John R. Vane

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
John R. Vane Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1982
John Robert Vane.jpg
Född29 mars 1927[1][2][3]
Tardebigge, Worcestershire, Storbritannien
Död19 november 2004[4][1][2] (77 år)
Farnborough i Bromley, Greater London, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidUniversitetet i Birmingham, bachelor of science, [5]
St Catherine's College, Oxford[6]
King Edward's School[5] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningBiokemist, farmakolog[5], universitetslärare
ArbetsgivareQueen Mary University of London
University of London
Barts and The London School of Medicine and Dentistry
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society (1974)[5][6]
Albert Lasker Basic Medical Research Award (1977)[7]
Balymedaljen (1977)[6]
Feldberg Foundation (1980)[6]
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1982)[8][9]
Knight Bachelor (1984)[6]
Royal Medal (1989)[6]
Croonian Lecture (1993)
Hedersdoktor vid Wiens universitet[10]
Hedersdoktor vid Universitetet i Aberdeen
Redigera Wikidata

Sir John Robert Vane, född 29 mars 1927 i Tardebigge i Worcestershire, Storbritannien, död 19 november 2004 i Farnborough i Bromley i utkanten av London,[11] var en brittisk farmakolog som bidrog till förståelsen av hur aspirin ger smärtlindring och antiinflammatoriska effekter. År 1982 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin, tillsammans med Sune Bergström och Bengt Samuelsson för "deras upptäckter om prostaglandiner och relaterade biologiskt aktiva substanser".[12] År 1977 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award, tillsammans med Sune Bergström och Bengt Samuelsson och 1989 tilldelades han Royal Medal.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vane växte upp i förorten Birmingham. Hans fader, Maurice Vane, var son till judiska ryska invandrare[13] och hans moder, Frances Vane, kom från en jordbrukarfamilj i Worcestershire .[12] Han gick i en lokal statlig skola från 5 års ålder, innan han började vid till King Edward's School i Edgbaston, Birmingham. Ett tidigt intresse för kemi inspirerade honom till att studera ämnet vid Universitetet i Birmingham 1944.

Under sin grundutbildning blev Vane desillusionerad av kemin men tyckte ändå om experiment. När Maurice Stacey, professorn i kemi i Birmingham, blev ombedd av Harold Burn att rekommendera en student att åka till Oxford och studera farmakologi, tog Vane chansen och flyttade till Burns avdelning 1946. Under Burns ledning fann Vane motivation och entusiasm för farmakologi och skrev: "laboratoriet blev gradvis det mest aktiva och viktiga centret för farmakologisk forskning i Storbritannien och huvudskolan för utbildning av unga farmakologer."[12] Vane tog en kandidatexamen i farmakologi och började kort därefter arbeta vid University of Sheffield, innan han återvände till Oxford för att slutföra sin doktorsexamen 1953[14] handledd av Geoffrey Dawes.[15]

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

Efter sin doktorsexamen arbetade Vane som biträdande professor vid institutionen för farmakologi vid Yale University innan han flyttade tillbaka till Storbritannien till en tjänst som universitetslektor vid Institute of Basic Medical Sciences vid University of London 1955.[16][17]

Vane arbetade vid University of London i 18 år och avancerade från universitetslektor till professor i experimentell farmakologi 1966 vid Royal College of Surgeons. Under den tiden utvecklade han vissa bioassaytekniker och inriktade sin forskning på både angiotensinkonverterande enzym och aspirinens verkningar, vilket så småningom ledde till publiceringen, tillsammans med Priscilla Piper, om förhållandet mellan aspirin och prostaglandinerna som gav honom Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1982.[18][19][20][21]

År 1973 lämnade Vane sin akademiska tjänst vid Royal College of Surgeons och tillträdde tjänsten som forskningschef vid Wellcome Foundation och tog ett antal av sina kollegor med sig för att bilda Prostaglandin Research Department. Under ledning av Salvador Moncada, utförde denna grupp viktig forskning som så småningom ledde till upptäckten av prostacyklin.[16]

År 1985 återvände Vane till det akademiska livet och grundade[22] William Harvey Research Institute vid the Medical College of St. Bartholomew's Hospital (nu Barts and The London School of Medicine and Dentistry).[23] På William Harvey Research Institute koncentrerade Vane sitt arbete på selektiva inhibitorer av COX-2 och samspelet mellan kväveoxid och endotelin i regleringen av vaskulär funktion.[16]

