Ingrid Bergman

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Ingrid Bergman (olika betydelser).
Ingrid Bergman
Fil:IngridBergmanportrait.jpg
FöddIngrid Bergman
29 augusti 1915
Stockholm, Sverige
Död29 augusti 1982 (67 år)
London, Storbritannien
Utbildad vidDramatens elevskola och Palmgrenska samskolan
Aktiva år1935–1982
MakePetter Lindström
(1937–1950)
Roberto Rossellini
(1950–1957)
Lars Schmidt
(1958–1979)
Webbplatswww.ingridbergman.com
Betydande roller
Anita Hoffman i Intermezzo
Ilsa Lund i Casablanca
Paula Alquist i Gasljus
Dr. Constance Petersen i Trollbunden
Alicia Huberman i Notorious!
Bästa kvinnliga huvudroll
1945 - Gasljus
1957 - Anastasia
Bästa kvinnliga biroll
1975 - Mordet på Orientexpressen
Bästa kvinnliga huvudroll i miniserie eller film
1960 - Turn of the Screw
1982 - A Woman Called Golda
Bästa kvinnliga huvudroll i en pjäs
1947 - Johanna från Lothringen
IMDb SFDb

Ingrid Bergman, född 29 augusti 1915 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm[1], död 29 augusti 1982 i London, var en svensk skådespelare. Hon spelade i europeiska och amerikanska filmer och tilldelades filmpriset Oscar tre gånger. Två gånger för bästa kvinnliga huvudroll, i Gasljus 1944 och i Anastasia 1956 samt för bästa kvinnliga biroll i Mordet på Orientexpressen 1974.

Mest känd är Ingrid Bergman för sina roller som Ilsa Lund i Casablanca 1942, mot Humphrey Bogart och som Alicia Huberman i Alfred Hitchcocks thriller Notorious 1946, mot Cary Grant. Av Amerikanska Filminstitutet är hon rankad som den fjärde största kvinnliga stjärnan inom amerikansk film genom alla tider.[2]

Biografi

Ingrid Bergman vid 14 års ålder.

Bergman var dotter till konstnären Justus Bergman (1871–1929) och Frieda Adler (1884–1918). Modern, som var av tyskjudisk börd, var född i Kiel, och föräldrarna ingick äktenskap 13 juni 1907 i Hamburg. De var vid Ingrids födelse bosatta granne med Kungliga Dramatiska Teatern på Strandvägen 3, där fadern drev en fotoaffär. Ingrid var deras enda överlevande barn; tidigare, 1908, hade modern fött en dödfödd son, och några år senare fick de ytterligare ett barn, som dog efter några veckor. Då Ingrid var 3 år dog modern i gulsot 1918.

I faderns fotoateljé väcktes hennes intresse för foto och film – något hon själv livet igenom ägnade sig mycket åt som fritidsintresse – och hon älskade att som barn få klä ut sig och agera modell framför kameran. Efter 13 års ålder blev Ingrids tillvaro orolig, då fadern också dog och hon 1929 tvangs flytta till sin ogifta faster, Ellen Bergman. Efter att året därpå även fastern och ett flertal andra nära släktingar dog flyttade Ingrid till en farbror, Otto Bergman, och dennes hustru Hulda.

Klockan klämtar för dig – Ingrid Bergmans första färgfilm.

Karriär och privatliv

Ingrid Bergmans skådespelarbana började som 16-årig statist i Gunnar Skoglunds film Landskamp (1931). Vid 18 års ålder 1933 kom hon in vid Dramatens elevskola, men valde att lämna skolan redan efter ett år, då hon fick en roll i filmen Munkbrogreven (1935) med bland andra Edvin Adolphson. Hon blev snart en efterfrågad favoritaktris hos filmbolagen och spelade med i ett dussintal filmer i Sverige, däribland Hjalmar Bergmans drama Swedenhielms.

