Giltiga resehandlingar vid resa inom Europeiska unionen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
  Stater som omfattas av EES-avtalet
  Schweiz och Storbritannien

Giltiga resehandlingar vid resa inom Europeiska unionen är de resehandlingar som är giltiga vid resa mellan unionens medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Bestämmelserna om giltiga resehandlingar är gemensamma för dessa medlemsstater och regleras genom rörlighetsdirektivet. Genom EES-avtalet omfattas även Island, Liechtenstein och Norge och medborgare från dessa stater av bestämmelserna. Schweiz tillämpar motsvarande bestämmelser genom ett bilateralt avtal med unionen. Storbritannien omfattas av bestämmelserna under en övergångsperiod fram till och med den 31 december 2020 i enlighet med avtalet om Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen.

Enligt rörlighetsdirektivets bestämmelser är pass och nationellt identitetskort giltiga som resehandlingar för unionsmedborgare. För andra medborgare krävs i regel alltid pass samt, om personen omfattas av visumkrav, ett giltigt visum.

Körkort och andra typer av legitimationshandlingar som inte fastställer medborgarskap är i regel inte giltiga som resehandlingar. Dock kan enskilda medlemsstater ha mer generös nationell lagstiftning, till exempel kan nordiska medborgare röra sig fritt inom den nordiska passunionen med enbart körkort.

Olika typer av giltiga och ogiltiga resehandlingar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Resehandling

Det finns två typer av resehandlingar som, enligt rörlighetsdirektivet, är giltiga inom hela Europeiska unionen: pass och nationellt identitetskort.[1] Körkort kan användas som en giltig resehandling endast vid resa mellan vissa specifika medlemsstater.

Pass[redigera | redigera wikitext]

Ett giltigt pass är alltid giltigt som resehandling, oavsett innehavarens medborgarskap. Unionsmedborgare kan dock välja att inneha ett giltigt nationellt identitetskort istället för pass. Tredjelandsmedborgare måste däremot i regel alltid inneha pass samt, om personen omfattas av visumkrav, ett giltigt visum. Tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd har i regel rätt att, utan visum, resa för kortare vistelse (maximalt 90 dagar under en 180-dagarsperiod) till andra medlemsstater än den där uppehållstillståndet gäller.

Nationellt identitetskort[redigera | redigera wikitext]

Ett giltigt nationellt identitetskort är giltigt som resehandling om innehavaren är unionsmedborgare eller medborgare från Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz.

Nationella identitetskort är identitetskort som utfärdas av de nationella eller regionala myndigheterna och som fastställer innehavarens medborgarskap, och därmed personens rätt till fri rörlighet. De måste också innehålla födelsedatum, sista giltighetsdatum och foto, samt vara registrerade i unionens databas över resehandlingar.[2] Identitetskort som inte fastställer innehavarens medborgarskap, till exempel körkort eller de identitetskort som utfärdas av Skatteverket, räknas inte som nationella identitetskort. Då Danmark, Island, Norge och Storbritannien inte utfärdar godkända nationella identitetskort till sina medborgare, måste deras medborgare alltid inneha pass. Brittiska medborgare bosatta i Gibraltar (som har landgräns mot Spanien) kan dock få ett särskilt nationellt identitetskort.

I juni 2019 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd för första gången gemensamma bestämmelser för utformningen av nationella identitetskort. Bestämmelserna blir fullt tillämpliga den 2 augusti 2021 och standardiserar då säkerhetsdetaljer och formatet för identitetskorten.[3] De nya bestämmelserna innebär att alla nationella identitetskort kommer att behöva uppfylla ICAO:s regler för resehandlingar och innehålla foto, namn, kön, nationalitet, födelsedatum, dokumentnummer, sista giltighetsdatum, underskrift, dokumenttyp och utfärdande organisation, samt ha ett maskinläsbart fält och ett avläsbart chip.[4] Detta innebär att flera medlemsstater, till exempel Grekland och Italien, måste uppdatera sina standarder för nationella identitetskort då dessa ännu saknar ett maskinläsbart fält och/eller ett avläsbart chip. Redan utfärdade nationella identitetskort som inte uppfyller de nya bestämmelserna kommer fortsätta att gälla fram till deras giltighetstid löper ut eller senast den 3 augusti 2031, beroende på vilket datum som infaller först.

Körkort[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Körkort

Ett giltigt körkort är i regel inte giltigt som resehandling eftersom det inte fastställer innehavarens medborgarskap. Inom den nordiska passunionen kan dock nordiska medborgare resa fritt med enbart nordiskt körkort. Pass eller nationellt identitetskort är då inte nödvändigt. Vid resa utanför de nordiska staterna kan körkort inte användas som resehandling.

