Hoppa till innehållet

Det andra könet

Från Wikipedia
Det andra könet
Omslaget för första utgåvan 1949.
Omslaget för första utgåvan 1949.
FörfattareSimone de Beauvoir
OriginaltitelLe Deuxième sexe
Originalspråkfranska
ÖversättareInger Bjurström och Anna Pyk (1973)
Åsa Moberg, Adam Inczédy-Gombos & Eva Gothlin (2002)
LandFrankrike Frankrike
Ämnefeminism
Genrefilosofi
Förlag för förstautgåvanGallimard
Utgivningsår1949
Först utgiven på
svenska		1973

Det andra könet (originaltitel: Le Deuxième sexe) är en facklitterär bok från 1949,[1] av Simone de Beauvoir.[2] Boken, som ursprungligen publicerades i två delar, räknas ofta som en av feminismens riktigt stora klassiker.[3][4]

Verket är en sorts filosofisk och idéhistorisk utvärdering av kvinnans situation.[1] Författaren ville här vederlägga olika myter om kvinnan som florerade i det rådande manssamhället,[3] myter som förpassat kvinnan till en andraplansposition.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Det andra könet handlar om kvinnans olika roller, hennes utveckling, kvinnoförtrycket och vad det innebär att vara kvinna. Boken skrevs inte i ett militant syfte, utan författaren ville sammanfatta ämnet på ett encyklopediskt vis; essäsamlingen ingick även i ett större självbiografiskt projekt.[5] Det andra könet författades som en akademisk text med en målsättning att försöka tysta det som hon kallade myten om det "evigt kvinnliga".[4] Beauvoir såg hur det befintliga kvinnlighetsbegreppet tjänade mäns intressen.[6]

Den filosofiska attityden till ämnet är också baserat i Beauvoirs intresse för existentialism och fenomenologi.[7] Hon ville mobilisera existentialismens tolkning av frihetsbegreppet som ett verktyg för den moderna feminismen.[6] I boken finns många litterära, sociologiska, biologiska och medicinska referenser.

Ur ett historiskt perspektiv förklarar Beauvoir hur kvinnans roll som "den Andre" skapats och återskapats genom tiderna och konstaterar/menar att "man föds inte till kvinna, man blir det".[8] Författarens huvudpoäng i boken är att ingen kvinna har ett ödesbestämt liv, och hon tillbakavisar determinismens betydelse för människans utveckling. I boken lyfts människans ansvar för sitt öde fram, inklusive kvinnors ansvar för att undvika passiva, underdåniga och mållösa roller och mäns sexism, lättja och förekommande grymhet.

Simone de Beauvoir hävdar att miljön för flickor och pojkar, en miljö som skapas genom en lång tradition och stärkts genom tankar kring mäns muskelmassa och mer "okomplicerade psykologi",[9] hjälper till att forma våra könsroller. Flickornas fysiologi och könsorgan omgärdas av tabun,[10] medan pojkar uppfostras att vara stolta över sin maskulinitet. Vidare under uppväxten uppmuntras flickan till passivitet, vilket leder till att hon inte vågar lita på sin egen styrka, inte vågar företa sig saker och – minst av allt – revoltera. I polemik uppmuntras pojkar till att leka ibland våldsamma lekar, där de hela tiden hävdar sin suveränitet gentemot andra.

Beauvoir var starkt kritisk till äktenskapet som institution, och hon och Jean-Paul Sartre gifte sig aldrig. Hon menar i boken att äktenskapet är negativt i förhållande till sex, eftersom det "förvandlar ett utbyte som borde vara grundat på en spontan ingivelse till en rättighet och en plikt".[11]

Författarens lösning på kvinnors problem inkluderar kontroll av fruktsamheten och en ökad tillgång till arbetsmarknaden.

Volym 1 – Les Faits et les mythes ('Fakta och myterna')[redigera | redigera wikitext]

Introduction[redigera | redigera wikitext]

Första delen: Destin ('Öde')[redigera | redigera wikitext]

  • Kapitel I: les données de la biologie ('biologins rön')
  • Kapitel II: le point de vue psychanalytique ('det psykoanalytiska perspektivet')
  • Kapitel III: le point de vue du matérialisme historique ('det historiskt materialistiska perspektivet')

Andra delen: Histoire ('Historien')[redigera | redigera wikitext]

Tredje delen: Mythes ('Myter')[redigera | redigera wikitext]

