Asian Infrastructure Investment Bank

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Asian Infrastructure Investment Bank
FörkortningAIIB
Grundad25 december 2015
TypInvesteringsfond
Juridisk statusAktiv
Syfte/fokusÖkad ekonomisk tillväxt i Asien-Stillahavsregionen.
SäteKina Peking, Kina
Betjänad regionAsien-Stillahavsregionen
Medlemmar57 länder
Officiella språkEngelska
StyrelseordförandeLou Jiwei[1]
GeneralsekreterareJin Liqun
Budget$ 100 miljarder
WebbplatsAIIB.org

Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) är en internationell investeringsfond med syfte att öka den ekonomiska tillväxten i Asien-Stillahavsregionen. Den grundades 25 december 2015 och har sitt huvudkontor i Peking, Kina och leds av generalsekreterare Jin Liqun.[2]

Den asiatiska tankesmedjan Asian Development Bank Institute publicerade en rapport i september 2010 om att Asien-Stillahavsregionen behövde uppskattningsvis $8,22 biljoner i investeringar rörande infrastruktur, fram till 2020 för att fortsätta växa ekonomiskt.[3] Tanken på en investeringsfond för den berörda regionen kom upp som en idé i oktober 2013 av Kina[4] och i april 2014 höll den kinesiska premiärministern Li Keqiang ett öppningstal inför Boao Forum och där han berörde ämnet om att starta en investeringsfond vid namn Asian Infrastructure Investment Bank.[5] Kinas finansminister Lou Jiwei klargjorde att investeringsfonden skulle likna mer en kommersiell sådan och inte en mellanstatlig organisation[6]. Andra länders mottagning av idén översteg Kinas förväntningar[7] så man beslutade den 24 oktober 2014 att man skulle starta upp en provisorisk sekretariat för AIIB och man utsåg Jin Liqun som den högste ansvarige till att arbeta fram en permanent investeringsfond.[8] Den 25 december 2015 startade man formellt Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) och man förväntar sig att fondens första finansieringar av infrastrukturprojekt kommer ske i mitten av 2016.[9]

Enligt vissa är investeringsfonden en direkt konkurrent till Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) som domineras av USA och även Asian Development Bank som har stort inflytande från Japan och just USA.[10][11][12] USA från sin sida har försökt få sina allierade länder som Australien och Sydkorea att inte ansluta sig till investeringsfonden[13][14] och har uttryckt sin besvikelse när sin mest lojala allierad, Storbritannien, sa ja till att bli medlem i AIIB.[15] Den 7 juli 2015 gick Rysslands minister för ekonomisk utveckling, Aleksej Uljukajev ut och förklarade att både AIIB och BRICS ska snarare ses som kompletterande finansiella organ till Världsbanken och IMF och inte som konkurrenter till de nämnda, på grund av att många länder i regionen är fortfarande oroväckande underutvecklade på många plan, så det behövs fler aktörer som kan verka tillsammans.[16]

Länder[redigera | redigera wikitext]

Medlemsländer[redigera | redigera wikitext]

Källa:[17][18] | Uppdaterad: 2017-08-02 | (r) = Ratificerat
Samtliga länder i Asien och Oceanien samt Azerbajdzjan, Ryssland och Turkiet anses vara regionala medlemmar medan resten är klassificerad som icke-regionala medlemmar därav mindre inflytande och mindre kapital investerade i fonden.

Afrika:

Asien:

Europa:

Nordamerika:

Oceanien:

Sydamerika:

Länder som är intresserade att ansöka om medlemskap[redigera | redigera wikitext]

Listan är ej komplett.

Länder som har fått nej till att ansluta sig[redigera | redigera wikitext]

Listan är ej komplett.

Länder som har tackat nej[redigera | redigera wikitext]

