Gunnar Asplund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gunnar Asplund
Gunnar Asplund 1940.jpg
Gunnar Asplund cirka 1940.
Personfakta
Nationalitet Sverige Svensk
Född 22 september 1885
Födelseplats Stockholm, Sverige
Död 20 oktober 1940 (55 år)
Dödsplats Stockholm, Sverige
Arbeten
Betydande byggnader Stockholms stadsbibliotek, Skogskyrkogården
Betydande projekt Stockholmsutställningen 1930

Erik Gunnar Asplund, född 22 september 1885 i Stockholm, död 20 oktober 1940 i Stockholm[1], var en internationellt uppmärksammad, svensk arkitekt samt professor. Till hans stora arbeten räknas Skogskyrkogården (tillsammans med Sigurd Lewerentz), Stockholms stadsbibliotek, utställningspaviljongerna på Stockholmsutställningen 1930, tillbyggnaden på Göteborgs rådhus samt Stockholms stadsarkiv som var hans sista projekt.

Utbildning och tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsporträtt.

Gunnar Asplunds föräldrar var uppbördskommissarien Frans Otto Asplund och hans maka Louise, född Pettersson. År 1904 tog Gunnar Asplund studentexamen vid Norra Latin i Stockholm och 1909 avlade han arkitektexamen vid Tekniska skolan. Vid den tiden hörde även en utbildning på Konstakademien till arkitektens skolning, men Asplund (och många andra unga arkitekter) ansåg Konstakademins undervisning vara föråldrad och sökte sig till en privat skola som blev känd under namnet Klara skola. Klara skola var en fri akademi som leddes av Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Carl Westman och Carl Bergsten.[2] Skolan var privatfinansierad och existerade bara ett år kring 1910.[3] Här var det främst Östberg som inspirerade Asplund. Till Asplunds kurskamrater hörde bland annat Osvald Almqvist och Sigurd Lewerentz. Med den senare skulle Asplund framöver ha ett intimt samarbete med skapandet av Skogskyrkogården i Stockholm. År 1910 företog Asplund en studieresa till Tyskland, och 1912 blev han arkitekt vid Stockholms stadsbyggnadskontor. Han var assistent i arkitektur vid KTH 1912-13, speciallärare i ornamentik där 1917-18 samt redaktör för tidskriften Arkitektur 1917-20[4] och blev 1918 tjänstgörande arkitekt utom stat i Byggnadsstyrelsen.

Efter Klara skola avslutade Asplund sin arkitekturutbildning med den klassiska Italienresa, som han företog med egna medel. Vintern och våren 1914 tillbringade han i Italien. Hans egna fotografier visar att han särskild intresserade sig för templens läge i landskapet och för kolonnaden kring det öppna rummet. I sin dagbok skrev han: ”Templen behöver höjden, mödan att komma dit ökar vördnaden”.[5]

Under och efter första världskriget deltog Asplund framgångsrikt i talrika arkitekttävlingar, en av dem var tävlingen om Skogskyrkogården som han vann tillsammans med Lewerentz. Vid Hemutställningen 1917Liljevalchs uppmärksammades hans bostadskök, där han visade att även en trång bostad kunde gestaltas mänskligt.[6] Till hans tidiga verk räknas även Villa Snellman som han ritade 1917-1918. År 1918 gifte sig Asplund med Gerda Sellman. Paret fick fyra barn, däribland arkitekten Hans Asplund.[2]

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Stockholmsutställningen 1930

Asplund räknas som en av de stora arkitekterna under mellankrigstiden. Han var såväl en av de främsta företrädarna för 1920-talets Nordisk klassicism med Stockholms stadsbibliotek (1928) som en av pionjärerna för funktionalismen, som han introducerade i Sverige i och med Stockholmsutställningen 1930, där han var huvudarkitekt.

Asplunds grav på Skogskyrkogården
Rådhuset vid Gustav Adolfs torg i Göteborg, med Asplunds tillbyggnad till höger.

