Lista över svensk- och tvåspråkiga kommuner i Finland

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karta över Finlands kommuners språkliga status (2016–22).
  Ljusgul: enspråkigt finska.
  Ljusblå: tvåspråkiga, finska majoritetsspråk.
  Mellanblå: tvåspråkiga, svenska majoritetsspråk.
  Mörkblå: enspråkigt svenska.
  Röd: tvåspråkiga, finska och samiska.

Nedanstående förteckning redovisar de kommuner i Finland som helt eller delvis är svenskspråkiga. Språktillhörigheten gäller till och med 31 december 2022 i enlighet med Finlands språklag.[1]

Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

I 15,8 procent av kommunerna i Finland har invånarna svenska som modersmål i en sådan omfattning att de räknas som enspråkigt svenska eller tvåspråkiga med svenska som minoritets- eller majoritetsspråk. Finland har 16 enspråkigt svenska kommuner, som utgör det enspråkigt svenska Åland. Det finns 15 tvåspråkiga kommuner med svenska som majoritetsspråk och 18 tvåspråkiga kommuner med finska som majoritetsspråk och svenska som minoritetsspråk. De övriga 262 kommunerna i Finland (2019) är enspråkigt finska eller har finska samt ett eller flera samiska språk som officiella språk.[2]

Det finns sedan 2016 inga enspråkigt svenska kommuner utanför Åland. Fram till och med 2014 fanns det tre: Larsmo, Korsnäs och Närpes. Larsmo och Korsnäs blev tvåspråkiga vid början av år 2015 och Närpes blev det den 1 januari 2016: alla tre efter att statsrådet förordnat så på kommunernas begäran.[2][3][4]

Enspråkigt svenskspråkiga kommuner på Åland[redigera | redigera wikitext]

Svenskt namn Finskt namn % 2008 % 2014[5] % 2018[6]
Brändö Brändö 84,6 % 77,2 % 73,3 %
Eckerö Eckerö 90,0 % 89,0 % 88,7 %
Finström Finström 93,8 % 91,4 % 89,8 %
Föglö Föglö 90,6 % 84,7 % 83,5 %
Geta Geta 91,9 % 87,2 % 87,2 %
Hammarland Hammarland 95,1 % 91,7 % 90,2 %
Jomala Jomala 92,1 % 89,6 % 88,9 %
Kumlinge Kumlinge 89,2 % 89,6 % 87,9 %
Kökar Kökar 91,6 % 89,4 % 85,6 %
Lemland Lemland 93,2 % 92,4 % 91,7 %
Lumparland Lumparland 91,5 % 90,2 % 84,6 %
Mariehamn Maarianhamina 87,7 % 85,3 % 83,5 %
Saltvik Saltvik 94,0 % 92,6 % 92,1 %
Sottunga Sottunga 88,7 % 90,1 % 91,2 %
Sund Sund 94,2 % 91,3 % 87,9 %
Vårdö Vårdö 91,8 % 90,2 % 85,5 %

Tvåspråkiga kommuner med svensk majoritet och finsk minoritet[redigera | redigera wikitext]

Svenskt namn Finskt namn Landskap 2011 % 1990[5] % 1999[5] % 2008 % 2014[5] % svenska 2018[7] % finska 2018[7]
Ingå Inkoo Nyland 67,3 % 64,8 % 56,0 % 54,4 % 52,5 % 43,3 %
Jakobstad Pietarsaari Österbotten 55,6 % 55,3 % 56,4 % 56,0 % 56,3 % 34,7 %
Kimitoön Kemiönsaari Egentliga Finland 74,9 % 73,5 % 71,4 % 69,8 % 68,5 % 28,2 %
Korsholm Mustasaari Österbotten 74,6 % 73,7 % 70,2 % 68,8 % 68,7 % 28,7 %
Korsnäs Korsnäs Österbotten 97,6 % 97,2 % 91,2 % 87,0 % 85,8 % 3,3 %
Kristinestad Kristiinankaupunki Österbotten 58,1 % 57,4 % 56,6 % 55,8 % 54,4 % 41,3 %
Kronoby Kruunupyy Österbotten 87,8 % 85,5 % 83,3 % 80,0 % 77,7 % 19,0 %
Larsmo Luoto Österbotten 92,9 % 93,0 % 92,5 % 92,3 % 92,0 % 5,8 %
Malax Maalahti Österbotten 90,1 % 89,3 % 88,2 % 85,8 % 85,2 % 9,7 %
Nykarleby Uusikaarlepyy Österbotten 91,3 % 90,7 % 89,3 % 87,0 % 86,4 % 6,9 %
Närpes Närpiö Österbotten 93,5 % 92,4 % 88,4 % 83,7 % 79,7 % 5,4 %
Pargas Parainen Egentliga Finland 62,7 % 59,8 % 57,6 % 56,2 % 55,2 % 41,7 %
Pedersöre Pedersören kunta[8] Österbotten 90,6 % 91,2 % 90,1 % 89,4 % 89,0 % 8,5 %
Raseborg Raasepori Nyland 69,5 % 68,6 % 66,2 % 65,0 % 64,6 % 30,9 %
Vörå Vöyri Österbotten 87,2 % 86,5 % 84,6 % 82,1 % 80,6 % 12,6 %

