Maghreb

Maghreb (politiska "de facto")

Maghreb eller Maghrib (av arabiskans مغرب , "platsen där solen går ned", "landet i väst") är det arabiska namnet för länderna i nordvästra Afrika, det vill säga Marocko, Algeriet och Tunisien. Tillsammans med Mauretanien och Libyen bildade de Maghrebunionen 1989. Termen användes ursprungligen för att beteckna de områden av Europa och Afrika vid Medelhavet som erövrats av araberna och inkluderade även Sicilien och Spanien.

Maghreb betecknar de arabiska länderna i väst, i motsats till Mashriq som omfattar de östliga arabländerna vilka sträcker sig från Iraks östra gäns till Egyptens västra gräns. Befolkningen i Maghreb består genetiskt främst av berber även om många av dem har blivit arabiserade.

Geografi

I slutet av den senaste istiden, då Sahara blev en öken, bröts kontakten mellan Maghreb och subsahariska Afrika en situation som bestod även efter den arabiska expansionen och islams spridning i regionen. Handelsförbindelserna mellan regionerna bestod dels i dyrbara men ofta lönsamma karavaner genom öknen med varor som salt, guld, elfenben och slavar; dels i handel med (och sjöröveri mot) Europa, över Medelhavet.

Traditionellt avsåg araberna med Maghreb egentligen bara de delar av dagens Marocko, Algeriet och Tunisien som ligger mellan Medelhavet och Atlasbergen. Under den arabiska medeltiden har området dock varit uppdelat i olika mer eller mindre autonoma regioner med olika utsträckning: Ifriqiya, Djerid, Sus, Sousse, Zab, Hodna, Rif, Maghreb al-Awsat, Marocko och Tamesna. Dessutom räknades även al-Andalus, det muslimska Spanien, som en del av Maghreb under flera hundra år.

Sedan kolonialismens fall under 1900-talet har krav rests, bland annat av Muammar al-Gaddafi, på att upprätta en arabisk superstat eller en gemensam marknad med olika utsträckning i västra Nordafrika.

Idag räknar Maghrebunionen (efter 1989) förutom Marocko (med Ceuta och Melilla), Algeriet och Tunisien även Libyen, Västsahara (under marockansk ockupation sedan 27 februari 1976) och Mauretanien till Maghreb.

Kultur

Kulturellt består Maghreb av en blandning mellan arabiska och berbiska kulturvärden. Även den västerländska kulturen gör sig påmind med influenser främst från Frankrike, USA och Spanien. Maghrebs judiska befolkning har även den lämnat sina spår. Maghreb har en gemensam matlagningstradition och skämtsamt sade Tunisiens förre president Habib Bourguiba en gång att Maghreb var den del av Nordafrika där couscous utgjorde stapelfödan.

Språk

Större delen av befolkningen talar maghrebarabiska. Denna dialekt som kallas darija har många gemensamma kännemärken som skiljer dem från de flesta arabiska dialekterna i Mellanöstern och större delen av Egypten.

Till en följd av kolonialismen och fortsatt nära ekonomiska och sociala band med Frankrike och andra franskspråkiga länder (till exempel är många maghrebiner bosatta i Belgien och Québec, och många senegaleser, ivorianer, malier, tchadier, burkinabeer med flera invandrar till Maghreb) används även franska i stor utsträckning i utbildningsystemen, media, privata företag med mera.

Olika berberspråk talas av berberna som nästan uteslutande bor i Maghreb (Främst Marocko och Algeriet).

Politik

Även om Maghreb kulturellt och historiskt utgör ett ganska enhetligt område har politisk enighet av olika anledningar varit svår att uppnå. Den marockanska ockupationen av Västsahara, inbördeskriget i Algeriet och diskrepansen mellan "moderna" värderingar i städerna och ett fortfarande traditionellt levnadsmönster på landsbygden, förutom fattigdom och en omfattande korruption, bidrar tillsammans till att göra Maghreb till ett ofta politiskt instabilt område. Många högutbildade väljer att flytta bort från regionen och flera miljoner människor från Maghrebområdet har utvandrat till i första hand Europa.

Maghrebunionen (Union du Maghreb Arabe) är ett försök att bättre koordinera politiska och ekonomiska strävanden i regionen, som tyvärr försvårats av oenighet mellan dess medlemmar, främst mellan Marocko och Algeriet över Västsaharafrågan.

Se även

• Arabvärlden