Identitetskort som inte är giltig resehandling[redigera | redigera wikitext]

En del medlemsstater utfärdar identitetskort som inte är giltiga som resehandling. Dessa identitetskort, till exempel de som utfärdas av Skatteverket, saknar i regel uppgifter om medborgarskap och styrker därmed inte innehavarens rätt till fri rörlighet.

Krav på innehav av giltig resehandling[redigera | redigera wikitext]

Vid in- och utresa[redigera | redigera wikitext]

En giltig resehandling krävs i regel alltid vid resa mellan Europeiska unionens medlemsstater. Vid resa till eller från de medlemsstater som står utanför Schengenområdet kontrolleras innehav av giltig resehandling alltid vid gränsen. Vid resa inom Schengenområdet kontrolleras innehav av giltig resehandling i regel inte vid gränsen, utom vid tillfälliga gränskontroller. Kontroller kan dock ske i andra sammanhang, till exempel i form av inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke.

Svenska passlagen[redigera | redigera wikitext]

Den svenska passlagen reglerar vilka resehandlingar svenska medborgare måste inneha vid resa till och från Sverige. Fram till den 1 juli 2015 bröt den svenska passlagen mot rörlighetsdirektivets bestämmelser. Före den 1 juli 2015 föreskrev den svenska passlagen att svenska medborgare var tvungna att inneha pass vid resa till de medlemsstater inom Europeiska unionen som inte ingick i Schengenområdet. Ett svenskt nationellt identitetskort kunde inte användas av svenska medborgare som ville resa till medlemsstater utanför Schengenområdet, till exempel Irland. För inresor till Sverige godtogs dock nationella identitetskort från alla medlemsstater som godkänd resehandling.[5] Europeiska kommissionen konstaterade i en utvärdering 2008 att den svenska lagstiftningen i detta avseende inte var förenlig med rörlighetsdirektivets bestämmelser, men något överträdelseförfarande inleddes aldrig. 2013 påpekade kommissionen på nytt, efter klagomål från allmänheten, att den svenska lagstiftningen var oförenlig med unionsrätten, vilket fick den svenska regeringen att agera.

Efter kritik mot den svenska passlagens tidigare bestämmelser, tillkännagav regeringen den 2 juli 2014 planer på att ändra lagen så att svenska nationella identitetskort skulle godtas vid resa från Sverige till samtliga andra medlemsstater inom Europeiska unionen. Den 22 januari 2015, efter att synpunkter från remissinstanser hade inhämtats, lades en lagrådsremiss om lagändring. Lagrådet hade inga invändningar, och riksdagen beslutade den 20 maj 2015 att anta lagändringen. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2015.[6][7] Lagen ger numera svenska medborgare rätt att resa med nationellt identitetskort inom hela unionen, även till de medlemsstater som inte ingår i Schengenområdet. Däremot är det fortfarande inte möjligt för svenska medborgare att resa till andra stater, till exempel på västra Balkan, som unilateralt godkänner nationella identitetskort som giltiga resehandlingar istället för pass.

Vid uppehåll[redigera | redigera wikitext]

En giltig resehandling krävs i regel alltid vid uppehåll i en medlemsstat. Rörlighetsdirektivet påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att kräva att personer bär på sig sådana handlingar vid vistelse på allmänna platser. Innehav av giltig resehandling kan kontrolleras i samband med inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke. Giltiga resehandlingar kan även krävas i andra sammanhang, till exempel vid flygresor och hotellvistelser.

Enligt Schengenkodexen ska medlemsstaterna meddela eventuella krav på medborgare att inneha eller bära på sig resehandlingar till Europeiska kommissionen. Medlemsstaterna kan även kräva att tredjelandsmedborgare anmäler sin närvaro till de nationella myndigheterna vid inresa, även från andra Schengenstater; vanligen gäller att hotellboende inte behöver hantera detta då hotellen sköter det åt dem, om så krävs. Båda kraven offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Nedan återfinns en sammanställning av dessa anmälningar.

