 miljoner invånare vid folkräkningen 2009.

Mali består av 8 regioner, som i norr når långt in i centrala Sahara, medan landets sydliga delar, där majoriteten av befolkningen bor, kännetecknas av floderna Niger och Senegal. Landets ekonomiska struktur kretsar huvudsakligen kring jordbruk och fiske. Malis naturresurser omfattar bland annat guld, uran och salt. Mali antas vara ett av de fattigaste länderna i världen.

I förhistorisk tid var Mali en del av de tre västafrikanska imperierna som kontrollerade den transsahariska handeln: Ghanariket, Maliriket (från vilket Mali är namngivet) och Songhairiket. Under sent 1800-tal kom Mali under fransk kontroll som en del av Franska Sudan. 1959 erhölls Mali självständighet tillsammans med Senegal som Malifederationen. Ett år senare blev Malifederationen det självständiga Mali. Efter en lång period av enpartistyre, ledde en kupp år 1991 till en ny konstitution och etablerandet av Mali som en demokratisk flerpartistat.

Efter en militärkupp den 22 mars 2012 avsattes den maliske presidenten. Mali är numera de facto delat i två delar, en nordlig och en sydlig del utmed staden Mopti. Tuareggerillan har utropat den nordliga delen av Mali till egen stat, Azawad[2] liknande som Sydsudan gjorde 2011 från norra Sudan. Det nya Mali är bara en tredjedel till ytan av det tidigare landet som en konsekvens av detta och med Bamako som fortsatt huvudstad. Inbördeskriget som föregicks av delningen av landet har pågått i flera år och är till stora delar av religiös och kulturell betydelse med de islamistiska MNLA gerillan i norr och den fransktalande kristna befolkningen i söder. Se texten under konflikten i Mali 2012.

Historia. Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Malirikets forna utbredning

Mali var en gång en del av de tre välkända Västafrikanska rikena som kontrollerade den transsahariska handeln i guld, salt och andra värdefulla varor[3]. Dessa saheliska kungarikena hade varken några stränga geopolitiska gränser eller stränga etniska identiteter[3]. Det tidigaste av dessa riken var Ghanariket, som dominerades av Soninkerna, en Mandetalande folkgrupp[3]. Landet expanderade genom Västafrika från 700-talet fram till 1078, när det erövrades av Almoraviderna[4].

Under 1200-talet utvecklades Maliriket som under 1300-talet nådde sin höjdpunkt. Mali var vid denna tid en knutpunkt för karavanhandeln i norra Afrika, med viktiga handelscentrum som Timbuktu.[5]1400-talet efterträddes Maliriket av Songhairiket. På 1600-talet hade Songhairiket fallit och området bestod nu av flera småriken.[6]

Kolonialtiden[redigera | redigera wikitext]

Under 1880-talet erövrades området av fransmännen och fick 1920 namnet Franska Sudan och införlivades i Franska Västafrika.[6]

Självständighetstiden[redigera | redigera wikitext]

1958 fick landet begränsat självstyre inom Franska samväldet.[6] 1959 bildade Franska Sudan, tillsammans med Senegal, Malifederationen.[6]

I juni 1960 bröt Malifederationen med Frankrike. Ett par månader senare lämnade Senegal konfederationen, och Franska Sudan bytte namn till Mali.

Modibo Keita var den förste presidenten i Mali och han förde en socialistisk politik och på grund av ekonomiska problem ökade oppositionen mot honom kraftigt.[6]

1968 genomfördes en statskupp och makten togs över av en militärjunta under ledning av löjtnant, senare general, Moussa Traoré. Det tidigare enda partiet Union Soudanaise upplöstes. 1976 bildade Traoré partiet Malis demokratiska folkunion och valdes 1979 till president och 1985 omvaldes han. Under denna tid hade landet goda kontakter med Sovjetunionen.[6]

1986 slöts ett avtal med grannlandet Burkina Faso om en omtvistad gräns. 1990 blev det nya sammandrabbningar mellan regeringstrupper och tuareger.[7] 1991 genomfördes en ny militärkupp som avslutade många år av diktatur och 1992 hölls Malis första demokratiska presidentval som vanns av Alpha Oumar Konaré. 1997 omvaldes president Konaré, som fortsatte att genomföra politiska och ekonomiska reformer och att bekämpa korruption. Enligt Malis konstitution får en president inte sitta mer än två perioder, vilket Konare följde och avgick 2002. År 2002 valdes Amadou Toumani Touré till ny president. Touré omvaldes som president år 2007 och skulle ha avgått efter maximala två mandatperioder, i anslutning till det planerade presidentvalet den 29 april 2012.

