Lise Meitner
| Lise Meitner | |
 |
|
| Född | 7 november 1878 Wien, Österrike |
|---|---|
| Död | 27 oktober 1968 (89 år) Cambridge, England |
| Bosatt i | Österrike, Tyskland, Sverige, Storbritannien |
| Medborgarskap | Österrike (pre-1949) Sverige (post-1949) |
| Forskningsområde | Fysiker |
| Institutioner | Kaiser Wilhelm-sällskapet Berlins universitet |
| Alma mater | Wiens universitet |
| Akademisk handledare | Ludwig Boltzmann Max Planck |
| Nämnvärda studenter | Arnold Flammersfeld Kan-Chang Wang Nikolaus Riehl Max Delbrück Hans Hellmann |
| Känd för | Fission |
| Har influerat | Otto Hahn |
| Nämnvärda priser | Lieben-priset (1925) Max Planck-medaljen (1949) Enrico Fermi-priset (1966) |
| Namnteckning |  |
Lise Meitner, född 7 november 1878 i Wien, Österrike, död i Cambridge 27 oktober 1968, var en österrikisk-svensk fysiker inom radioaktivitet och kärnfysik. Meitner har gått till fysikhistorien genom att i december 1938, vid tolkningen av försök utförda av Otto Hahn, lansera den revolutionära hypotesen att kärnklyvning uppstår då uran utsätts för neutronbestrålning.
Hypotesen bekräftades redan i januari 1939, vid ett experiment utfört av hennes systerson Otto Frisch. Den epokgörande upptäckten var fundamental för utvecklingen av utnyttjandet av kärnenergi och initierade den process, som drygt sex år senare ledde fram till atombomben.
Många anser idag att Meitner inte fick dela Nobelpriset i kemi 1944 med Otto Hahn, på grund av att hon var kvinna, judinna och emot militär forskning kring kärnkraften.[1] Andra åter har ansett, det allt överskuggande skälet vara, att Hahn i sin redogörelse för de aktuella experimenten, inte tillräckligt framhållit hennes insats.[2]
Grundämnet meitnerium, ett instabilt radioaktivt ämne, är uppkallat efter Lise Meitner.[3]
Innehåll |
Tidiga år[redigera]
Meitner föddes i en judisk familj som tredje barnet i en skara på åtta. Redan som tonåring konverterade hon till protestantismen. Trots motstånd från sin familj började hon studera fysik vid Wiens universitet under Ludwig Boltzmann. Hon disputerade 1907 som första kvinna på universitetet. Efter att hon tagit sin doktorsgrad, reste hon till Berlin för att studera hos Max Planck och arbeta med kemisten Otto Hahn. Meitner och Hahn kom att leda varsin sektion vid Kaiser Wilhelm-institutet för kemi, där de studerade radioaktivitet.
Akademisk karriär[redigera]
1918 upptäckte Meitner och Hahn tillsammans den första långlivade isotopen av grundämnet protaktinium och 1923 upptäckte Meitner Augereffekten, som fått sitt namn av den franske fysikern Pierre Victor Auger som upptäckte samma effekt två år senare. 1926 blev hon den första kvinnliga professorn i Tyskland, när hon fick tjänsten vid universitetet i Berlin.
I och med att man upptäckte neutronen i början av 1930-talet, började man inom vetenskapliga kretsar spekulera kring möjligheten att i laboratoriemiljö skapa tyngre grundämnen än det tyngsta som man då kände till; nämligen uran med atomnummer 92. Det resulterade i en vetenskaplig kapplöpning mellan Ernest Rutherford i Storbritannien, Irene Joliot-Curie i Frankrike, Enrico Fermi i Italien, och duon Meitner-Hahn i Berlin. Vid denna tid ansåg alla inblandade att detta mycket väl kunde vara grunden till ett Nobelpris.
Till Sverige[redigera]
Efter att Tyskland annekterade Österrike 1938 i den så kallade Anschluss flydde Meitner till Stockholm på inrådan av Dirk Coster. På grund av sin judiska bakgrund förvägrades hon ett pass, men lyckades med ett sedan länge utgånget pass ta sig först till Nederländerna för att sedan ta sig till Sverige och Stockholm. Där fortsatte hon sitt arbete vid Manne Siegbahninstitutet men med mycket litet stöd, mest på grund av Siegbahns fördomar gentemot kvinnliga forskare.[4] Hahn och Meitner möttes kort i november samma år för att planlägga sin fortsatta forskning. De påbörjade en brevväxling. Genom dessa brev vet man att, när Hahn utförde experimentet med att bestråla uran på sitt laboratorium i Berlin som resulterade i nukleär fission (istället för ett tyngre grundämne), kunde han inte förstå vad som skett. I ett brev som nådde Meitner, när hon var på besök hos en väninna i Kungälv, Sveriges första kvinnliga docent i fysik Eva von Bahr, ber han henne om att försöka analysera resultatet av försöken. I sitt svar lanserar hon som första person någonsin hypotesen, om hur neutronen gör urankärnan instabil och delar den i de två mindre delarna barium och krypton, vilket resulter i att några neutroner frigörs plus en enorm mängd energi. Den frigjorda energin motsvarade den beräknade minskningen av massan enligt Einsteins berömda ekvation E=mc².
