Christian de Duve

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Christian de Duve Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1974
Christian de Duve.tif
Född2 oktober 1917[1]
Thames DittonStorbritannien
Död4 maj 2013[1] (95 år)
NethenBelgienBelgien
MedborgarskapBelgien
Utbildad vidKatolska universitetet i Leuven Arbcom ru editing.svg
SysselsättningBiolog, professor, kemist, läkare, akademiker, universitetslärare, biokemist, fysiolog
ArbetsgivareRockefeller University
Katolska universitetet i Leuven
Utmärkelser
Francquipriset (1960)
Gairdner Foundation International Award (1967)
Hedersdoktor vid Leiden University (1970)[2]
Dr. H.P. Heinekenpriset för biokemi och biofysik (1973)
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1974)[3][4]
E.B. Wilson-medaljen (1989)
Hedersdoktor vid Université libre de Bruxelles (2010)
Kommendör av Kronorden
Leopoldorden
Utländsk ledamot av Royal Society
Storkors av Leopold II:s orden
Heraldiskt vapen
Armes de la famille de Duve.png
Redigera Wikidata

Christian de Duve, född 2 oktober 1917 i Thames Ditton, Surrey, Storbritannien, död 4 maj 2013 i Grez-Doiceau, Belgien, var en belgisk cytolog och biokemist.[5] År 1974 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Albert Claude och George E. Palade "för deras upptäckter om cellens strukturella och funktionella organisation".[6] Förutom peroxisom och lysosom uppfann han vetenskapliga namn som autofagi, endocytos och exocytos vid ett och samma tillfälle.[7][8][9][10][11]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

De Duve föddes i England men återvände med sin familj till Belgien 1920. Han utbildades av jesuiterna vid Onze-Lieve-Vrouwinstituut i Antwerpen och började 1934 att studerade medicin vid katolska universitetet i Leuven.[12] När han fick sin masterexamen 1941 började han forska i kemi och arbetade med insulin och dess roll i diabetes mellitus. Han gjorde då tillsammans med Earl Sutherland en första upptäckt att en kommersiell beredning av insulin var förorenad med ett annat bukspottskörtelhormon, insulinantagonen glukagon.[13] Hans avhandling gav honom den högsta universitetsexamen agrégation de l'enseignement supérieur (motsvarande doktorsexamen) 1945.[14]

Med sitt arbete med rening av penicillin fick han sin magisterexamen 1946. Han gick vidareutbildning under Hugo Theorell (senare Nobelpristagare) vid Karolinska Institutet i Stockholm och Carl och Gerti Cori vid Washington University i St. Louis. Han började på medicinska fakulteten i Leuven 1947 och 1960 blev han inbjuden att arbeta vid Rockfeller Institute (numera Rockefeller University). Med ömsesidig överenskommelse med Leuven blev han professor vid båda universiteten från 1962 och delade sin tid mellan Leuven och New York. Han blev professor emeritus vid universitetet i Louvain 1985 och i Rockefeller 1988.[15]

De Duve fick viscounts rang 1989 av kung Baudouin av Belgien. Han tilldelades också Francqui Prize, Gairdner Foundation International Award, Heineken Prize, och E.B. Wilson Medal. År 1974 grundade han International Institute of Cellular and Molecular Pathology i Bryssel, som så småningom, 2005, döptes om till de Duve Institute. Han var grundande ordförande för L'Oréal-UNESCO Awards for Women in Science.[16] Han dog 2013 genom laglig dödshjälp efter att länge ha lidit av cancer och förmaksflimmer.

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

De Duve var en produktiv författare, både i tekniska och populära verk. De mest betydande verken är:

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

De Duve tilldelades

  • Francquipriset för biologiska och medicinska vetenskaper 1960,[17]
  • Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1974.
  • Gairdner Foundations internationella pris 1967,1977 och * Dr H.P. Heineken-priset för biokemi och biofysik 1973 från Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences.[18]
  • Harden Medal från the Biochemical Society of Great Britain 1978.
  • Theobald Smith Award från Albany of Medical College 1981;
  • Innovators of Biochemistry Award från Medical College of Virginia 1986; och E.B. Wilsonmedaljen 1989.[19][20]

