Sofokles

Från Wikipedia
Version från den 18 mars 2017 kl. 04.39 av LarskeBot (Diskussion | Bidrag) (→‎top: bildstorlek, replaced: | bildstorlek = 150px → | bildstorlek = <!-- låt mallen bestämma bildstorlek --> med AWB)
Sofokles
Född497 f.Kr.
Död406 f.Kr.
YrkeDramatiker och tragöd
NationalitetAtenare
Språkklassisk grekiska[1]
VerksamAntikt grekiskt drama
GenrerTragedier och satyrspel

Sofokles (klassisk grekiska Σοφοκλῆς, uttalat [sopʰoklɛ̂ːs]), cirka 497 f.Kr. - 406 f.Kr.[2], var en grekisk dramatiker och tragediförfattare. Han är den andre av tre grekiska tragöder vars verk har bevarats. Hans första drama skrevs senare än Aischylos dramer och tidigare än Euripides dramer. Enligt Suda, en bysantinsk encyklopedi från 900-talet, skrev Sofokles 120 eller fler dramer i sitt liv men bara sju av dem har bevarats i sin helform: Aias, Antigone, Kvinnorna i Trachis, Kung Oidipus, Elektra, Filoktetes och Oidipus i Kolonos.[3] I nästan 50 år var Sofokles den mest prisbelönte dramatikern i de dramatiska tävlingar som ägde rum i stadsstaten Aten under de religiösa högtiderna i Lenaea och Dionysia. Sofokles tävlade i ungefär 30 dramatiska tävlingar, vann omkring 24 stycken och slutade aldrig lägre än på andra plats; som jämförelse vann Aischylos 14 tävlingar, och besegrades ett par gånger av Sofokles, medan Euripides bara vann 4 tävlingar.[4]

De mest berömda av Sofokles tragedier är de om Oidipus och Antigone, vilka ofta under beteckningen den "thebanska sagocykeln". Sofokles gav avgörande impulser till dramats utveckling genom att införa en tredje skådespelare, öka kören från 12 till 15 medlemmar och lägga större koncentration på handlingen. Han utvecklade också sina karaktärer i större utsträckning än tidigare dramatiker som Aischylos.[5] Till skillnad från Aischylos låter Sofokles frågan om gudomlig rättvisa träda i bakgrunden och skildrar den enskilda individens livsvillkor under gudarnas övermäktiga krav. Hos Sofokles styr gudarna människans öde och varje försök hon gör för att undfly detta leder bara än snabbare i fördärvet.

Sofokles, som också innehade höga politiska och militära ämbeten i Aten, blev efter sin död föremål för en så kallad heroskult. Både Iophon, en av hans söner, och ett barnbarn, också med namnet Sofokles, följde i hans fotspår och blev sorgespelsförfattare.[6]

Bevarade verk

  • Aias
  • Antigone
  • Elektra
    • Elektra (översättning Vilhelm Fredrik Palmblad). Ingår i Sophokles' Sorgespel (Upsala: Stenhammar och Palmblad, 1812)
    • Elektra (tolkad av Emil Zilliacus, Geber, 1955)
    • Elektra (översättning Björn Collinder, Forum, 1972)
  • Filoktetes
    • Philoctetes (fri öfversättning ifrån franskan af Jean François de La Harpe, Elméns och Granbergs tryckeri, 1818)
    • Philoktetes (tolkad av Emil Zilliacus, Geber, 1947)
    • Filoktetes (översättning Björn Collinder, Forum, 1965)
  • Kung Oidipus
    • Konung Oidipus (översättning Vilhelm Fr. Palmblad, Upsala, 1834)
    • Konung Oidipus (översättning Erik Staaff, Falun, 1899)
    • Konung Oidipus (tolkad av Emil Zilliacus, Geber, 1942)
    • Kung Oidipus (översättning Björn Collinder, Forum, 1972)
  • Kvinnorna i Trachis
    • Kvinnorna från Trachis (tolkad av Emil Zilliacus, Almqvist & Wiksell/Geber, 1957)
    • Kvinnorna från Trachis (översatt av Ezra Pound, svensk tolkning av Claes von Rettig, Cavefors, 1961)
    • Kvinnorna i Trachis (översättning Björn Collinder, Forum, 1974)
  • Oidipus i Kolonos
    • Oidipus i Kolonos (tolkad av Emil Zilliacus, Geber, 1945)
    • Oidipus i Kolonos (översättning Björn Collinder, Forum, 1974)

Samlingsvolym på svenska

  • Sofokles: de sju bevarade dramatiska verken (i svensk tolkning av Johan Bergman, Stockholm, Norstedt, 1947-1948)
Antigone spelas av Ulla Sjöblom och Kreon av Olof Widgren i TV-teaterns uppsättning 1960 i regi av Hans Dahlin.

Se även

Referenser

  1. ^ CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenska nationalencyklopedin - Sofokles Läst 2010-05-10
  3. ^ Suda (ed. Finkel et al.): s.v. Σοφοκλῆς
  4. ^ Encyclopaedia Britannica
  5. ^ Freeman, Charles. (1999). The Greek Achievement: The Foundation of the Western World. New York: Viking Press. ISBN 0-670-88515-0
  6. ^ Sommerstein, Alan Herbert (2002). Greek Drama and Dramatists. Routledge. ISBN 0-415-26027-2

Externa länkar