På grund av hennes judiska ursprung var det politiskt omöjligt att Hahn och Meitner skulle publicera upptäckten tillsammans. Så Hahn publicerade de kemiska upptäckterna i januari 1939 och Meitner publicerade de fysikaliska förklaringarna följande månad tillsammans med sin släkting, fysikern Otto Robert Frisch, och döpte processen till "nukleär fission". I denna publikation förutsåg Meitner möjligheten till en kärnreaktion med en enorm explosiv potential. Denna rapport blev startskottet till en febril aktivitet eftersom man förstod att detta kunde användas till vapenproduktion och denna forskningen fanns i tyska händer. Leo Szilard, Edward Teller, och Eugene Wigner övertalade Einstein, som med sitt kändisskap hade möjligheten att skriva ett brev och varna USA:s dåvarande president Franklin D. Roosevelt. Detta ledde sedan till det så kallade Manhattanprojektet. Meitner avböjde att delta i projektet i Los Alamos, och svarade att "Jag vill inte ha något att göra med en bomb!"[5]
1944 tog Hahn ensam emot Nobelpriset i kemi för den forskning, som han och Meitner gemensamt genomfört och vars sammanfattning och slutliga teoretiska syntes åstadkommits av Meitner.[6]
I Sverige var Meitner först verksam vid Nobelinstitutet för fysik, därefter vid FOA och vid KTH, där hon hade ett av Atomkommittén finansierat laboratorium. Hon fick 1947 en personlig tjänst vid Stockholms högskola med professors lön.[7] Hon blev svensk medborgare 1949 och deltog i uppbyggnanden av R1, den första svenska kärnreaktorn, vid KTH.
1960 flyttade Lise Meitner till Storbritannien.
Utmärkelser[redigera]
- Meitner invaldes 1945 som utländsk ledamot nummer 826 av Kungliga Vetenskapsakademien, och räknades från 1951 till de inhemska ledamöterna, med nummer 968.
- förärades priset som "Woman of the Year" av "the National Women's Press Club" i USA 1946.
- fick Max Planck-medaljen av Tyska fysikersamfundet 1949.
- 1966 belönades Hahn och Meitner med Enrico Fermi-priset tillsammans med Fritz Straßmann.
- Meitner har fått grundämne 109, meitnerium, uppkallat efter sig.
Referenser[redigera]
Noter[redigera]
- ^ Kaianders Sempler; Den stora upptäckten, Ny Teknik 4 oktober 2000.
- ^ Ruth Lewin Sime, Lise Meitner: A Life in Physics, University of California Press 1996.
- ^ ”meitnerium”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/meitnerium. Läst 7 juni 2013.
- ^ Åsa Moberg; En kritik som reducerar kvinnors gärning, DN Kultur (2013-01-09).
- ^ (Sime, 305)
- ^ Henrik Linde;Snuvad på Nobelpriset, FIB Kulturfront (2 januari 2013-01-02).
- ^ Svensk Uppslagsbok, band 19 (1951), spalt 786.
Tryckta källor[redigera]
- Trends in Atomic Physics: Essays Dedicated to Lise Meitner, Otto Hahn, Max von Laue on the Occasion of their 80th Birthday - Otto Robert Frisch, 1959, New York, Interscience
- Rife, Patricia (1999) (på eng). Lise Meitner and the dawn of the nuclear age. Boston: Birkhäuser. Libris 5765195. ISBN 0-8176-3732-X
- Sime, Ruth Lewin (1996) (på eng). Lise Meitner: a life in physics. California studies in the history of science, 99-1329586-6 ; 13. Berkeley, Calif.: University of California Press. Libris 8290318. ISBN 0-520-08906-5
- Twentieth Century Women Scientists - Lisa Yount 1996, New York: Facts on File. ISBN 0-8160-3173-8.
Webbförstärkta[redigera]
- Hedqvist, Hedvig (2012). Kärlek och kärnfysik: Lise Meitner, Eva von Bahr och en vänskap som förändrade världen. Stockholm: Bonnier. Libris 12751023. ISBN 978-91-0-012538-7. http://www.bokia.se/karlek-och-karnfysik-lise-meitner-eva-von-bahr-och-en-vanskap-som-forandrade-varlden-12819511
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Lise Meitner
- Lise Meitner bland Kvinnofrontens förmödrar
