Charles Maurras

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Charles Maurras
Maurras Harcourt 1937.jpg
FöddCharles Marie Photius Maurras[1]
20 april 1868[2][3][4]
Martigues[5][1], Frankrike
Död16 november 1952 (84 år)
Saint-Symphorien[5][1], Frankrike
BegravdRoquevaires kyrkogård
Andra namnOctave Martin[6], Pierre Garnier[6], Léon Rameau[6], Xénophon 03[6], Xénophon 3[6], Xénophon III[6] och Pellisson[7]
Medborgare iFrankrike
SysselsättningJournalist, skribent[8], poet, politiker, filosof
Befattning
Stol nummer 16 i Franska akademien (1938–1945)
Majoral du Félibrige (1941–1945)
Influerad avPlaton · Dante · Aquino · Chateaubriand · Maistre · Taine · Bonald
InflueradeGaulle · Salazar · Franco · Eliot · Pinochet · Maritain
Politiskt parti
Ligue de la patrie française ()
Action française ()
FöräldrarAristide Maurras
Marie-Pélagie Maurras
Utmärkelser
Francisqueorden (1943)[9]
Namnteckning
Signature de Charles Maurras.png
Redigera Wikidata

Charles Maurras, född 20 april 1868 i Martigues i Provence, död 16 november 1952 i Tours, var en fransk författare, politiker, poet, journalist och litteraturkritiker. Han var organisatören and den främste filosofen för Action française, en kontrarevolutionär politisk rörelse i Frankrike.[10]

Action française[redigera | redigera wikitext]

Politisk filosofi[redigera | redigera wikitext]

Maurras ledde den franska ultrakonservativa rörelsen Action française och menade att nationalisme intégral ("integrerande nationalism") var en idé som gjorde nationen till det högsta värdet av alla. Allt vad en integral nationalist gör måste vara relaterat till det nationella intresset. För Maurras var det nationella intresset i det franska fallet relaterat till anti-individualism, anti-liberalism och antisemitism. Enligt Maurras äger den nationella, kollektiva personligheten en högre form av sanning, individualitet och frihet, än de mänskliga personligheterna. I den nationalism som utvecklades inom Action française är nationerna heller inte några jämlika personligheter, utan involverade en hierarkisk syn på tillvaron. Nationen relateras också, tydligare än tidigare, till en etnisk definition – den franska nationen blir uttrycket för "franskhet" i kultur, språk och folksjäl.

Synen på nationen som en kollektiv personlighet var alltså produkten av den nationalromantiska filosofin, men de mera extrema nationalisterna i slutet av 1800-talet inordnade denna föreställning i en syn på nationen som en biologisk organism, som strävar efter inre integration av sina delar. Mot slutet av 1800-talet uppträder alltså en integrativ nationalism som hyllar organisk integration, den nationella enheten som ett högre mål än alla andra.

Inspirationskällor[redigera | redigera wikitext]

Starkt relaterat till uppfattningen om nationen som en högre form av kollektiv livsform, som en exklusivt etnisk identitet och som en naturlig organism i kamp för tillvaron, är inspirationen från Nietzsche. Att stå högre än andra nationer är att vilja mer än andra, och att uttrycka nationell viljekraft blir inte ett medel, utan ett mål i sig.

Action française var starkt antitysk. Sålunda var inte Arthur de Gobineau deras inspirationskälla. I Frankrike var den integrativa nationalismen en separat politisk rörelse, som inte bör sammanblandas med nazism. Reidar Larsson menar att trots den tydligt antijudiska inställningen var deras nationalism inte grundad på någon rasteori. Statsnationalisterna, som de också kallas, ville ha en stark och auktoritär statsmakt, men förespråkade inte en totalitär diktatur under en "Ledare". En viktig tanke var att avgränsa den centrala statsmakten just till maktfunktionerna. Återstoden skulle överlåtas till självstyrande provinser och till korporationer, yrkesorganisationer, sammanbildningar av fackförbund och arbetsgivarorganisationer tillhörande samma yrke.

Maurras såg de antika romarna som Frankrikes sanna föregångare. Dessa hade gett fransmännen deras språk, deras religion och många av deras traditioner. Under mellankrigstiden gick visserligen de italienska fascisterna i spetsen för romantiserandet av Imperium Romanum, men Rom hade sina beundrare även hos den franska högern. Maurras förklarade av hela sitt hjärta att han var romare.[11]

Avslutning[redigera | redigera wikitext]

Trots sina antityska åsikter stödde Maurras den tyskvänliga Vichyregimen under marskalk Pétain, uppskattade den antisemitiska lagstiftningen samt fick stöd från ockupationsmakten att fortsätta utgivningen av sin tidning Action Française, där han förordade att motståndsrörelsens medlemmar skulle avrättas. Efter befrielsen arresterades Maurras och dömdes för högförräderi till livstids fängelse samt förlust av fransk medborgarskap, varför han uteslöts ur franska akademien.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Departmental archives of Bouches-du-Rhône, läs online, läst: 31 mars 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6mg9c40, omnämnd som: Charles Maurras, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: maurras-charles, omnämnd som: Charles Maurras, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Моррас Шарль”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2003202437, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Persée, Persée artikel-ID: mcm_1146-1225_1991_num_9_1_1037, läst: 21 december 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Paul Yonnet, François Mitterrand le phénix, Éditions de Fallois, 2002, s. 46.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Charles MAURRAS | Académie française”. www.academie-francaise.fr. https://www.academie-francaise.fr/les-immortels/charles-maurras. Läst 6 maj 2021. 
  11. ^ Arvidsson 2000, s. 254

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Arvidsson, Stefan, Ariska idoler (2000)
  • Hall, Patrik, Den svenskaste historien (2000)
  • Larsson, Reidar, Politiska ideologier i vår tid (1994)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]