Grön konservatism
| Den här artikeln ingår i Wikipedias serie om konservatism |
|
| Huvudinriktningar | |
|
Grön konservatism | |
| Nyckelbegrepp | |
|
Ansvar · Auktoritet · Disciplin |
|
| Portalfigurer | |
|
Edmund Burke | |
Grön konservatism är en kombination av konservatism och ekologism. Omsorg för miljön har uttryckts av konservativa politiker och filosofer genom den moderna konservatismens historia. Edmund Burke, den filosofiske grundaren av modern konservatism, skriver i Reflektioner om franska revolutionen: ”jorden, allas givmilda och jämlika moder, bör inte monopoliseras för att främja stolthet och lyx hos ett fåtal människor”. De första som politiskt drev miljöfrågor var ofta konservativa, företrädesvis med utgångspunkt i lokala traditioner för jordbruk, jakt, fiske, livsmedelsproduktion och skogsvård.[1]
Regionala varianter[redigera | redigera wikitext]
Danmark[redigera | redigera wikitext]
I Danmark är Konservative Folkeparti del av Folketingets gröna block. De motsatte sig den danska jordbruksreformen år 2016 på grund av miljöhänsyn.
Litauen[redigera | redigera wikitext]
I det litauiska parlamentsvalet 2016 blev Litauiska bondefolkunionen det största partiet i en överraskningsseger med 51 platser.
Storbritannien[redigera | redigera wikitext]
Vid det Konservativa partiets konferens år 1988 sade Margaret Thatcher: ”Vi konservativa är inte bara jordens vänner – vi är dess väktare och förvaltare för kommande generationer. Kärnan i Tory-filosofin och i miljöfrågan är densamma. Ingen generation har ett friköp på denna jorden. Allt vi har är en livslång hyresrätt med ett fullt reparationskontrakt. Denna regering avser att uppfylla villkoren i det hyresavtalet till fullo.”[2]
De senaste decenniernas internationellt mest välkände konservative filosof, Roger Scruton, har företrätt grön konservatism i sin bok How to Think Seriously about the Planet: The Case for an Environmental Conservatism (2012). Han talar om behovet av en grön konservatism som bygger på kärlek till plats och arv.
År 2019 godkände den avgående premiärministern Theresa May planer på att bli den första stora ekonomin att stifta nya lagar som skulle minska utsläppen till nettonoll år 2050.[3]
Sverige[redigera | redigera wikitext]
På svensk mark har grön konservatism förespråkats av moderaterna Anders Björck och Anders Arfwedson i den konservativa stridsskriften Oövervinneliga tankar i urval (1968), där de tar ställning för miljön och riktar kritik mot konsumism, materialism och otyglad kapitalism.[4] Den adlige traditionalisten Magnus Stenbock gjorde sig känd som djur- och naturvän under efterkrigstiden, då frågor såsom djurindustrin och miljöförstöringen ännu inte hade erhållit internationell uppmärksamhet. En av Sveriges främsta konservativa filosofer, Tage Lindbom, var också bekymrad över miljöförstöringen under denna tid och ansåg att människan hade ett ansvar att förvalta livet och resurserna på jorden.[1]
Tyskland[redigera | redigera wikitext]
De gröna som regerar i delstaten Baden-Württemberg under ministerpresident Winfried Kretschmann har beskrivits som mera konservativa än sina federala motsvarigheter[5] och Kretschmann identifierar sig som grönkonservativ.[6]
I Tyskland bildades Ekologiskt-demokratiska partiet av mera högerorienterade avhoppare från De gröna år 1982. Det skiljer sig från De gröna genom att visa mindre stöd för invandring och begränsningar av statens makt i straffrättsliga frågor, genom att inte fokusera på homosexuellas och lesbiskas rättigheter och genom att ha en annan syn på feminism.
Österrike[redigera | redigera wikitext]
Den andra Kurz-regeringen i Österrike introducerade ett regeringsprogram som kombinerade typiskt gröna politiska idéer såsom miljövård och typiskt konservativa ståndpunkter i ämnen som integration, migration och ekonomisk politik.[7]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Lindström, Martin (2022). Tage Lindbom och konservatismen. sid. 124. ISBN 978-91-7765-707-1. OCLC 1344169516. https://www.worldcat.org/oclc/1344169516. Läst 6 december 2022
- ^ ”About”. http://green.brightblue.org.uk/project-1.
- ^ ”Britain's new net zero emissions target becomes law” (på engelska). Reuters. 27 juni 2019. https://www.reuters.com/article/us-climate-change-britain-idUSKCN1TS155. Läst 7 december 2019.
- ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism. sid. 252. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 7 juli 2021
- ^ Oltermann, Philip (12 mars 2016). ”How one German region is bucking the rightwing trend by going green”. The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2016/mar/12/german-greens-bucking-rightwing-trend-baden-wurttemberg. Läst 21 september 2018.
- ^ Stucke, Julius (2 oktober 2018). ”Konservative streben nach notwendigen Reformen”. Deutschlandfunk Kultur. https://www.deutschlandfunkkultur.de/gruener-ministerpraesident-winfried-kretschmann.1008.de.html?dram:article_id=429449. Läst 5 oktober 2018.
- ^ ”Austria's Kurz Says Greens Coalition 'Best of Both Worlds'”. https://www.voanews.com/europe/austrias-kurz-says-greens-coalition-best-both-worlds.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Gunnarsson, Tony: ”En grön högerpolitik”. I: Samtida röster om konservatismen (2020), s. 39–65.
- Johansson, Lars Anders: ”Kärleken till naturen och böjelsen att bevara” (25 november 2021)
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