Den 22 mars 2012 tog istället en militärjunta makten i en statskupp, intog presidentpalatset, grep flera regeringsmedlemmar och utropade Nationalkommittén för demokratins upprättande under ledning av kapten Amadou Sanogo. Grannländerna frös tillgångar och inledde en blockad av Mali. Juntan skyllde maktövertagandet på regeringens oförmåga "att försvara nationen" mot tuare-gerillan MNLA, som vill bilda en egen stat i norra Mali. [8] Dessa intog Timbuktu, Kidal och Gao. Rebellerna var till en början allierade med islamistgruppen Ansar al-Din men islamisterna hamnade senare i väpnad konflikt med tuaregrebellerna och drev ut dem ur området.

Efter påtryckningar från den regionala samarbetsorganisationen ECOWAS tvingades kuppledaren Sanogo avgå, mot att president Touré avsade sig sina maktanspråk. Konstitutionsdomstolen utsåg då talmannen Dioncounda Traoré till tillfällig president. [9]Traore överfölls på sitt kontor den 21 maj och skadades i huvudet. Han flydde då till Paris och återvände inte förrän ett par månader senare.[10] Traore har sedan satt in tårgas mot demonstranter som, på huvudstadens gator återigen krävt hans avgång.[11] Konflikten är till stora delar beroende på olika kulturer och religion(muslimer mot kristna) som finns i landet.

Tisdagen den 11 december 2012 avgick Cheik Modibo Diarra efter en statskupp.[12] Franska FN-trupper fanns kvar i landet hela 2013 och sannolikt även längre pga att det politiska läget är mycket osäkert då MNLA fortfarande vill bilda en egen stat i norra Mali och få till en gränslinje strax öster om staden Mopti. Konflikten i landet påminner till viss del om Sudan som efter en folkomröstning delades i juni 2011 och då landet Sydsudan blev en egen nation. Även i Somalia pågår en liknande konflikt att dela nationen och där rebellerna i norra delarna av landet har utropat "Somaliland" som en egen republik.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Mali

Malis lägsta punkt är Senegalfloden, 23 meter över havet. Landets naturtillgångar inkluderar guld, fosfat, kaolin, kalksten, uran och vattenkraft. Mali ligger i Västafrika och saknar kust. Landet består till största delen av öken och halvöken. Norra Mali är en del av Saharaöknen, medan floderna Niger och Senegal gör södra Mali betydligt bördigare. Längst i söder finns ett mindre område med tropiska regnskogar på gränsen mot östra Guinea och norra Elfenbetskusten.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Mali kan delas in i tre klimatzoner: den bördiga, södra delen, den halvtorra, centrala Sahel-delen och den torra, nordliga Sahara-delen. Klimatet växlar alltså från subtropiskt till torrt. Mellan februari och juni är det varmt och torrt, från juni till november regnigt, fuktigt och milt och från november till februari är det kallt och torrt. Under de torra perioderna är den varma, sandbemängda vinden harmattan vanlig. Det förekommer regelbundna översvämningar av floden Niger. Medeltemperaturen i januari är 24 °C och i april 32 °C.[7]

Några av Malis största miljöproblem är jorderosion till följd av skogsavverkning, tjuvjakt och otillräckliga mängder färskvatten. Mali har undertecknat Kyoto-protokollet och ett protokoll som förbjuder kärnvapenprov på landets mark, men inget av dessa är ratificierat.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Malis regioner

Mali är indelat i åtta regioner: Gao, Kayes, Kidal, Koulikoro, Mopti, Ségou, Sikasso och Timbuktu. Där utöver utgör huvudstaden Bamako ett separat distrikt på samma administrativa nivå som regionerna.

Nationalförsamlingen består av 116 ledamöter.[7]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Mali är ett av de politiskt och socialt mera stabila länderna i Afrika.[13] Mali är demokrati där den verkställande makten innehas av presidenten och den lagstiftande av en nationalförsamling med 147 ledamöter. Båda väljs i allmänna val för femårsperioder. Presidentmakten är stark och regeringens överhuvud utnämns av presidenten.[14]

Mali är en medlem i Förenta nationerna (FN) och de flesta av dess organisationer. Mali är också medlem i Världshandelsorganisationen (WTO), Världsbanken, Ecowas (Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap), Afrikanska unionen och Cotonouavtalet.[15]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Mali är ett av världens fattigaste länder. 65% av landets yta är öken eller halvöken och inkomsterna är mycket ojämnt fördelade. Ungefär 10% av befolkningen är nomader och 80% av arbetskraften är sysselsatta inom jordbruk och fiske. Industrin består främst av livsmedelsindustri. Mali är mycket beroende av hjälp från utlandet och också av världsmarknadspriset på bomull, som tillsammans med guld utgör den största exporten. Regeringen har vissa framgångar med en ökad ekonomisk tillväxt.

