Nidstång
En nidstång (eller nidingsstång, fornvästnordiska niðstǫng, isländska niðstöng, norska nidstang), var i forntiden i Norge och på Island ett besvärjelsemedel, som bestod av en stör på vilken man spetsat ett hästhuvud med uppspärrat gap, riktat mot den som man önskade skulle drabbas av olycka. Man ansåg nämligen, att de goda vättarna därigenom skulle skrämmas från att följa den, som trolltyget åsyftade. Nidstången var alltså en symbol för hat, hån (nið) och förakt för en fiende ("niding"). Nidstången fästes i marken, medan man uppläste eller sjöng en "nidvisa", som gav uttryck åt den skam, som man nedkallade över sin ovän. Ibland ristades också magiska runor, av motsvarande innehåll, på stången. Ett exempel på användningen af nidstång förekommer i Egil Skallagrimssons saga kapitel 59 och 60.
I modern asatro, bland annat av Samfundet Forn Sed, har begreppet nidstång använts som förbannelse mot nazister och andra rasister som, i deras mening, missbrukar asatrons symboler.[1]
Referenser [redigera]
- ^ Fredrik Gregorius, Modern Asatro - Att konstruera etnisk och kulturell identitet, 2008, s. 105-106.
Denna artikel om forngermansk/nordisk religion, germansk/nordisk mytologi eller fornnordisk litteratur är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
