Anthony Hopkins
| Anthony Hopkins | |
 Anthony Hopkins september 2010. | |
| Född | Philip Anthony Hopkins 31 december 1937  Margam, West Glamorgan, Wales |
|---|---|
| Utbildad vid | Royal Academy of Dramatic Art[1], Royal Welsh College of Music & Drama, West Monmouth School och Cowbridge Grammar School |
| Aktiva år | 1960– |
| Maka | Petronella Barker (1967–1972; skilda) Jennifer Lynton (1973–2002; skilda) Stella Arroyave (2003– ) |
| Betydande roller | |
| Dr. Frederick Treves i Elefantmannen Hannibal Lecter i När lammen tystnar Mr James Stevens i Återstoden av dagen Richard Nixon i Nixon John Quincy Adams i Amistad Benedict XVI i The Two Popes Anthony i The Father (film, 2020) | |
| IMDb SFDb | |
Sir Philip Anthony Hopkins, CBE, född 31 december 1937 i Margam, West Glamorgan, Wales, är en brittisk skådespelare.[2] Han är antagligen mest känd för sin roll som Hannibal Lecter i När lammen tystnar (1991) som han mottagit en oscar för Bästa manliga huvudroll.[3]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Uppväxt[redigera | redigera wikitext]
Anthony Hopkins växte upp i distriktet Port Talbot i Margam som son till Annie Muriel och bagaren Richard Arthur Hopkins.[2] Han har understrukit att hans fars arbetarklass värderingar alltid fungerat som en grundpelare i hans liv.[4] Hans skolgång var inte särskilt produktiv då han hellre målade och tecknade under lektionerna. 1949 satte hans föräldrar honom i den strikta pojkskolan Jones' West Monmouth Boys' School i Pontypool för att få honom disciplinerad. Han gick där i fem terminer innan han började på Cowbridge Grammar School i Vale of Glamorgan. Han har nämnt att han växte upp i villfarelsen att han var korkad.[5]
Vid femton års ålder träffade Hopkins skådespelaren Richard Burton och blev inspirerad till att bli skådespelare.[6] Han började studerade vid Royal Welsh College of Music & Drama i Cardiff och tog examen 1957.[2] Mellan 1958 och 1960 gjorde han värnplikten som artillerist och fick smeknamnet "Gunner Hopkins". Han flyttade sen till London för att studera på Royal Academy of Dramatic Art där han avlade examen 1963.[5]
Teater och de första rollerna[redigera | redigera wikitext]
Hopkins gjorde sin scendebut 1960 i pjäsen Have a Cigarette på Palace Theatre i Swansea.[7] Efter några års uppreppande repotoarer så blev han 1965 upptäckt av Laurence Olivier som bjöd in honom att ansluta sig till Royal National Theatre i London.[2] 1967, i en uppsättning av August Strindbergs pjäs Dödsdansen blev Hopkins Oliviers inhoppare när han drabbats av blindtarmsinflammation.[8] Hopkins har sagt att det var då han blev av med sin scenskräck.[4]
Hopkins första dokumenterade filmroll var den i BBC TV-filmen A Flea in Her Ear (1967). Det ska finnas en kortfilm från 1964 som heter Changes men källorna är knapphändiga.[8] Han fick stor uppmärksamhet när han porträtterade Rikard Lejonhjärta i Så tuktas ett Lejon (1968) och blev nominerad till en BAFTA för bästa manliga biroll.[9] Han porträtterade även Charles Dickens i TV-filmen The Great Inimitable Mr. Dickens (1970) och hade rollen som Pierre Bezukhov i BBC mini-serien Krig och fred (1972). För den sistnämnda blev han prisad för bästa huvudroll på British Academy Television Award och var nu ett stort namn i Storbritannien.[4]
