Sleipner
- Denna artikel handlar om Sleipner i nordisk mytologi. Se också Sleipner (olika betydelser).
Sleipner, fornvästnordiska Sleipnir, ("hal", "halkig") var i nordisk mytologi Odens grå, starka, åttafotade[1] häst. Sleipner kunde galoppera snabbare än någon annan häst, till och med snabbare än vinden. Han kunde färdas fram på marken, i luften och till havs. Han var mycket älskad av sin ägare Oden och bar enligt sägnerna krigare som stupat i krig till Odens borg, Valhall. Enligt sierskan i Sigrdrivomal hade Oden ristat runor på Sleipners tänder.
Sleipners far Svadilfare var en enorm, svart hingst som tillhörde en jätte. För länge sedan erbjöd sig denna jätte att bygga en fästning som skydd runt Asgård, de nordiska gudarnas hem. Om han lyckades bygga fästningen på en säsong ville han ha solen, månen och gudinnan Freja som sin hustru. Gudarna trodde aldrig att han skulle klara av det och gick med på hans krav. Men Svadilfare var stark och med hans hjälp såg det ut som om jätten skulle lyckas. Gudarna blev oroliga och skickade den sluge Loke för att få jätten att arbeta långsammare. Loke förvandlade sig till ett vackert, grått sto, lockade bort Svadilfare från sin herre och lät sig betäckas av hingsten. Loke födde snart det magiska fölet Sleipner. Jätten misslyckades med sin uppgift och Loke förvandlade sig åter till människa. Han gav senare Sleipner till den store guden Oden.
Sleipner är inte Lokes enda barn utan är även syskon med den stora och oerhört starka vargen Fenrisulven/Fenrir, och även med Jormungandr (Midgårdsormen) som fortsatte att växa tills han omringade jorden. Han hade även en syster, Hel, som var vacker på ena sidan, men livlös som ett lik på den andra. Sleipner skulle möta sin halvsyster i underjorden, dit Oden förvisat henne som härskarinna över de döda. Men Fenrisulven dödade Sleipner och svalde både honom och Oden i det sista slaget mellan gudarna och mörkrets krafter: Ragnarök.
Jätten Hrungner slog vad med Oden om att han och hans häst rider snabbare än vad Oden och Sleipner gör. Hrungner förlorade vadet och dog senare i kampen mot Tor.
I Ragnarök rider Hermod och Sleipner ner i underjorden för att rädda Balder och Oden. I nio dagar och nio nätter galopperar de över land, himmel och hav till underjordens portar som vaktas av Hels hund Garm. Sleipner är modig och hoppar över Garm. De färdas djupare ner i Hels rike och passerar djupa raviner och horder av plågade själar. Ännu längre ner i mörkrets rike stöter de på spottande ormar och draken Nidhögg, som suger blod från de som syndat på jorden. Till slut når Hermod och Sleipner dödsrikets drottning Hel. Hon lovar dem att släppa Balder om alla varelser på jorden gråter en tår för honom. Alla utom en gjorde det, nämligen den ensamma jättekvinnan. Balder förblir därför fängslad till det sista slaget vid tidens ände.
Det påstås att bönderna alltid lämnade sin sista kärve säd till Sleipner i hopp om att Oden skulle passera och inte skada dem.
På några gotländska bildstenar finns en åttabent häst med en välrustad ryttare avbildad. Det antas att dessa bilder föreställer Sleipner.
Sleipners åtta ben har uppfattats som en metafor för snabbhet. Emellertid finns det förebilder hos de sibiriska shamanerna som sades ha hästar med åtta ben som kunde ta dem till både himlen och underjorden.
[redigera] Källor
[redigera] Noter
- ^ Observera att originaltexten till Snorres Edda använder ordet fætr ("fötter") både i Gylfaginning kapitel 15 och i kapitel 42. Se Gylfaginning - heimskringla.no.
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sleipner