Ungefär 60% av landets elektricitet framställs av vattenkraft och resterande av fossila bränslen.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Barn som spelar fotboll i en dogon-by

Befolkningens medelålder i Mali år 2010 är endast 16,2 år. Spädbarnsdödligheten är nästan 12%, och är därmed den femte högsta i världen. Befolkningens medellivslängd är 51,8 år. [16]

I Mali finns följande etniska grupper: Mande 50% (Bambara, Malinke, Soninke), Fulani 17%, Voltaiska folk 12%, Songhai 6%, Tuareger och Morer 10% medan övriga utgör 5%.[16] Bambara är den största gruppen, livnär sig främst på jordbruk i landets sydästra del och är till 70% muslimer. Malinke-gruppen härstammar från Maliriket och består även de av cirka 70% muslimer. Även Soninke, som härstammar från Ghanariket, är muslimer och livnär sig på jordbruk och handel i landets västra del. Fulani lever av boskapsskötsel i Sahel, muslimska songhai lever söder om Nigerflodens krök medan tuareger traditionellt livnär sig på kamelskötsel i Sahara. De voltaiska folken återfinns längst i söder.[14]

Islam är den största religionen i Mali och dess utövare utgör 90% av befolkningen. Islam nådde Mali under medeltiden och flera berömda moskéer finns i landet. 9% av befolkningen utövar traditionella inhemska religioner, bland dem folkgruppen dogon.[14] 1% av befolkningen är kristna.[17]

Franska är officiellt språk i Mali, men bambara, som förstås av 80% av befolkningen[16], används allmänt som ett mellanfolkligt språk[14]. 30% av befolkningen har även bambara som modersmål, medan 8% talar malinke, båda tillhörande mandespråken. Övriga språk som talas är dogon (tillhörande Niger-Kongospråken, cirka 5%), songhai (tillhörande den nilo-sahariska språkfamiljen, cirka 6%) samt arabiska och tuaregiska som båda tillhör den afroasiatiska språkfamiljen.[14] Drygt hälften av befolkningen äldre än 15 år var analfabeter 2010.[16]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Studeranden i Mali

Mali är bland annat känt för uppmärksammade konstverk i trä, såsom huvudmasker och statyetter. Även lerarkitekturen, som i västafrika har anor från 1300-talet, är anmärkningsvärd. Speciellt i Timbuktu finns kända moskéer av soltorkat tegel som uppvisar både islamiska och lokala afrikanska influenser. Inom musiken, som också influeras båda av det svarta Afrikas och arabvärldens musik, förekommer instrument som trummor, gitarrer, lutor, harpor och xylofoner. [14]

I Mali produceras en begränsad mängd franskspråkig litteratur. Inhemska TV- och radiostationer finns, både privata och offentliga, men tidningspressen är mycket begränsad. Även om grundläggande utbildning i Mali är gratis och obligatorisk går en stor del av barnen ej i skola.[14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] GeoHive; Mali, administrative units Läst 9 december 2009.
  2. ^ DN: FN fördomer kuppen i Mali.2012-03-23
  3. ^ [a b c] Malis landsprofil, s. 1.
  4. ^ Malis landsprofil, s. 2.
  5. ^ Bonniers Stora Lexikon, På CD-rom, 2000
  6. ^ [a b c d e f] Bra Böckers lexikon, band 15, tredje upplagan
  7. ^ [a b c] Respons (uppslagsverk), band 3, andra upplagan
  8. ^ Statskupp i Mali efter Gaddafis fall Svenska Dagbladet, 22 mars 2012
  9. ^ Mali awaits next step after president, coup leader resign The Daily Star, 10 april 2012
  10. ^ Malis tillfällige president hemma Norrköpings Tidningar, 27 juli 2012
  11. ^ AFP 6 augusti 2012
  12. ^ Cheik Modibo Diarra
  13. ^ USAID Africa: Mali. USAID. Läst 3 juni 2008.
  14. ^ [a b c d e f g] Nationalencyklopedins webbsida, uppslagsordet Mali, läst 15 september 2010
  15. ^ ”Mali – internasjonale forbindelser”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Mali/internasjonale_forbindelser. 
  16. ^ [a b c d] CIA World Factbook, Mali, läst 15 september 2010
  17. ^ ">