Honung

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sorthonung)
Hoppa till: navigering, sök
Honung[1]
Flytande honung
Näringsvärde per 100 g
Vatten 18 g
Energi 334,4 kcal / 1399,1 kJ
Protein 0,3 g
Kolhydrater 82 g
Varav sockerarter 74,7 g
Riboflavin (B2) 0,04 mg
Niacin (B3) 0,3 mg
Pyridoxin (B6) 0,02 mg
Askorbinsyra (C) 2 mg
Mineraler
Kalcium 5 mg
Järn 0,5 mg
Magnesium 3 mg
Kalium 51 mg
Natrium 5 mg
Zink 0,6 mg
Fosfor 6 mg

Honung är en trögflytande eller fast sockerlösning som produceras av honungsbin av pollen och nektar, alternativt sekret från levande växtdelar eller utsöndringar från växtsugande insekter som bladlöss. Honung är en fermenterad råvara och innehåller värdefulla mjölksyrabakterier.

All honung är i färskt tillstånd rinnande och bärnstensfärgad. Kristalliserad blir den mer eller mindre fast och färgen varierar från vitt via gula nyanser till brunt eller gråsvart.

Honung som produkt produceras av domesticerade honungsbin. Vad exakt som får kallas honung i handeln regleras i Sverige av Livsmedelsverket (LIVSFS 2003:10). För att en produkt skall få kallas honung får inget ha tillförts eller borttagits.

Beståndsdelar[redigera | redigera wikitext]

Till största delen består honung av en blandning av frukt- och druvsocker (glukos) (cirka 70 %), vatten (18–20 %) samt högre sockerarter, främst rörsocker (cirka 4 %). Om halten fruktsocker är hög, på bekostnad av halten druvsocker, förblir honungen flytande och kristallerar inte, som till exempel akaciahonung. Enzymerna som kommer från bina är fortfarande verksamma. Enzymet invertas (E1103) bryter ner rörsockret till fruktsocker och druvsocker. Nyslungad honung håller sig flytande ett par månader, sedan blir den kristalliserad. Om honungen kommit i burk syns detta som ett rimfrostmönster av druvsocker på burkens insida. Detta sågs som ett tecken på hög kvalitet, ty då har honungen inte värmts. I de flesta länder säljs det honung på burk uppvärmd, i rinnande form och detta bidrar till sämre kvalité. Totalt har man hittat över 200 olika ämnen i honung, de flesta dock i små mängder.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Honung används vanligen som sötningsmedel i matlagning, bland annat i bakverk som baklava, i godis, te och söta drycker, samt i såser. Honung är en nödvändig ingrediens för bryggning av mjöd. Spädbarn ska inte äta honung, de kan insjukna allvarligt.

Honung förekommer också i en del kroppsvårdsprodukter.

Honungsutvinning[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Biodling

Tre dominerande raser av honungsbin (gula italienska, krainer och nordiska bin) används i Sverige. Det vanligast förekommande biet i Sverige idag är ett korsningsbi som kallas Buckfast.

Kakhonung är honung som säljs i sitt vax, små träramar kan omge vaxet, de små ramarna har infattats i den större när de suttit i bikupan. Denna form av honung kan också vara rena bitar, utskurna ur en större kaka. Formen av försäljning, honung i vax, är ursprunglig och från tiden före industrialismen, men den lever fortfarande vid sidan av den processade honungen. Fördelen med kak- honungs hanteringen är att ingenstans i hanteringen behövs värme.

Efter att man tagit honungskakorna från bina slungar (centrifugerar) man ut honungen ur kakorna. Det går också att krossa kakorna och pressa ut honungen. Därefter sker grovsilning och finsilning för att få bort vaxpartiklar. Efter något dygn sker en skumning av ytan då man tar bort ytterst små vaxpartiklar som flutit upp.

Beroende på honungens sammansättning kommer den antingen att kristallieras eller förbli flytande. Honung som förblir flytande kan tappas direkt på burk.

För honung som inte förblir flytande kan man alternativt omröra den, upprepade gånger, eller ympa den med kristallisationskärnor som rörs ner omsorgsfullt en gång. Genom detta påverkar man kristallbildningen så att sockerkristallerna inte blir för grova.

Typer av honung[redigera | redigera wikitext]

Buckfast honungsbin
En burk honung, sockret har kristalliserats
Nyslungad honung rörs om med en visp.

Det finns tre kvaliteter på honung:

  • Jungfruhonungen är kvar i vaxkakans celler och rinner självmant ut, när täckvaxet avlägsnas.
  • Färskhonung är den nyligen utvunna honungen, med slungning och silning.
  • Kanderad honung. Sockret har kristalliserats, och honungens konsistens avgör kvaliteten. Smaken är mycket god, men de finaste aromerna är borta.

Honungens sammansättning, färg, smak och arom varierar beroende på dragkällan, det vill säga var bina hämtat råmaterialet. Den honung som saluförs i affärer är oftast en blandad produkt som har samma höga standard, oavsett goda eller dåliga skördar för biodlingen.

Sorthonung är, till skillnad från den blandade fullsäsongshonungen, tagen under blomtiden för en enskild växt. Exempel på sådan honung som framställs i Sverige är ljunghonung och lindhonung. Den i Sverige vanligaste importerade sorthonungen är akaciahonung. I andra delar av världen produceras olika sorthonung. Förutom de redan nämnda så är bland annat avokado, alfalfa, bovete, hallon, klöver, eukalyptus, mjölke, manuka, apelsin, gran och salvia vanligt förekommande, men teoretiskt sett är det möjligt att odla sorthonung från vilken nektarproducerande blomma som helst.

Även så kallad vildblomshonung med fler än en nektarkälla räknas i bland som sorthonung, men då måste all honung komma från samma plats och alltså inte vara blandad.

Bladhonung är en kategori sorthonung, där någon växtsugare och någon värdväxt, tillsammans med biet, har bidragit till slutresultatet. Alla kombinationer av värdväxt och växtsugare är inte bra för biet att skapa honung av. Granbladlöss som parasiterar på gran, ger upphov till ett drag från bina, slutresultatet kallar biodlaren cementhonung.

Smaksatt honung har en iblandning av till exempel kakao eller apelsinessens. Blandningen tillverkas ofta med en honung av neutral smak, till exempel en från klöver eller raps.

Honung i litteraturen[redigera | redigera wikitext]

Honung förekommer bland annat i berättelserna om Nalle Puh, vars favoritmat är just honung, och i serierna om Bamse, vars farmor kokar en särskild honung, dunderhonung, som gör honom väldigt stark.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas, version 04.1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]