Svastika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För musikgruppen, se Svastika (musikgrupp).
Tredje rikets (Nazitysklands) nationsflagga med snedställd svastika
Mosaik med en svastika i Palais de la Porte Dorée i Paris.
Moturs svastika från 100-talet e.Kr. i Sousse i Tunisien.
Moturs vriden svastika under buddhistisk staty i Fengqiao garden i Suzhou, Kina
En medurs och en moturs vriden svastika på "Tupphalsklä" från Leksands socken, daterat 1874.
ASEA:s logotyp fram till 1933
Knivslida funnen i Tillya Tepe i Afghanistan.
Dryckeskärl funnet i Osebergsskeppet.

Svastika (sanskrit lyckobringande tecken) eller hakkors (卐) är en typ av liksidigt kors. Den är en urgammal symbol som förekommit i kulturer flera världsdelar, och bland mycket annat symboliserat solen eller lycka. Sedan de tyska nazisterna i början av 1920-talet tog svastikan som sin symbol är den starkt förknippad med denna rörelse framförallt i västvärlden, medan den i många andra delar av världen även fortsätter att bära sin lokala äldre symbolik. Svastikan kan peka antingen medurs eller moturs. I det senare fallet används ibland termen sauvastika.

Den asiatiska svastikan[redigera | redigera wikitext]

Svastikan har mångtusenåriga traditioner i delar av Asien, bland annat Indien och Japan, och är alltjämt populär där. I indisk, persisk och armenisk kultur är den en uråldrig symbol för solen samt Mithra. Den förekommer som heraldiskt vapen för flera japanska adelsätter. Den används likaså inom hinduismen och den tibetanska religionen såsom lyckotecken.

I Indien är den medurs vridna svastikan (卐) vanligast, medan den moturs vridna varianten (卍) är vanligast i Kina, Korea och Japan, där den bland annat symboliserar buddhistiska tempel på kartor, på samma sätt som det latinska korset symboliserar kristna kyrkor. På kinesiska (mandarin) kallas den wàn, på japanska för manji.

Amerika[redigera | redigera wikitext]

I Mayakulturen användes svastikan som en symbol för solens årliga kretslopp.[1]

Den europeiska svastikan[redigera | redigera wikitext]

Som andra enkla symboler har svastikan uppstått och använts inom flera historiska kulturer oberoende av varandra, i Europa exempelvis inom den minoiska kulturen. Fynd på brukskeramik har också gjorts på det europeiska fastlandet, bland annat kring floden Donau, och även så långt norrut som Nydam mose på södra Jylland i Danmark. I Nordeuropa är den ganska vanlig på föremål från folkvandringstid.

Svastikan påträffades under de arkeologiska utgrävningarna av det historiska Troja på 1870-talet. Här kom den – i romantikens anda – att på lösa grunder kopplas samman med de så kallade arierna, ett folk från det nuvarande Iran, som ett specifikt indoeuropeiskt tecken. Det framkastades en rad teorier om svastikans betydelser. Enligt vissa skulle den vara en tursymbol, andra ville koppla den till asatron och lanserade tankar på svastikan som symbol för såväl Oden som Tor. Man förde även fram tolkningar av svastikan som en solsymbol besläktad med bronsålderns solkors. Det ledde också till ett starkt intresse för folkkonst med svastikor. Svastikan har som en enkel geometrisk symbol varit vanlig som bomärke, och också varit vanligt förekommande på textila vävnader. Nu ville man gärna spåra en uråldrig fornnordisk symbolik i förekomsten av dessa svastikor.[2]

Som symbol för ljus och lycka användes svastikan av den svenske greven Eric von Rosen bland annat som igenkänningsmärke och emblem på ett flygplan som han skänkte till Finlands flygvapen 1918.[3][4] Denna symbol kom sedan att användas som igenkänningstecken på det finländska flygvapnets plan ända fram till efter andra världskriget. I finsk efterföljd kom också det lettiska flygvapnet 1919 att införa svastikan som sin symbol. I Finland återfinns svastikan än i dag i Frihetskorsets orden.

I Sverige användes fram till 1933 en svastika som logotyp för det elektrotekniska företaget ASEA. Företagets VD beslutade då att ta bort den på grund av associationerna med Nazityskland. Svastikan har även använts som kartsymbol i svenska kartverk som symbol för kraftverk.[5]

Under perioden före nazisternas frammarsch användes svastikan också som utsmyckning på många offentliga byggnadsverk, bland annat är den vanlig i friser och mosaiker. Svastikor kan (2008) i Sverige beskådas bland annat på Stockholms stadion och Chinateatern i Stockholm, men då i kinesisk/asiatisk efterföljd [källa behövs].

Från 1880-talet använde Völkische Bewegung i Tyskland ibland hakkorset som en av många symboler, men ända fram till 1910-talet var det framför allt Torshammaren som kunde ses som samlingstecken för antisemitiska rörelser.[6] I Tyskland komponerade Adolf Hitler 1920 Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets (NSDAP) fana och infogade ett snedställt svart högervingat hakkors på en med rött omgiven vit cirkelyta. Den var 1935—1945 den tyska riks- och nationalflaggan.[7] Sedan nazisterna hade tagit makten i Tyskland blev svastikan direkt associerad med landet och försvann allteftersom från alla andra kulturella sammanhang i Europa och Amerika. Om man offentligt visar upp svastikan i Sverige idag kan det till exempel räknas som förargelseväckande beteende eller falla under lagen om hets mot folkgrupp, och därmed vara straffbart. Förbud mot symbolen finns i Tyskland,[8] och Österrike.[9]

Den raëliska rörelsens symbol är en kombinerad svastika och davidsstjärna. 1991 togs svastikan ur symbolen till förmån för en rundare form, men 2007 infördes svastikan igen. Rörelsen har aktiverat sig mot förbud mot svastikan i olika länder.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 310
  2. ^ Symboliske figurer i Nordiska museet, Rejnhold Mejborg i Samfundet för Nordiska museets främjande 1887
  3. ^ Rockelstad slott
  4. ^ Forskning & Framsteg
  5. ^ Kartbeteckningar. I. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
  6. ^ Uwe Puschner, Walter Schmitz, Justus H. Ulbricht (red): Handbuch zur "Völkischen Bewegung" 1871–1918, München 1996
  7. ^ Norstedts uppslagsbok 1948 / Hakkors
  8. ^ §86 i Strafgesetzbuch
  9. ^ Verbotsgesetz 1947

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]