Grön ideologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Grön ideologi är ideologin bakom grön politik och uppstod tillsammans med gröna vågen under 1970-talet. Den står utanför de klassiska ideologierna konservatism, liberalism och socialism, och har inget allmänt accepterat manifest. Ibland kallas den gröna ideologin även för ekologism. Den är intimt förknippad med miljörörelsen, fredsrörelsen, djurrättsrörelsen och feminismen. Den gröna ideologin vill ha en icke-våldsam revolution (sinnets revolution) som ersätter det de ser som dagens utnyttjande av jorden och dess varelser med ett nytt samhälle med vad de ser som en ny ekonomisk och social ordning som låter människor leva i mer i samklang med de ändliga resurserna.

Gröna partier finns i de flesta av Europas länder; flera av dem samverkar inom Europeiska gröna partiet och i Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen i Europaparlamentet. I Sverige representeras den gröna ideologin främst av Miljöpartiet de Gröna och Djurens parti och utomparlamentariska grupper som Pangea, Fältbiologerna, Queer Underground och Gröna partiet samt av Feministiskt Initiativ. I viss mån hittar man också gröna ideologiska inslag hos vänsterpartister och enskilda centerpartister.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Natursyn[redigera | redigera wikitext]

Den gröna rörelsen har ett övergripande mål att bevara eller rädda naturen för naturens egen skull, men också för att säkerställa mänsklighetens långsiktiga överlevnad. Rörelsen har ett stort fokus på att en del av naturresurserna är begränsade och att utsläppen av växthusgaser måste minskas radikalt för att begränsa den mänskliga påverkan på klimatet.

Enligt den gröna ideologin måste samhället och ekonomin förändras eftersom det nuvarande samhället inte tar hänsyn till att jorden har ändliga resurser på ett tillräckligt sätt. Exempelvis så är anhängare av grön ideologi ofta negativa till ohållbart brukande av naturresurser, till exempel att skog avverkas eller fisk fångas i en takt som är högre än den naturliga tillväxten av dessa resurser. Anhängare av grön ideologi är därför ofta förespråkare för restriktioner i nyttjande av naturresurser. Enligt den gröna ideologin måste naturen få ta mer plats och människan minska sina anspråk på naturen, genom att våra ekologiska fotavtryck minskar radikalt.

Solidaritet med människor[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan om detta övergripande mål har den gröna rörelsen emellertid också ett annat mål, och det är att göra om samhället så att det blir bättre för människorna. Fokus ligger ofta på dem som har det sämst, på de som av olika skäl hamnat utanför, globalt och nationellt. Centralt i de grönas politik för att utrota svälten är synen på mat och vatten som mänskliga rättigheter och att mat i första hand bör odlas för den egna befolkningen, istället för att exporteras till den rika världen. Denna inriktning tolkas ibland av liberala debattörer som motsatsen till frihandel, och det är inte helt obefogat eftersom de gröna menar att fattiga länder har rätt att använda tullar, åtminstone för att skydda sig mot dumpningen av jordbruksprodukter från de rika länderna. Utöver detta betonas även vikten av billigt utsäde, mikrokrediter, rättvis handel, kvinnors rätt att äga mark och kapital samt en grön revolution som är demokratisk, uthållig och som fokuserar på de fattigaste. Sist, men inte minst, kräver de gröna skuldavskrivning och andra metoder som gör att de fattiga länderna har råd att avskaffa sin fattigdom.

Likt den politiska vänstern förordar de gröna en utjämnande politik som förenklat går ut på att via skattesystemet och på andra sätt föra över resurser från de mer bemedlade till de mindre bemedlade. Men de tänker sig också att alla skulle gynnas av ett system där vi delade på jobben, där utbildning, hälsovård, infrastruktur, vatten och så vidare är tillgängligt (och helst gratis) för alla. De gröna vill bevara lönearbetet som institution liksom merparten av de förmåner som är knutna till lönearbetet. Dock poängterar de också att arbete och produktivt deltagande är mer än bara lönearbete, och att det finns annat än pengar som gör att människor engagerar sig, och arbetar, för olika saker. De menar att ett socialt skyddsnät är viktigt, bland annat eftersom jobben inte räcker till alla, och att detta bör vara mer heltäckande än idag. När det kommer till beskattning så vill de beskatta miljöskadliga verksamheter mer och arbete mindre. Syftet med detta är att gynna miljö såväl som sysselsättning. De gröna vill också möjliggöra för föräldrar att vara hemma längre med egna barn.

