Påfågeln

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För biografen, se Påfågeln (biograf).
Uppslagsordet ”Pavo” leder hit. För discjockeyn, se DJ Pavo.
Påfågeln
Pavo
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Påfågeln
Latinskt namn Pavo
Förkortning Pav
Rektascension 20[1] h
Deklination -67[1]°
Area 378 grad² (44)
Huvudstjärnor 7
Bayer/Flamsteedstjärnor 24
Stjärnor med exoplaneter 6
Ljusa stjärnor 1
Stjärnor nära solsystemet 4
Ljusaste stjärnan Alfa Pavonis (1,91m)
Närmaste stjärnan SCR 1845-6357 (12,57 )
Messierobjekt 0
Meteorregn Delta Pavoniderna
Augusti-Pavoniderna[2]
Närliggande stjärnbilder Oktanten, Paradisfågeln, Altaret, Kikaren, Indianen
Synlig vid latituder mellan +30° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under augusti.

Påfågeln (Pavolatin) är en stjärnbildsödra stjärnhimlen.[3][4] Den fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den beskrevs först av den nederländske astronomen Petrus Plancius i slutet av 1500-talet. Den förekom första gången i en stjärnatlas som publicerades av Petrus Plancius och den flamländske kartografen Jodocus Hondius 1597..[3] Första gången på bild förekommer den i Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603.

Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[5]

Påfågeln och Indianen I Johann Gabriel Doppelmayrs “Atlas Coelestis” cirka 1742.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Påfågeln (Pavo) som den kan ses med blotta ögat.

Påfågeln är en stjärnbild som har en riktigt ljusstark stjärna, men också några andra som går att se utan kikare, som bidrar till Påfågelns utseende.[5]

  • Alfa Pavonis är ljusstarkast med magnitude 1,94. [6] Den är en blåvit jättestjärna av spektraltyp B2 IV. I Storbritannien fick den namnet ”Peacock” (dvs. ”Påfågeln”) på 1930-talet i HMNAO (Her Majesty’s Nautical Almanac Office). Av 57 ljusstarka stjärnor var det bara Alfa Pavonis och Epsilon Carinae som saknade egennamn. Epsilon Carinae fick på samma sätt egennamnet ”Avior”.[5]
  • Beta Pavonis har magnitud 3,42 och av spektralklass A5IV
  • Delta Pavonis befinner sig endast 19,92 ljusår från Jorden och har magnitud 3,56. Bland de etthundra närmaste G-stjörnorna har den klassificerats som “Best SETI (search for extraterrestrial intelligence) target” (ungefär Bästa SETI-objekt). Den är den närmaste solliknande stjärnan, som inte är dubbel- eller multipelstjärna.[7][8]
  • Gamma Pavonis är en stjärna i huvudserien av spektraltyp F9 V och magnitud 4,22. NASA rankade stjärnan på 14:e plats över jordliknande kandidater för sitt senare nedlagda projekt Terrestrial Planet Finder.[9]

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Den klotformiga stjärnhopen NGC 6752, med ungefär 100000 stjärnor.

Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt.[10][5]

Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]

Galaxer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Pavo, constellation boundary. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#pav. Läst 12 april 2014. 
  2. ^ Kronk, Gary W.. ”Delta Pavonids”. Meteor Showers Online. http://meteorshowersonline.com/showers/delta_pavonids.html. Läst 13 april 2014. 
  3. ^ [a b] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  4. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 12 april 2014. 
  5. ^ [a b c d] ”Pavo Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Pavo-constellation/. Läst 12 april 2014. 
  6. ^ ”Basic data : alf Pav -- Spectroscopic binary”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Alpha+Pavonis. Läst 13 april 2014. 
  7. ^ ”Delta Pavonis – Variable Star”. SIMBAD Astronomical Database. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=delta+pav&NbIdent=1&Radius=2&Radius.unit=arcmin&submit=submit+id. Läst 13 april 2014. 
  8. ^ Motz, Lloyd och Nathanson, Carol (1991). The Constellations: An Enthusiast's Guide to the Night Sky. Aurum Press, London. ISBN 978-1-85410-088-7 
  9. ^ ”TPF - Terrestrial Planet Finder”. NASA. http://science.nasa.gov/missions/tpf/. Läst 12 april 2014. 
  10. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  11. ^ ”Basic data : NGC 6744 -- Galaxy in Group of Galaxies”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+6744&submit=SIMBAD+search. Läst 7 april 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Påfågeln.