Brage

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Brage (olika betydelser).
Brage med en harpa ackompanjerad av sin fru Idun i en 1800-talsmålning av Nils Blommér.

Brage (isl. Bragi, betyder ungefär "den förträfflige") är skaldekonstens och vältalighetens gud i nordisk mytologi. Troligen son till Oden och Gunnlöd, make till Idun. De har många barn tillsammans, men deras namn är okända.

Brage hade inte någon framträdande roll i kulten och har det inte heller i mytologin. Detta kan bero på att även Oden betraktades som skaldekonstens gud och "brage" kan helt enkelt ha varit en titel, möjligen just Odens. På 800-talet fanns det dock också en skald som kallades Brage den gamle (isl. Bragi hinn gamli) och det kan möjligen finnas ett samband med den dunkla bilden av ”skaldekonstens gud” och denne ”skaldekonstens fader”.

Brages uppgift är att med talkonst och sitt snille skalda lovkväden som hjälper till att hålla gudars och hjältars bedrifter ihågkomna. Om man vill ha samma egenskaper som Brage skall man åkalla honom. Han är den som välkomnar de förnämsta gästerna å Odens vägnar som fått bänkplats hos hjältarna i Valhall. Han får stupade krigarkungar att känna sig som hemma i hjältarnas dödsrike. Han delar denna uppgift med Hermod. Se Valkyrior.

Brage, av Carl Wahlbom (1810-1858).

Namnet Brage är besläktat med ordet bragd. Om man utlovar en kommande bedrift som man har tänkt utföra skall man säga det högt och tydligt då många personer är samlade till fest och man har börjat skåla. Detta kallas att göra en Brage-skål. Faktiskt är det så att berusning väcker Brages skaparanda. Loke föraktade Brage.

I den mån han hade en roll i kulten var det vid kungliga begravningar då ”bragelöften” avgavs och stora dåd utlovades.

I konsten känns Brage igen på sitt långa skägg.

Se även[redigera | redigera wikitext]