Freja

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Freja (olika betydelser).
Freja. Illustration till Wagners Renguldet av Arthur Rackham från 1910.
Heimdall överlämnar smycket Bryfing till Freja. Målning av Nils Blommér från 1845.
Freja. Målning av John Bauer.
Freja. Målning av Anders Zorn, 1901.

Freja eller Fröja[1] (isländska Freyja, fornöstnordiska Frøyja) är en fruktbarhetsgudinna i nordisk mytologi, valkyriornas ledare, vanernas viktigaste gudinna och har därför även namnet Vanadis. Hon är dotter till Njord, och syster till Frej (även kallad Frö).

Orden Frej och Freja har betydelsen "Herren" (härskaren) och "Frun" (härskarinnan). Hon kallas även "Valfreyja" av Snorre, alltså "de stupades Freja" eller "de stupades fru".

Freja i nordisk mytologi[redigera | redigera wikitext]

Det finns få myter kring Freja och Frej. Det har spekulerats i att dessa skulle vara ett gudapar men inga belägg finns för detta. I Loketrätan insinuerar Loke att Freja skulle gått till sängs med sin bror Frej. Men detta är bara en av många anklagelser som Loke utslungar i denna hans sista "uppgörelse " med gudarna. Att Njord har fått sonen Frej med sin syster, vars namn inte är belagt i källor men har rekonstruerats som Njärd. Precis som Frej äger Freja ett magiskt svin, som heter Hildisvin, och ett av hennes tillnamn, Syr, betyder också "sugga". Annars var det katten, som var Frejas älsklingsdjur, och hennes vagn drogs av katter.

I myten kallas hennes make för "Od" och det beskrivs hur Freja överges av sin make och till slut fäller gyllene tårar över honom. Dessa tårar återkommer i många mytologier och brukar uppfattas som en fruktbarhetssymbol associerad med regnet och dess betydelse för skörden. Freja delar även andra attribut med sina systrar i andra religioner: Hennes vagn dras av två katter, Högni och Þófnir,[2] och hon bär det stora magiska halsbandet Brisingamén. Brisingamen betyder eldsmycket och sägs vara ett gyllene smycke som ligger i urhavet och uppenbart är kopplat till livskraften och fruktbarheten. Heimdall och Loke kämpar om detta smycke, i sälhamnar, på Singastein varpå Heimdall skänker smycket till Freja. En senare mytvariant är att Freja ska ha kommit över smycket genom att tillbringa en natt med var och en av dvärgarna som tillverkade halsbandet. Detta kan tas med en nypa salt då det enbart står om detta i Flateyjarbók som är skriven av två kristna präster. Man bör alltså ha i beaktande att Freja blev kristendomens stora hatobjekt då hon ansågs stå för "sexualitet, lössläppthet och fruktbarhet". Därför kom hon att konsekvent baktalas eftersom det inte finns plats för gudinnor inom kristendomen. Hennes andra namn anspelar även de på hennes roll som fruktbarhetsgudinna: Gefn ("givaren"), Härn och Hörn ("beskyddaren").

Som fruktbarhetsgudinna har Freja naturligtvis också rollen som kärleksgudinna. I berättelserna om henne försöker Loke och jättinnan Hyndla göra sig lustiga eller förolämpa Freja genom att anspela på denna roll: Loke kallar henne alla gudars och alvers älskarinna, jättinnan Hyndla kallar henne gethona som tillbringar nätterna hos bockar. I myterna berättas det också om hennes status som sexsymbol: många jättar är villiga till både nid och stordåd för att vinna henne.

Frejas andra sida kopplas till hennes makt över jordens krafter och vissa anser att hon står underjordens gudinna Hel nära: Freja magiska kunskaper är kopplade till hennes shamanska sida. Ty det är Freja som lär Oden de shamanska konsterna på Samsö. Spåkvinnor och sejdkvinnor (shamnsk spådomskonst) hade enligt Olof den Rödes saga ofta Freja som gudinna. Den sejdkvinna som det berättas om hade till exempel en kappa fodrad med kattskinn vilket givetvis kopplas till Freja. Ytterligare en orsak till varför Freja knyts till döden är att Freja tar hälften av de döda till sin boning i Folkvang. En annan koppling till Hel är att i en saga så hotar en flicka med att svälta sig tills hon dricker med Freja, alltså att hon tänker svälta sig in i döden. En annan koppling till Hel är namnet Valfreyja, vilket betyder De Dödas Härskarinna.

Hennes kult har många inslag av shamanism och, liksom Oden, utövar hon sejd: De extatiska akter där den som leder kulten kan se både bakåt och framåt i tiden och in i andra världar. Freja sägs vara den som inför sejden bland gudarna och lär ut den till människorna. Freja har dessutom en hamn, en falkens skepnad som hon kan låna ut till de andra gudarna när de behöver se sig om i världen.

Frigg och Freja[redigera | redigera wikitext]

Det är svårt att avgöra om det egentligen funnit någon skillnad mellan Freja och Frigga, eller om de är samma gudinna. De har många gemensamma attribut och flera av Frejas egenskaper som valkyriornas ledare, magiker gudinna och mottagare av stupade krigare tyder till att hon liknade Oden vilket skulle antyda att de var ett par och det finns både etmylogiska och mytologiska likheter i namnet. Namn som kan syfta till Freja och Frigg är Frija (forntyska), Frīg (anglosaxiska), Frea (lombardiska) och Frike (lågtyska). Likheterna mellan namnen och att vissa namn på fredagen verkar syfta till Frigg medan andra till Freja. Paulus Diaconus talar om att guden Godan/Wotan (Oden) är gift med Frea - ett namn som påminner mycket om Freyja. Problemet är att det finns så få källor om de germanska gudarna annat än från vikinga-tiden att det är svårt att komma till en slutsats. Det hela görs värre av att både Freja och Frigg förekommer i samma gudasagor och dikter som olika personer. Forskare anser att på grund av bristen på källor och variationen på deras kvalité är en slutsats svår att dra.[3]

Andra namn på Freja[redigera | redigera wikitext]

  1. Menglöd ("den halssmyckesglada") när hon åtrådde bärsärken Svipdag. (Fjölsvinnsmal)
  2. Mardöll ett namn som kommer av hennes anknytning till havet (mar).
  3. Syr ("sugga")
  4. Vanadis (vangudinna/vankvinna)
  5. Valfreyja (De dödas härskarinna/De dödas Freja)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin på internet: sökord Freja, hämtad 12 augusti 2008
  2. ^ "Rätt Svar i Steg för steg, vecka 22". Sverigesradio.se. Läst 11 november 2013.
  3. ^ Stephan Grundy, "Freyja and Frigg" in Billington, Sandra; Green, Miranda; ed., The Concept of the Goddess. Routledge (1998). ISBN 0-415-19789-9.

Se även[redigera | redigera wikitext]