Midgårdsormen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tor får Midgårdsormen på kroken på denna runsten vid Altuna kyrka i Uppland.
Tors möte med Midgårdsormen då han sitter i Hymers eka från ett isländskt 1700-talsmanuskript.
En yngre bild av Tors möte med Midgårdsormen, målad av Henry Fuseli, 1788.

Midgårdsormen (Midgárðsormr på fornnordiska) eller Jörmundgand ("den väldiga staven") är ett väsen ur den nordiska mytologin. Han tillhör jättesläktet. Han är avlad av Loke och Angerboda. Hans syskon är Hel, Fenrisulven, Narfe och Sleipner. Den kallas också Jordens band.

Ormen ligger i världshavet efter att ha blivit ditkastad av Oden. Oden hade låtit Lokes barn bo i Asgård, men då Midgårdsormen blivit alldeles för stor fann han det nödvändigt att göra sig av med honom. Midgårdsormen är nämligen så lång att han kan slingra sig kring Midgård och bita sig själv i svansen.

Midgårdsormen möter åskguden Tor två gånger. Den första då Tor, Loke och Tjalve besöker Utgård. Då får Tor lyfta en av jättarnas katter, som visar sig vara Midgårdsormen. Den andra gången ror Tor ut på havet i sällskap av jätten Hymer. Tor har då agnat med Hymers finaste tjurs huvud, och då Midgårdsormen dyker upp ur djupet ämnar Tor dräpa honom med Mjölner. Men Hymer skär av metreven innan Tor hinner dräpa ormen. I Ragnarök tar Tor och Midgårdsormen död på varandra. Tor dödar ormen, men hinner inte ta mer än nio fjät innan ormens giftiga etter tar död på honom.

Midgårdsormen kallas även:

Se även[redigera | redigera wikitext]