Suchoj Superjet 100

	Superjet 100
Beskrivning
Besättning	2
Första flygning	19 maj 2008
I aktiv tjänst	21 april 2011
Data
Spännvidd	27,80m
Höjd	10,28m
Motor(er)	PowerJet SaM146
Prestanda
Max. flyghöjd	12,500m
Lastförmåga
Kabinhöjd	2.12 m
Kabinbredd	3.236 m

Suchoj Superjet 100 är ett regionalt jetflygplan med kapacitet för 75 till 95 passagerare som tillverkas av den ryska flygplanstillverkaren Suchojs civila division.

Flygplanen är utrustad med två Powerjet SaM146-turbofläktmotorer. Underleverantörer är Boeing, Ilyushin, Jakovlev och Powerjet, där Boeing kontrakterats som konsult för projektplanering, certifiering och kundsupport. Samarbetet med Boeing har pågått sedan 2001. De första leveranserna beräknades ske 2008, vilket dock inte inträffade. Den första av planerade 600 flygningar under certifieringen skedde 19 maj 2008.^[1] I november 2010 har flygplanet flugit 948 gånger och sammanlagt 2245 timmar i samband med certifieringen.^[2]

Produktionen av flygplanet sker vid Komsomolsk-na-Amure i Ryssland, men Suchoj överväger att flytta produktionen till den europeiska delen av Ryssland på grund av krav från kunder och underleverantörer, varav flera är italienska.

De främsta konkurrenterna till Superjet 100 är Antonov An-148, Embraer E-Jets och Bombardier C Serie. Suchojs VD Michail Pogosian hävdar^[när?] att Superjet 100 kommer att ha 10-15 % lägre driftskostnad än brasilianska Embraer eller kanadensiska Bombardier, och dessutom ha en större kabin med bättre komfort. Med en prislapp på 27,8 miljoner amerikanska dollar kommer Suchoj-planet att vara 18-22 % billigare än konkurrenterna. Dock erbjuder konkurrenterna ett mer omfattande aftersales-program och underhållsnätverk.

Suchoj Superjet 100 byggs i tre versioner: Superjet 100-75, Superjet 100-95 och Superjet 100-110.

Planet bygger på beprövad teknologi för att på så sätt minimera teknologirisken. Specifikationerna för flygplanet godkänns av Ryssland, OSS, Europa och USA och bullernivån är också anpassad efter gällande regelverk.

Flygbolag som lagt order på Superjet 100 är Aeroflot, AiRUnion, Dalavia, Transaero och Armavia. Det första planet levererades till Armavia den 19 april 2011 och landade för första gången den 21 april 2011 vid Zvartnots internationella flygplats.

Till potentiella kunder räknas Air France, Lufthansa, Iberia, UTair och SAS Scandinavian Airlines som enligt rykten från september 2007 sades vara på väg att lägga en order på Superjet 100 tillsammans med det nu konkursdrabbade ungerska flygbolaget Malév. ^{[källa behövs]}

Fram till slutet av 2014 hade 61 exemplar levererats till kunder. De största kunderna var då Aeroflot (Ryssland) och Interjet (Mexiko), och i övrigt mest ryska bolag och inget från EU eller USA. Brussels Airlines har åtminstone ett Sukhoi SSJ-100-95B, registrerat i mars 2017, enligt appen Planefinder.

Olyckor och incidenter

Den 9 maj 2012 försvann en rysk Suchoj SuperJet 100 vid en demonstrationsflygning efter det lyft från Halim Perdanakusuma-flygplatsen i Jakarta, Indonesien. Ombord fanns 42 inbjudna passagerare och åtta ryska besättningsmedlemmar som samtliga omkom. Flygplanet började sjunka strax efter starten, och försvann från radarskärmarna ungefär 14:12 lokal tid (07:12 UTC) på 6 200 fot (1 900 m) över havet i ett bergsområde söder om Jakarta. Vrakdelar från flygplanet har återfunnits på en av Salakbergets klippor.^[3] Utredningen^[4] visade att orsaken var pilotfel. Höjdsänkningen var begärd av piloten och han ignorerade också en automatisk varning om ett berg, kanske för att han pratade med en chef hos kunden. Piloten hade inte flugit i området förut.
Den 21 juli 2013 gjorde en Suchoj SuperJet 100 en buklandning i Keflavik, Island. Orsaken var pilotfel. Det gjordes en provflyging för att prova problemsituationer och det var bara piloter och tekniker ombord. Man simulerade en landning med bara en fungerande motor, och man försökte öka gaspådraget på fel motor, och glömde fälla ut landningsstället. Det var mitt i natten och piloten var trött.

Källor

Noter

^ Tom Zaitsev (19 maj 2008). ”PICTURE: Superjet 100 makes maiden flight”. http://www.flightglobal.com/articles/2008/05/19/223828/picture-superjet-100-makes-maiden-flight.html. Läst 21 december 2012.
^ Tom Zaitsev (11 november 2010). ”Superjet nears end of drawn-out certification campaign”. http://www.flightglobal.com/articles/2010/11/11/349573/superjet-nears-end-of-drawn-out-certification-campaign.html. Läst 21 december 2012.
^ ”Delar från försvunnet ryskt plan har hittats”. Aftonbladet. 9 maj 2012. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14802358.ab. Läst 21 december 2012.
^ ”NTSC Final Aircraft Accident Investigation Report, Sukhoi Civil Aircraft Company, Sukhoi RRJ–95B; 97004”. Arkiverad från originalet den 23 december 2012. http://www.webcitation.org/6D8BX8Wfm?url=http://www.dephub.go.id/knkt/ntsc_aviation/baru/Final%20Report_97004_Release.pdf.

Övriga källor

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Suchoj Superjet 100.
Bilder & media

[1] Tom Zaitsev (19 maj 2008). ”PICTURE: Superjet 100 makes maiden flight”. http://www.flightglobal.com/articles/2008/05/19/223828/picture-superjet-100-makes-maiden-flight.html. Läst 21 december 2012.

[2] Tom Zaitsev (11 november 2010). ”Superjet nears end of drawn-out certification campaign”. http://www.flightglobal.com/articles/2010/11/11/349573/superjet-nears-end-of-drawn-out-certification-campaign.html. Läst 21 december 2012.

[3] ”Delar från försvunnet ryskt plan har hittats”. Aftonbladet. 9 maj 2012. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14802358.ab. Läst 21 december 2012.

[4] ”NTSC Final Aircraft Accident Investigation Report, Sukhoi Civil Aircraft Company, Sukhoi RRJ–95B; 97004”. Arkiverad från originalet den 23 december 2012. http://www.webcitation.org/6D8BX8Wfm?url=http://www.dephub.go.id/knkt/ntsc_aviation/baru/Final%20Report_97004_Release.pdf.

[1]

[2]

[3]

[4]