Paul Greengard

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Paul Greengard Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 2000
Paul Greengard.jpg
Född11 december 1925[1][2]
New York[3]
Död13 april 2019
Manhattan
NationalitetAmerikan
Alma materJohns Hopkins University och Hamilton College Blue pencil.svg
SysselsättningBiokemist, farmakolog, neurobiolog, universitetslärare
ArbetsgivareRockefeller University
Universitetet i Cambridge
Make/makaUrsula von Rydingsvard
FöräldrarPearl Meister Greengard
UtmärkelserNobelpriset i fysiologi eller medicin (2000)[4][5]
Dickson-priset i medicin (1978)
NAS Award in the Neurosciences (1991)
Karl Spencer Lashley Award (1993)
Bristol-Myers Squibb Award for Distinguished Achievement in Neuroscience Research (1989)[6]
National Medal of Science
Ralph W. Gerard-priset i neurovetenskap (1994)
Redigera Wikidata

Paul Greengard, född 11 december 1925 i New York, död 13 april 2019 i New York,[7] var en amerikansk biolog. Han tilldelades år 2000 Nobelpriset i fysiologi eller medicin, för sina "upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet". Han delade priset med landsmannen Eric R. Kandel och svensken Arvid Carlsson.

Signalerna från en nervcell till en annan överförs med hjälp av olika signalsubstanser. Signalöverföringen sker i speciella kontaktpunkter, synapser. En enda nervcell kan ha tusentals kontaktpunkter med andra nervceller. Arvid Carlsson upptäckte att dopamin är en sådan signalsubstans i hjärnan och att dopamin har stor betydelse för kontroll av våra rörelser. Hans forskningsrön ledde i sin tur till insikten att Parkinsons sjukdom orsakas av dopaminbrist i vissa delar av hjärnan och till att man kunde få fram ett effektivt läkemedel (L-dopa) mot denna sjukdom.

Paul Greengard upptäckte hur dopamin och en rad andra signalsubstanser utövar sina effekter i nervsystemet. Signalsubstanserna påverkar först en receptor på cellens yta. Det utlöser en kaskad av reaktioner som påverkar vissa "nyckelproteiner" som i sin tur reglerar olika funktioner i cellen. Proteinernas form och funktion förändras genom att fosfatgrupper tillförs (fosforylering) eller tas bort (defosforylering). Genom denna mekanism kan signalsubstanser överföra sina budskap mellan nervceller.

Eric Kandel upptäckte sedan hur synapsernas effektivitet kan förändras och med vilka molekylära mekanismer detta sker. Han visade att synapsernas funktion är central för inlärning och minne. För uppkomsten av en form av korttidsminne spelar proteinfosforylering i synapsen en viktig roll. För att ett långtidsminne ska uppstå krävs dessutom nybildning av proteiner som bl.a. leder till att synapsens form och funktion förändras.

Greengard blev 1987 utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 27 april 2014, licens: CC0
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Paul-Greengardtopic/Britannica-Online, omnämnd som: Paul Greengard, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 13 december 2014, licens: CC0
  4. ^ läs online,
  5. ^ läs online,
  6. ^ GRANTS AND AWARDS PROGRAM FACT SHEET (på engelska), läs online, läst: 14 januari 2013
  7. ^ https://www.nytimes.com/2019/04/14/obituaries/paul-greengard-dead.html
  8. ^ Kungl. Vetenskapsakademien: Paul Greengard, läst 16 april 2009

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]