Han porträtterade sedan politikern David Lloyd George i den Richard Attenborough regisserade Churchills äventyrliga ungdom (1972). Han skulle även göra exakt samma roll i BBC mini-serien The Edwardians (1973).[10] Han medverkade sen tillsammans med Goldie Hawn och Hal Holbrook i komedin Tjejen från Petrovka (1974). Samma år syntes han också i en uppsättning av Equus på Broadway som han blev prisad för.[11] Han återförenades med regissören Richard Attenborough i En bro för mycket (1977) där han porträtterade officeraren John Frost. De jobbade även ihop i hans nästa film Magic (1978) som skulle ge Hopkins ytterligare en BAFTA nominering samt en Golden Globe-nominerig. Han syntes sedan tillsammans med Tatum O'Neal och Christopher Plummer i filmen Över alla hinder (1978).[4]
Genombrott[redigera | redigera wikitext]
Hopkins fick sitt stora internationella genombrott med att porträttera den brittiska kirurgen Dr. Frederick Treves i den David Lynch regisserade Elefantmannen (1980). Filmen blev även David Lynch genombrott och blev kritikerrosad. Den skulle också komma att få åtta oscarsnomineringar, däribland Bästa film.[12] Samma år medverkade han också tillsammans med Shirley MacLaine i A Change of Seasons. Filmen skulle floppa och bli sågad. Hopkins och MacLaine kom inte alls överens under inspelningarna och har sagt att hon är den mest motbjudande skådespelare han arbetat med.[13] Han porträtterade sedan Adolf Hitler i TV-filmen The Bunker (1981), ett porträtt han skulle mottaga en Emmy Award för.[14]
Han spelade sen mot Mel Gibson där han porträtterade kaptenen William Bligh i Bounty (1984).[15] 1985 medverkade han tillsammans med Colin Firth i en uppsättning av pjäsen The Lonely Road. Samma år hade han också huvudrollen i pjäsen Pravda som han skulle bli unisont hyllad för. Han fick också priset Laurence Olivier Award för sin insats.[16] Han spelade 1987, Marcus Antonius i en uppsättning av Antonius och Cleopatra tillsammans med Judi Dench.[17] Han medverkade sedan tillsammans med Jean Simmons och John Rhys-Davies i miniserien Lysande utsiker (1989). Han blev med serien nominerad till sin fjärde Emmy Award.[18]
Hopkins hade trots framgångarna med Elefantmannen svårt att få roller i Hollywood och hade vid denna tidpunkt återvänt till London.[8] Men då regissören Jonathan Demme redan nekat Robert De Niro och Al Pacino och var på jakt efter en brittisk skådespelare som kunde vara "en slags Shakespeareanskt monster" till sin film När lammen tystnar (1991) så är det Hopkins som får rollen som den kannibalistiska seriemördaren Hannibal Lecter.[19] För rollen kom han att mottaga en oscar för Bästa manliga huvudroll. Han skulle också få sin första BAFTA i samma kategori. Filmen kom att vinna i de fem största kategorierna på Oscarsgalan 1992, däribland att vara den första (och enda, till dags datum) skräckfilm att vinna kategorin Bästa film.[3] Filmen har också placerat sig på många listor där den anses vara en av de bästa i filmhistorien.[20] Hannibal Lecter har också röstats fram som den absolut främsta filmskurken i filmhistorien. Han var nu en etablerad storstjärna.[21]
Etablerad skådespelare[redigera | redigera wikitext]
Hopkins var året efter När lammen tystnar med i det årets mest uppmärksammade filmer, där perioddramat Howard's End var den mest framgångsrika. Han spelade mot Emma Thompson och filmen blev extremt hyllad. Den skulle också bli nominerad till 9 oscars och mottaga 3.[22] Han spelade också Abraham van Helsing i den Francis Ford Coppola regisserade Bram Stokers Dracula vilken också skulle bli en succé och få 4 oscarsnomineringar. Det året återförenades han också med Richard Attenborough i den biografiska filmen Chaplin. Den blev en flopp på biograferna men fick en del positiva recensioner samt 3 oscarsnomineringar.[23]
