Preeklampsi
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Graviditetstoxikos | |
Latin: hypertonia gravidarum cum proteinuria significanti, præeclampticus | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | O11, O14 |
ICD-9 | 642.4-642.7 |
DiseasesDB | 10494 |
Medlineplus | 000898 |
eMedicine | med/1905 ped/1885 |
MeSH | svensk engelsk |
Graviditetstoxikos eller preeklampsi är en sjukdom som drabbar gravida kvinnor. Den äldre svenska benämningen havandeskapsförgiftning är en kvarleva från den tid då tillståndet antogs bero av något slags förgiftning. Orsaken är ännu okänd men att det rör sig om en "förgiftning" av ett utifrån tillfört ämne är uteslutet. Därför är även namnet "graviditetstoxikos" missvisande.
Symptom
Vanliga symptom är:
- Förhöjt blodtryck
- Protein i urin
- Svullnad (ödem)
- Ibland förhöjda nivåer urinsyra i blodet (hyperurikemi)[1]
Symptomen debuterar vanligen efter 20:e graviditetsveckan. Den gravida kvinnan kontrolleras därför lite oftare när denna tidsgräns passerats. Det är inte ovanligt att kvinnan i tidigt sjukdomsstadium mår väl och är besvärsfri.
Behandling
Den enda effektiva behandlingen är att kvinnan föder och graviditeten avslutas, vilket görs om man inte med andra metoder kan trygga kvinnans och fostrets liv och hälsa.
Behandlingen består primärt i att försöka sänka blodtrycket genom vila från arbete i anställning och hem.
Vid behov skrivs kvinnan in på sjukhus då övervakning i svåra fall behövs dygnet runt av både kvinnans och fostrets tillstånd. Sjukhusvården består av lugn och vila, blodtryckssänkande läkemedel, vätskekontroll samt övervakning av blodflödet genom moderkakan och navelsträngen till fostret. Fostrets tillväxt kontrolleras med ultraljud och dess hälsa med CTG.
Syftet med behandlingen och kontrollerna är att få fostret att utvecklas till en storlek och mognad, som är förenlig med överlevnad efter födseln, utan att kvinnans liv hotas av eklampsiutveckling, vilket obehandlad sjukdom kan leda till. Om det bedöms att förtida förlossning krävs eller hotar, så försöker man påskynda lungmognaden hos fostret genom att ge kvinnan läkemedel under några dygn. Om graviditetstoxikosen eller barnets tillstånd kräver omedelbar förlossning, så behöver barnen vanligen övervakas på neonatal intensivvårdsavdelning.
Behandlingen är svår då gravida kvinnor ofta är i aktiv ålder och ordineras sängläge, i nästan nedsläckt rum och utan rumskamrater eller besökare, för att förhindra eklampsiutveckling. Denna behandling, vid sidan av blodtrycksläkemedel, kombineras med dagliga kontroller av fostrets tillstånd. Först då barnet är fött kan tillståndet hos kvinnan återgå till normalt blodtryck och normal vätskebalans och utan risk för eklampsi.
Ett litet antal kvinnor med svår preeklampsi, som i sig innebär ett uttorkningstillstånd trots ödemen, utvecklar också ett tillstånd kallat HELLP (hemolysis, elevated liver enzymes, and low platelet) med en likaså "paradoxal" situation med en kombination av hög blödningsrisk och proppbildningsrisk.
Conns sjukdom, eller Conns syndrom, har inte kopplats samman med preeklampsi. Flera kvinnor som fått preeklampsi har efter flera års svårbehandlad hypertoni visat sig ha haft Conns syndrom.
Referenser
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006075852/http://www.ltkronoberg.se/Centrum/Medicinskt-servicecentrum/Kliniskt-kemiska-laboratoriet-Vaxjo---Ljungby/Analyssortiment---Specifika-provtagningsanvisningar-/S-Urat-/. Läst 28 september 2014.
Se även
Externa länkar
|