Skellefteälven
| Skellefteälven | |
| Älv | |
 Älven vid Arjeplog. | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Världsdel | Europa |
| Källa | Seldutjåhkå |
| Mynning | Skellefteå |
| Längd | 410 km |
| Flodbäcken | 11 731 km² |
| Vattenföring | |
| - medel | 162,5 m³/s |
.svg)  Läge för Skellefteälvens mynning.
| |
 Skellefteälvens sträckning med vattenkraftverk
| |
Skellefteälven,[1][2] Skellefte älv eller Skelletelva (pites. Seldutiedno, umes. Syöldateiednuo) är en av de stora norrlandsälvarna i Sverige, ca 410 km lång totalt. Avrinningsområdet är 11 731 km²[3] och har ett flöde vid mynningen i Bottenviken på 162,5 m³/s[4]. Den rinner upp i Ikesjaure, Arjeplogs kommun i västra Lappland, och avvattnar de tre stora sjöarna Hornavan, Uddjaur och Storavan, strax nedströms den sistnämnda har älven ett flöde av 107 m³/s vid Slagnäs.[5] Nära älvens mynning i havet ligger staden Skellefteå.
Biflöden
[redigera | redigera wikitext]Biflöden räknat medströms:
Kulturmiljö
[redigera | redigera wikitext]Under 1300-talet ansågs Skellefteälven som gräns för Hälsingelagens inflytande. I praktiken stod allt land norr om Skellefteälven utanför kontroll av samtliga kungadömen i närområdet. De enda som kunde utöva någon form av inflytande i området var republiken Novgorod, men inte heller de kunde utöva kontroll. Befolkningen i nuvarande norra Norrland styrde mer eller mindre sig själva, vilket gjorde det möjligt för lokala eliter som birkarlarna att utvecklas.[6]
Friluftsliv
[redigera | redigera wikitext]Fiske
[redigera | redigera wikitext]I Skellefte älv går det att fiska bland annat lax, öring, gös, gädda och abborre.
Kraftverk i Skellefteälven
[redigera | redigera wikitext]Skellefteälven hyser ett flertal vattenkraftverk[7][8][9][10], av vilka de flesta ägs av Skellefteå Kraft AB. Sammanlagd effekt är ca 1 GW och årlig normalproduktion 4 241 GWh.
De fem största sjöarna bildar fyra regleringsmagasin: Sädvajaure (605 milj m3), Rebnisjaure (740 milj m3), Hornavan (753 milj m3) och Storavan-Uddjaur (778 milj m3).[7]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Skellefteälven - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/skellefte%C3%A4lven. Läst 24 maj 2021.
- ↑ ”Fiska i Skellefteälven”. Din guide till Skellefteå | Allt du behöver veta. Arkiverad från originalet den 24 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210524122112/https://www.visitskelleftea.se/sv/296124/Fiska-i-Skelleftealven/. Läst 24 maj 2021.
- ↑ ”SMHI, Huvudavrinningsområden”. Arkiverad från originalet den 28 september 2018. https://web.archive.org/web/20180928202529/http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/lan_haro_huvud.pdf. Läst 22 mars 2008.
- ↑ ”SMHI - Flödesstatistik för Sveriges vattendrag”. Arkiverad från originalet den 25 november 2012. https://web.archive.org/web/20121125211918/http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.3780!Qstat_20090604.xls. Läst 13 februari 2012.
- ↑ ”SCB - Tidsserier för totalfosfor, totalkväve och vattenföring i vattendrag 1965–98”. Arkiverad från originalet den 29 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140729002251/http://www.scb.se/statistik/MI/AA9999/2003M00/MI01S%C3%850001_10.pdf. Läst 21 januari 2009.
- ↑ Norrbotten – en studie om gränser av Sten Wikström (1982).
- 1 2 ”Skellefteälvens vattenregleringsföretag”. Arkiverad från originalet den 25 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120625224339/http://www.skelleftealven.se/. Läst 10 oktober 2012.
- ↑ vattenkraft.info
- ↑ Idenfors, A., Sandström C., Hanberger A., Öhman M-B., Thunqvist E-L. (2012) När det brister - en studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven. Umeå universitet.
- ↑ ”Vattenfall Produktion Sverige”. Arkiverad från originalet den 28 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130728182340/http://produktion.vattenfall.se/#/energy-source/hydro/countries/sweden. Läst 10 oktober 2012.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||