Grön konservatism

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln ingår i Wikipedias
serie om konservatism
Huvudinriktningar

Frihetlig konservatism
Grön konservatism
Kulturkonservatism
Liberalkonservatism
Nationalkonservatism
Socialkonservatism
Värdekonservatism

Nyckelbegrepp

Ansvar · Auktoritet · Disciplin
Dygd · Familj · Hierarki · Kulturarv
Lojalitet · Monarki · Normer · Patriotism
Subsidiaritet · Tradition · Visdom · Äktenskap

Portalfigurer

Edmund Burke
G.W.F. Hegel
Russell Kirk
Joseph de Maistre
Ronald Reagan
Roger Scruton
Margaret Thatcher

Grön konservatism är en kombination av konservatism och ekologism. Omsorg för miljön har uttryckts av konservativa politiker och filosofer genom den moderna konservatismens historia. Edmund Burke, den filosofiske grundaren av modern konservatism, skriver i Reflektioner om franska revolutionen: ”jorden, allas givmilda och jämlika moder, bör inte monopoliseras för att främja stolthet och lyx hos ett fåtal människor”.

Regionala varianter[redigera | redigera wikitext]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

I Danmark är Konservative Folkeparti del av Folketingets gröna block. De motsatte sig den danska jordbruksreformen år 2016 på grund av miljöhänsyn.

Litauen[redigera | redigera wikitext]

I det litauiska parlamentsvalet 2016 blev Litauiska bondefolkunionen det största partiet i en överraskningsseger med 51 platser.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Roger Scruton (1944–2020) företrädde grön konservatism.

Vid det Konservativa partiets konferens år 1988 sade Margaret Thatcher: ”Vi konservativa är inte bara jordens vänner – vi är dess väktare och förvaltare för kommande generationer. Kärnan i Tory-filosofin och i miljöfrågan är densamma. Ingen generation har ett friköp på denna jorden. Allt vi har är en livslång hyresrätt med ett fullt reparationskontrakt. Denna regering avser att uppfylla villkoren i det hyresavtalet till fullo.”[1]

De senaste decenniernas internationellt mest välkände konservative filosof, Roger Scruton, har företrätt grön konservatism i sin bok How to Think Seriously about the Planet: The Case for an Environmental Conservatism (2012). Han talar om behovet av en grön konservatism som bygger på kärlek till plats och arv.

År 2019 godkände den avgående premiärministern Theresa May planer på att bli den första stora ekonomin att stifta nya lagar som skulle minska utsläppen till nettonoll år 2050.[2]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

På svensk mark har grön konservatism förespråkats av moderaterna Anders Björck och Anders Arfwedson i den konservativa stridsskriften Oövervinneliga tankar i urval (1968)[3], där de tar ställning för miljön och riktar kritik mot konsumism, materialism och otyglad kapitalism.[4] Även den adlige traditionalisten Magnus Stenbock gjorde sig känd som djur- och naturvän under efterkrigstiden, då frågor såsom djurindustrin och miljöförstöringen ännu inte hade erhållit internationell uppmärksamhet.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

De gröna som regerar i delstaten Baden-Württemberg under ministerpresident Winfried Kretschmann har beskrivits som mera konservativa än sina federala motsvarigheter[5] och Kretschmann identifierar sig som grönkonservativ.[6]

I Tyskland bildades Ekologiskt-demokratiska partiet av mera högerorienterade avhoppare från De gröna år 1982. Det skiljer sig från De gröna genom att visa mindre stöd för invandring och begränsningar av statens makt i straffrättsliga frågor, genom att inte fokusera på homosexuellas och lesbiskas rättigheter och genom att ha en annan syn på feminism.

Österrike[redigera | redigera wikitext]

Den andra Kurz-regeringen i Österrike introducerade ett regeringsprogram som kombinerade typiskt gröna politiska idéer såsom miljövård och typiskt konservativa ståndpunkter i ämnen som integration, migration och ekonomisk politik.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]