Han återförenades med Emma Thompson i ytterligare ett perioddrama med Återstoden av dagen (1993). Hopkins insats blev hyllad till skyarna av recensenter och han nominerades till oscar för Bästa manliga huvudroll igen. Han vann den inte med fick mottaga sin andra BAFTA i samma kategori.[24] Även denna film har placerat sig på många listor om tidernas bästa filmer.[25] Hopkins själv har sagt att hans roll i filmen är hans favoritroll.[26] Han syntes samma år tillsammans med Isabella Rossellini i Utan skuld. Det året porträtterade han även författaren C.S. Lewis i Shadowlands vilken även det skulle ge honom en BAFTA-nominering till Bästa manliga huvudroll.[27]
Hopkins spelade mot Brad Pitt i Höstlegender (1994) innan han skulle bli Oscarsnominerad för bästa manliga huvudroll igen för sin porträttering av Richard Nixon i Nixon (1995). I både Höstlegender och På gränsen (1997) arbetade han med björnen Bart the Bear.[28] Han porträtterade sedan John Quincy Adams i den Steven Spielberg regisserade Amistad (1997) där han blev nominerad för bästa manliga biroll.[29] Inför sina nästa roller i Zorro – Den maskerade hämnaren (1998) och Möt Joe Black (1998) var han en av de bäst betalda skådespelaren i Storbritannien. Han blev den bäst betalda när han fick 15 miljoner pund för att reprisera sin roll som Hannibal Lecter i Hannibal (2001).[30] Filmen blev inte samma kritikerfavorit som När lammen tystnar, men slog ändå rekord på biograferna.[31]
Hopkins gjorde motvilligt ytterligare en Hannibal Lecter film, Röd drake (2002), den fick ett blandat mottagande bland kritiker men det blev en finansiell succé. Han sa att han aldrig mer skulle återvända till rollen och ångrar att han gjorde Röd drake. Det kom en fjärde del i serien där Gaspard Ulliel tagit över rollen som en ung Hannibal Lecter i Hannibal Rising (2007).[32] Han gjorde sedan den roll som han mest identifierar sig med och därför var lättast att göra, den som Burt Munro i Citronträd och motorolja (2005).[33] 2006 mottog Hopkins Golden Globe Cecil B. DeMille Award för sina livsgärningar.[34] 2008 mottog han också BAFTA Academy Fellowship Award som anses vara det finaste priset i Storbritannien.[35]
Karriären dalar[redigera | redigera wikitext]
Hopkins spelade en präst i den svenska regissören Mikael Håfströms Ritualen (2011) som blev sågad.[36] Han spelade sen Oden i Marvelfilmen Thor (2011).[37] Han porträtterade filmregissören Alfred Hitchcock i den biografiska filmen Hitchcock (2012), vilken kretsar kring regissörens arbete med filmen Psycho (1960).[38] Han repriserade sen rollen som Oden i Thor: En mörk värld (2013) och var en del av ensemblen i Red 2 (2013) där han spelade mot Bruce Willis, John Malkovich och Catherine Zeta-Jones.[39]
Hopkins porträtterade Metusalem i den bibliska filmen Noah (2014) och Heiniken ägaren Freddy Heiniken i Kidnapping Freddy Heineken (2015). Den sistnämnda blev rejält sågad och kallad för en B-film.[40] Han repriserade sedan återigen sin roll som Oden i Thor: Ragnarök (2017). Han gav sig sen in i ytterligare en franchise och spelade mot Mark Wahlberg i Transformers: The Last Knight (2017) som blev sågad.[41]
Karriären återuppstår[redigera | redigera wikitext]
Intresset för Hopkins blev stort igen när han var med i HBOs storsatsning Westworld (2016-2018). Han skulle bli nominerad till sin femte Emmy Award för sin insats.[42] Han var sedan med i en BBC produktion av Kung Lear (2018) tillsammans med Emma Thompson, Florence Pugh och Jim Broadbent.[43] Han porträtterade påve Benedictus XVI i Netflix-filmen The Two Popes (2019). Filmen mötes av en enad hyllande kritikerkår och blev nominerad till tre oscars däribland Hopkins för Bästa biroll.[44]
För sin roll som den dementa pappan Anthony i filmen The Father vann Hopkins sin andra Oscar för bästa manliga huvudroll.
Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Hopkins har varit gift tre gånger: med Petronella Barker (1967–1972), Jennifer Lynton (1973–2002) och sedan 2003 med Stella Arroyave. Från sitt första äktenskap har han en dotter född 1968, Abigail Hopkins.
Hopkins är numera bosatt i USA och har dubbelt medborgarskap.
Anthony Hopkins utnämndes till Commander of the British Empire, CBE, 1987 och dubbades till riddare 1993. Riddarvärdigheten innebär att han har titeln Sir.
Han är sedan länge vegetarian.[45]
Hopkins berättade i en intervju 2017 att han har diagnosticerats med Aspergers syndrom.[46]
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
TV-serier[redigera | redigera wikitext]
| År | Titel | Roll | Noterin |
|---|---|---|---|
| 1965 | The Man in Room 17 | Dr. Harding | Avsnitt: "A Minor Operation" |
| 1969 | Department S | Greg Halliday | Avsnitt: "A Small War of Nerves" |
| 1969 | ITV Sunday Night Drama | Arnold | Avsnitt: "A Walk Through the Forest" |
| 1970 | Play of the Month | Astrov | Avsnitt: "Uncle Vanya" |
| 1970 | Play for Today | Bob | Avsnitt: "Hearts and Flowers" |
| 1971 | Great Performances | Theo Gunge | Avsnitt: "The Arcata Promise" |
| 1972-1973 | Krig och fred | Pierre Bezukhov | 17 avsnitt |
| 1973 | The Edwardians | David Lloyd George | Avsnitt: "Lloyd George" |
| 1973 | Black and Blue | Hi | Avsnitt: "The Middle-of-the-Road Roadshow for All the Family" |
| 1974 | Play for Today | Alexander Tashkov | Avsnitt: "The Childhood Friend" |
| 1974 | QB VII | Dr. Adam Kelno | 3 avsnitt |
| 1983 | A Married Man | John Strickland | 4 avsnitt |
| 1984 | Strangers and Brothers | Roger Quaife | 2 avsnitt |
| 1985 | Hollywood Wives | Neil Gray | 3 avsnitt |
| 1987 | Screen Two | Guy Burgess | Avsnitt: "Blunt" |
| 1989 | Heartland | Jack | |
| 1989 | Lysande utsikter | Abel Magwitch | 4 avsnitt |
| 1993 | Screen Two | Man | Avsnitt: "The Trial" |
| 2007 | American Masters | Berättare | Avsnitt: "Tony Bennett: The Music Never Ends" |
| 2016-2018 | Westworld | Dr. Robert Ford | 17 avsnitt |
| 2021 | Mythic Quest | Berättare | Avsnitt: "Everlight" |
| 2024 | Those About to Die | Vespasianus | 10 avsnitt |
Teater[redigera | redigera wikitext]
| År | Titel | Roll | Teater |
|---|---|---|---|
| 1964 | Julius Caesar | Lucius Tillius Cimber | Royal Court Theatre, London |
| 1966 | A Provincial Life | Boris Ivanov Blagovo | Royal Court Theatre, London |
| 1966 | A Flea in Her Ear | Etienne Plucheux | The Old Vic, London |
| 1966 | Juno and the Paycock | Irregular Mobilizer | The Old Vic, London |
| 1967 | Tre systrar | Andrei | The Old Vic, London |
| 1967 | Som ni behagar | Audrey | The Old Vic, London |
| 1971 | The Architect and the Emperor of Assyria | Kejsaren | The Old Vic, London |
| 1971 | A Woman Killed with Kindness | Master John Frankford | The Old Vic, London |