Kung Baudouin av Belgien hedrade honom till Viscount 1989. Han valdes till utländsk medarbetare vid National Academy of Sciences (USA) 1975. Han var också medlem av Royal Academies of Medicine och Royal Academy of Sciences, Arts, och i Literature of Belgium, Vatikanens påvliga vetenskapsakademi, American Academy of Arts and Sciences; Franska medicinska akademin; Akademin för vetenskaper i Paris, Deutsche Akademie der Naturforscher Leopoldina. Han valdes till utländsk medlem av Royal Society (ForMemRS) 1988.[21] Dessutom fick han hedersdoktorat från arton universitet runt om i världen.[22]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Christian de Duve, 9 september 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Honorary doctorates and prizes, Universitetet i Leiden, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1974, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 13 januari 2021.[källa från Wikidata]
  4. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 13 januari 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Blobel, Günter (2013). ”Christian de Duve (1917–2013) Biologist who won a Nobel prize for insights into cell structure”. Nature 498 (7454): sid. 300. doi:10.1038/498300a. PMID 23783621. Bibcode2013Natur.498..300B. 
  6. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1974”. Nobelprize.org. Nobel Media AB. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/1974/. 
  7. ^ Christian de Duve hos Nobelstiftelsen (på engelska)
  8. ^ de Duve, C.. ”A rather ordinary person” (på engelska). Web of Stories. https://www.webofstories.com/play/christian.de.duve/1. 
  9. ^ Free to view video interview with Christian de Duve provided by the Vega Science Trust
  10. ^ Biography, telegraph.co.uk; accessed 11 February 2018.
  11. ^ Retrospective: Christian de Duve, 1917–2013 Arkiverad 15 May 2019, asbmb.org; accessed 11 February 2018.
  12. ^ Encyclopædia Britannica. ”Christian René de Duve”. britannica.com. Encyclopædia Britannica, Inc. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/174733/Christian-Rene-de-Duve. Läst 30 juni 2013. 
  13. ^ Sabatini, D.D.; Adesnik, M. (2013). ”Christian de Duve: Explorer of the cell who discovered new organelles by using a centrifuge”. Proceedings of the National Academy of Sciences 110 (33): sid. 13234–35. doi:10.1073/pnas.1312084110. PMID 23924611. Bibcode2013PNAS..11013234S. 
  14. ^ de Duve, Christian (2004). ”My love affair with insulin”. Journal of Biological Chemistry 279 (21): sid. 21679–21688. doi:10.1074/jbc.X400002200. PMID 15023999. 
  15. ^ Tricot, JP (2006). ”Nobel prize winner Christian de Duve. From insulin to lysosomes”. Hormones 5 (2): sid. 151–5. doi:10.14310/horm.2002.11179. PMID 16807228. http://hormones.gr/preview.php?c_id=148. 
  16. ^ UNESCO Media Services (17 May 2013). ”The Director-General Pays Tribute to the Memory of Professor Christian de Duve”. unesco.org. UNESCO. http://www.unesco.org/new/en/media-services/single-view/news/the_director_general_pays_tribute_to_the_memory_of_professor_christian_de_duve/. 
  17. ^ ”Lauréats” (på fr-FR). Fondation Francqui. http://www.francquifoundation.be/new-page/prix-francqui/laureats/. 
  18. ^ ”Dr H.P. Heineken Prize for Biochemistry and Biophysics” (på engelska). Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences. https://knaw.nl/en/awards/laureates/dr-h-p-heinekenprijs-voor-biochemie-en-biofysica. 
  19. ^ ”Nobel laureate Christian de Duve dies at 95”. Nobel laureate Christian de Duve dies at 95. The Rockefeller University. 6 May 2013. https://www.rockefeller.edu/news/6909-nobel-laureate-christian-de-duve-dies-at-95/. 
  20. ^ ”E.B. Wilson Medal” (på amerikansk engelska). American Society for Cell Biology. http://www.ascb.org/e-b-wilson-medal/. 
  21. ^ ”Fellowship of the Royal Society 1660–2015”. Fellowship of the Royal Society 1660–2015. London: Royal Society. https://docs.google.com/spreadsheets/d/1RVVZY00MZNrK2YCTTzVrbTFH2t3RxoAZah128gQR-NM/pubhtml. 
  22. ^ Opperdoes, Fred (2013). ”A Feeling for the Cell: Christian de Duve (1917–2013)”. PLOS Biology 11 (10): sid. e1001671. doi:10.1371/journal.pbio.1001671. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]