Giltiga resehandlingar vid resa inom Europeiska unionen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
  Stater som omfattas av EES-avtalet
  Schweiz

Giltiga resehandlingar vid resa inom Europeiska unionen är de resehandlingar som är giltiga vid resa mellan unionens medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Bestämmelserna om giltiga resehandlingar är gemensamma för dessa medlemsstater och regleras genom rörlighetsdirektivet. Genom EES-avtalet omfattas även Island, Liechtenstein och Norge och medborgare från dessa stater av bestämmelserna. Schweiz tillämpar motsvarande bestämmelser genom ett bilateralt avtal med unionen.

Enligt rörlighetsdirektivets bestämmelser är pass och nationellt identitetskort giltiga som resehandlingar för unionsmedborgare. För andra medborgare krävs i regel alltid pass samt, om personen omfattas av visumkrav, ett giltigt visum.

Körkort och andra typer av legitimationshandlingar som inte fastställer medborgarskap är i regel inte giltiga som resehandlingar. Dock kan enskilda medlemsstater ha mer generös nationell lagstiftning, till exempel kan nordiska medborgare röra sig fritt inom den nordiska passunionen med enbart körkort.

Olika typer av giltiga och ogiltiga resehandlingar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Resehandling

Det finns två typer av resehandlingar som, enligt rörlighetsdirektivet, är giltiga inom hela Europeiska unionen: pass och nationellt identitetskort.[1] Körkort kan användas som en giltig resehandling endast vid resa mellan vissa specifika medlemsstater.

Pass[redigera | redigera wikitext]

Ett giltigt pass är alltid giltigt som resehandling, oavsett innehavarens medborgarskap. Unionsmedborgare kan dock välja att inneha ett giltigt nationellt identitetskort istället för pass. Tredjelandsmedborgare måste däremot i regel alltid inneha pass samt, om personen omfattas av visumkrav, ett giltigt visum. Tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd har i regel rätt att, utan visum, resa för kortare vistelse (maximalt 90 dagar under en 180-dagarsperiod) till andra medlemsstater än den där uppehållstillståndet gäller.

Nationellt identitetskort[redigera | redigera wikitext]

Ett giltigt nationellt identitetskort är giltigt som resehandling om innehavaren är unionsmedborgare eller medborgare från Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz.

Nationella identitetskort är identitetskort som utfärdas av de nationella myndigheterna och som fastställer innehavarens medborgarskap, och därmed personens rätt till fri rörlighet. Danmark, Island, Norge och Storbritannien utfärdar inte nationella identitetskort till sina medborgare, så dessa medborgare måste alltid inneha pass. Brittiska medborgare bosatta i Gibraltar (som har landgräns mot Spanien) kan dock få ett nationellt identitetskort.

Körkort[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Körkort

Ett giltigt körkort är i regel inte giltigt som resehandling eftersom det inte fastställer innehavarens medborgarskap. Inom den nordiska passunionen kan dock nordiska medborgare resa fritt med enbart körkort. Pass eller nationellt identitetskort är då inte nödvändigt. Vid resa utanför de nordiska staterna kan körkort inte användas som resehandling.

Krav på innehav av giltig resehandling[redigera | redigera wikitext]

Vid in- och utresa[redigera | redigera wikitext]

En giltig resehandling krävs i regel alltid vid resa mellan Europeiska unionens medlemsstater. Vid resa till eller från de medlemsstater som står utanför Schengenområdet kontrolleras innehav av giltig resehandling alltid vid gränsen. Vid resa inom Schengenområdet kontrolleras innehav av giltig resehandling i regel inte vid gränsen, utom vid tillfälliga gränskontroller. Kontroller kan dock ske i andra sammanhang, till exempel i form av inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke.

Svenska passlagen[redigera | redigera wikitext]

Den svenska passlagen reglerar vilka resehandlingar svenska medborgare måste inneha vid resa till och från Sverige. Fram till den 1 juli 2015 bröt den svenska passlagen mot rörlighetsdirektivets bestämmelser. Före den 1 juli 2015 föreskrev den svenska passlagen att svenska medborgare var tvungna att inneha pass vid resa till de medlemsstater inom Europeiska unionen som inte ingick i Schengenområdet. Ett svenskt nationellt identitetskort kunde inte användas av svenska medborgare som ville resa till medlemsstater utanför Schengenområdet, till exempel Storbritannien. För inresor till Sverige godtogs dock nationella identitetskort från alla medlemsstater som godkänd resehandling.[2] Europeiska kommissionen konstaterade i en utvärdering 2008 att den svenska lagstiftningen i detta avseende inte var förenlig med rörlighetsdirektivets bestämmelser, men något överträdelseförfarande inleddes aldrig. 2013 påpekade kommissionen på nytt, efter klagomål från allmänheten, att den svenska lagstiftningen var oförenlig med unionsrätten, vilket fick den svenska regeringen att agera.