Morbrodern Otto Bergman dog 1936, och Ingrid gifte sig året efter med den blivande neurokirurgen Petter Lindström. De fick 1938 tillsammans dottern Pia. 1938 spelade hon också en tid i Tyskland, där hon bland annat gjorde filmen Kvartetten gifter sig (Die vier Gesellen).[3] I och med detta började hennes livslånga internationella karriär. Efter att 1936 ha gjort succé i den svenska filmen Intermezzo kontaktades hon av Hollywood-producenten David O. Selznick, som erbjöd henne ett filmkontrakt. Hennes första film i USA, Intermezzo, var en nyinspelning av den film hon gjort med Gösta Ekman i Sverige och familjen flyttade till USA. Under långa tider var familjen dock splittrad, då hon mest arbetade i Kalifornien och maken studerade medicin i New York och stegvis gled de isär, medan hon inledde en flerårig hemlig kärleksaffär med den världskände fotografen Robert Capa.[4]

Bergman gjorde snart ett starkt intryck på den internationella filmpubliken med sin begåvning, professionalism och skönhet kombinerad med friskhet och naturlighet, särskilt i Dr. Jekyll och Mr.Hyde som barflickan Ivy Peterson och som Maria i filmen For Whom the Bell Tolls, Klockan klämtar för dig 1943, för vilken hon fick sin första av flera kommande Oscar-nomineringar 1944. Stor stjärna blev hon när hon gjorde Casablanca, 1942 och spelade mot den legendariske Humphrey Bogart. Sin första Oscar fick hon för rollen i Gasljus 1945. Fina rollprestationer gjorde hon också i Alfred Hitchcocks filmer Spellbound (Trollbunden), 1945 och Notorious (Kvinna – spion), 1946.

I slutet av 1940-talet började hon känna en växande leda vid det fabriksmässiga filmarbetet i Hollywood och sökte kontakt med den italienske filmregissören Roberto Rossellini, vars starka, neorealistiska filmer hon fascinerades av och såg som en utmaning att kunna bemästra som skådespelare. De inledde ett förhållande samtidigt som hon fick en första roll i hans film Stromboli (1950). Båda var redan gifta och deras kärleksaffär blev en stor internationell medieskandal, som orsakade henne omfattande problem yrkesmässigt, eftersom ingen i Hollywood vågade ha med henne att göra. I USA höjdes till och med krav på "bannlysning" av alla hennes filmer och senatorn Edwin C. Johnson höll 14 mars 1950 ett långt anförande i USA:s kongress om den skådespelerska han tidigare sett som ett föredöme, men nu i stället såg som en depraverad kraft i "det ondas tjänst". Han yrkade på att hon skulle förvägras vidare inresetillstånd till USA.[5] Hon valde att inte heller återvände dit förrän flera år senare. Paret fick sonen Roberto Ingmar Rossellini och senare tvillingarna Ingrid Isotta Rossellini och Isabella Rossellini.

Rollen som Jeanne d'Arc låg henne varmt om hjärtat och en hon återkom till flera gånger genom åren på både Broadway-teater 1948 och på film – i Victor Flemings Hollywoodfilm från 1948 och i Rossellinis scen- och filmproduktion 1953-54. Rossellini vägrade att låta henne spela i andra än hans filmer, som varken konstnärligt eller ekonomiskt blev framgångsrika, men då den kände franske regissören Jean Renoir erbjöd henne en annorlunda komediroll i Elena och männen (1956) lättade han på förbudet. Samtidigt inledde Rossellini under en filminspelning i Indien en kärleksaffär med en indiska, varpå skilsmässan blev ett faktum 1957.

