Sillgrissla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sillgrissla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Par av sillgrissla med unge.
Par av sillgrissla med unge.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Alkfåglar
Alcae
Familj Alkor
Alcidae
Släkte Uria
Art Sillgrissla
U. aalge
Vetenskapligt namn
§ Uria aalge
Auktor Pontoppidan, 1763
Sillgrissla i vinterdräkt
Sillgrissla i vinterdräkt
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sillgrissla (Uria aalge) är en medelstor havsfågel som tillhör familjen alkor. Båda könen är svarta eller mörkbruna på ryggen, huvudet och översidan av vingarna vilket kontrasterar mot den vita buken. Den häckar i kolonier utmed kusterna i de norra delarna av Holarktis.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Adult sillgrissla "ringvia" i sommardräkt.

Sillgrisslan är mellan 38 och 46 centimeter lång plus fötterna som sticker ut cirka 4 centimeter. Vingspannet är 61-73 cm och en adult fågel väger normalt runt ett kilo. Könen är lika. På sommaren är den brunsvart på huvud, rygg, stjärt, ovansidan av vingarna och undersidan av vingpennorna. Undersidan är vit liksom undre täckarna. Näbben är lång och spetsig och när den flyger sticker de gråsvarta fötterna ut bakom fågeln. En viss procent (som ökar ju längre norr ut man kommer) har en vit ring runt ögat och ett vitt streck bakåt över kinden kallas för "ringvia". På vintern är även hakan och området bakom ögat vitt.

Vid kolonierna är sillgrisslorna mycket talföra. Främst utstötter de ett upprepande nasalt wha wha wha som går över i ett råmande läte. (Exempel, wav-fil). I flykten är den tyst.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i norra Europa; på Island, i kustbandet i norra Skandinavien, Storbritannien, på den tyska ön Helgoland och längs med stora delar av Atlantkusten, i Asien; i Ryssland, Nordkorea och Japan, i Nordamerika; i Alaska, Kanada, USA och på Grönland.

Sillgrissla delas in i fem underarter:

Sillgrisslan i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sillgrissla häckar på några få platser i större kolonier utefter Sveriges ostkust, runt Gotland på exempelvis Karlsöarna, utmed Västerbottenkusten och på platser i Uppland och Södermanland. Den nordligaste kolonin finns på ön Bonden utanför Västerbottens kust i Kvarken[2].

Utöver dessa kolonier finns bara en ytterligare sillgrisslekoloni i hela Östersjön, Haverörn i Finska viken utanför Finland[3].

Merparten av alla sillgrisslor som häckar i Östersjön övervintrar i de allra sydligaste delarna av Östersjön som exempelvis Gdansk-bukten. Hanen och ungarna simmar hela vägen till dessa vinterkvarter medan honorna flyger dit senare. Sillgrisslans populationsstorlek i Östersjön är beroende av storleken på skarpsillsbeståndet, deras huvudföda i området[4]. När det finns mycket skarpsill finns det många häckande sillgrisslor i Östersjön och vice versa.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Häckande sillgrisslor i en koloni på ett fågelberg på Orkneyöarna.
Sillgrisslor i häckningskoloni tillsammans med tretåig mås.

Sillgrisslan häckar i kolonier, som ofta uppgår till tusentals par, på branta så kallade fågelberg. Det enda ägget, som är päronformat, läggs direkt på berghällen. Honan och hanen turas om att ruva ägget och att mata ungen som aldrig lämnas obevakad.

När ungen är ungefär tre veckor (mellan 15-30 dagar gammal) och har uppnått en vikt på 15-35 % av den adulta fågelns vikt lämnar den boplatsen tillsammans med en av föräldrafåglarna. Den är då fortfarande flygoförmögen eftersom den inte har utvecklat några hand- eller armpennor. Ungen går då ner i vattnet tillsammans med den ena föräldern eller hoppar ut från klipphyllan om den häckar högre upp i fågelberget och faller, ibland många tiotals meter, kontrollerat ner i vattnet eller på stranden [5]. Tack vare sin fysiologi överlever de flesta fallet (hos Östersjönpopulationen förolyckas mindre än 1 % i fallet) där de omedelbart förenas med sina föräldrar som väntar på stranden eller i vattnet direkt under klipphyllan [5]. Ungen är aldrig frånskild från sina föräldrar i mer än några sekunder upp till maximalt någon minut [5]. Ibland hoppar ungen tillsammans med föräldern ner från klipphyllan [5]. Därefter lämnar de tillsammans bolokalen och simmar ut till havs [5]. Det är sedan hanen som tar hand om ungen tills den är stor nog att klara sig själv. I Östersjön lämnar ungen bolokalen under sen kväll och tidig natt i skydd av mörker och under ostörda förhållanden är predation från trutar och liknande mycket ovanligt [5]. De lämnar häckningslokalen i regel under slutet av juni och i början av juli [5]. Vanligen häckar sillgrisslor inte före fem års ålder.

