Krönika

En krönika är en litterär framställning av en tidsperiod eller ett händelseförlopp som refereras och kommenteras kronologiskt. Krönikor kan vara skrivna antingen på vers (exempelvis knittel) eller prosa.

Ordet krönika kommer från grekiskans chronika (tid), och har alltså samma ursprung som ordet kronologi.

Historiska krönikor skiljer sig från nationalepos och historiska romaner genom ett strikt krav på återgivandet av faktiska händelser, och man kan alltså anklaga en krönikör för att ljuga. Frågan om en texts subjektivitet är med andra ord inte relevant för bedömningen om huruvida den ska klassificeras som en krönika eller inte; graden av objektiv återgivning av ett händelseförlopp bestämmer dess kvalitet som referat. En god krönika bör framställa upphovsmannens personliga åsikter om dessa händelser, i annat fall är det ett rent referat. Det är ovanligt att en krönika redogör för det refererade händelseförloppets kontext. De äldsta krönikörerna, logograferna från antikens Grekland, blandade dock religiösa myter om Augustus med historiska fakta.

Den mest kända svenska krönikan är Erikskrönikan som är skriven av Erik, tidigast 1322 men troligen högst några år efter det. I denna krönika nämns Stockholm för första gången. Erikskrönikan är omtalat partisk.

Krönikor är alltjämt en levande genre, främst inom journalistiken, där ordet dock vanligen avser en löst sammanhållen serie tidskommenterande artiklar av en kolumnist eller gästkrönikör. En krönika är i dessa fall på runt 3 000 tecken. Också mer fullständiga eller översiktliga rapporter med kommentarer om aktuella händelser under ett årtal (till exempel om sport och politik) kallas krönikor, eller årsböcker.