Med Anastasia (1956) tilläts Bergman trots kvarstående moraliska motstånd återvända till Hollywoodbolagen. För den fick hon år 1956 sin andra Oscar men valde att inte själv komma till USA för att motta den, utan den mottogs av Cary Grant å hennes vägnar. Med detta började hon åter tas till nåder som en lysande stjärna på Hollywoodhimlen. Därpå följde en rad filmer, mestadels romantiska komedier, Indiskret 1958, Kaktusblomman 1969 och Mordet på Orientexpressen 1974, som gav henne en tredje Oscar för Bästa kvinnliga biroll. 1960 fick hon en stjärnutmärkelse på Hollywood Walk of Fame.

Hon valde att förbli bosatt i Europa – Italien, Frankrike, London, Sverige. 1958–1979[6] var hon för tredje gången gift, den här gången med den svenske, internationellt verksamme teaterdirektören Lars Schmidt. Hon spelade ledande roller i ett antal av hans teaterproduktioner i London och Paris och på hans privata ö Dannholmen i den bohuslänska skärgården utanför Fjällbacka har hon med familj vistats mycket genom åren och blivit till ett lokalt begrepp.

1967 återvände hon efter 25 år till svensk film för att medverka i episodfilmen Smycket av Gustaf Molander, ingående i den kollektiva samlingsfilmen Stimulantia. Hon hade länge framfört önskemål till sin namne Ingmar Bergman om att få möjlighet att medverka i någon av hans filmer. Ett slags storartat slutkrön på hennes filmkarriär blev så rollen i hans Höstsonaten (1978), en av hennes mest inträngande rollprestationer någonsin. Ingmar Bergman uppges även ha påtänkt henne för den framträdande rollen som Helena Ekdahl i Fanny och Alexander, men detta medgavs inte på grund av hennes hälsotillstånd.[7] Hon gjorde i stället sin sista roll, likaledes ett av hennes realistiska livsporträtt, i en tv-film 1982, A Woman Named Golda, i vilken hon spelade Israels tidigare premiärminister Golda Meir och vilken gav henne en Emmy Award och en Golden Globe Award.

Död och eftermäle

Hon avled i London på sin födelsedag 1982, efter en tids sjukdom (bröstcancer), och hon gravsattes med sina föräldrar på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[8] Merparten av hennes aska ströddes dock i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka. I Fjällbacka är en byst rest till hennes minne och det lilla torget vid hamnen är döpt till Ingrid Bergmans torg.

Ingrid Bergman är en av de internationellt mest kända svenskarna. Hon anses enligt American Film Institute vara en av de främsta skådespelerskorna genom tiderna.[9]

Ett flertal dokumentärfilmer, tv-program etc har gjorts om Ingrid Bergman genom åren, bland annat i medverkan av hennes dotter Pia Lindström. Till 100-årsminnet av hennes födelse hedrades Ingrid Bergman på Filmfestivalen i Cannes 2015, där hennes ansikte prydde festivalaffischerna och Stig Björkmans tvåtimmars dokumentärfilm Jag är Ingrid premiärvisades. Denna dokumentärfilm, som sedan visades på SVT 27 december 2016, innehåller en mängd tidigare ovisade privata smalfilmer tagna av henne och familjemedlemmar etc och bygger till stor del på hennes egna dagboksanteckningar.

20 augusti 2015 utgav svenska Post Nord och US Postal Service några svenska respektive amerikanska jubileumsfrimärken till minne av Ingrid Bergman.[10]

Filmografi i urval

Cary Grant och Ingrid Bergman i filmen Notorious! från 1946.
Ingrid Bergmans gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Filmer