Tvåspråkiga kommuner med finsk majoritet och svensk minoritet[redigera | redigera wikitext]

Svenskt namn Finskt namn Landskap 2011 % 2008 % 2018[9]
Borgå Porvoo Nyland 31,6 % 29,2 %
Esbo Espoo Nyland 8,3 % 7,1 %
Grankulla Kauniainen Nyland 38,3 % 33,3 %
Hangö Hanko Nyland 43,7 % 42,7 %
Helsingfors Helsinki Nyland 6,1 % 5,6 %
Karleby Kokkola Mellersta Österbotten 13,9 % 12,6 %
Kaskö Kaskinen Österbotten 28,1 % 29,2 %
Kyrkslätt Kirkkonummi Nyland 18,5 %[10] 16,6 %
Lappträsk Lapinjärvi Nyland 32,7 % 30,7 %
Lojo Lohja Nyland 4,0 % 3,5 %
Lovisa Loviisa Nyland 38,0 % 40,6 %
Mörskom Myrskylä Nyland 10,1 % 9,2 %
Pyttis Pyhtää Kymmenedalen 9,6 % 7,4 %
Sibbo Sipoo Nyland 38,6 % 32,0 %
Sjundeå Siuntio Nyland 31,7 % 28,2 %
Vanda Vantaa Nyland 3,0 % 2,4 %
Vasa Vaasa Österbotten 24,8 % 23,0 %
Åbo Turku Egentliga Finland 5,2 % 5,4 %

Före detta enspråkigt svenskspråkiga och tvåspråkiga kommuner[redigera | redigera wikitext]

Efter namnet nämns språkförhållanden vid upphörningstiden.

  • Bergö (uppgick i Malax 1973): enspråkig svensk
  • Björköby (uppgick i Korsholm 1973): enspråkig svensk
  • Borgå landskommun (slog samman med Borgå stad att bilda en ny Borgå stad 1997): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Bromarv (uppgick i Tenala 1977): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Brändö (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig, majoritetsspråken okänd
  • Degerby (uppgick i Ingå 1946): enspråkig svensk
  • Dragsfjärd (uppgick i Kimitoön 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Ekenäs (uppgick i Raseborg 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Ekenäs landskommun (uppgick i Ekenäs 1977): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Esse (uppgick i Pedersöre 1977): enspråkig svensk
  • Finby (uppgick i enspråkig finsk Salo 2009): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Haga köping (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Hitis (uppgick i Dragsfjärd 1969): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Hoplax (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Houtskär (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Iniö (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Jeppo (uppgick i Nykarleby 1975): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Karleby kommun (uppgick i Gamlakarleby som tog namnet Karleby 1977): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Karis (uppgick i Raseborg 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Karis landskommun (uppgick i Karis 1969): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Kimito (uppgick i Kimitoön 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Korpo (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Kvevlax (uppgick i Korsholm 1973): enspråkig svensk
  • Lappfjärd (uppgick i Kristinestad 1973): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Liljendal (uppgick i Lovisa med finsk majoritet 2010): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Lojo kommun (slog samman med enspråkig finsk Lojo stad att bilda en ny, tvåspråkig Lojo stad 1997): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Maxmo (uppgick i Vörå-Maxmo, numera Vörå 2007): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Munsala (uppgick i Nykarleby 1975): enspråkig svensk
  • Nagu (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Nedervetil (uppgick i Kronoby 1969): enspråkig svensk
  • Nykarleby landskommun (uppgick i Nykarleby 1975): enspråkig svensk
  • Oravais (uppgick i Vörå 2011): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Pargas landskommun (uppgick i Pargas 1967): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Pernå (uppgick i Lovisa med finsk majoritet 2010): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Petalax (uppgick i Malax 1973): enspråkig svensk
  • Pojo (uppgick i Raseborg med svensk majoritet 2009): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Purmo (uppgick i Pedersöre 1977): enspråkig svensk
  • Pörtom (uppgick i Närpes 1973): enspråkig svensk
  • Replot (uppgick i Korsholm 1973): enspråkig svensk
  • Sideby (uppgick i Kristinestad 1973): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Snappertuna (uppgick i Ekenäs 1977): enspråkig svensk
  • Solf (uppgick delvis i Korsholm och Vasa 1973): enspråkig svensk
  • Strömfors (uppgick i Lovisa 2010): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Tenala (uppgick i Ekenäs 1993): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Terjärv (uppgick i Kronoby 1969): enspråkig svensk
  • Tjöck (uppgick i Kristinestad 1973): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Västanfjärd (uppgick i Kimitoön 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Vörå-Maxmo (slog samman med Oravais att bilda Vörå 2011): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Åggelby (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Öja (uppgick i Karleby kommun 1969): enspråkig svensk
  • Övermark (uppgick i Närpes 1973): enspråkig svensk

