Völund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För konsthögskolan, se Konsthögskolan Valand
För musikdramat, se Volund (musikdrama).
Völund

Völund (ibland stavat Valand) var i Kvädet om Volund alvernas hövding, son till en samisk kung. Han förekommer även i Didrikssagan under namnet Wieland. Berättelsen finns avbildad på bland annat en av Ardrestenarna och i motivet på det engelska skrinet Franks Casket.

De tre bröderna Slagfinn, Egil och Völund hade byggt sig ett hus i Ulvdala intill Ulvsjön och tillbringade dagarna med att åka skidor, jaga och smida enastående ting. En morgon fann de tre kvinnor som spann lin vid stranden invid sina svanhamnar. De tre kvinnorna var valkyriorna Hladgunn Svanvit, Hervor Hamskifta och Ölrun. De tre bröder tog med sig de tre kvinnorna hem. Svanvit blev Slagfinns maka, Egil tog Ölrun och Völund fick Hervor. Valkyriorna levde i sju år hos bröderna. Sedan ”flögo de bort att vittja valplatser och kommo icke åter”. Egil for österut för att hitta Ölrun, Slagfinn söderut efter Svanvit men Völund stannade kvar och smidde ring på ring för sin kära. Ingen av bröderna återfann sin kvinna. Völunds konstfulla smide väckte dock uppmärksamhet och kung Nidud i Svitjod lät fängsla Völund på en holme med sönderskurna knäveck för att få honom att smida dyra smycken åt kungen och hans familj. Efter en tid kom kungens två söner till holmen för att beundra smyckena. Völund högg av deras huvuden och av deras kranier tillverkade han silverskålar till kungen, av deras ögon ädelstenar till drottningen och av deras tänder spännen till kungens dotter som han dessutom drack under bordet och förförde. Sedan han låtit den förtvivlade kungen förstå vilka dåd han begått, försvann han upp i himlen på vingar han själv hade tillverkat.

Citat ur Poetiska Eddan , verserna 7-9, Völundskvädet i Björn Collinders översättning[1]
Österut for Egil att Ölrun söka,
Slagfinn åt söder att Svanvit leta,
Völund ensam i Ulvdala satt.

Han slog rött gull kring gnistrande sten,
höljde ett rep med ring vid ring;
sin ljusa brud bidar han länge,
väntar att kvinnan skall komma till honom.

Nu sporde Nidud, Niaradrotten,
att Völund ensam i Ulvdala satt:
om natten foro män i nitad brynja,
i månskärans sken deras sköldar glimma.

Sagan om Völund tillhör en kategori som brukar kallas ”svanjungfrusagan”, liknande sagor förekommer i många olika kulturer. Den mest kända versionen är förmodligen Tjajkovskijs balett Svansjön.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Den poetiska eddan (Tredje upplagan). Stockholm: Forum. 1972. sid. 127. ISBN 91-37-05045-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]