| 1971 | Coriolanus | Coriolanus | The Old Vic, London |
| 1972 | Macbeth | Macbeth | The Old Vic, London |
| 1972 | Så tuktas en argbigga | Petruchio | Chichester Festival Theatre |
| 1974 | Equus | Dr. Martin Dysart | Plymouth Theatre, New York |
| 1977 | Equus | Dr. Martin Dysart | Huntington Hartford Theatre, Los Angeles |
| 1979 | Stormen | Prospero | Mark Taper Forum, Los Angeles |
| 1981 | The Arcata Promise | Theo Gunge | Cerritos Center for the Performing Arts |
| 1984 | Old Times | Deeley | Roundabout Theatre Company, New York |
| 1985 | The Lonely Road | Julian Fichtner | The Old Vic, London |
| 1985 | Pravda | Lambert Le Roux | Royal National Theatre, London |
| 1986 | Kung Lear | Lear | Royal National Theatre, London |
| 1987 | Antonius och Cleopatra | Marcus Antonius | Royal National Theatre, London |
| 1989 | M. Butterfly | Rene Gallimard | Shaftesbury Theatre, London |
| 2022 | Awakening | Berättare | Awakening Theater, Wynn Las Vegas |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Anthony Hopkins (på engelska), Royal Academy of Dramatic Art, läs online, läst: 29 april 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] ”Sir Anthony Hopkins portrait”. The Telegraph. 26 juni 2018. https://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/nationaltreasures/2193352/Sir-Anthony-Hopkins-portrait.html. Läst 14 juli 2008.
- ^ [a b] ”‘Silence of the Lambs’ Sweeps 5 Major Oscars : Movies: Thriller is only the third film to take all key categories. Palance, Ruehl win for supporting roles.”. Los Angeles Times. 31 mars 1992. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1992-03-31-mn-104-story.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ [a b c d] ”Anthony Hopkins: 'I don't have a single friend who is an actor'”. The Telegraph. 30 oktober 2015. https://www.telegraph.co.uk/theatre/actors/anthony-hopkins-interview-dresser/. Läst 14 juli 2024.
- ^ [a b] ”FILM: The Scenery, Though, He Won't Chew”. The New York Times. 29 september 2002. https://www.nytimes.com/2002/09/29/movies/film-the-scenery-though-he-won-t-chew.html. Läst 14 juli 2024.
- ^ ”King Lear's Anthony Hopkins on Shakespeare, family break-ups, life... and death”. Radio Times. 28 maj 2018. https://www.radiotimes.com/tv/drama/anthony-hopkins-king-lear-madness-and-daughter/. Läst 14 juli 2024.
- ^ ”Sir Anthony Hopkins Biography”. The Biography Channel. 6 september 2011. https://web.archive.org/web/20110906065406/http://www.thebiographychannel.co.uk/biographies/anthony-hopkins.html. Läst 14 juli 2024.
- ^ [a b c] Falk, Quentin (2004). Anthony Hopkins: The Biography
- ^ ”Sir Anthony Hopkins - Academy Fellow in 2008”. BAFTA. 10 februari 2008. https://www.bafta.org/film/awards/sir-anthony-hopkins-academy-fellow-in-2008. Läst 15 juli 2024.