Följande kommuner som hade uppgått i tvåspråkiga kommuner var enspråkigt finska.

Ändringar i indelningen av språkförhållandet[redigera | redigera wikitext]

1943[redigera | redigera wikitext]

  • Karis köping och Pernå ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.
  • Språkmajoriteten i Lappträsk ändrades från svenskspråkig till finskspråkig.
  • Iniö ändrades från tvåspråkig kommun med svensk majoritet till enspråkig svenskspråkig kommun.
  • Tusby ändrades från tvåspråkig kommun med finsk majoritet till enspråkig finskspråkig kommun.

1953[redigera | redigera wikitext]

  • Korpo, Korsholm och Sibbo ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.
  • Språkmajoriteten i Esbo ändrades från svenskspråkig till finskspråkig.
  • Kervo och Lojo köping ändrades från tvåspråkiga kommuner med finsk majoritet till enspråkigt finskspråkiga kommuner.

1963[redigera | redigera wikitext]

  • Ekenäs landskommun, Hitis och Ingå ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.

1973[redigera | redigera wikitext]

1983[redigera | redigera wikitext]

1993[redigera | redigera wikitext]

  • Iniö, Malax och Västanfjärd ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.

2003[redigera | redigera wikitext]

[11]

  • Houtskär och Maxmo ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.
  • Språkmajoriteten i Sibbo ändrades från svenskspråkig till finskspråkig.

2015[redigera | redigera wikitext]

  • Korsnäs och Larsmo ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.

2016[redigera | redigera wikitext]

  • Närpes ändrades från enspråkig svenskspråkig kommun till tvåspråkig på så sätt att flertalets språk är svenska.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Statsrådets förordning om kommunernas språkliga status åren 2013–2022”. Finlex. Edita Publishing/Justitieministeriet. http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2013/20130053. Läst 19 februari 2013. 
  2. ^ [a b] ”Svensk- och tvåspråkiga kommuner”. Finlands kommunförbund. http://www.kommunerna.net/sv/kommuner/svensk-tvasprakiga/Sidor/default.aspx. Läst 19 februari 2013. 
  3. ^ Korsnäs och Larsmo tvåspråkiga
  4. ^ Närpes tvåspråkigt
  5. ^ [a b c d] Statistikcentralen: Befolkningen efter ålder (1 år), kön, civilstånd och språk enligt område 1990–2013[död länk] Läst 13 augusti 2015
  6. ^ ”Språk efter kön kommunvis, 1990-2018”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vrm__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11rm.px/. Läst 8 september 2019. 
  7. ^ [a b] https://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vrm__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11rm.px/
  8. ^ ”Namn på kommuner från svenska till finska”. Institutet för de inhemska språken. https://www.sprakinstitutet.fi/sv/sprakhjalp/namnhjalp/namn_pa_kommuner/namn_pa_kommuner_fran_svenska_till_finska#NS. Läst 8 september 2019. 
  9. ^ https://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/Kuntien_avainluvut/Kuntien_avainluvut__2019/kuntien_avainluvut_2019_aikasarja.px/
  10. ^ År 2009, enligt Uppslagsverket Finland. "Kyrkslätt", läst 2011-02-01
  11. ^ http://tilastokeskus.fi/tk/tt/uutisia_ru.html

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]