  • Kapitel I
  • Kapitel II
    • I. Montherlant ou le pain du dégoût ('Montherlant eller avsmakens smärta')
    • II. D.H. Lawrence ou l'orgeueil phallique ('D.H. Lawrence eller det falliska högmodet')
    • III. Claudel et la servante du Seigneur ('Claudel och Herrens tjänarinna')
    • IV. Breton ou la poésie ('Breton eller poesin')
    • V. Stendhal ou le romanesque du vrai ('Stendhal eller sanningens svärmeri')
    • VI
  • Kapitel II

Volym 2 – L'Expérience vécue ('Den levda erfarenheten')[redigera | redigera wikitext]

Introduction[redigera | redigera wikitext]

Första delen: Formation ('Bildande')[redigera | redigera wikitext]

  • Kapitel 1: Enfance ('Barndom')
  • Kapitel 2: La jeune fille ('Den unga flickan')
  • Kapitel 3: L'iniation sexuelle ('Den sexuella initiationen')
  • Kapitel 4: La lesbienne ('Den lesbiska kvinnan[12]')

Andra delen: Situation[redigera | redigera wikitext]

  • Kapitel V: La femme mariée ('Den gifta kvinnan')
  • Kapitel VI: La mère ('Modern')
  • Kapitel VII: La vie en société ('Samhällslivet')
  • Kapitel VIII: Prostituées et hétaires ('Prostituerade och hetärer')
  • Kapitel IX: De la maturité à la vieillesse ('Från mognad till ålderdom')
  • Kapitel X: Situation et caractère de la femme ('Kvinnans situation och karaktär')

Tredje delen: Justification ('Berättigande')[redigera | redigera wikitext]

Fjärde delen: La femme indépendante ('Den självständiga kvinnan'; kapitel XIV)[redigera | redigera wikitext]

Konklusion[redigera | redigera wikitext]

Teman[redigera | redigera wikitext]

Transcendens och immanens[redigera | redigera wikitext]

Huvudsakliga begrepp som används i Det andra könet är transcendens och immanens. Beauvoirs användning av begreppen fokuserar på att både män och kvinnor har möjlighet till att transcendera – samtidigt som kvinnor är födda in i immanensen. Transcendens är att överskrida det kroppsliga, medan immanens är motsatsen – alltså det kroppsliga.[13]

Ett tydliggörande av detta är transcendens som varat för sig och immanens som varat i sig,[14] Med detta menas att i transcendens har man möjlighet att lyckas, tjäna pengar och förändra både sig själv och samhället, medan i immanensen är man kvar i sin kropp och det som man strukturellt är tvingad att vara i.[9] Immanensen låser fast individen vid bestämda normer och strukturer som gör att den inte har makten över sitt liv och överskridande.[13] I och med immanensen är kvinnan fast i det kroppsliga, medan mannen överskrider det.[14] Beauvoir menar att både mannen och kvinnan är sina respektive kroppar men att kvinnans kropp är någonting annat än hon själv.[13]

Hon såg inte barnafödandet som en transcendens, eftersom det enligt henne var "blott att följa det föregivna". Bedömare har också menat att hon betraktat barn som egna individer och därför inte ett överskridande av jaget.[13]

Kulturellt kön, naturalistiskt arv[redigera | redigera wikitext]

Beauvoir menar i boken att könet är en skapelse inom kulturen. Hon hävdar även att ens sexuella läggning är något skapat som individen själv kan välja. Trots Beauvoirs eget liv som polyamorös och bisexuell, beskrivs dessa fenomen inte närmare i boken.[12]

I kapitlet "Den lesbiska kvinnan" gör Beauvoir upp med den seglivade myten om lesbiska kvinnors "manlighet" som en hormonell störning och anomali. Å andra sidan finns i boken tydliga växlingar mellan konstruktivism och naturalism. Det är den "manliga" lesbiska (butchen) som Beauvoir ser som den tydligaste lesbiska representanten, ett utslag av konstruktivistiskt tänkande (en kvinna som väljer att ta på sig kulturellt kodade manliga insignier). Samtidigt övergår Beauvoir till en naturalistisk syn på sexualiteten, där hon ser den lesbiska kvinnan som "ofullständig" i sin brist på manliga könsorgan.[12]

Utgivning och mottagande[redigera | redigera wikitext]

Den franska originalutgåvan skrevs under 1948[10] och kom ut 1949, utgiven i två delar[15] hos Gallimard.[2] Boken hade dessförinnan – mellan maj och juli 1948 – publicerats i delar i Les Temps Modernes, en tidning som grundats 1945 av de båda existentialisterna Beauvoir och Sartre. Den första bokutgåvan, med undertiteln "Les faits et les mythes" ('Fakta och myter'), kom ut den 24 maj 1949, medan del två ("L'expérience vécue", 'Den levda erfarenheten') kom ut 28 oktober samma år.