År Filmtitel Engelsk titel Roll
1932 Landskamp   Flicka som står i kö
1935 Munkbrogreven The Count of the Old Town Elsa Edlund
1935 Bränningar Ocean Breakers Karin Ingman
1935 Swedenhielms The Swedenhielms Astrid
1935 Valborgsmässoafton Walpurgis Night Lena Bergström
1936 På solsidan On the Sunny Side Eva Bergh
1936 Intermezzo   Anita Hoffman
1938 Dollar   Julia Balzar
1938 En kvinnas ansikte A Woman's Face Anna Holm, aka Anna Paulsson
1938 Die Vier Gesellen The Four Companions Marianne
1939 En enda natt Only One Night Eva Beckman
1939 Intermezzo   Anita Hoffman
1940 Juninatten June Night Kerstin Norbäc - aka Sara Nordanå
1941 Adam hade fyra söner Adam Had Four Sons Emilie Gallatin
1941 Himlens vrede Rage in Heaven Stella Bergen Monrell
1941 Dr. Jekyll och Mr. Hyde   Ivy Peterson
1942 Casablanca   Ilsa Lund
1943 Klockan klämtar för dig For Whom the Bell Tolls María
1943 Vi i Amerika (kortfilm) Swedes in America Sig själv
1944 Gasljus Gaslight Paula Alquist Anton
1945 Högt spel i Saratoga Saratoga Trunk Clio Dulaine
1945 Trollbunden Spellbound Dr. Constance Petersen
1945 Klockorna i St. Mary The Bells of St. Mary's Syster Mary Benedict
1946 American Creed (kortfilm)   Sig själv
1946 Notorious! Notorious Alicia Huberman
1948 Triumfbågen Arch of Triumph Joan Madou
1948 Jeanne d’Arc Joan of Arc Jeanne d’Arc
1949 Under Capricorn   Lady Henrietta Flusky
1950 Stromboli   Karin
1952 Den stora kärleken The Greatest Love Irene Girard
1953 Vi kvinnor (segment: "Ingrid Bergman") We, the Women Sig själv
1954 Giovanna d'Arco al rogo Joan of Arc at the Stake Giovanna d'Arco (JJeanne d’Arc)
1954 Resa till Italien Journey to Italy Katherine Joyce
1954 Otrohet Fear Irene Wagner
1956 Anastasia   Anna Koreff/Anastasia
1956 Elena och männen Elena and Her Men Elena Sokorowska
1958 Indiskret Indiscreet Anna Kalman
1958 Värdshuset Sjätte lyckan The Inn of the Sixth Happiness Gladys Aylward
1961 Tycker ni om Brahms? Goodbye Again Paula Tessier
1961 Auguste Kolka, My Friend (Okrediterad cameoroll)
1964 Besöket The Visit Karla Zachanassian
1964 Den gula Rolls-Roycen The Yellow Rolls-Royce Gerda Millett
1967 Stimulantia: episoden Smycket   Mathilde Hartman
1969 Kaktusblomman Cactus Flower Stephanie Dickinson
1970 Henri Langlois (dokumentärfilm)   Sig själv
1970 En promenad i vårregnet A Walk in the Spring Rain Libby Meredith
1973 Två rymmare och en ängel From the Mixed-Up Files of Mrs. Basil E. Frankweiler Mrs. Frankweiler
1974 Mordet på Orientexpressen Murder on the Orient Express Greta Ohlsson
1976 Nina A Matter of Time Countess Sanziani
1978 Höstsonaten Autumn Sonata Charlotte Andergast

TV-framträdanden

År Titel Roll
1959 Startime: The Turn of the Screw Guvernant
1961 Twenty-Four Hours in a Woman's Life Clare Lester
1963 Hedda Gabler Hedda Gabler
1966 The Human Voice Okänd kvinna (monolog)
1977 Great Performances: Childhood Värd
1979 The American Film Institute Salute to Alfred Hitchcock Sig själv (Värd)
1982 A Woman Called Golda Golda Meir

