Lyran (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lyran
Lyra
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Lyran
Latinskt namn Lyra
Förkortning Lyr
Rektascension 19 h
Deklination +40°
Area 286 grad² (52:e störst)
Huvudstjärnor 5
Bayer/Flamsteedstjärnor 25
Stjärnor med exoplaneter 52
Ljusa stjärnor 1
Stjärnor nära solsystemet 3
Ljusaste stjärnan Vega, Alfa Lyrae (0,03m)
Närmaste stjärnan 2MASS J18353790+3259545 (18,51 )
Messierobjekt 2
Meteorregn Lyriderna (Aprillyriderna), Junilyriderna, Alfalyriderna
Närliggande stjärnbilder Draken, Herkules, Räven, Svanen
Synlig vid latituder mellan +90° och −40°
Bäst synlig klockan 21:00 under augusti.

Lyran (Lyralatin) är en stjärnbild på norra stjärnhimlen.[1][2] Den var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den är också en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3] Lyran är en liten stjärnbild, men dess huvudstjärna, Vega, är en av de ljusstarkaste på natthimmeln. Vega utgör ett hörn i sommartriangeln. Lyran fick sitt namn från ett stränginstrument, som var populärt under antiken och ännu idag ibland används i traditionell grekisk musik.

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

Enligt den grekiska mytologin skapade den unge guden Hermes en lyra från ett stort sköldpaddskal (khelus), som han klädde med en djurhud och ett par antilophorn. Hermes gav den sedan till sin halvbror Apollon, som i sin tur gav den till sin son Orfeus. Efter hans död blev lyran en stjärnbild.

Lyror associerades med de apollinska dygderna, i kontrast mot Dionysos pipor, som representerade extas och firande.

Objekt i stjärnbilden[redigera | redigera wikitext]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Några av de ljusstarka stjärnorna i Lyra är:[3][4]

  • Vega – Alfa Lyrae. Med en apparent magnitud på +0,03 är denna den näst ljusstarkaste stjärnan på norra stjärnhimmeln efter Arcturus och den femte ljusstarkaste av alla. Dess spektralklass är A0 V och ligger bara 25,3 ljusår från jorden. Den var den första stjärnan som fotograferades.
  • Sheliak – Beta Lyrae. Prototyp för en grupp förmörkelsedubbelstjärnor, Beta Lyrae-stjärnorna. Magnitud +3,45, spektralklass B8 II.
  • Sulafat - Gamma Lyrae. Huvudkomponenten i denna multipelstjärna har magnitud +3,24 och spektralklass B9 III.
  • Delta Lyrae är en dubbelstjärna som består av en blåvit stjärna med magnitud 6 och en variabel röd jätte med magnitud mellan +4 och +5.
  • Epsilon Lyrae är en välkänd "dubbel-dubbelstjärna" där de två ljusstarka komponenterna är i sin tur själva dubbelstjärnor. Den sammantagna ljusstyrkan är 4,7.
  • Alathfar – My Lyrae delar sitt egennamn med Eta Lyrae, men den senare har ofta namnet stavat Aladfar.
  • RR Lyr: ger sitt namn till en klass av pulserande variabla stjärnor, RR Lyrae-stjärnorna.
  • DM Lyrae är en dvärgnova som haft två kända utbrott, 1928 och 1996.

Exoplaneter[redigera | redigera wikitext]

Bland de talrika exoplaneterna I Lyran kan nämnas WASP-3b, HAT-P-5b, GJ 758 b och GJ 758 c, HD 178911 Bb, HD 177830 b, TrES-1 och HD 173416 b. I januari 2010 kungjordes upptäckter av Keplerteleskopet av ytterligare planeter: Kepler-7b, Kepler-8b och tre planeter runt stjärnan Kepler-9.

I april 2013 rapporterades upptäckten av fem planeter runt Kepler-62, där åtminstone två planeter, Kepler-62e och Kepler-62f, låg inom vad astronomerna benämner beboelig zon.[5]

M57, Ringnebulosan
Den irreguljära galaxen NGC 6745A med NGC 6745B nertill till höger

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Fastän stjärnbilden är en av de mindre finns här flera riktigt intressanta objekt.[4][3]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Lyran är Ölands landskapsstjärnbild.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 20 januari 2014. 
  2. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  3. ^ [a b c] ”Orion Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/orion-constellation/. Läst 20 januari 2014. 
  4. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  5. ^ Grant, Andrew (18 april 2013). ”Most Earthlike planets yet seen bring Kepler closer to its holy grail”. http://www.sciencenews.org/view/generic/id/349783/description/Most_Earthlike_planets_yet_seen_bring_Kepler_closer_to_its_holy_grail. Läst 21 januari 2014. Okänd parameter tidning

Externa källor[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Lyran.