Sleipner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om Sleipner i nordisk mytologi. Se också Sleipner (olika betydelser).

Oden rider Sleipner över himlen
En ryttare rider in i Valhall på Sleipner. Till vänster skymtar en valkyria som tar emot med dryckeshorn. Detalj från Tjängvidestenen, funnen på Gotland.
Del av hjälm, tunn, pressad bronsplåt från vendeltiden. Funnen i Vendel. Figuren har tolkats som Oden på Sleipner beväpnad med spjutet Gungner samt korparna Hugin och Munin.

Sleipner, fornvästnordiska Sleipnir, ("hal", "halkig") är i nordisk mytologi Odens grå, starka, åttafotade[1] häst. Sleipner kan galoppera snabbare än någon annan häst, till och med snabbare än vinden. Han kan färdas fram på marken, i luften och till havs. Han är mycket älskad av sin ägare Oden och bär enligt sägnerna krigare som stupat i krig till Odens borg, Valhall. Enligt sierskan i Sigrdrivomal har Oden ristat runor på Sleipners tänder.

Sleipners far Svadilfare är en enorm, svart hingst som tillhör en jätte. Denna jätte erbjuder sig att bygga en fästning som skydd runt Asgård, de nordiska gudarnas hem. Om han lyckas bygga fästningen på en säsong vill han ha solen, månen och gudinnan Freja som sin hustru. Gudarna tror aldrig att han ska klara av det och går med på hans krav. Men Svadilfare är stark och med hans hjälp ser det ut som om jätten ska lyckas. Gudarna blir oroliga och skickar den sluge Loke för att få jätten att arbeta långsammare. Loke förvandlar sig till ett vackert, grått sto, lockar bort Svadilfare från sin herre och låter sig betäckas av hingsten. Loke föder snart det magiska fölet Sleipner. Jätten misslyckas med sin uppgift och Loke förvandlar sig åter till människa. Han ger senare Sleipner till den store guden Oden.

Sleipner är inte Lokes enda barn utan är även syskon med den stora och oerhört starka vargen Fenrisulven/Fenrir, och även med Jormungandr (Midgårdsormen) som fortsätter att växa tills han omringar jorden. Han har även en syster, Hel, som är vacker på ena sidan, men livlös som ett lik på den andra. Sleipner ska möta sin halvsyster i underjorden, dit Oden förvisat henne som härskarinna över de döda. Men Fenrisulven dödar Sleipner och sväljer både honom och Oden i det sista slaget mellan gudarna och mörkrets krafter: Ragnarök.

Jätten Hrungner slår vad med Oden om att han och hans häst rider snabbare än vad Oden och Sleipner gör. Hrungner förlorar vadet och dör senare i kampen mot Tor.

I Ragnarök rider Hermod och Sleipner ner i underjorden för att rädda Balder och Oden. I nio dagar och nio nätter galopperar de över land, himmel och hav till underjordens portar som vaktas av Hels hund Garm. Sleipner är modig och hoppar över Garm. De färdas djupare ner i Hels rike och passerar djupa raviner och horder av plågade själar. Ännu längre ner i mörkrets rike stöter de på spottande ormar och draken Nidhögg, som suger blod från dem som syndat på jorden. Till slut når Hermod och Sleipner dödsrikets drottning Hel. Hon lovar dem att släppa Balder om alla varelser på jorden gråter en tår för honom. Alla utom en gör det, nämligen den ensamma jättekvinnan. Balder förblir därför fängslad till det sista slaget vid tidens ände.

Det påstås att bönderna alltid lämnade sin sista kärve säd till Sleipner i hopp om att Oden skulle passera och inte skada dem. På några gotländska bildstenar finns en åttabent häst med en välrustad ryttare avbildad. Det antas att dessa bilder föreställer Sleipner. Sleipners åtta ben har uppfattats som en metafor för snabbhet. Emellertid finns det förebilder hos de sibiriska shamanerna som sades ha hästar med åtta ben som kunde ta dem till både himlen och underjorden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Observera att originaltexten till Snorres Edda använder ordet fætr ("fötter") både i Gylfaginning kapitel 15 och i kapitel 42. Se Gylfaginning - heimskringla.no.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]