Gunnars första egna verk var en villa i Ronneby för överbanmästare Johansson, uppförd 1909 på uppdrag av Wahlmans arkitektkontor där han arbetade under studietiden. Han var också arkitekten bakom exempelvis tillbyggnaden på Göteborgs rådhus (1913-1937), Karl Johansskolan (1925)[7], Skogskyrkogården med Skogskapellet och Skogskrematoriet (1915-1940) samt Karlshamns läroverk (1912-1918). Han var också arkitekten bakom så vitt skilda byggnader som Villa Snellman (1917-18) i Djursholm och en lagerhusmodell som byggdes på nio orter i Sverige under första världskriget.

Asplunds arkitektkontor var aldrig stort, han ville själv formge sina byggnader in i minsta detalj. Bland medarbetarna under 1920-talet märks bland annat Uno Åhrén (Skandia-Teatern) och Sven Ivar Lind (Stadsbiblioteket). Efter den uppmärksammade Stockholmsutställningen, på höjden av sin karriär, sinade plötsligt uppdragen.

År 1931 blev han professor i arkitektur vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Samma år var han medförfattare till den radikala debattboken "acceptera". Från 1933 kom en rad nya uppdrag och kontoret växte igen, men det fanns aldrig fler än 4-5 anställda. Under 1930-talet arbetade bland annat Tore Ahlsén och Carl-Axel Acking hos Asplund.

Asplund ritade ett 70-tal byggnader, av dem utfördes cirka 40 stycken, resten stannade på pappret.[2] Han var även en skicklig designer för möbler och belysningsarmatur. Den så kallade "Asplundlampan" formgav han 1922 för Skandiabiografen, lampan produceras fortfarande idag (2010).

Hans sista uppdrag var byggnaden för Stockholms stadsarkiv som han vann i inbjuden tävling.[8] Läsesal och kontor invigdes först 1959, 19 år efter Asplunds död. Han gick bort bara 55 år gammal, mitt uppe i intensivt arbete. Han gravsattes på Skogskyrkogården den 16 december 1940[9] i grav nr. 1B precis utanför Trons kapell, invid borgarrådet Yngve Larssons familjegrav.[10] Ett enkelt epitafium bär inskriptionen: "Hans verk lever".

Asplund gifte sig första gången 4 augusti 1918 med Elisabeth Sellman och andra gången 1934 med Ingrid Kling. Barn i första giftet; Kerstin (1920), Hans (1921) och Ingemar (1924). I andra giftet; Johan (1936).[11][12]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Asplund blev ledamot av Akademien för de fria konsterna 1931[13], riddare av Vasaorden 1928 och riddare av Nordstjärneorden 1930.

Galleri, verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Asplunds rådhus i Göteborg = Asplund's law courts extension in Gothenburg  : tiden, platsen, arkitekturen. Arkitekturmuseets skriftserie, 1101-962X ; 15. Stockholm: Arkitekturmuseet. 2010. Libris 12041066. ISBN 91-85460-83-4 
  • Bostadskris och mönsterbostad : illusion och verklighet  : en rekonstruktion av Gunnar Asplunds bostadskök på Hemutställningen i Liljevalchs 1917. Stockholm: Sveriges arkitetekturmuseum. 1972. Libris 9811200 
  • Fredlund, Björn (1970). E.G. Asplunds om och tillbyggnad av Göteborgs rådhus. Libris 1777229 
  • Fredlund, Björn (1962). E.G. Asplunds projekt för Göteborgs rådhus om- och tillbyggnad 1913 - 1937. Göteborg. Libris 1497094 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  2. ^ [a b c] Asplund (1985), sida 12
  3. ^ Sigurd Lewerentz, arkitekt, sida 26
  4. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1939, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1939, s. 43
  5. ^ Asplund (1985), sida 15
  6. ^ Svensk arkitektur (1986), sida 192
  7. ^ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 90
  8. ^ Asplund (1985), sida 131
  9. ^ hittagraven.stockholm.se
  10. ^ Sök gravsatta i Stockholm, läst 25 februari 2008
  11. ^ Asplund (1985), sida 13
  12. ^ Svenska teknologföreningen 1861-1936 ..., (1937), s. 763
  13. ^ Statskalendern, (1935), s. 816

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]