Svanen (stjärnbild)
| Svanen | |
 | |
| Lista över stjärnor i Svanen | |
| Latinskt namn | Cygnus |
|---|---|
| Förkortning | Cyg |
| Rektascension | 20,62 h |
| Deklination | +42,03° |
| Area | 804 grad² (16) |
| Huvudstjärnor | 9 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 84 |
| Stjärnor med exoplaneter | 88 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 4 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 1 |
| Ljusaste stjärnan | Deneb Alfa Cygni (1,25m) |
| Närmaste stjärnan | 61 Cygni (11,36 lå) |
| Messierobjekt | 2 |
| Meteorregn | Oktobercygniderna, Kappa-Cygniderna |
| Närliggande stjärnbilder | Draken Lyran Räven Pegasus Ödlan Cepheus |
| Synlig vid latituder mellan +90° och −40° Bäst synlig klockan 21:00 under september. | |
Svanen (Cygnus på latin) är en stjärnbild på norra stjärnhimlen,[1] öster om Lyran och norr om Örnen. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[2] Stjärnbilden är rik på olika stjärnhopar och nebulosor och genomkorsas av Vintergatan. Den har i sin mitt den vita superjättestjärnan Deneb.[1]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Svanen var en av de 48 konstellationerna som listades av den grekiske astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.[1]
Under 1600-talet ljusnade P Cygni ett par gånger till magnituden 3.[1]
Dubbelstjärnan 61 (61 Cygni) avståndsbestämdes 1838 via parallaxmätning, av Friedrich Bessel, som den första stjärnan. Den ligger på drygt 11 ljusårs avstånd från jorden.[1]
Mytologi
[redigera | redigera wikitext]Den mest kända berättelsen handlar om kärlekshistorien mellan Zeus och Leda, Tyndareus maka. En kväll badade Leda i en damm. Ovanför henne, från himlen, blev hon iakttagen av Zeus som ögonblickligen förälskade sig i henne. Han förvandlade sig därför till en vit svan och simmade bort till Leda, som smekte det vackra djuret. Zeus tog då av sig sin förklädnad och fick sig en kärleksstund med Leda. Samma natt låg Leda även med sin make, kung Tyndareus, och fick på det viset fyra barn – Pollux och Helena med Zeus, och Castor och Klytaimnestra med Tyndareus.[1] Zeus placerade till minne av kärleksstunden en svan på himlen.[1]
Det förekommer även flera personer vid namn Kyknos (den grekiska formen av det latinska Cygnus) i mytologin, som även de förknippas med stjärnbilden.
Delar
[redigera | redigera wikitext]Svanen utgöras av flera olika asterismer:
- Norra korset, den centrala delen av Svanen,[1] tecknas av fem väl synliga stjärnor i ett kors, Deneb (Alfa Cygni), Delta Cygni, Albireo (Beta Cygni), Gienah (Epsilon Cygni) bildar med Sadr (Gamma Cygni) i centrum. Norra korset har sin motsvarighet i Södra korset på södra stjärnhimlen.
- Svanklyftan är ett mörkt område i Vintergatan som sträcker sig från Deneb nedåt till Örnen, området består av stora stoftmoln.
Vintergatan korsar Svanen. Från Svanen och söderut mot Ormbäraren är Vintergatan uppdelad i två stråk.[1]
Stjärnor
[redigera | redigera wikitext]
Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.[4]
- Deneb (Alfa Cygni) är en av de ljusstarkaste stjärnor som astronomerna känner till.[1] Trots avståndet 1600 ljusår har den magnitud 1,25.
- Gamma Cygni (Sadr) 2,23.
- Epsilon Cygni (Gienah) 2,48.
- Delta Cygni (Rukh) 2,87.
- Albireo (Beta Cygni)[1] 3,18, är en dubbelstjärna.[1]
- Zeta Cygni bildar tillsammans med CCDM J21129+3014B ett binärt system 3,18.
- 61 Cygni (Bessels stjärna) är en dubbelstjärna[1] på endast 11,4 ljusårs avstånd. Av stjärnorna som syns för blotta ögat är det den femte närmaste, efter Alfa Centauri, Sirius, Epsilon Eridani och Procyon A. Den har magnitud 5,21.
