Carl-Gustaf Lindstedt

Från Wikipedia
Version från den 6 januari 2018 kl. 23.40 av Ariam (Diskussion | Bidrag) (hustru m.m)
Carl-Gustaf Lindstedt
Birgitta Andersson och Carl-Gustaf Lindstedt i Teskedsgumman, 1967 års adventskalender i TV.
Birgitta Andersson och Carl-Gustaf Lindstedt i Teskedsgumman, 1967 års adventskalender i TV.
FöddKarl Gustaf Lindstedt
24 februari 1921
Kungsholmen, Stockholm
Död16 januari 1992 (70 år)
Stockholm
MakaTully Lindstedt (g. 1943)
SläktingarPierre Lindstedt (son)
Betydande roller
Martin Beck i Mannen på taket
Primus Svensson i Babels hus
Bengtsson i Pappas pojkar
Bästa manliga skådespelare
1988 Inte nu, älskling!
IMDb SFDb

Carl-Gustaf Lindstedt,[a] född 24 februari 1921Kungsholmen i Stockholm,[1] död 16 januari 1992 i Stockholm,[2] var en svensk skådespelare, komiker och revyförfattare, far till skådespelaren Pierre Lindstedt.

Biografi

Carl-Gustaf Lindstedts gata på Kungsholmen är en förlängning av Norra Agnegatan, där Carl-Gustaf växte upp i andra kvarteret till höger, efter korsningen med Fleminggatan

Lindstedt växte upp på Kungsholmen i Stockholm, där det numera finns en gata uppkallad efter honom. Han började spela amatörteater hos Unga Örnar och SSU. Han träffade Gunnar "Knas" Lindkvist och Nils Ohlson och 1942 bildade de trion Tre Knas, en crazygrupp som blev populär genom sångsketchen Det ringer, det ringer, som utgavs på grammofonskiva. Tre Knas roade publiken i folkparkerna och 1946 engagerades trion av Gösta Bernhard och Stig Bergendorff till Casinorevyn.

Lindstedt blev snabbt en av publikfavoriterna på Casino. Här träffade han Arne Källerud, som blev Lindstedts scenpartner i många revyer, filmer och radioprogram. Deras radioserie Räkna med bråk blev en stor succé i slutet av 1950-talet. 1957 startade Lindstedt och Källerud en egen teater: NöjeskattenSödermalm, Stockholm. Namnet syftade på den särskilda nöjesskatt som fanns vid denna tid. De drev teatern fram till 1963 med publiksuccéer som bland annat Fly mej en greve och Svenska Floyd. Flera av Lindstedts monologer och sketcher har blivit humorklassiker som fortfarande spelas i radion och finns återutgivna på CD, till exempel Bilskolläraren, Pip i luftrören och Är pappa hemma?.

Lindstedt filmdebuterade 1948 i Lilla Märta kommer tillbaka, sedan följde en rad filmlustspel som bland annat Hjälpsamma herrn, Suss gott och Janne Vängman och den stora kometen. Senare i karriären fick han tillfälle att visa sin bredd även som karaktärsskådespelare. Han gjorde en fin roll i Kjell Gredes Harry Munter 1969 och belönades med en Guldbagge för sin insats. Han medverkade i den samhällskritiska julkalendern Broster, Broster! 1971 och fortsatte samarbetet med Kjell Grede i den sorgliga filmen Klara Lust 1972. Han fick mycket beröm för rollen som kommissarie Martin Beck i Bo Widerbergs film Mannen på taket och som Willy Loman i En handelsresandes död i Widerbergs TV-uppsättning 1979. En annan minnesvärd rollprestation av Lindstedt är den svårt sjuke Primus Svensson i TV-serien Babels hus 1981.

Lindstedt blev med tiden så populär att han kunde presenteras med enbart förnamnet, uttalat med betoningen på Carl. Han fick TV-publiken att skratta som Gubben i lådan i Hylands hörna, som historieberättare i Pratmakarna och som maken i Teskedsgumman med Birgitta Andersson. År 1973 återförenades det gamla Casinogänget på Intiman där de spelade revy med stor framgång fram till 1980. På 1980-talet höll Lindstedt skratten igång på VasateaternKungsgatan i stadsdelen Klara i Stockholm, där han spelade i långkörare som Spanska flugan (438 föreställningar), Gamle Adam, Leva loppan och Inte nu, älskling.

Han satte upp egna revyer: Carl-Gustafs nöjesmaskin och Carl-Gustafs lekstuga. Hans karriär kom att avslutas på Kungliga Dramatiska Teatern, där han spelade farfar i pjäsen Broadway nästa 1991, men avled under spelperioden.

Lindstedt tilldelades genom åren flera utmärkelser. 1974 erhöll han Teaterförbundets guldmedalj, 1980 fick han samma förbunds De Wahl-stipendium och 1987 fick han Carl Åkermarks stipendium av Svenska Akademien. År 1980 uttalade regissör Bo Widerberg i TV-programmet Här är ditt liv sin åsikt om att Lindstedt var Sveriges bästa aktör.

Familj

Carl-Gustaf Lindstedt gifte sig 1943 med Tully Lindstedt, född Johansson (1921–2003). Tillsammans fick de tre barn, Pierre Lindstedt (född 1943), Pia Lindstedt (född 1949) och Peggy Lindstedt (född 1958).[3]

Filmografi (urval)

Filmmanus

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1966 Omaka par
Neil Simon
Stig Ossian Ericson Intiman[4]
1952 Medverkande Här håller vi hus, revy
Nils Perne, Sven Paddock, Lars Perne och Carl-Gustaf Lindstedt
Sven Paddock Scalateatern[5]
1968 Påhittiga Johansson Varför är det så ont om Q
Hans Alfredson
Lars-Erik Liedholm Dramaten
1969 Oblomov Snark
Spike Milligan
Thor Zackrisson Maximteatern[6]
1972 Medverkande Sånt folk!, revy
Carl Zetterström
Lars Amble Maximteatern[7]
1981 Ludwig Klink Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach
Per Gerhard Vasateatern[8]
1984 Stadsfullmäktige Struve Gamle Adam
Franz Arnold och Ernst Bach
Per Gerhard Vasateatern[9]
1985 Gilbert Min käre man
Pierrette Bruno
Per Gerhard Vasateatern
1986 Napoléon Torriston Leva loppan
Georges Feydeau
Pierre Fränckel Vasateatern
1987 Arnold Crouch Inte nu, älskling!
Ray Cooney
Peter Dalle Vasateatern
1991 Ben Epstein Broadway nästa
Neil Simon
Staffan Roos Dramaten

Se även

Kommentarer

  1. ^ I folkbokföringen stavas namnet Karl Gustav Lindstedt[1]

Källor

  1. ^ [a b] Carl-Gustaf Lindstedt i Rotemansarkivet i Stockholms stadsarkiv
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Lindstedt, Karl Gustav
  3. ^ Lindstedt, Carl-Gustaf i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
  4. ^ Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016. 
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 23. 19 september 1952. http://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-19/255/29. Läst 5 augusti 2017. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (28 september 1984). ”Slentrian på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 30. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-09-28/264/30. Läst 17 september 2016. 

Externa länkar