Listan är ej komplett.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”AIIB’s first annual meeting of its board of governors held in Beijing: Governors note progress during the Bank’s first six months of operation”. AIIB.org. Arkiverad från originalet den 4 november 2016. https://web.archive.org/web/20161104010738/http://euweb.aiib.org/html/2016/NEWS_0625/123.html. 
  2. ^ ”Asian Infrastructure Investment Bank articles of agreement entry into force”. AIIB.org. Arkiverad från originalet den 31 december 2015. https://web.archive.org/web/20151231011025/http://www.aiib.org/html/topic/Entry_into_Force/. 
  3. ^ Bhattacharyay, Biswa Nath. ”Estimating demand for infrastructure in energy, transport, telecommunications, water and sanitation in Asia and the Pacific: 2010-2020”. ADB.org. https://openaccess.adb.org/handle/11540/3836. 
  4. ^ Banyan. ”An asian infrastructure bank: Only connect”. Economist.com. http://www.economist.com/blogs/analects/2013/10/asian-infrastructure-bank-1. 
  5. ^ ”China eyes closer Asia's economic integration through asian infrastructure bank”. GBTimes.com. http://gbtimes.com/china/china-eyes-closer-asias-economic-integration-through-asian-infrastructure-bank. 
  6. ^ He, Shan. ”China-led asian infrastructure bank in the making”. China.org.cn. http://www.china.org.cn/business/2014-04/11/content_32066259.htm. 
  7. ^ Magnier, Mark. ”How China plans to run AIIB: Leaner, with veto”. WSJ.com. http://www.wsj.com/articles/how-china-plans-to-run-aiib-leaner-with-veto-1433764079. 
  8. ^ ”The multilateral interim secretariat (The secretariat)”. AIIB.org. Arkiverad från originalet den 25 december 2015. https://web.archive.org/web/20151225083744/http://www.aiib.org/html/aboutus/thesecretariat/. 
  9. ^ ”AIIB formally established in Beijing”. China.org.cn. http://www.china.org.cn/business/2015-12/25/content_37397467.htm. 
  10. ^ Smith, Geoffrey. ”China aims to break U.S. hold in Asia with rival to World Bank”. Fortune.com. http://fortune.com/2014/06/25/china-aims-to-break-u-s-hold-in-asia-with-rival-to-world-bank/. 
  11. ^ Curran, Enda; Shi, Ting. ”From bamboo network to international banking, China takes on the world”. Bloomberg.com. http://www.bloomberg.com/news/articles/2015-06-25/from-bamboo-network-to-world-bank-rival-china-takes-the-wheel. 
  12. ^ Riley, Charles. ”Score one for China! U.S. loses Asia bank tussle”. CNN.com. http://money.cnn.com/2015/03/30/news/economy/china-asian-infrastructure-investment-bank-aiib/. 
  13. ^ Smyth, Jamie. ”Australia to join China-led bank despite US opposition”. FT.com. http://www.ft.com/intl/cms/s/0/656a23fa-d59c-11e4-bbb7-00144feab7de.html#axzz3vto8X1Hw. 
  14. ^ Gale, Alastair; Taylor, Rob. ”Decision to join China-led bank tests South Korea's ties to U.S.”. WSJ.com. http://www.wsj.com/articles/decision-to-join-aiib-tests-south-koreas-ties-to-u-s-1427185565. 
  15. ^ ”UK support for China-backed Asia bank prompts US concern”. BBC.com. http://www.bbc.com/news/world-australia-31864877. 
  16. ^ ”AIIB and BRICS bank not rivals but complementary – economy minister”. RT.com. https://www.rt.com/business/272218-brics-ndb-aiib-ulyukaev/. 
  17. ^ Asian Infrastructure Investment Bank - Articles of Agreement. AIIB.org. sid. 30 & 31. http://www.aiib.org/uploadfile/2015/0814/20150814022158430.pdf. Läst 31 december 2015.  Arkiverad 27 december 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ ”Signing and ratification status of the AOA of the AIIB”. AIIB.org. Arkiverad från originalet den 17 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160517103239/http://euweb.aiib.org/html/aboutus/introduction/Membership/?show=0. 
  19. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”China-led AIIB approves 13 new members, Canada joins”. Reuters.com. http://www.reuters.com/article/us-china-aiib-idUSKBN16U0CG. 
  20. ^ [a b c d e f g h i j k] Wong, Tommy. ”AIIB approves 13 new members”. Linkedin.com. https://www.linkedin.com/pulse/infraasia-aiib-approves-13-new-members-tommy-wong. 
  21. ^ [a b c d e f g h i] Tiezzi, Shannon. ”China’s AIIB: The final tally”. TheDiplomat.com. http://thediplomat.com/2015/04/chinas-aiib-the-final-tally/. 
  22. ^ Hornby, Lucy. ”China rejects Taiwan as AIIB founding member”. FT.com. http://www.ft.com/cms/s/0/46745152-e1b1-11e4-8d5b-00144feab7de.html#axzz3vmwVwD1p. 
  23. ^ [a b] ”US, Japan reject AIIB offer”. ShanghaiDaily.com. http://www.shanghaidaily.com/business/finance/US-Japan-reject-AIIB-offer/shdaily.shtml. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]