Gustavsbergs porslinsfabrik

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gustavsberg (keramisk fabrik))
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′26″N 18°23′4″Ö / 59.32389°N 18.38444°Ö / 59.32389; 18.38444

Fabriksanläggningen i slutet av 1800-talet

Gustavsberg är en keramisk fabrik på Värmdö utanför Stockholm.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Flintgods med "Willow"-mönster tillverkades 1880-1901 och 1916-1933.
Bla Blom 2.jpg
"Waldemarsuddekrukan", formgivning Prins Eugen, tillverkas sedan 1915.

Gustavsbergs egentliga historia inleddes i februari 1825 när kommerserådet Johan Olof Wennberg och grosshandlaren J H Öhman tillsammans inrättade ett bolag för "porslinstillverkning", på den av Öhman 1821 inköpta egendomen Farsta med det underlydande Gustavsberg på Värmdö. I mars samma år beviljades deras fabrik privilegier av kommerskollegium, och 1827 skedde den första provbränningen. Resultat blev inte den önskade, och man startade strax en stödverksamhet – vaxljustillverkning för att kunna hålla produktionen i gång. Redan i mars samma år lämnade Wennberg bolaget och Öhman tvingades ombilda bolaget under namnet Gustafsbergs Fabriks Bolag, med Fredrik Rodhe som anställd sakkunnig driftschef. Rodhe ersattes dock redan 1828 av Carl Hammarstrand Verksamheten gick till en början fortsatt dåligt. [1]

Först 1839 kom en vändning, då man övergick från tyska leror och i stället satsade på engelska råvaror och metoder. Förändringen innebar också att man ändrade sin märkning och införde ett ankare som sitt produktmärke efter engelsk förebild. I samband med detta löstes det gamla bolaget upp och fabriken köptes upp av Gustavsbergs Fabriks intressenter. [1]

Redan 1832 hade en ångmaskin installerats vid fabriken, och på 1840-talet inköpte man även en hjulångare för att kunna säkra sina transporter. Redan på 1830-talet hade man 150 anställda. På 1890-talet var de anställdas antal uppe i 900. [1]

Den snabbt växande bruksorten kom att domineras av progressiva brukspatroner som gjorde Gustavsberg till ett mönstersamhälle. Den mest betydande av dessa var Wilhelm Odelberg som var verksam från 1869 till 1920-talet och som även var konservativ riksdagsman. Han styrde över Gustavsberg i en patriarkalisk anda och för att slippa inblandning från Värmdös kommunalpolitiker såg han till att Gustavsberg bildade en egen kommun 1902. Villkoren för arbetarna var då så goda i Gustavsberg att det dröjde till 1919 innan en fackförening bildades där, dvs nästan en mansålder senare än i övriga Sverige. Dess bildande sågs med oblida ögon från fabriksledningen.

Under Odelbergs tid började man även knyta betydande konstnärer till fabriken, främst bland dessa märks Gunnar G:son Wennerberg och Herman Neujd. Särskilt Wennerbergs alster kom att sätta sin prägel på produktionen med sina alster. 1917 övertog Wilhelm Kåge rollen som konstnärlig ledare vid fabriken efter att han var representerat på Hemutställningen 1917 med bland annat "arbetarservisen" Liljeblå.[2] År 1937 såldes Gustavsbergs porslinsfabrik till Kooperativa Förbundet.

Stig Lindbergs roll[redigera | redigera wikitext]

Gustavsbergs kanske mest namnkunnige formgivare var Stig Lindberg och utan honom hade fabriken troligen inte överlevt den ekonomiska krisen på 1940-talet. År 1948 efterträdde Stig Lindberg Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare. Han hade denna funktion mellan 1948–1957 samt 1971–1980. Bland Stig Lindbergs mest kända fajanser finns konstgodsserier som Domino, Figurin och Karneval och porslinsserier som Berså, Spisa Ribb, Terma, Adam, Coq, Birka och många fler. Stig Lindbergs huvudsakliga inriktning var vardagsporslin till folkhemmet.[3] Det var även han som värvade keramikern Lisa Larson till fabriken.

Studion[redigera | redigera wikitext]

Stig Lindberg Studio.jpg

Gustavsbergs Studio tog medarbetarna fram förslag till nya serier. Framför allt var det en verkstad för konstgods. Symbolen var ett "G" och en hand målades under konstföremålet, vilket visade att det var en unik pjäs i begränsad upplaga. Här var det "högt i tak" och konstnärerna hade stor skaparfrihet.

Plasten[redigera | redigera wikitext]

Redan 1945 började Gustavsberg tillverkningen av hushållsprodukter i plast. Initiativtagaren var Stig Lindberg som formgav bl. a. termosar, serveringsbrickor, serviser, kylskåpsburkar och en liten sparbössa i form av en hund för Handelsbanken. År 1953 anställdes Carl-Arne Breger av Lindberg. Breger hade en särskild känsla för det nya materialet och kallades snart "Mr Plast". Hans höga greppvänliga vattenkanna är idag ett eftertraktat samlarföremål. En annan klassiker, som fortfarande kan köpas ny, är askkoppen "Kulan" formgiven av Gunnar Larson på 1970-talet.

Gustavsberg idag[redigera | redigera wikitext]

Idag är AB Gustavsberg, som tillverkar sanitetsporslin, ett helägt dotterbolag till det tyska företaget Villeroy & Boch och tillverkar badrumsprodukter som toaletter, handfat och blandare. Tillverkning sker i Gustavsberg och Vårgårda. HPF (HushållsPorslinsFabriken) i Gustavsberg AB tillverkar ännu det berömda benporslinet och är ett helt svenskägt företag med all sin produktion i Gustavsberg.

Gustavsbergs definitiva långkörare var porslinsserien Blå Blom, som tillverkades oavbrutet från 1874–2006. Delar av Gustavsbergs produktion finns utställd på Gustavsbergs Porslinsmuseum.

Bildgalleri, produkter i urval[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svenskt Porslin 1700-1900, Helena Dahlbäck Lutteman
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  3. ^ Tusenkonstnären Stig Lindberg, Gisela Eronn, kapitel "Serviser för folkhemmet", ISBN 91-518-4100-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]