Man har noterat att sillgrisslor har nyetablerat kolonier i direkt närhet till skarvkolonier, exempelvis i Södermanlands och Stockholms skärgårdar, där sillgrissla så vitt man vet aldrig tidigare har häckat. Man tror att storskarven utgör ett skydd mot rovdjur och predation även för sillgrisslorna. Trots att storskarv och sillgrissla häckar sida vid sida kan de konkurrera om boplatser på lokaler där de båda häckar på klipphyllor.[6]

Föda och födosök[redigera | redigera wikitext]

Sillgrisslan är en utmärkt dykare och utnyttjar sina anpassade vingar för att simma. Sillgrisslors har observerats på ned till 180 meters djup.[7] Fågeln livnär sig på småfisk, i Skandinavien främst skarpsill, men även maskar och andra undervattensdjur. Ungarna matas mest med särskilt feta fiskar, som lodda, sill, skarpsill och tobis.

Nativitet[redigera | redigera wikitext]

Sillgrisslan är den fågel i Sverige som i genomsnitt blir äldst. Den kan bli över trettio år gammal och man har konstaterat häckande sillgrissla som är 38 år. [8] Den i Sverige äldsta sillgrisslan är 42 år och 10 månader.[9]

Ringmärkning av sillgrissla i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Karlsöarna utanför Gotlands sydvästkust finns Sveriges största koloni på ca 15 000 par och här har man ringmärkt sillgrisslor sedan 1921. 2005 hade man gjort totalt 980 återfynd av sillgrisslor ringmärkta på Karlsöarna. Hälften av dessa återfynd hade gjorts i Gdanskbukten. Man räknar med att 2,5 % av Östersjöns sillgrisslor var ringmärkta år 2005[10].

Hotbild mot Östersjöns sillgrisslor[redigera | redigera wikitext]

Ett hot mot sillgrisslan under främst vintern är att många fåglar fastnar i fiskenät och drunknar. Så mycket som 29,2% av alla ringmärkta sillgrisslor i Östersjön återfinns döda i fiskenät.[11] Utifrån dessa siffror tror man att minst 1 500 fåglar årligen dör i fiskenät i Östersjön. Ett annat hot, som för många havsfåglar, är fisketrycket på bytesfisken. Sillgrisslans populationsutveckling följer födofiskbeståndens utveckling (i Östersjön skarpsillen), så när det finns lite bytesfisk finns det också få sillgrisslor.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Uria aalge Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Västerbottens kustfågel går mot strömmen - Vår fågelvärld. nr 3, 2006
  3. ^ ”Östra Nylands fågel- och naturskyddsförening r.f”. http://personal.inet.fi/koti/aspskar/C2.html. 
  4. ^ [a b] Hjernquist Björn and Hjernquist Mårten B (2009) The effects of quantity and quality of prey on population fluctuations in three seabird species. Bird Study. DOI: 10.1080/00063650903029516
  5. ^ [a b c d e f g] Hjernquist Måns, Hjernquist Björn, and Hjernquist Mårten B (2012) "Behaviour and survival of Common Guillemot Uria aalge chicks at departure from a nest site in the Baltic Sea." Ornis Svecica 22: 3-8
  6. ^ Hjernquist M. B., Hjernquist M., Hjernquist B., & Thuman Hjernquist K. A. (2005) Common Guillemots Uria aalge differentiate their niche to coexist with colonising Great Cormorants Phalacrocorax carbo. Atlantic Seabirds 7(2): 83-89.
  7. ^ Handbook of the Birds of the World, volym 3, 1996, ISBN 84-87334-20-2
  8. ^ Fåglar bli äldre än vad vi trott - Fågelvännen, nr 1, 2006
  9. ^ ”Dagens Nyheter, 2008-05-08, Sveriges äldsta fågel”. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=768105. 
  10. ^ ”Länsstyrelsen Gotlands län”. http://www.i.lst.se/NR/rdonlyres/8E016DDE-322A-4DE1-A8C5-4D367693FA7A/0/hoburgs_bank.pdf.  Bevarandeplan för Natura 2000-område, 2005-08-30 (pdf)
  11. ^ ”WWF”. http://www.wwf.se/source.php?id=1003322.  Bifångster i fiskeredskap (pdf)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]