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1937 Claire Timmen H
Pierre Chaine		 Ernst Eklund Komediteatern[11]
1940 Julie Liliom
Ferenc Molnár		 Forty-Fourth Street Theater New York, USA
1941 Anna Christopherson Anna Christie
Eugene O'Neill		 Lobero Theatre Santa Barbara, USA[12]
1946 Jeanne d’Arc/Mary Grey Johanna från Lothringen
Maxwell Anderson		 Neil Simon Theatre New York, USA
1953 Jeanne d’Arc Jeanne d'Arc på bålet
Arthur Honegger och Paul Claudel		 Teatro di San Carlo Neapel, Italien
1956 Laura Reynolds Tea and Sympathy
Robert Anderson		 Théâtre de Paris Paris, Frankrike
1962 Hedda Gabler Hedda Gabler
Henrik Ibsen		 Théâtre Montparnasse Gaston Baty Paris, Frankrike
1965 Natalia Petrovna A Month in the Country
Ivan Turgenjev		 Michael Redgrave Yvonne Arnaud Theatre Guildford, Storbritannien
1967 Deborah Harford More Stately Mansions
Eugene O'Neill		 Broadhurst Theatre New York, USA
1971 Lady Cecily Waynflete Captain Brassbound's Conversion
George Bernard Shaw		 Cambridge Theatre London, Storbritannien
1972 Lady Cecily Waynflete Captain Brassbound's Conversion
George Bernard Shaw		 Opera House, Kennedy Center Washington, D.C., USA
1973 Constance Middleton The Constant Wife
W. Somerset Maugham		 Noël Coward Theatre London, Storbritannien
1975 Constance Middleton The Constant Wife
W. Somerset Maugham		 Shubert Theatre New York, USA
1977 Helen Lancaster Waters of the Moon
N. C. Hunter		 Chichester Festival Theatre Chichester, Storbritannien
1978 Helen Lancaster Waters of the Moon
N. C. Hunter		 Haymarket Theatre London, Storbritannien

Priser och utmärkelser

Ingrid Bergman tilldelades och nominerades till en stor mängd internationella priser för olika produktioner, samt några förtjänstutmärkelser. Här nedan följer några av dem.

Oscar

Nominerad för Bästa kvinnliga huvudroll

Golden Globe Award

Nominerad för Bästa skådespelerska

Emmy Award

  • 1960 – Startime: The Turn of the Screw
  • 1982 – A Woman Called Golda
  • 1961 – Twenty-Four Hours in a Woman's Life (nominerad)

BAFTA Award

Några övriga utmärkelser

Referenser

Noter

  1. ^ Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, nr C I:43, sida 142
  2. ^ ”AFI's 100 Years...100 Stars”. www.afi.com. http://www.afi.com/100Years/stars.aspx. Läst 15 juli 2015. 
  3. ^ Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947 Arkiverad 6 november 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Dokumentärfilmen "Jag är Ingrid" (2015)
  5. ^ Google Books: "Ingrid Bergman (Great Stars)", av David Thomson
  6. ^ Lars Schmidt i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 18 april 2016.
  7. ^ Svensk Filmdatabas, Fakta om Ingrid Bergman
  8. ^ Hitta graven
  9. ^ "AFI's 50 GREATEST AMERICAN SCREEN LEGENDS". afi.com Läst 16 juli 2015. (engelska)
  10. ^ Post Nord juni 2015, "Nya frimärken med Ingrid Bergman"
  11. ^ ”Timmen H”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24831&pos=29. Läst 13 maj 2016. 
  12. ^ ”Anna Christie”. eOneill.com: An Electronic Eugene O'Neill Archive. http://www.eoneill.com/artifacts/AC1.5.htm. Läst 14 mars 2007. 

Källförteckning

  • Laurence Leamer, As Time Goes by, The Life of Ingrid Bergman, 1986.
  • Donald Spoto, Notorious, 1998.
  • Aleksandra Ziolkowska-Boehm, Ingrid Bergman prywatnie, Warsaw: Proszynski, 2013, ISBN 978-83-7839-518-8.
  • Aleksandra Ziolkowska-Boehm, Ingrid Bergman and her American Relatives, Lanham, MD: Hamilton Books, The Rowman @ Littlefield Publishing Group, 2013, ISBN 978-0-7618-6150-8.
  • Jag är Ingrid, dokumentärfilm av Stig Björkman, 2015.

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ingrid_Bergman&oldid=42104659”