Stenbocken (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Stenbocken (olika betydelser).
Stenbocken
Capricornus
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Stenbocken
Latinskt namn Capricornus
Förkortning Cap
Rektascension 21[1] h
Deklination -18[1]°
Area 414 grad² (40)
Huvudstjärnor 9, 13, 23
Bayer/Flamsteedstjärnor 49
Stjärnor med exoplaneter 5
Ljusa stjärnor 1
Stjärnor nära solsystemet 3
Ljusaste stjärnan Deneb Algedi, Delta Capricorni (2,85m)
Närmaste stjärnan LP 816-60 (17,91 )
Messierobjekt 1
Meteorregn Alfa Capricorniderna, Chi Capricorniderna, Sigma Capricorniderna, Tau Capricorniderna, Capri-Sagittariderna
Närliggande stjärnbilder Vattumannen, Örnen, Stenbocken, Kikaren, Södra fisken
Synlig vid latituder mellan +60° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under september.
Förenklad stjärnbild av Stenbocken.

Stenbocken (Capricornuslatin) är en stjärnbildsödra stjärnhimlen.[2][3] Stenbocken var en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[4] Stenbocken ligger på ekliptikan och är en av zodiakens stjärntecken med symbolen Capricorn.svg.

Stenbocken är en ljussvag stjärnbild. Lättast att identifiera är de fyra stjärnor som utgör de två övre (från den norra hemisfären sett) hörnen i den triangel som konstellationen utgörs av.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Stenbocken (Capricornus) som den kan ses med blotta ögat.

Stenbocken är en ljussvag stjärnbild som bara innehåller en stjärna ljusstarkare än magnitud 3.[4]

  • Deneb Algedi eller Sheddi – Delta Capricorni är ljusstarkast med magnitud 2,85 och är ett stjärnsystem som består av fyra stjärnor. Den ljusstarkaste komponenten är en Algol-variabel.[5]
  • Dabih – Beta Capricorni består av en dubbelstjärna, Dabih Major och Dabih Minor, som i sin tur är multipelstjärnor. Dabih Major är av magnitud 3,05.
  • Algiedi – Alfa Capricorni är en dubbelstjärna med magnituderna 4,30 och 3,58.
  • Nashira – Gamma Capricorni är en blåvit jättestjärna med magnitud 3,69
  • Yen – Zeta Capricorni är en dubbelstjärna bestående av en gul superjätte och en vit dvärg. Systemet har magnitud 3,77. Den ljusstarkare stjärnan är en Bariumstjärna med överskott av praseodym.[4]
  • Dorsum – Theta Capricorni är en vit dvärg I huvudserien av magnitud 4,08.
  • Baten Algiedi – Omega Capricorni är en röd jättestjärna med magnitud 4,12
  • Psi Capricorni är en gulvit jätte av spektraltyp F5 V och magnitud 4,15
Den klotformiga stjärnhopen M 30.

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden innehåller ett Messierobjekt.[4][6]

Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]

Galaxhopar[redigera | redigera wikitext]

  • HCG 87 är en kompakt galaxhop ungefär 400 miljoner ljusår från jorden.[8]

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

Fastän Stenbocken är den näst svagaste stjärnbilden i zodiaken går myterna och föreställningarna om stjärnbilden tillbaka ända till 2100 f. Kr. På den tiden låg vintersolståndet i Stenbocken. Redan babylonierna och sumererna intresserade sig därför för stjärnbilden. Sumererna kallade den ”getfisken” eller SUHUR-MASH-HA. I babyloniernas stjärnkatalog från 1000 f. Kr. har stjärnbilden också namnet ”getfisken”, MUL.SUHUR.MAŠ.[9]

I den grekiska mytologin symboliserar denna stjärnbild ofta stenbock med en fiskstjärt. Det skall ha varit getguden Pan som efter att ha attackerats av Tyfonen dök i Nilen och där till hälften förvandlats till fisk. En annan myt säger att det är geten Amalthea.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Capricornus, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#Cap. Läst 27 april 2014. 
  2. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  3. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 27 april 2014. 
  4. ^ [a b c d] ”Capricornus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Capricornus-constellation/. Läst 27 april 2014. 
  5. ^ ”Basic data: V* del Cap -- Eclipsing binary of Algol type (detached)”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Delta+Capricorni&submit=SIMBAD+search. Läst 27 april 2014. 
  6. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  7. ^ ”Basic data: M 30 -- Globular Cluster”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+30&submit=SIMBAD+search. Läst 27 april 2014. 
  8. ^ ”Basic data: HCG 87 -- Group of Galaxies”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=HCG+87&submit=SIMBAD+search. Läst 27 april 2014. 
  9. ^ John H. Rogers, (1998). Journal of the British Astronomical Association "108": sid. 9–28. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998JBAA..108....9R. Läst 27 april 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]