I den första boken avmystifieras det kvinnliga varandet, och presenteras som en social konstruktion som inte naturen är skyldig till. Den andra boken uppehåller sig mer kring hur den traditionella kvinnorollen gör att kvinnans öde påverkas starkt av andra, där mannen görs till subjekt och kvinnan objekt.[16]

Debatt och påverkan[redigera | redigera wikitext]

Beauvoirs bok fungerade vid utgivningen 1949 som ett betydelsefullt politiskt verk som omedelbart väckte debatt[6] och diskuterades av kritiker, politiker, komiker och kvinnor.[10] I Frankrike var hemmafruidealet starkt, preventivmedel var otillåtna och ingen kvinna kunde öppna ett eget bankkonto.[11]

Boken har med sin genomgripande kritik av det rådande könsrollssystemet och relaterade samhällsinstitutioner, och sin roll inom feminismen, setts som en av 1900-talets viktigaste böcker.[11][10][16] Det har blivit det mest uppmärksammade av Beauvoirs verk[3] och har setts som startskottet för den andra vågens feminism.[17] Det andra könet bidrog till att höja det feministiska medvetenheten, och boken trycker på att kvinnors frigörelse även innebär befrielse för män.[6]

Beauvoirs kulturgrundade definition av könet har även setts som en grundförutsättning för framväxten av det senare genusbegreppet. Judith Butler och queerteorin har hämtat mycket inspiration från boken, även om Beauvoir själv i sitt tänkande aldrig frigjorde sig helt från den rådande heteronormativiteten.[12]

Utgivningar[redigera | redigera wikitext]

Boken har under årens lopp kommit att översättas till ett antal olika språk. Den kom på tyska 1951 (Das andere Geschlecht[18]), engelska 1953 (The Second Sex[19]), spanska 1952 (utgiven i Buenos Aires), grekiska 1958, italienska 1961, nederländska 1965/1968, tjeckiska 1966, katalanska 1968 (El segon sexe), ungerska 1969, turkiska och bokmål 1970, ryska och estniska 1997, ukrainska 2004, galiciska 2008, finska 2009 och baskiska 2019. Boken har även översatts bland annat till polska, kinesiska, japanska och arabiska. Många av de tidiga översättningarna har varit i förkortat format. Många av översättningarna till andra språk har baserats på den ifrågasatta och förkortade översättningen till engelska 1953.[20]

1973 utgavs den första svenska utgåvan, i översättning av Inger Bjurström och Anna Pyk. År 2002 utgavs en ny och för första gången oavkortad översättning, av Åsa Moberg och Adam Inczèdy-Gombos, i samarbete med granskaren Eva Gothlin.

Utgåvor[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas originalutgivningen samt de viktigaste svenska utgåvorna:

  • Beauvoir, Simone de (1949). Le deuxième sexe 1 Les faits et les mythes. Paris: Gallimard. Libris 66801 
  • Beauvoir, Simone de (1949). Le deuxième sexe 2 L'expérience vécue. Paris: Gallimard. Libris 66802 
  • Beauvoir, Simone de; Inger Bjurström (första delen) / Anna Pyk (andra delen) (1973). Det andra könet. Stockholm: Geber. Libris 906906  (svenska)
  • Beauvoir, Simone de; Inczèdy-Gombos Adam, Moberg Åsa (2002). Det andra könet. Stockholm: Norstedt. ISBN 9113003062  (svenska)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 23 juni 2024.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Simone de Beauvoir”. Gran Enciclopèdia Catalana. enciclopedia.cat. https://www.enciclopedia.cat/gran-enciclopedia-catalana/simone-de-beauvoir. Läst 15 juli 2024. 
  2. ^ [a b] ”Le deuxième sexe - Blanche - GALLIMARD - Site Gallimard”. www.gallimard.fr. https://www.gallimard.fr/Catalogue/GALLIMARD/Blanche/Le-deuxieme-sexe. Läst 12 oktober 2022. 
  3. ^ [a b c] ”Det andra könet - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/det-andra-k%C3%B6net. Läst 8 juli 2024. 
  4. ^ [a b] ”Simone de Beauvoir | Books, Feminism, The Second Sex, Biography, & Facts” (på engelska). www.britannica.com. 29 maj 2024. https://www.britannica.com/biography/Simone-de-Beauvoir. Läst 15 juli 2024. 
  5. ^ Lecarme-Tabone, Éliane (2009). ”Essai et autobiographie : du Deuxième sexe aux Mémoires d'une jeune fille rangée” (på franska). Les Temps Modernes 654 (3): sid. 1–21. ISSN 0040-3075. https://www.cairn.info/revue-les-temps-modernes-2009-3-page-1.htm. Läst 10 juli 2024. 
  6. ^ [a b c d] ”The Second Sex | work by Beauvoir | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/The-Second-Sex. Läst 15 juli 2024. 
  7. ^ Vintges, Karen (1996) (på engelska). Philosophy as Passion: The Thinking of Simone de Beauvoir. Indiana University Press. sid. 252. ISBN 978-0-253-33059-8. https://books.google.se/books?id=-VfzsM0-wPYC&printsec=frontcover&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 10 juli 2024 
  8. ^ ”Simone de Beauvoir - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/simone-de-beauvoir. Läst 12 oktober 2022. 
  9. ^ [a b] Elisabeth Skog (9 december 2014). ”Hemmafruar som fastnar i sitt fängelse”. Hallands Nyheter. https://www.hn.se/noje/hemmafruar-som-fastnar-i-sitt-fangelse.a3d59194-9ec3-4708-834d-daef844d66ea. Läst 8 juli 2024. 
  10. ^ [a b c d] Favrod, Charles-Henri (26 augusti 2000). ”Les grands livres du XXe siècle. «Le deuxième sexe», de Simone de Beauvoir - Le Temps” (på franska). ISSN 1423-3967. https://www.letemps.ch/societe/grands-livres-xxe-siecle-deuxieme-sexe-simone-beauvoir. Läst 8 juli 2024. 
  11. ^ [a b c] Wingqvist, Lina (25 februari 2008). ”Simone de Beauvoir – banbrytande fransk feminist”. Populär Historia. https://popularhistoria.se/politik/kvinnokamp/simone-de-beauvoir-banbrytande-fransk-feminist. Läst 8 juli 2024. 
  12. ^ [a b c d] Angelfors, Christina (2002). ”Kön och sexualitet i Simone de Beauvoirs Le Deuxième Sexe”. HumaNetten (10). doi:10.15626/hn.20021002. ISSN 1403-2279. https://open.lnu.se/index.php/hn/article/view/164. Läst 15 juli 2024. 
  13. ^ [a b c d] Elin Kvicklund (29 juli 2018). ”Skildrar ett smärtsamt uppvaknande”. unt.se. https://unt.se/kultur/recension/bokrecension/artikel/skildrar-ett-smartsamt-uppvaknande/j8gwe9yl. Läst 8 juli 2024. 
  14. ^ [a b] Beauvoir, de Simone (1948/2002). Det andra könet. Norhaven, Danmark. Norstedts.
  15. ^ ”Det andra könet - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/det-andra-k%C3%B6net. Läst 12 oktober 2022. 
  16. ^ [a b] ”Parution du premier tome du livre « Le deuxième sexe » de Simone de Beauvoir | Evenements | Perspective Monde” (på franska). perspective.usherbrooke.ca. https://perspective.usherbrooke.ca/bilan/servlet/BMEve/1449. Läst 8 juli 2024. 
  17. ^ Gray, Francine Du Plessix (28 maj 2010). ”Dispatches From the Other” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2010/05/30/books/review/Gray-t.html. Läst 8 juli 2024. 
  18. ^ ”Das andere Geschlecht | WorldCat.org” (på engelska). search.worldcat.org. https://search.worldcat.org/title/785439016. Läst 8 juli 2024. 
  19. ^ Patterson, Yolanda Astarita (1992). ”Who Was This H. M. Parshley?: The Saga of Translating Simone De Beauvoir's "the Second Sex"”. Simone de Beauvoir Studies 9: sid. 41–47. ISSN 1063-2042. https://www.jstor.org/stable/45173440. Läst 8 juli 2024. 
  20. ^ ”Translating Simone de Beauvoir’s The Second Sex: Transnational Framing, Interpretation, and Impact” (på engelska). Routledge & CRC Press. https://www.routledge.com/Translating-Simone-de-Beauvoirs-The-Second-Sex-Transnational-Framing-Interpretation-and-Impact/Bullock-Henry-Tierney/p/book/9781032426778. Läst 8 juli 2024. 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Det_andra_könet&oldid=55316495”