- ^ Garner, Stanton B. (1999). Trevor Griffiths: Politics, Drama, History. sid. 105
- ^ ”Drama Desk Award”. Internet Broadway Database. https://www.ibdb.com/broadway-production/equus-3484#Awards. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”The Elephant Man at 40: ‘If you got to the end without being moved, I don’t think I’d want to know you’”. i News. 6 april 2020. https://inews.co.uk/culture/the-elephant-man-anniversary-film-tributes-john-merrick-john-hurt-cast-interview-416029. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”10 co-stars who hated each other”. New York Post. 5 juni 2015. https://nypost.com/2015/06/05/10-co-stars-who-hated-each-other/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”TV: 'Bunker,' On Hitler's Last Days”. The New York Times. 27 januari 1981. https://www.nytimes.com/1981/01/27/arts/tv-bunker-on-hitler-s-last-days.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”The Bounty: a waste of paradise”. The Guardian. 24 mars 2011. https://www.theguardian.com/film/2011/mar/24/bounty-mel-gibson-anthony-hopkins. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Olivier Winners 1985”. London Theatre. https://officiallondontheatre.com/olivier-awards/winners/olivier-winners-1985/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Great performances: Judi Dench in Antony and Cleopatra”. The Guardian. 20 april 2015. https://www.theguardian.com/stage/2015/apr/20/great-performances-judi-dench-antony-and-cleopatra-shakespeare. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”TELEVISION; A Great 'Great Expectations' Haunts a TV Version”. The New York Times. 2 juli 1989. https://www.nytimes.com/1989/07/02/arts/television-a-great-great-expectations-haunts-a-tv-version.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Al Pacino and Robert De Niro Considered to Play Hannibal Lecter Before Anthony Hopkins”. ComicBook. 7 november 2017. https://comicbook.com/horror/news/silence-of-the-lambs-hannibal-lecter-al-pacino-robert-de-niro/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”AFI's 100 YEARS...100 MOVIES”. American Film Institute. 5 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070305225428/http://www.afi.com/tvevents/100years/movies.aspx. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”AFI's 100 YEARS...100 HEROES & VILLAINS”. American Film Institute. 7 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070507035737/http://www.afi.com/tvevents/100years/handv.aspx. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Howards End review – sumptuous heritage cinema with real passion”. The Guardian. 28 juli 2017. https://www.theguardian.com/film/2017/jul/28/howards-end-review-emma-thompson-bonham-carter-merchant-ivory-anthony-hopkins-forster. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Chaplin (1992)”. DigiGuide. https://digiguide.tv/programme/Film/Chaplin/44781/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”‘The Remains of the Day’: THR’s 1993 Review”. The Hollywood Reporter. 5 november 2019. https://www.hollywoodreporter.com/news/general-news/remains-day-review-movie-1993-1249155/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”British Film Institute – Top 100 British Films”. British Film Institute. 15 juli 1999. https://www.cinemarealm.com/best-of-cinema/top-100-british-films/#google_vignette. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Anthony Hopkins on ‘The Dresser,’ ‘Westworld,’ & retirement”. OraTV. 25 maj 2016. https://web.archive.org/web/20230326030903/http://www.ora.tv/larrykingnow/2016/5/25/anthony-hopkins-on-the-dresser-westworld-retirement. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”O.K., Says Anthony Hopkins, More Mr. Nice Guy”. The New York Times. 19 december 1993. https://www.nytimes.com/1993/12/19/movies/ok-says-anthony-hopkins-more-mr-nice-guy.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Bart the Bear II, furry screen star from Utah, dies at 21”. The Salt Lake Tribute. 23 november 2021. https://www.sltrib.com/artsliving/2021/11/23/bart-bear-ii-furry-screen/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Amistad’: THR’s 1997 Review”. The Hollywood Reporter. 3 december 2023. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/amistad-review-steven-spielberg-movie-1235709588/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Anthony Hopkins gives pounds 1m to Snowdon”. The Independent. 11 augusti 1998. https://www.independent.co.uk/news/anthony-hopkins-gives-pounds-1m-to-snowdon-1171083.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Taste of success”. The Independent. 20 februari 2001. https://web.archive.org/web/20070930171355/http://comment.independent.co.uk/leading_articles/article253462.ece. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Anthony Hopkins regrets playing Hannibal Lecter thrice. This is why”. India Today. 15 juli 2024. https://www.indiatoday.in/movies/celebrities/story/anthony-hopkins-regrets-playing-hannibal-lecter-thrice-this-is-why-303492-2016-01-12. Läst 12 januari 2016.