Kritiska ståndpunkter[redigera | redigera wikitext]

Ett tredje fokus för dagens gröna rörelse är kritiken mot oreglerad, eller felreglerad, marknadsekonomi. Det pågår en diskussion inom den gröna rörelsen om hur man skall se på frihandel, men alla gröna tycks ense om att nuvarande form av frihandel inte är bra. Nära kopplat till kritiken mot den faktiskt existerande marknadsekonomi, frihandeln och globaliseringen (som de menar får negativa konsekvenser för såväl människor som natur) finns kritiken mot centralism, storskalighet, monopol, planekonomi och överbyråkratisering. Den gröna rörelsen är också starkt kritisk till ekonomiskt tunga organisationer såsom Europeiska unionen, Internationella valutafonden, Världsbanken, Federal Reserve med flera, som de tycker står på de privilegierades sida istället för de fattigas och miljöns. Detsamma gäller de stora transnationella företagen, som de menar ofta beter sig moraliskt tvivelaktigt i fattiga länder. Miljöpartiet de Gröna i Sverige diskuterade dock på sin partikongress 2013 en nedtoning av sin tillväxtkritik.[1]

Djupekologi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Djupekologi

Den gröna rörelsen är inspirerade av den så kallade djupekologin. Viktiga principer inom den (som främst har formulerats av den norska filosofen Arne Naess) är att

  • stå för helhetstänkande och relationstänkande,
  • jämna ut resursfördelning inom och mellan länder (se Rättvist miljöutrymme),
  • decentralisering, ökad självförsörjning för mindre enheter och ökar självstyre,
  • betona vikten av lokalsamhället, grannskapet, daglig gemenskap människor emellan,
  • verka för mångsidighet, mångfald och självutveckling,
  • skydda och respektera minoritetskulturer och lokalt kulturliv,
  • hysa respekt för allt liv i sin helhet, det är viktigt att se att allt hänger samman,
  • kämpa mot förtryck av alla individer, oberoende av folkgrupp, kön eller art och
  • skapa ett annat synsätt på naturen, att se den egna individen mer som en del av naturen än naturen som ett det.

Ekofascism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ekofascism

Vissa personer som, som exempelvis Pentti Linkola, Savitri Devi, Julius Evola, Corneliu Zelea Codreanu och Herbert Gruhl har givit uttryck för uppfattningar som har benämnts som ekofascistiska, merparten av dem som är anhängare av en grön ideologi torde emellertid inte dela denna åskådning, det kan nämnas att Miljöpartiets förre språkrör Birger Schlaug har tagit avstånd från ekofascismen.[2]

Politiska ståndpunkter[redigera | redigera wikitext]

Energi[redigera | redigera wikitext]

Den gröna ideologin förespråkar sparsamhet med energi och övergång till förnybara energikällor som vindkraft och solenergi. Motstånd mot kärnkraft och fossila bränslen utgör en del av ideologins kärna.

Kretsloppsekonomi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kretsloppsekonomi

Ett grönt förhållningssätt till ekonomi innebär något som kallas för kretsloppsekonomi. Man ser inte ekonomin som en avskild enhet, utan integrerad med den omgivande miljön (observera att miljö inte bara syftar på natur, utan även inkluderar mänsklig miljö i begreppet). Om man utvinner en naturresurs, har man inte skapat något, utan bara omvandlat den från ett tillstånd till ett annat. Avverkar man en skog räknas det, enligt nationalekonomisk synvinkel som en tillväxt. Man har omvandlat naturkapitalet till konkreta pengar. Kretsloppsekonomin menar att det är ett kortsiktigt perspektiv, naturkapitalet har gått förlorat för gott. Man kan inte utvinna resurser i snabbare än de hinner återväxa av sig själv. Bara när de gör det är det en faktisk tillväxt.

Social välfärd[redigera | redigera wikitext]

Många gröna partier förespråkar en omställning från dagens arbetsmarknadsanpassade sociala skyddsnät till ett brett socialt trygghetssystem, en så kallad medborgarlön.

Hälsa, vård och omsorg[redigera | redigera wikitext]

Vissa gröna politiker vill ha hårda restriktioner för farliga konsumentvaror som alkohol och tobak, medan andra är att betrakta som drogliberaler och vill tillåta cannabis. De gröna "på kontinenten" är oftare drogliberala än de svenska gröna.

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

De gröna är motståndare till militärt våld, och motsätter sig därför militära satsningar. Miljöpartiet i Sverige vill med många andra gröna partier i Europa reformera EU:s organisation.

Familje- och genuspolitik[redigera | redigera wikitext]

De gröna har en mycket frihetlig hållning i familjepolitiken. De stöder samkönade äktenskap och samkönade pars rätt till adoption. Vissa gröna politiker förespråkar också rätt till månggifte. Jämställdhet är ett viktigt mål inom den gröna ideologin, men de tillhör inte någon bestämd inriktning inom feminismen.

Jordbruk, djurrätt och kosthållning[redigera | redigera wikitext]

De gröna är starka förespråkare av ekologiskt jordbruk. De förespråkar ofta djurrätt och vegetarisk kost.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksdag och Departement: MP tonar ner tillväxtkritik Publicerad 16:29, 24 sep. 2012
  2. ^ http://schlaug.blogspot.com/search/label/ekofascism%7C Ekofascism - och massakern i Finland