H. Robert Horvitz

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
H. Robert Horvitz Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 2002
Född8 maj 1947[1]
Chicago
NationalitetAmerikan
Alma materHarvard University och Massachusetts Institute of Technology Blue pencil.svg
SysselsättningBiolog, universitetslärare
ArbetsgivareMassachusetts Institute of Technology
UtmärkelserNobelpriset i fysiologi eller medicin (2002)[2][3]
Harvard Centennialmedaljen
Gairdner Foundation International Award (1999)
Paul Ehrlich och Ludwig Darmstaedter-priset (2000)
Louisa Gross Horwitz-priset (2000)
Alfred P. Sloan, Jr. Prize (1998)[4]
Gruber-priset i genetik (2002)
March of Dimes Prize in Developmental Biology (2000)
Rosenstielpriset (1997)
Bristol-Myers Squibb Award for Distinguished Achievement in Neuroscience Research (2001)[5]
Genetics Society of America Medal (2001)
W. Alden Spencer-priset (1986)
Grand Prix Charles-Leopold Mayer (2000)
NAS Award in Molecular Biology (1988)
Ciba-Drew-priset för biomedicinsk forskning (1996)
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Howard Robert Horvitz, född 8 maj 1947 i Chicago, Illinois, är en amerikansk biolog. Han erhöll Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2002. Han tilldelades priset för sina "upptäckter rörande genetisk reglering av organutveckling och programmerad celldöd". Han delade priset med britterna Sydney Brenner och John E. Sulston.

Horvitz tog doktorsexamen i biologi vid Harvard University 1974. Han är nu professor vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Cambridge, Massachusetts, USA.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

I människokroppen finns hundratals olika celltyper och alla härstammar från den befruktade äggcellen. Under fosterutvecklingen sker en mycket omfattande ökning av antalet celler, som specialiseras för att bilda kroppens olika vävnader och organ. Även i den vuxna individen nybildas dagligen stora mängder celler. Parallellt med denna celltillväxt förekommer, både hos foster och vuxna, celldöd som en normal process för att rätt antal celler i vävnaderna ska upprätthållas. Denna finstämda, kontrollerade eliminering av celler kallas programmerad celldöd.

Brenner införde rundmasken Caenorhabditis elegans som modellorganism där man i detalj kunde studera celldelningar och cellspecialiseringar från befruktad äggcell till vuxen individ. Suston fortsatte arbetet och kartlade ett "cellsläktträd", där varje celldelning och cellmognad kunde följas under utvecklingen av en vävnad i C. elegans. Han visade att bestämda celler genomgår programmerad celldöd som en del av den normala utvecklingen och identifierade den första mutationen i en gen som deltar i celldödsprocessen.

Horvitz upptäckte och karaktäriserade de nyckelgener som styr den programmerade celldöden i C. elegans. Han har visat hur dessa gener samverkar med varandra i cellens dödsprocess och att motsvarande gener finns hos människan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/H-Robert-Horvitztopic/Britannica-Online, omnämnd som: H. Robert Horvitz, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ läs online,
  3. ^ läs online,
  4. ^ GM Cancer Previous Prize Winners (på engelska), läs online, läst: 12 augusti 2012
  5. ^ GRANTS AND AWARDS PROGRAM FACT SHEET (på engelska), läs online, läst: 14 januari 2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]