Taffelberget (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För bergsplatån i Sydafrika, se Taffelberget.
Taffelberget
Mensa
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Taffelberget
Latinskt namn Mensa
Förkortning Men
Rektascension 6[1] h
Deklination -78[1]°
Area 153 grad² (75)
Huvudstjärnor 4
Bayer/
Flamsteedstjärnor
16
Stjärnor med exoplaneter 2
Ljusa stjärnor 0
Stjärnor nära solsystemet 0
Ljusaste stjärnan Alfa Mensae (5,09[2]m)
Närmaste stjärnan Alfa Mensae (33,10 )
Messierobjekt 0
Meteorregn Inga
Närliggande
stjärnbilder
Kameleonten, Svärdfisken, Lilla vattenormen, Oktanten, Flygfisken
Synlig vid latituder mellan +4° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under Januari.

Taffelberget (Mensalatin) är en liten stjärnbild på den södra stjärnhimlen.[3][4] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Nicolas Louis de Lacaille, astronomen som satte sin observationsplats på himlen..

Stjärnbilden var inte med när stjärnbilderna listades av astronomen Klaudios Ptolemaios på 100-talet e. Kr. i hans samlingsverk Almagest.

Stjärnbilden skapades av Nicolas Louis de Lacaille under namnet Montagne de la Table (”Bordsberget”) till hans bidrag i Mémoirs d’Academie Royale des Sciences som utkom 1756. 1763 kom uppgifterna ut i hans egen publikation Caelum Australe Stelliferum (ungefär ”Södra stjärnhimlen”). Då var namnet latiniserat till Mons Mensae. Det är den enda moderna stjärnbilden som har en direkt koppling till ett geografiskt objekt på jorden. Namnet anspelar på platåberget Taffelberget i Sydafrika och valdes för att Lacaille gjort många av sina viktiga observationer av södra stjärnhimlen från detta berg.[6]

Den brittiske astronomen John Herschel föreslog det kortare namnet Mensa, vilket vann insteg i och med British Association Catalogue 1845. Det latinska namnet betyder därför numera enbart ”bord”.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Taffelberget (Mensa) som den kan ses med blotta ögat.

Taffelberget är en av stjärnhimlens ljussvagaste stjärnbilder.[5]

  • α - Alfa Mensae är ljusstarkast med magnitud 5,09. Stjärnan är en gul dvärg i huvudserien av spektralklass G7 V.[2]
  • γ - Gamma Mensae är en dubbelstjärna där huvudkomponenten är en orange jättestjärna av spektralklass K4 III. Den sammanlagda magnituden är 5,18.
  • β - Beta Mensae är en gul jätte av spektralklass G8 III och magnitud 5,30.
  • π - Pi Mensae är en gul underjätte av spektralklass G1 IV och magnitud 5,67. En exoplanet upptäcktes i oktober 2001, med en massa av åtminstone 10,27 gånger Jupiters. Det gör den till en av de mest massiva planeter som astronomerna känner till. Omloppstiden är 5,89 år.[7]
  • W Mensae är en förmörkelsevariabel av RCB-typ. Den är belägen på 168000 ljusårs avstånd, i granngalaxen Stora magellanska molnet. Trots stjärnans stora luminositet är stjärnan på grund av avståndet bara av magnitud +13,4. I förmörkelsefasen når den +18,3.[8]

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Stora magellanska molnet.

Stjärnbilden har några intressanta objekt, men innehåller inga Messierobjekt.[5][9]

Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]

Galaxer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Mensa, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#men. Läst 8 september 2014. 
  2. ^ [a b] ”Basic data: alf Men -- High proper-motion Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alfa+Mensae&submit=SIMBAD+search. Läst 8 september 2014. 
  3. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  4. ^ ”De nutida stjärnbilderna – Taffelberget”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html#tableTbookmark. Läst 7 september 2014. 
  5. ^ [a b c] ”Mensa Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/mensa-constellation/. Läst 8 september 2014. 
  6. ^ Björn Stenholm (2013). ”Vad gjorde Lacaille i Kapstaden?”. Populär Astronomi (Svenska Astronomiska Sällskapet) (2): sid. 34-37. 
  7. ^ Hugh R. A. Jones, R. Paul Butler, C. G. Tinney, Geoffrey W. Marcy, Alan J. Penny, Chris McCarthy, Brad D. Carter, Dimitri Pourbaix (2002). ”A probable planetary companion to HD 39091 from Anglo-Australian Planet Search” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 333: sid. 871–875. doi:10.1046/j.1365-8711.2002.05459.x. http://www.blackwell-synergy.com/doi/abs/10.1046/j.1365-8711.2002.05459.x. Läst 8 september 2014. 
  8. ^ ”W Men”. The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=18639. Läst 22 november 2013. 
  9. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  10. ^ ”NED results for object NGC 1987” (på engelska). NASA/IPAC Extragalactic Database. http://ned.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=NGC%201987&extend=no&out_csys=Equatorial&out_equinox=J2000.0&obj_sort=RA+or+Longitude&of=pre_text&zv_breaker=30000.0&list_limit=5&img_stamp=YES. Läst 9 september 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Taffelberget (stjärnbild).