Jakthundarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jakthundarna
Canes Venatici
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Jakthundarna
Latinskt namn Canes Venatici
Förkortning CVn
Symbologi Jakthund
Rektascension 13 h
Deklination 40°
Area 465 grad² (38:e störst)
Huvudstjärnor 2
Bayer/Flamsteedstjärnor 21
Stjärnor med exoplaneter 0
Ljusa stjärnor 1
Stjärnor nära solsystemet 1
Ljusaste stjärnan Cor Caroli (2,9m)
Närmaste stjärnan Beta Canum Venaticorum (27,4 )
Messierobjekt 5
Meteorregn Canes Venaticiderna
Närliggande stjärnbilder Stora björnen
Berenikes hår
Björnvaktaren
Synlig vid latituder mellan +90° och −40°
Bäst synlig klockan 21:00 under Maj (New York).

Jakthundarna (Canes Venaticilatin) är en stjärnbild på norra stjärnhimlen.[1][2] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Cor Caroli är del i asterismen Jungfruns diamant som också innehåller Denebola i Lejonet, Spica i Jungfrun och Arcturus i Björnvaktaren.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Jakthundarna (Canes Venatici) som den kan ses med blotta ögat.

I konstellationen finns också två variabler som bildat prototyp för sin typ: AM Canum Venaticorum och RS Canum Venaticorum.[4][5]

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Malströmsgalaxen (M51) fotograferad av Hubbleteleskopet.
Solros-galaxen (M63).

Det finns gott om intressanta objekt i Jakthundarna. Här är några exempel.[5][4]

Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]

  • Messier 3 (NGC 5272) är en klotformig stjärnhop, en av de största och ljusstarkaste på stjärnhimlen. Den innehåller ungefär en halv miljon stjärnor och har magnitud 6,2.

Galaxer[redigera | redigera wikitext]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Klubban som blev två hundar

Den antike astronomen Ptolemaios inkluderade i sitt samlingsverk Almagest stjärnorna i Jakthundarna i stjärnbilden Stora björnen, Alfa Venaticorum var "28 of Ursa Major" och Beta Venaticorum var "29 Ursa Major".

Under medeltiden skedde emellertid ett misstag vid översättningen från grekiska till arabiska av Ptolemaios samlingsverk. I texten representerade några av Björnvaktarens stjärnor dennes påk. Ordet för påk (Κολλοροβος) översattes med “spjutskaft med krok” (“al-`aşā dhāt al-kullāb”). När den arabiska texten i sin tur skulle översättas till latin förväxlade översättaren ”kullāb” med ”kilāb”, som betyder “hundar.”[6]

1533 avbildade den tyske astronomen Peter Apian Björnvaktaren med två hundar på sin stjärnkarta och på 1600-talet fullbordade den polske astronomen Johannes Hevelius översättningsmisstaget genom att bestämma hundarnas position på himlen. Den norra hunden fick heta Asterion (“liten stjärna” på grekiska) och den södra Chara (“glädje”). Chara blev senare namnet på Beta Venaticorum.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 22 januari 2014. 
  3. ^ http://www.iau.org/public/themes/constellations/
  4. ^ [a b c] ”Canes Venatici Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/canes-venatici-constellation/. Läst 22 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  6. ^ Kunitzsch, P.; Smart, T. (2006). A Dictionary of Modern Star Names: A Short Guide to 254 Star Names and Their Derivations (andra upplagan). Sky Publishing. ISBN 1-931559-44-9 


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Jakthundarna.