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Vane valdes till ledamot av Royal Society (FRS) 1974.[11] Han gavs också hedersdoktorat vid Jagiellonian University Medical College (tidigare Copernicus Academy of Medicine) 1977, Paris Descartes University 1978, Mount Sinai School of Medicine 1980 och University of Aberdeen 1983.[12] Han tilldelades Laskerpriset 1977 för upptäckten av prostacyklin och adlades 1984 för sina bidrag till vetenskapen. År 2000 fick Vane Golden Plate Award av American Academy of Achievement.[24]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John Vane, 18 september 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/John-Vanetopic/Britannica-Online, omnämnd som: Sir John Robert Vane, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6vn0792, omnämnd som: John Vane, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ KNAW historisk medlemslista, KNAW-nummer: PE00003441, omnämnd som: Sir John Robert Vane, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ död länk, inte arkiverad, källinfo saknas, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004, ODNB-ID: 94409.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f] Who's who, A & C Black, Who's Who UK-ID: U40971.[källa från Wikidata]
  7. ^ 1977 Winners (på engelska), Lasker-stiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1982, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, geschichte.univie.ac.at.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Moncada, S. (2006). ”Sir John Robert Vane. 29 March 1927 -- 19 November 2004: Elected FRS 1974”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society 52: sid. 401–411. doi:10.1098/rsbm.2006.0027. PMID 18551797. 
  12. ^ [a b c d] John R. Vane hos Nobelstiftelsen (på engelska)
  13. ^ According to an interview published in Candid Science II, by István Hargittai (Imperial College Press, London, 2002, p. 562).
  14. ^ Vane, John Robert (1952). Blood flow and its relation to secretion in the stomach and smaller intestine (DPhil thesis). University of Oxford.
  15. ^ Liggins, G. (1998). ”Geoffrey Sharman Dawes, C. B. E. 21 January 1918-6 May 1996”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society 44: sid. 111–125. doi:10.1098/rsbm.1998.0008. PMID 11623979. 
  16. ^ [a b c] "Sir John R. Vane FRS, Nobel Laureate (1927–2004)" Arkiverad 27 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.. William Harvey Research Foundation.
  17. ^ List of publications from Microsoft Academic.
  18. ^ Moncada; Ferreira, SH; Vane, JR (1975). ”Inhibition of prostaglandin biosynthesis as the mechanism of analgesia of aspirin-like drugs in the dog knee joint”. European Journal of Pharmacology 31 (2): sid. 250–60. doi:10.1016/0014-2999(75)90047-3. PMID 1149792. 
  19. ^ Ferreira; Moncada, S; Vane, JR (1973). ”Further experiments to establish that the analgesic action of aspirin-like drugs depends on the inhibition of prostaglandin biosynthesis”. British Journal of Pharmacology 47 (3): sid. 629P–630P. doi:10.1111/j.1476-5381.1973.tb08193.x. PMID 4199867. 
  20. ^ Ferreira; Moncada, S; Vane, JR (1971). ”Indomethacin and aspirin abolish prostaglandin release from the spleen”. Nature New Biology 231 (25): sid. 237–9. doi:10.1038/newbio231237a0. PMID 5284362. 
  21. ^ Vane (1971). ”Inhibition of prostaglandin synthesis as a mechanism of action for aspirin-like drugs”. Nature New Biology 231 (25): sid. 232–5. doi:10.1038/newbio231232a0. PMID 5284360. 
  22. ^ ”William Harvey Research Institute”. William Harvey Research Institute. Queen Mary, University of London, UK. http://www.whri.qmul.ac.uk/. 
  23. ^ ”Queen Mary, University of London Notable Alumni and Staff”. Queen Mary, University of London Notable Alumni and Staff. http://www.qmul.ac.uk/alumni/alumninetwork/notablealumni/index.html. 
  24. ^ ”Golden Plate Awardees of the American Academy of Achievement”. www.achievement.org. American Academy of Achievement. https://achievement.org/our-history/golden-plate-awards/#science-exploration. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=John_R._Vane&oldid=51919367"