Medlemsstat Skyldighet att inneha eller bära på sig vissa dokument och handlingar Skyldighet för tredjelandsmedborgare att anmäla sin närvaro
Belgien Belgien Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Bulgarien Bulgarien Obligatoriskt för utländska medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Cypern Cypern Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Danmark Danmark Obligatoriskt att inneha giltig resehandling. Nordiska medborgare undantagna.[8] Inga särskilda krav på anmälan av tredjelandsmedborgare.[10]
Estland Estland Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Inga särskilda krav på anmälan av tredjelandsmedborgare.[10]
Finland Finland Obligatoriskt att inneha giltig resehandling, men ingen skyldighet att bära på sig handlingen.[8] Inga särskilda krav på anmälan av tredjelandsmedborgare.[10]
Frankrike Frankrike Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Grekland Grekland Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Irland Irland Ingen information anmäld till kommissionen (omfattas ej av Schengenregelverket). Ingen information anmäld till kommissionen (omfattas ej av Schengenregelverket).
Island Island Obligatoriskt att bära på sig giltig resehandling. Nordiska medborgare undantagna.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Italien Italien Inga särskilda krav på innehav av eller att bära på sig resehandling, men identitet, allmänna situation eller personliga egenskaper måste uppges på begäran av polis eller motsvarande.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[11]
Kroatien Kroatien Obligatoriskt för utländska medborgare att inneha giltig resehandling.[12]
Lettland Lettland Inga särskilda krav på innehav av eller att bära på sig resehandling utanför gränsområden.[13] Inga särskilda krav på anmälan av tredjelandsmedborgare.[10]
Liechtenstein Liechtenstein Ingen information anmäld till kommissionen. Ingen information anmäld till kommissionen.
Litauen Litauen Inga särskilda krav på innehav av eller att bära på sig resehandling utanför gränsområden, men giltig resehandling måste kunna visas upp på begäran av polis eller motsvarande.[14] Inga särskilda krav på anmälan av tredjelandsmedborgare.[10]
Luxemburg Luxemburg Utländska medborgare är alltid skyldiga att bära på sig sitt uppehållstillstånd.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Malta Malta Inga särskilda krav på att bära på sig resehandling efter inresa, men giltig resehandling ska kunna uppvisas på begäran av polis eller motsvarande.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[11]
Nederländerna Nederländerna Obligatoriskt för utländska medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Norge Norge Obligatoriskt för utländska medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Polen Polen Obligatoriskt för alla medborgare att inneha giltig resehandling.[9][15] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Portugal Portugal Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Rumänien Rumänien Personer med uppehållstillstånd eller tillstånd för lokal gränstrafik måste bära på sig dessa.[16] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[16]
Schweiz Schweiz Inga särskilda krav på innehav av eller att bära på sig resehandling.[17] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[18]
Slovakien Slovakien Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[11]
Slovenien Slovenien Obligatoriskt för utländska medborgare att inneha giltig resehandling.[19] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[19]
Spanien Spanien Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Sverige Sverige Obligatoriskt för utländska medborgare att inneha giltig resehandling.[8] Inga särskilda krav på anmälan av tredjelandsmedborgare.[10]
Tjeckien Tjeckien Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Tyskland Tyskland Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Ungern Ungern Obligatoriskt för alla medborgare att bära på sig giltig resehandling.[8][9] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]
Österrike Österrike Obligatoriskt för utländska medborgare att inneha giltig resehandling.[8] Olika typer av skyldigheter för tredjelandsmedborgare förekommer.[10]

För barn[redigera | redigera wikitext]

Barn omfattas av samma bestämmelser som vuxna med avseende på vilka resehandlingar som är giltiga och när dessa resehandlingar måste innehas. Från och med den 26 juni 2012 får barn inte vara inskrivna i föräldrarnas pass, utan måste inneha egna resehandlingar på samma villkor som vuxna.

Relation till Schengensamarbetet[redigera | redigera wikitext]

Inom Schengenområdet har gränskontrollerna vid de inre gränserna förvisso avskaffats, men detta påverkar inte kravet på att inneha en giltig resehandling vid resa mellan medlemsstaterna. Även om innehav av giltig resehandling i regel inte kontrolleras vid de inre gränserna, så förekommer kontroller i samband med till exempel tillfälliga gränskontroller, inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke. Giltiga resehandlingar kan även krävas i andra sammanhang, till exempel vid flygresor och hotellvistelser.

Särskilda bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Nordiska passunionen och Grönland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nordiska passunionen

Inom Grönland och den nordiska passunionen, som innefattar de nordiska staterna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, inklusive de autonoma områdena Färöarna och Åland men exklusive Grönland, Jan Mayen och Svalbard, kan nordiska medborgare röra sig fritt utan krav på innehav av giltig resehandling. I praktiken måste dock sådana medborgare kunna påvisa sin identitet. Det är dock tillräckligt att inneha ett giltigt körkort. Övriga medborgare måste inneha giltig resehandling, pass eller, för unionsmedborgare, nationellt identitetskort, vid resa inom den nordiska passunionen.