Djuprymdsobjekt
[redigera | redigera wikitext]Eftersom vi i Svanens stjärnbild ser in mot Vintergatan finns här gott om nebulosor (i många fall rester av supernovor), galaxer och annat att observera,. Här är ett litet urval.[2]
- Messier 29 (NGC 6913) är en öppen stjärnhop på 4000 ljusårs avstånd. Den upptäcktes 1764 av Charles Messier.[5]
- Messier 39 (NGC 7092) är en öppen stjärnhop på 800 ljusårs avstånd.[6] Dess sammanlagda ljusstyrka är 5,5, och den är därmed synlig för blotta ögat.[6]
- NGC 6946 (Arp 29, Caldwell 12) är en spiralgalax av magnitud 9,7[7] som ligger på gränsen mot Cassiopeja. Nio supernovor har observerats i galaxen under det senaste århundradet: SN 1917A, SN 1939C, SN 1948B, SN 1968D, SN 1969P, SN 1980K, SN 2002hh, SN 2004et och SN 2008s.
- NGC 6826 (Caldwell 15) är en planetarisk nebulosa.[8]
- Crescentnebulosan (NGC 6888, Caldwell 27) är en emissionsnebulosa.[4]
- NGC 6914 är en emissionsnebulosa.
- Cirrusnebulosan (Slöjnebulosan eller Veil Nebula[9] på engelska) är de utspridda resterna av en supernova och delar av den större Svanenloopen (Cygnus Loop, radiokälla W78[10]). Den större "loopen" täcker nästan tre grader tvärs över. Ingående delar:
- Nordamerikanebulosan (NGC 7000[11] eller Caldwell 20) är en emissionsnebulosa och har fått sitt namn på grund av sin form.
- IC 5146 (Caldwell 19) är en reflektionsnebulosa.
Röntgen- och radiokällor
[redigera | redigera wikitext]- Cygnus X-1 är en av de starkaste röntgenkällorna som kan observeras från jorden,[12] och det första objektet som allmänt identifierades som ett svart hål.[12] Objektet uppskattas ha en massa motsvarande cirka nio[12] gånger solens massa.
Landskapsstjärnbild
[redigera | redigera wikitext]Svanen har utsetts till Östergötlands landskapsstjärnbild.[13] Systemet med landskapsstjärnor och landskapsstjärnbilder skapades som ett studentikost skämt men har trots detta fått viss spridning.[14]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 ”Svanen”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svanen. Läst 29 november 2025.
- 1 2 ”Cygnus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/cygnus-constellation/. Läst 18 januari 2014.
- ↑ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- 1 2 Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7
- ↑ ”Messier 29” (på amerikansk engelska). Astronomy and Astrophotography. 2 december 2023. https://astrocamp.eu/en/messier-29/. Läst 29 november 2025.
- 1 2 ”The North America Nebula and the open star cluster Messier 39”. www.eso.org. 3 december 2009. https://www.eso.org/public/images/b04/. Läst 29 november 2025.
- ↑ ”Caldwell 12 - NASA Science” (på amerikansk engelska). 18 december 2019. https://science.nasa.gov/mission/hubble/science/explore-the-night-sky/hubble-caldwell-catalog/caldwell-12/. Läst 29 november 2025.
- ↑ ”Caldwell 15 - NASA Science” (på amerikansk engelska). 18 december 2019. https://science.nasa.gov/mission/hubble/science/explore-the-night-sky/hubble-caldwell-catalog/caldwell-15/. Läst 29 november 2025.
- ↑ ”Cygnus Loop” (på engelska). britannica.com. https://www.britannica.com/place/Cygnus-Loop. Läst 29 november 2025.
- ↑ ”The Veil Nebula | FiIaments of The Cygnus Loop: Image 1 | Mayall Telescope”. 8 november 2024. https://www.friendsofnasa.org/2024/11/the-veil-nebula-fiiaments-of-cygnus.html. Läst 29 november 2025.
- ↑ ”Nordamerikanebulosan - Zoltan Nagy”. Rymdstyrelsen. 2 juni 2021. https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/solsystemet/astrofototavling-2021/nordamerikanebulosan/. Läst 29 november 2025.
- 1 2 3 ”Cygnus X-1” (på engelska). Encyclopedia Britannica. Arkiverad från originalet den 5 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250705170630/https://www.britannica.com/topic/Cygnus-X-1. Läst 29 november 2025.
- ↑ ”Att göra i Östergötland - 15 tips, sevärdheter och upplevelser”. FREEDOMtravel - Sveriges mesta resemagasin. https://www.freedomtravel.se/gora-i-ostergotland/. Läst 29 november 2025.
- ↑ ”Öländska stjärnor ett skämt”. Ölandsbladet. 18 juli 2007. https://www.olandsbladet.se/nyheter/olandska-stjarnor-ett-skamt/. Läst 29 november 2025.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Svanen.
| ||||||||