- ^ ”The World's Fastes Indian”. Solar Navigator. 9 juni 2007. https://www.solarnavigator.net/films_movies_actors/the_worlds_fastest_indian.htm. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Lifetime honour for Sir Anthony”. BBC News. 17 november 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4444884.stm. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Bafta Film Awards 2008: The winners”. BBC News. 10 februari 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/7191143.stm. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Anthony Hopkins takes demonic forces in 'The Rite'”. Heat Vision. 24 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100228163207/http://www.heatvisionblog.com/2010/02/anthony-hopkins-takes-demonic-forces-in-the-rite.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Anthony Hopkins cast in 'Thor'”. Variety. 29 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091105000311/http://www.variety.com/article/VR1118010609.html?categoryid=13&cs=1&nid=2562. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Hopkins som Hitchcock: ”Han var ett sant geni””. SVT Nyheter. 2 januari 2013. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/filmen-om-skrackregissoren. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Red 2”. Expressen. 15 augusti 2013. https://www.expressen.se/noje/recensioner/film/red-2/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Review: ‘Kidnapping Mr. Heineken’ brews up a B-movie crime tale”. Los Angeles Times. 5 mars 2015. https://www.latimes.com/entertainment/movies/la-et-mn-kidnapping-mr-heinekin-20150306-story.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Transformers: The Last Knight lands Anthony Hopkins”. Empire. 5 juni 2016. https://www.empireonline.com/movies/news/anthony-hopkins-will-part-transformers-last-knight/. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Anthony Hopkins: "Jag lyckas aldrig riktigt få grepp om mig själv"”. Svenska Dagbladet. 10 november 2016. https://www.svd.se/a/zjvkv/intervju-anthony-hopkins-jag-lyckas-aldrig-riktigt-fa-grepp-om-mig-sjalv. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Amazon's King Lear Captures the Heart of a Classic Shakespeare Tragedy”. Vulture. 30 september 2018. https://www.vulture.com/2018/09/king-lear-amazon-anthony-hopkins-review.html. Läst 15 juli 2024.
- ^ ”Anthony Hopkins won’t dissect his ‘Two Popes’ role. Here’s why”. Los Angeles Times. 30 januari 2020. https://www.latimes.com/entertainment-arts/movies/story/2020-01-30/anthony-hopkins-wont-dissect-his-two-popes-role-heres-why. Läst 15 juli 2024.
- ^ Harvard Gazette, vegetarian mm Arkiverad 4 september 2006 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Fessier, Bruce (2 januari 2017). ”'Westworld' star Anthony Hopkins explores consciousness” (på engelska). The Desert Sun. http://www.desertsun.com/story/life/entertainment/people/brucefessierentertainment/2017/01/02/westworld-star-anthony-hopkins-explores-consciousness/96018744. Läst 21 april 2018.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Anthony Hopkins på Internet Broadway Database (engelska)
- Anthony Hopkins på Internet Movie Database (engelska)
- Anthony Hopkins på BBC Wales
- Anthony Hopkins, Giant of the Valley — av Michael Feeney Callan, 2007 Voyager Magazine
- Anthony Hopkins intervjuas på HTV-Wales program Elinor under 1980-talet
- An Evening with Anthony Hopkins HTV-Wales
- Early voice-over on HTV-Wales programme
- Anthony Hopkins, BAFTA Fellow in 2008
- Fellow Man – Anthony Hopkins, British Academy of Film and Television Arts profil av filmförfattaren Quentin Falk
- Anthony Hopkins på Emmys.com
|