Gemensamma resezonen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gemensamma resezonen

Inom den gemensamma resezonen, som innefattar Irland, Storbritannien, Isle of Man och Kanalöarna, kan medborgare i dessa stater och territorier röra sig fritt om de innehar en godkänd fotolegitimation. Vissa flygbolag, till exempel Ryanair, godkänner dock inte körkort eller annan fotolegitimation, vilket innebär att en giltig resehandling krävs för deras flygningar. Övriga medborgare måste inneha giltig resehandling, pass eller, för unionsmedborgare, nationellt identitetskort, vid resa inom den gemensamma resezonen.

Territorier associerade med Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]

De gemensamma bestämmelserna för giltiga resehandlingar inom Europeiska unionen gäller även unionens yttersta randområden, som innefattar de portugisiska ögrupperna Azorerna och Madeira, den spanska ögruppen Kanarieöarna, de franska utomeuropeiska departementen Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion samt det franska förvaltningsområdet Saint-Martin. I undantagsfall kan det förekomma att flygbolag endast accepterar pass som giltig resehandling vid resa till de yttersta randområdena.

Även om rörlighetsdirektivet inte är tillämpligt i övriga territorier som är associerade med unionen så är nationella identitetskort vanligtvis i praktiken giltiga även vid resa till och från dessa territorier.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kapitel II i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 9–10). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  2. ^ ”PRADO - offentligt register över äkta identitets- och resehandlingar online”. Europeiska unionens råd. 23 april 2020. https://www.consilium.europa.eu/prado/sv/prado-start-page.html. Läst 25 april 2020. 
  3. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 av den 20 juni 2019 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet”. EUT L 188, 12.7.2019, s. 67–78. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R1157. 
  4. ^ ”Machine Readable Travel Documents - Part 5” (på engelska). Internationella civila luftfartsorganisationen. https://www.icao.int/publications/Documents/9303_p5_cons_en.pdf. Läst 14 juli 2019. 
  5. ^ 2 kap. 17 § Utlänningsförordningen (SFS 2006:97) (lagen.nu)
  6. ^ ”Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort”. Sveriges regering. 22 januari 2015. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/lagradsremiss/2015/01/okade-mojligheter-att-resa-inom-eu-med-nationellt-identitetskort/. Läst 14 juli 2019. 
  7. ^ ”Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort”. Sveriges riksdag. 20 maj 2015. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/okade-mojligheter-att-resa-inom-eu-med-nationellt_H201JuU24. Läst 14 juli 2019. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2008/C 18/03)”. EUT C 18, 24.1.2008, s. 15–24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52008XX0124(03). 
  9. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Parliamentary questions – Answer given by Mr Vitorino on behalf of the Commission” (på engelska). Europaparlamentet. 15 november 2004. https://www.europarl.europa.eu/sides/getAllAnswers.do?reference=E-2004-2022&language=EN. Läst 25 april 2020. 
  10. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium enligt artikel 21 d (2008/C 18/04)”. EUT C 18, 24.1.2008, s. 25–30. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52008XX0124(04). 
  11. ^ [a b c] ”Anmälningar från Italien, Malta och Slovakien i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium i enlighet med artikel 21 d (2008/C 207/08)”. EUT C 207, 14.8.2008, s. 10–11. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52008XX0814(01). 
  12. ^ ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2013/C 272/09)”. EUT C 272, 20.9.2013, s. 10. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52013XX0920(01). 
  13. ^ ”Uppdatering av uppgifterna i Lettlands meddelande enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2012/C 206/06)”. EUT C 206, 13.7.2012, s. 12. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52012XX0713(01). 
  14. ^ ”Uppdatering av uppgifterna i Litauens meddelande enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2014/C 152/05)”. EUT C 152, 20.5.2014, s. 24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52014XX0520(01). 
  15. ^ ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2015/C 191/07)”. EUT C 191, 9.6.2015, s. 8. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52015XX0609(01). 
  16. ^ [a b] ”Meddelande från Rumänien till Europeiska kommissionen enligt artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (2018/C 417/10)”. EUT C 417, 16.11.2018, s. 28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52018XG1116(03). 
  17. ^ ”Meddelande från Schweiziska edsförbundet till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (2009/C 3/06)”. EUT C 3, 8.1.2009, s. 11–13. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52009XX0108(05). 
  18. ^ ”Meddelande från Schweiziska edsförbundet till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (2009/C 50/09)”. EUT C 50, 3.3.2009, s. 10–12. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52009XX0303(01). 
  19. ^ [a b] ”Underrättelse från Slovenien till Europeiska kommissionen enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Ändring av de uppgifter som Slovenien tillhandahöll i EUT C 18, 24.1.2008 (2014/C 53/06)”. EUT C 53, 25.2.2014, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52014XG0225(01). 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.