Efter kritik mot den svenska passlagens tidigare bestämmelser, tillkännagav regeringen den 2 juli 2014 planer på att ändra lagen så att svenska nationella identitetskort skulle godtas vid resa från Sverige till samtliga andra medlemsstater inom Europeiska unionen. Den 22 januari 2015, efter att synpunkter från remissinstanser inhämtats, lades en lagrådsremiss om lagändring. Lagrådet hade inga invändningar, och riksdagen beslutade detta den 20 maj 2015. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2015.[3][4] Lagen ger numera svenska medborgare rätt att resa med nationellt identitetskort inom hela unionen, även till de medlemsstater som inte ingår i Schengenområdet. Däremot är det fortfarande inte möjligt för svenska medborgare att resa till andra stater, som unilateralt godkänner nationella identitetskort som giltiga resehandlingar istället för pass.

Vid uppehåll[redigera | redigera wikitext]

En giltig resehandling krävs i regel alltid vid uppehåll i en medlemsstat. Rörlighetsdirektivet påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att kräva att personer bär på sig sådana handlingar vid vistelse på allmänna platser, så länge motsvarande krav gäller de egna medborgarna. Innehav av giltig resehandling kan kontrolleras i samband med inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke. Giltiga resehandlingar kan även krävas i andra sammanhang, till exempel vid flygresor och hotellvistelser.

För barn[redigera | redigera wikitext]

Barn omfattas av samma bestämmelser som vuxna med avseende på vilka resehandlingar som är giltiga och när dessa resehandlingar måste innehas. Från och med den 26 juni 2012 får barn inte vara inskrivna i föräldrarnas pass, utan måste inneha egna resehandlingar på samma villkor som vuxna.

Relation till Schengensamarbetet[redigera | redigera wikitext]

Inom Schengenområdet har gränskontrollerna vid de inre gränserna förvisso avskaffats, men detta påverkar inte kravet på att inneha en giltig resehandling vid resa mellan medlemsstaterna. Även om innehav av giltig resehandling i regel inte kontrolleras vid de inre gränserna, så förekommer kontroller i samband med till exempel tillfälliga gränskontroller, inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke. Giltiga resehandlingar kan även krävas i andra sammanhang, till exempel vid flygresor och hotellvistelser.

Särskilda bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Nordiska passunionen och Grönland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nordiska passunionen

Inom Grönland och den nordiska passunionen, som innefattar de nordiska staterna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, inklusive de autonoma områdena Färöarna och Åland men exklusive Grönland, Jan Mayen och Svalbard, kan nordiska medborgare röra sig fritt utan krav på innehav av giltig resehandling. I praktiken måste dock sådana medborgare kunna påvisa sin identitet. Det är dock tillräckligt att inneha ett giltigt körkort. Övriga medborgare måste inneha giltig resehandling, pass eller, för unionsmedborgare, nationellt identitetskort, vid resa inom den nordiska passunionen.

Gemensamma resezonen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gemensamma resezonen

Inom den gemensamma resezonen, som innefattar Irland, Storbritannien, Isle of Man och Kanalöarna, kan medborgare i dessa stater och territorier röra sig fritt om de innehar en godkänd fotolegitimation. Vissa flygbolag, till exempel Ryanair, godkänner dock inte körkort eller annan fotolegitimation, vilket innebär att en giltig resehandling krävs för deras flygningar. Övriga medborgare måste inneha giltig resehandling, pass eller, för unionsmedborgare, nationellt identitetskort, vid resa inom den gemensamma resezonen.

Territorier associerade med Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]

De gemensamma bestämmelserna för giltiga resehandlingar inom Europeiska unionen gäller även unionens yttersta randområden: de portugisiska territorierna Azorerna och Madeira, den spanska ögruppen Kanarieöarna, de franska utomeuropeiska departementen Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion samt det franska förvaltningsområdet Saint-Martin.

Även om rörlighetsdirektivet inte är tillämpligt i övriga territorier som är associerade med unionen så är nationella identitetskort vanligtvis i praktiken giltiga även vid resa till och från dessa territorier.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kapitel II i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 9-10). EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  2. ^ 2 kap. 17 § Utlänningsförordningen (SFS 2006:97) (lagen.nu)
  3. ^ ”Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort”. Sveriges regering. 22 januari 2015. http://www.regeringen.se/rattsdokument/lagradsremiss/2015/01/okade-mojligheter-att-resa-inom-eu-med-nationellt-identitetskort/. Läst 25 december 2017. 
  4. ^ ”Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort”. Sveriges riksdag. 20 maj 2015. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/okade-mojligheter-att-resa-inom-eu-med-nationellt_H201JuU24. Läst 25 december 2017. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.